Liten börjar bli stor! Idag för ett år sedan föddes han, min lillprins Piggelin.

Född alldeles för tidigt och mer lik en gremlis än en ponny. Akutvård på Strömsholm för att överleva. Bara en mor kan tycka att han var söt   .

Piggelin idag

Piggelin 1 år

Startade dagen med att åka in till stan och vaccinera hundarna på en veterinärklinik. SEdan har jag sorterat grovsopor och skickat massa bråte och jox till återbruket. Helt sanslöst vad skit det samlas! Skönt att bli av med det. Jag kan lätt bli nitisk när jag håller på. Satt och handplockade glasbitar ur marken på gaveln på stallet där egentligen ingen går ändå. Men jag hatar att ha glas liggande. Ett tu tre skär något djur sig och då blir det jobbigt och dyrt.  Mellan varven av grovjobb hann jag rida Lekis en kortis på ridbanan i skritt. Blev bara lösgörande övningar idag.

födelsedagsbarnet blir ompysslad i vårsolen

Brellir och Blekis, bästisar   

Brellir har blivit jätteduktig och kan nu stå uppbunden i boxen och på gången. Han lyfter fint på hovarna men har fortfarande lite svårt med balansen. Han har heller inga problem att vara ensam i sin hage när Lekis rids ut. Däremot tycker han inte om att vara ensam i stallet.

Utöver sopjobbet mockade jag lösdriften både hage och ligghall och har kört Maja. Hon var som vanligt yberpigg. Gun-Britt kom och red på Maisan samtidigt. Maja ville helst galoppera och var het. Hon studsade och galopperade på stället ibland och några gånger kändes det som hon i ren frustration skulle slå bakut när hon inte fick kuta framåt. Men hon är inte läskig eller obehaglig att köra. Lite olydig emellanåt och vill inte riktigt flytta som jag vill och försöker jag lägga till pisken som en skänkel ser hon den och tror det är framåt drivande istället för en sidförande signal. Nån framåtdrivande hjälp behöver hon verkligen inte. Har en sele med huvudlag med skygglappar till henne men ingen vagn - fortfarande! Måste se till att köpa in en ordentlig vagn nu. Hon behöver verkligen få på sig en riktig körutrustning så vi kan jobba rätt och ordentligt.

Innan Maja och Maisan kom iväg. Varför tycker ni att mina hästar ser ut att håra   ?

När Gun-Britt kom var jag just påväg att rida Leira på ridbanan. Hon tog ut Cleo och "städade" av henne grundligt medan jag red och tog även några foton på oss. Leira var inte alls på hugget idag. Inget gick som det skulle. En skitriddag faktiskt. Hon var hög i formen och trög. Svår att få att samarbeta och rakställa och orolig i munnen. Men när jag ser på bilderna så kan jag delvis förstå varför... Ryttaren var visst inte heller på hugget. Egenligen trött och huvudvärk, sitsen studtals under all kritik. Nyttigt att bli förevigad ibland och kritisk granska sig. Skulle helst vilja bli filmad, både bra och dåliga dagar. Vi jobbade i skritt, lite tölt och galopp.

Det är den här formen jag INTE vill ha hos henne! Håhåjaja bara jobba vidare och ta nya tag. Jag måste lära mig att titta upp och inte ner på hästen. Hela min hållning blir ju för bövelen katastrof! Svårt att få hästen på bakbenen om jag hänger som en säck på framdelen....

Somliga brydde sig inte ett dugg om former och arbete utan livsnjöt i ligghallen istället. Cleo och Najade (liggande).

Nu måste jag gå och sova. Är supertrött och har nog skrivit den mest osammanhängande och steriotypa blogg någonsin men jag ville få ut bilderna på mitt födelsedagsbarn Piggelin.

Vi hörs!         

Har arbetat med Jazzo idag igen. Han är underbar att jobba med när det gäller grovjobb. Så himla trevlig liten arbetsmyra! Mina föräldrar var här idag och vi eldade upp mer gammalt bråte och sly. Pappa gick loss med motorsågen och jag släpade och drog. Mamma skötte elden. Jag tog hjälp av Jazzo för at hämta ett gäng stora stockar och massa ris som legat på min tomtgräns efter att de sågat för trafiken. Inga stockar som man tar under armen direkt. Jazzo stod helt stilla med vagnen och väntade tålmodigt och lydigt som en riktig arbetshäst medan jag släpade upp stockarna på vagnen. Var tvugen att släppa tömmarna och fästa dem i en risruska på vagnen. Men med Jazzo kände jag mig trygg och självklart höll jag mig intill och med ögonen på honom beredd att gripa tag om han skulle börja gå. nu stod han som ett ljus och sken av arbetslust i solen! 

Var smart och flyttade bilen idag så vi slapp köra runt huset.

Hej och hå! Här klev jag av, tyckte synd om honom i gruset. Det kändes nog så tungt utan mig på lasten.

Framme! Totalt obrydd om eld och rök.    

såklart duktig häst får en karamell av godismatte

På väg efter nytt lass!

Skogskörning och skogsarbete till häst är ju bara SÅ kul!!! fick verkligen se till att köra rätt och ta svängarna på rätt sätt för att inte köra fast på vissa ställen i trädgården bland buskar, telefonstolpar och träd eller små vassa stubbar som kunde ge punka på hjulen.

Gäller att spänna magmusklerna när man sitter med benen i kors utan säte. gungade rätt bra på sina ställen. Men det kändes så fel att ha fötterna på skaklarna och trycka ner dem och ge honom tryck över ryggen.

Utsikt från kuskbocken

Från det ena till det andra:

Lillgrisen har fått sitt pass! Skickade in passhandlingarna för länge länge sedan sen blev det stiljte och först när jag skulle fixa till Piggelin så hörde jag efter var tusan Samantas tagit vägen?! skönt att ha det i sin hand nu!    

Vi hörs!      

Usch ja vilket väder det är idag! Blåser ända in i märgen och huvudet känns fullständigt utblåst. Ändå har jag trotsat vinden och varit ute i stort sett hela dagen. Åsa och hennes dotter NNelly kom och hälsade på Aldon. Hon hade med sig stora utsädessäckar med hö och en hel del andra saker. Höet var väldigt fint och blir mat till Pontus och gamle Aldon som jag inbillar mig har svårare än andra att tugga. Det kanske han inte har, men det skadar inte att tänka lite extra på gammelmannen. Vi tog en skogspromenad på en halvtimma med Aldon (som Nelly red) och Vaja och Pontus. Vilka härliga hästar jag har! DEt blåste upp en stor presänning på vägen alldeles bakom oss. Vaja och Pontus steppade till lite och tittade vad det var, sen fortsatte de som om inget hade hänt. Vi blev väldigt imponerade av dem!

Efteråt testade vi att låta Nelly sitