Idag åkte vi iväg till Ia och Denni för att kika på deras små nyfödda valpar. Nej vi ska inte ha nån, men det är alltid kul att titta på hundar och hästar. Det blev ett spontanbesök. Ia hade lektioner så Denni visade valparna och vi drack en kopp kaffe innan vi gick till stallet och tittade på alla vackra hästar.

Rigmor i skräckblandad förtjusning över deras hund Kira.

Imorgon är det betessläpp i skogen! Jihoo! Ska bli superskönt att få tömma gården på lite hästar så hagarna får vila och jag får lite sommarledigt. Alla kommer inte gå på bete av lite olika skäl. Några är fångponnysar och några ligger i träning. Men det blir skönt att få ett uppehåll i in-och ut släpp, massa höhantering, mockningar osv. Gick runt och lagade staketet idag och plockade bort massa sly som ligger på backen efter all röjning. Allt är inte borta, men det mesta s¨å jag kan plocka medan de är där.

Lekis och jag är anmälda på kurs för Maria Berg i juni. Ska bli jätteskoj att komma iväg och träna lite. Om inte annat så behöver han komma iväg och öva upp sin koncentration och jag behöver inspiration och peppning. Var jätteroligt och givande att titta på lektionen som Ia hade. Fick lust att ta ut honom på ett träningspass påstuds när jag kom bem igen, men klockan var halv elva på kvällen... Men imorgon då jäklar annamma! 

Fåren uppskattar sandlådan i värmen.

Det är tur att tomten är väl inhängnad. Rigmor är en riktigt självständig krabat. Hon bryr sig inte ett smack om när jag och de andra tre följeslagarna går ner till stallet. Jag kan vara där väldigt länge utan att se skymten av henne. Tillslut blir jag orolig och går och letar efter henne. Hon är ju så liten fortfarande att både kråkor kan vara stygga och hon kan dels försvinna och dels äta nått olämpligt. Varje gång ser hon ut som om hon självsäkert skulle vilja kunna säga: "-Mäh vaddå? Jag vet ju var jag är! Tror du jag är dum eller?!"

Var in i stallet på Arphus när jag släppte av Cia och vi gick in och hälsade på en stooor totto som heter Caesar och är väl en sisådär 175 cm hög. Jösses, hur kommer man upp?! Skylift kanske   ? Lite skillnad mot mina småtroll.

Som en tavla!

Nää det här duger inte, klockan är över midnatt. Det är ju en dag imorgon med och känner jag Rigmor rätt blir det minst en nattkissning och så måste jag upp och kolla till Alice och Cleo, det börjar dra ihop sig till fölning.

Vi hörs!

Imorse klev jag upp redan halv fem. Rigmor vaknade och ville kissa så jag gick upp och insåg att jag var riktigt pigg så jag  matade alla djuren och lät "Riggan" busan av sig. Vid tio i sex var jag klar med allt och fortfarande pigg, lillvovven ville däremot sova. Tänkte först lägga henne och gå en promenad men nää jag var korkad nog att gå till sängs igen och tvingade mig att somna om. HUr korkat är inte det?? Sov dessutom urkasst då jag frös som en tok. Vaknade några timmar senare och så var den här dagen helt förstörd. Har inte gjort ett vettigt handtag utöver en liten ridgrupp på kvällen. Huvudvärk from hell och känt mig bakfull och allmänt överdjävlig. Sov även på eftermiddagen... För mycket sömn är verkligen inte nyttigt! Men å andra sidan så får jag se det som ett sundhetstecken att jag numera inte kan sova mer än normalt. Fanns ju en period i mitt liv när jag sov och sov och sov. Imorgon får det bli nya tag!

Jag tänker inte klaga på solen och värmen, bara konstatera hur ovant det är med värme! Försöker hjälpa hästarna med sina pälsfällningar och lider med framför allt Alice som är högdräkrig, lurvig och tung. Hon har haft en jobbig dräktighet och nu hoppas jag bebisen kommer snart så hon får må bra igen. Hon är trött och sliten.

Förvirrad som jag kan vara åkte jag iväg till stan och handlade mat och insåg först när jag skulle parkera att hästtransporten visst satt kvar på bilen! Det sjuka är att jag är så van att köra med den att jag numera har svårt att backa utan släp. Det vanliga är väl ändå att folk har svårt att backa med. Det har jag inga som helst bekymmer med. Gubbarna på däckfirman förra året var imponerade när jag backade in hästsläpet i en 90graders vinkel och upp på en ramp. Hade nog inte fixat det lika galant med bara bilen   . Måste ta tag i att ta BC körkortet nån gång så jag kan köra två stora hästar i ett släp.

Minna och Amy älskar lilla Rigmor och sköter om henne som sin bebis.

Magtvätt.

Helgen bjöd, förutom på vackert väder, på besök.

I fredags var det tur jag hade Gevalia hemma! Var in till stan ett sväng för ärenden då Lollo (min praktikant) ringde och sa att jag fått besök. Det var Kjelle, min kompis och fd arbetskollega som dök upp. Vi var som ler och långhalm under en massa år men sen flyttade jag norrut och sedan dess har vi sagt som man brukar "vi måste ses snart". Tur att han tog tag i saken tillslut! 

På kvällen kom Per Sandgaard över på middag. Vi grillade och hade jättetrevligt. Rigmor ser ju överförtjust ut   .

Cia tömkörde Brellir för första gången. Han var otroligt duktig och samarbetsvillig.

Så stolt över min prins Brellir från Fjällbäcken och så lycklig att Cia finns vid min sida!

Yster och Ture med sina mattar Lollo och Alva har flyttat hit.

Alva var gullig och gav mig ett gäng med teckningar som hon ritat. Tack söta Alva! Så snart jag hittar min häftpistol ska de sättas upp i stallet.

Det är lite sorg här hemma. Fågel Blå trillade av sin pinne inatt efter en tids sjukdom. Närmast sörjande är såklart de andra två undulaterna. Katten Martini har varit borta oroväckande länge, han brukar sällan gå iväg på längre uppdrag. Jag förlorade Lenin förra året vid den här tiden och jag är rädd att jag kan ha mist de båda nu när bönderna kör och gödslar åkrarna. Katterna går ju ofta där och letar sork och de syns ju inte och ser heller inte traktorn förrän de är för sent   . Jag vet inte om det är så, men helt orimligt är det ju inte. En här i byn råkade köra ihjäl ett rådjurskid med in åkgräsklippare i högt gräs. Kiden ligger ju och trycker i gräset innan de är stora nog att följa med. Antagligen var den väldigt liten, men tur nog (i oturen) dog den direkt.

Nu ska jag ner och mata pållarna och kolla juvren på Alice och Cleo som väntar smått.

Vi hörs!

Jag har nog bloggat för länge... har inga uppslag för överskrifter längre.

Gör en snabb-blogg med bilder igen. Hinner inte skriva. Har min praktikant här och hon håller på att släppa ut och mata hästarna. Känner mig lite som att jag smiter   .

Lollo och kaninen som vi döpte till BAllerina. Harkel...de hade inga namn. Gick under gemensamma namnet "Familjen". Vi väntar kaninungar, hör av er om någon är intressserad! Båda föräldrarna har mycket bra temperament. Är av typen dvärrgvädur (törs inte lova 100% renrasiga dock då de är köpta på zoo)

Amy och Konjac håller noga koll på hur kaninen trivs i nya buren

Konjac

Rigmor testade hur livet som kanin kan vara.

Fina Maja ute på jobb

Lycklig liten MAja!

Carin

Jazzo

Rigmor 8½ vecka

Igår var min kompis Karin här med sin cockervalp Alba

Alba tyckte fåren var lite väl närsynta men var samtidigt inte rädd.

Karin tyckte de var läskigare än vad Alba tyckte   

Kul att få en nästan jämngammal bästis!

Minna och Snowy höll noga koll på valparna. Minna talade först om för alba att hon skulle leka försiktigt men sen skyddade hon henne från fåren. Hon är väldigt trevlig och säker Minna. Hon har fått lederrollen i flocken och är den som alla går och söker stöd hos.

Rigmors koja

Alba hjälper till!

Vi hörs!

Väntan är över! Äntligen är hon här, min älskade lilla Rigmor!

Lycka!

8 Veckor gammal och blandning mellan engelsk cocker spaniel och basset hound (75% cocker, 25% basset)

Så liiiten och söt!

Hela hundligan hälsar henne välkommen.

"Hej farbror Snowy, vad du är stor!"

Mat får man i stora skålar!

Åsso hinner man busa lite mellan målen och sömnen.

Världen är så stor så stor!

Iiii det kittlar i magen, huuu vad högt!

Bäst och vila lite....

Åkte till djuraffär och shoppade kläder! Snygg blev jag!

Fast egentligen var det för att det är så kallt och uschligt väder. Fryser!

Några undrar vad som hänt med Foxa. Hon var inte min, hon var ägd av försvarsmakten och växte upp hos mig. Nu är hon tillbaka på försvarsmakten för utbildning inför kommande tjänst inom militär, polis, tullen vad hon passar till.

Vi hörs!

Njaa kanske ändå inte just nu när jag kikar ut genom rutan, regnet vräker ner! Isch inte kul alls, har för mycket att göra ute för att sitta här inne och glo. Men nej här gick gränsen, jag går inte ut förrän det är dax att ta in hästarna! Våren vill inte komma igång på riktigt, men däremot pollensäsongen. Jag är lite allergisk som så många och nyser i serier och snorar, men jag ska inte klaga. Klarar mig fint ändå. Jag försöker tänka positivt, hur gräset kommer frodas på betena efter regnet. Det gör regnet mindre störande.

Idag satte jag och min praktikant Lollo stolpar i nya beteshagen som snälla markägare lånar ut till gräsglada pållar. Skulle önska att fåren kunde gå där men de rackarna respekterar inte eltråd och att spänna upp nät blir ett enormt jobb och ruskigt dyrt, allrahelst på mark som inte är min. Så de får vackert agera trädgårdsmästare. Nu finns det fårnät på eltråd men det har jag dåliga erfarenheter av. Hittade ett intrasslat får som var i chock av elstötarna runt hals och kropp och utöver det lidandet för djuret var det ett helsicke att få loss kraken! Nä tanken var nog god med dessa staket men tveksamt om de funkar i praktiken.

Lollo började sin praktik i måndags och ska vara här även nästa vecka. Hon ska ju hänga med mig i jobbet så i onsdags åkte vi på en shoppingtur till Västerås för att bl.a köpa nya små barnborstar i plast till ridgrupperna. Morris har en förmåga att stjäla dem och äta upp för att några timmar senare spy upp dem på mattan i hallen   . Nedrans hunnatjyv!

Jag var även ute för att titta efter en sadel till Maisan. Jag har bara en islandssadel så rider vi ut två så får en rida utan. Nu har jag ledsnat på det och tagit mig i kragen för att söka efter en vettig sadel som inte kostar skjortan. Hur det än är så är det ju säkrare att ha sadel och en bra sadel är bättre för hästens rygg än att svalpa rakt på ryggkotpelaren. Nu har jag alltid en dubbelvikt filt med en tjock gelepad mellan för att undvika att sitta sönder på nån kota men inget förslår en bra sadel som sitter som den ska på hästens rygg.

Jag hittade en sadel som jag trivdes bra med. Den var skön att sitta i och var i mycket gott skick. Begangnad men jämt i bssorna (kuddarna under sadel som ligger på ryggen), välvårdad och fin för endast 5000:-. En sadel brukar kosta mer än så, om man inte köper en "skitsadel" på ett varuhus. Jag har lånat hem den och testat om och om igen på Maisan och Lekis. Maisan sitter den inte alls bra på, men däremot på Lekis.

Sadelprovning pågår. Gäller att sitta i den och se att den inte glappar och klämmer med mig i sadeln så han får ont i ryggen. Den ligger väl på plats. Jag tyckte det var döläskigt att sitta upp på en fastbunden häst utan tyglar! Så om jag ser stel ut...jotack det var jag   . Kändes inte ett dugg tryggt om han skulle bli rädd för något...

På tal om sadel så gör Ida framsteg och kan nu gå med stigbyglarna fladdrande utmed sidorna. Hon är en väligt känslig prick min lilla Ida så ett varsamt steg i taget. Lollo kommer hjälpa mig att rida in henne och Vaja samt Brellir här under sommaren och hösten.

Tidigare i veckan åkte vi in med Figaro på hästklinik för att göra en gynundersökning. Jo det är sant! Importerade hingstar ska ha godkänt CEM prov för att få  betäckningsblock från hästavelsförbundet. CEM är en förkortning av en sjukdom som ger livmoderinflammationer. Han får betäcka ändå utan att vara CEMtestad, men det är krångligare och dyrare att registrera fölen efter honom. Så det var lika bra att få det gjort!

Mycket får man stå ut med som hingst....

Veterinären tyckte att han var skitläcker och fin modell och undrade om jag hade ställt ut honom här i Sverige. Nej det har jag inte. Hade fått för mig att han skulle vara jobbig att ta ut bland andra hingstar, men Figaro skötte sig utmärkt även fast han bara hade grimma på sig och var både lugn och lätthanterlig. Vilken matte han har som har så låga tankar om honom   . Skämmes på mig! På avelsvärderingen från Danmark hade han höga poäng på uppförandet såg vi sen.... (han är godkänd hingst i Danmark)

Flicktrion bestående av Saga, Sessan och Vilda på promenad i vårsolen.

Gottit med gräs!!

Idag var hovslagaren här igen ochfixade fötterna på alla hästarna. Jazzo fick skor nu när han börjat köras mer. Här är det Vilda som blir fixad.

Gosa måste man bli medan man är duktig pålla!

Mitt i allt kom fåren och baggen ville absolut stå i centrum! Hästarna bryr sig inte, de är så vana.

Supersociala gänget!

Hundar, hästar och får i salig blandning - precis som det ska vara i Trogsta!

Lite rörig arbetsmiljö, det är tur att vår hovslagare är flexibel och full av tålamod   .

Vi hörs!

Tjatar som alla andra: men vilket underbart väder! Precis lagom till ledigheter och långhelg. Har unnat mig ledigt  helgen också. Hästarna har fått sova ute och jag har sett till att aktivera mig på annat håll. Det behöver man ibland. Men idag ska jag sätta mig på Maisan igen och skritta 20 minuter för att långsamt öka till längre sträckor. SEn blir det återbesök.

I söndags var Pether och Per här med Pers danska vänner. Barnen ville så gärna träffa Bettan och Reddish.

Gammelhusse Per var minst lika glad att träffa lilla Reddish igen   

Carin och Bettan fick äran att ta med barnen på en ridtur. Premiärtur för Bettan som skötte sig utmärkt både i hanteringen och på själva turen. Bettan är visserligen redan inriden men har inte gått på några år.

Måndagen bjöd på ett trevligt men taight schema. Det där med att planera tid är inte min starka sida. Det vet alla som umgåtts med mig   . Åkte iväg och blev bjuden på skogslunch i en jaktstuga i skogarna kring Skinnskatteberg hos min vän och svåger Mats. Vi har pratat om att jag ska få komma upp och titta på markerna och se vargspår. Jag älskar naturen! Tyvärr blir det alldeles för lite utav det nu för tiden. Mycket beroende just på dessa vargar. Jag åker inte ut i skogen utan hundarna men var sjutton tar man vägen med en setter som springer stort och fort utan att riskera vargkäftar? Här runt om mig är det alldeles för vilttätt och mycket bilvägar och folk. Hon springer inte extremt stort, lite större än ett spanielsök (och lite till förstås). Håller god kontakt och skäller gärna på hackspettar i träden. Men med tanke på hur oskygg vargen är så törs jag inte riskera. Mats berättade att han och Marko (som jag också träffade) suttit och tänt en eld efter ett släpp med hunden som de just kopplat upp igen fick se en varg som kom i hundens spårlöpa bara 50 meter från där de satt. De är alldeles för oskygga. 

Det var hur som helst helt fantastiskt vackert där ute i markerna. Jag fick verkligen mersmak och fick enormt flashback från mina stunder ute i skogarna med älghundsfolket när jag gick som domare på viltspårprov. Å vad jag skulle vilja ha en älghund! Men inte törs jag släppa den... Tack ats för en trevlig tur och god lunch! Jag återkommer mer än gärna!

Eftersom det här med tid inte är min styrka så kom jag hem 15 minuter innan gästerna kom för att fira valborg.

Egentligen var vi bjudna till Annikas stuga här utanför Enköping, men med tanke på smällare och de dräktiga stona valde vi att fira här och åka hem till henne nästa gång vi ses. Jo jag vet, vi ser helt tokiga ut   men vi hade väldigt roligt med mycket skratt.

Jag blev avsatt som grillmästare eftersom jag lyckades få köttet i brand hela tiden. Fast jag vete tusan om Jessica lyckas så mycket bättre   . 

Hundarna fick en ny vän, Annikas lilla Bubba.

1:a maj och frukost utomhus. Helt underbart! Amy tyckte det var lite ljust   .

Det roliga var att hon tyckte verkligen att det var skönt att få på sig brillorna och gjorde inget för att bli av med dem. Hon öppnade ögonen i dem och så fort jag tog bort dem började hon kisa. De satt som en smäck på henne!

Mitt på dagen åkte vi och handlade växter och Cia satte igång med plantering.

Titta så fint det blev!

SEn kom mina föräldrar på middag.

Så otroligt skönt att alla hundarna fungerar ihop: Minna, Smowy, Milton, Morris, Amy och Oskar.

Milton bekantar sig lite med Oskar.

Tidigare i veckan var Cia hundvakt åt lilla Jolie, en dvärg schnautzer. Vi skrattade åt bilden då det finns en viss likhet med Caesar Milan   .

Smowy var alldeles nyklippt och frös som en hund så jag trollade fram en hundtröja från Polarn&Pyret i mina gömmor.

Jolie var alldeles till sig när hon fick se kaninerna!

Nån som vill leka? Nää inte jag heller jag vill bara äga min leksak   Men söt är jag för det!

Gosestund!

Så en gruppbild som avslutning.

Vi hörs!  

Senaste tiden har inte riktigt varit i mitt tecken. Ungefär det mesta som kunnat krångla har gjort det, det inkl bloggandet då jag blivit utloggad från uppkopplingen gång efter gång. Irriterande så klart och nästan så jag tappade orken att bry mig att försöka igen och igen.

Var ska jag börja? Tar det baklänges.

Igår var Maisan in på klinik för hältutredning och blodprovstagning. Maisan är inte den som är den i hagen och hamnar då och då i bråk. Fick en broddspark rakt in i höger knä på julafton -10. Upptäckte det precis när jag skulle åka och fira jul, finklädd och stressad. Maisan stod med en fontän av blod ur knäet   . SEn vilade hon flera månader, sattes igång och reds, blev halt, vilade bondesommaren, sattes igång, sparkades, vilade, sattes igång ny broddspark (rakt in i samma knä på exakt samma ställe, maximal otur) och nu är vi här. Hon har inte varit sig lik i ridningen. Sur, hård i munnen, seg, och rörelserna har känts rullande och slängiga trots att vi bara skrittar. Stackars Maisan har dessutom en rejäl övervikt som hon aldrig blir av med. Äter bara lågenergihö men lyckas ändå inte gå ner ett gram utan mer och mer lägger på sig   . Det gör ju också att hennes motion blir begränsad just för att leder och senor mm ska hålla. Skritta och ännu mera skritta. Jag bad att få lämna in Maisan på en utredning för cursings sjukdom. Vissa hästar lägger tydligen på sig och hamstrar minsta höstrå i kroppen då.

Hältutredningen visade sig mer spännande än jag trott. Jag trodde att knäna skulle vara illa, liksom i och med hennes övervikt var jag orolig för kotledsinflammationer. Frambenen visade sig ok   . Däremot började hon skaka när veterinären böjde haslederna. Hälta på båda haserna. Kotor och knän ok. Såklart jag såg spatt framför mig. Men röntgen visade inga förändringar i haslederna och spatt är uteslutet   . Nu blev hon behandlad i båda haslederna och ska vila tre veckor med upptrappande motion. Sen ska vi tillbaka och förhoppningsvis är hon frisk! Har ännu inte fått blodprovssvaren.

Fantastiska fina Maisan! Min klippa. Mattes häst! Min Maisan.

Hon är en känslig prick, få får rida henne för då blir hon spänd och orolig. Men hon och jag fungerar som ler och långhalm trots att jag var rent urusel på ridning när jag köpte henne och knappt bättre idag   . Men vi litar på varann och trivs ihop. Jag skulle kunna skriva en hel blogg om bara oss. Om hur jag från ingenstans kände att Maihildur (hennes riktiga namn) liksom ville mig nått. Helstört jag vet. Ångrar inte att jag valde henne!

Hon skötte sig helt fantstiskt på kliniken. Behövde inte ges lugnande under röntgen, stod bara helt stilla. Stod med spetsade öron när hon blev stucken i lederna (på bilden) utan att ens vifta på öronen. Men den här tåligheten kan även vara till ondo, det är svårt att upptäcka en dubbelsidig hälta på alla hästar och ännu värre på en som är otroligt smärttålig!

Småkillarna Röding och Nirmar har åkt på sommarkollo. De börjar bli könsmogna och mamma Alice som väntar smått måste få lite vila mellan sina barn, lite egen tid. Testade att sätta över de på dagis i min killhage hos Lekis, Brellir, Pontus, Nalle och Piggelin (där även Maisan Bettan och Reddish går). Men småkillarna ville hem när de stora killarna lekte för mycket och stränga tant Bettan sa till. Det gjorde ju inte saken bättre att mamma Najade stod och oroligt hummade och gnäggade på andra sidan gången. Jag fick stå vakt för att de inte skulle kuta ut genom trådarna. Insåg att det inte funkade. Eller det var iallafall för osäkert attens kunna gå på toa. Så jag hörde av mig till Gullsmyra stuteri somär en shettisgård och hörde om det fanns plats för dem där. Najade grät i tre dagar sedan de åkt. Alice tyckte det var skönt.

"- Du Löding, vi ka va bästisal fö allti va?!"

"- Aaa Nilmal, bästisal fö allti!"

Många nya kompisar i samma ålder, storlek och bara killbus!

Själv har jag och ska direkt efter bloggandet, hållt på med skogshagen. Klippt sly och röjt fram stigar och betesytor. Längtar tills jag kan släppa upp dem! De blir ju så lyckliga och skogen är sån bra hage då de får mer muskler och motion genom att gå där. Alla tjockisar (Jazzo, Pontus, Vaja, Piggelin) och fånghästar får gå där (Carin, Fatima) + några till. Dessvärre kan inte Maisan gå där. Hon plöjer mer hela skogen med sina stora hovar...

Mycket sly har det varit!

Lilla Sessan har hittat en ny trygg adoptivmamma i Maja.

Jag har plockat fram min agilitybana och börjat träna hundarna. Så lysande går det inte ännu. Tänkte anmäla Morris på kurs men de var fullbokade. Jag är gammal agilityinstruktör (bl.a) men då mina hundar gick bort strax efter utbildningen tappade jag lusten och bytte bana till spanieljakt och uppfödning stället. Nu har jag plockat fram pärmen för att få lite träningstips.

Det finns fler som är sugna på att prova och kanske dra ihop ett lag   .Team Lammbert!

Här är iallafall en filmsnutt från Amys träning. Ja ni hör ju på vilken nivå vi är på   ! Hoppasni inte blir åksjuka för filma och samtidigt träna hunden var ingen lyckad kombination.

Vi hörs!

Nu är det över. Leira avlivades imorse och för oss båda var det bästa som kunde göras. Hon trampade av sig en framsko i helgen igen. Det är inte första gången och är en direkt följd av att hon kliver på sig själv när hon snubblar omkring. Jag sov väldigt dåligt inatt. Gick upp vid 03 och gav hästarna hö, var ändå vaken och ville att Leira skulle få lämna gården mätt och belåten. Det har legat i bakhuvudet och gnagit i mig sedan vi var hos veterinären och hon blev utdömd. Att köra sin häst till slakteriet är oerhört jobbigt även om det är nödvändigt. Självklart behöver man inte just slakta sin häst. Det väljer man själv om inte hästen fått någon medicin som ger karens.Av praktiska skäl väljer jag slakteriet. Vill inte ha avblodning hemma på gården och vill inte att nån annan häst ska se på. Vad som händer med hästen när den är död bryr inte jag mig om. Väljer man nödslakt går de till värmeverket efteråt. Så länge hästen inte är folkskygg eller svårlastad och inte har jobbigt att åka är det bästa alternativet för mig. Det tar bara 40 minuters resväg dit härifrån.

Själva slakteriet är jag jättenöjd med! De skjuter hästen med gevär utanför lokalen för att slippa låta den gå in och slippa hantera den så lite som möjlgt. De vill stressa hästen så lite det går och det finns inga djur, stressad miljö runt den.

Tack för våra år ihop fina, snälla Leira!

Däremot blev jag riktigt förbannad på den veterinär som var där och tog emot oss. Enligt lag måste det finnas en veterinär som går igenom hästens pass på plats när hästar ska slaktas. Passet är en id-handling som alla hästar enligt lag måste ha. I passet ska veterinär skriva in om hästen behandlats med medicin som ger livstidskarens mot konsumtion.

Hur som helst så var jag med Leira på Strömsholm i höstas för undersökning. Hon fick dock ingen behandling. Där frågade receptionisten om jag ville att hon skulle gå till konsumtion eller inte. Nej tyckte jag då. Läskigt. Då skulle jag skriva under i passet vilket jag gjorde. Enligt henne var det jurdiskt bindande vilket i sig är märkligt eftersom om jag säljer ett djur har jag inget vetorätt hur det djuret ska säljas, avlivas mm. Men jag, dum som jag var trodde på henne och skrev under. Nu har jag ändrat åsikt vad gäller slakt av häst.Avlivningen för djuret är detsamma som när nödslakt kommer ut och många hästar är stickrädda för sprutor. Emilia och jag åkte förbi slakteriet med Leiras pass och jag frågade hur de ställde sig till min underdkrift iom att det var pga min åsikt och inget veterinärmedicinskt. Hade hästen inte gått att använda för livsmedel hade en veterinär behövt skriva på. Receptionisten tog kopia på passet och ringde deras ordinare veterinär som bekräftade att Leira kunde användas mot min legitimation.

När vi komkl 07 imorse kom veterinären(inte den orinarie vad jag förstod det som, hon är kvinnlig) och mötte mig vid bilen. Han presenterade sig bara som veterinären som skulle ha passet och sträckte ut sin hand mot mig. Jag tog förgivet att det var en hälsning. Det hör väl till god ton?! Nej det syntes tydligt att han inte hade det i åtanke utan enbart ville ha passet. Folkvett?! Jag följde med in för att skriva under papper innan vi lastade ut Leira. Så kommer veterinären tillbaka med passet ihögsta hugg och dolde det för mig "-Den här hästen kan vi inte slakta här!" och visar killen i receptionen. Jag sa då som det var: "Ja det gäller min underskrift, jag har varit här och pratat med hon som brukar jobba här som drog kopia och ringde den andra veterinären som sa att det var ok" Det örat ville den här veterinären inte lyssna på. Jag brukar inte gilla att hänga ut folk. Det är mot mina principer men i detta fallet så tänker jag göra det eftersom veterinären uppträdde oerhört respektlöst och kränkande mot mig som hästägare. Veterinären heter Öran Ljungvall.

"-Men någon har skrivit under här att hästen inte får slaktas!"

"-Det är jag som har skrivit under. Pga av min åsikt och inget medicinskt."

"-Är det här du?!" säger Örjan föraktfullt och pekar på min underskrift.

"- Ja jag kan hämta min legitimation i bilen om du vill!"

"-Så det skulle va du som skrivit under här!?"fortfarande föraktfullt.

"-Ja för att jag fick en fråga om hon skulle gå till livsmedel eller ej när jag var in till Strömsholm och jag ville inte det då för det kändes obehagligt så jag skrev under då men har ändrat min åsikt. Så drog jag det igen om vad den andra veterinären sagt.

"- Men om hon var på klinik har hon ju fått en behandling! Nej jag tänker inte godkänna det här!"

"- Hon fick ingen behandling och hade hon fått det skulle det förts in i passet. Det är väl därför passet finns?"

"-Ja jag tänker inte disskutera om hon blivit behandlad eller inte!"

"-Nej men det var du som tog upp det"

Killen i receptionen tyckte situationen var pinsam och ville såklart reda ut det på ett proffsigt sätt. All cred till personalen på slakeriet som är både bra mot djuret och har ett trevligt bemötande! Han ringde upp den andra veterinären.

"-Jag ska prata med henne!" säger Örjan och tar telefonen från honom.

När han pratat klart lägger han på luren och kastar passet framför receptionisten.

"- Jaja ni får väl gå ut och slå ihjäl hästen då!"

Han trycker sig förbi mig och Gun-Britt som står i dörröppning och jag känner hur det kokar i mig. Hur fan kan man säga så?! HAr man inget respekt för andra människor? Hela min påskhelg (och det spelar mindre roll att det just varit påsk) har jag haft i huvudet att Leira skulle avlivas på tisdag morgon. Min häst som jag delat flera år med som min vän. Man säger inte så! Som veterinär vid en avlivning ska man ha folkvett nog att kunna uppföra sig proffsigt och med ett trevligt och förstående bemötande. Han får ha hur djälva pissit humör som helst, men det ska inte gå ut över mig som djurägare! Jag skiter fullständigt i om han har en dålig dag, humörssvängningar, nått medicinskt humörfel eller vad fan det nu rör sig om. Han bemöter människor i sorg och under press. Respekt tack! Det är det minsta man kan kräva! Har man ett yrke får man också se till att han yrkeskompitens i alla situationer man jobbar i. Annars är man defintivt fel person på fel plats!

Jag är inte den som är den och kunde inte hålla inne och sa nått i stil med att han var den mest respektlösa person jag mött i en liknande situation. Att bemöta mig som hästägare med sån liten respekt är oacceptabelt! Tro nu inte att denna Örjan Ljungvall kunde stanna upp och be om ursäkt.Nej då han stövlade vidare och innefrån rummet bredvid med ryggen mot mig fräser han "- Ja jag får väl be om ursäkt då!" Jag kommer inte ta emot den ursäkten! Jag kräver mer än så! Den kom defintivt inte från hans skuldkänslor och medmänsklighet. Det var bara nått han haspade ur sig som vilket skit som helst!

Leira fick dock ett värdigt slut och slipper nu må dåligt. Kvar är bara saknaden efter henne. Det är tomt i islandshagenutan henne. Kanske kan tyckas konstigt att sakna en individ bland så många andra, men för mig är de individer som är älskade för just den de är. SEn kan jag hålla med om att det blir aldrig lika intimt med så här många hästar som med bara en eller två. Men de är inte mindre älskade för det.

Vi hörs!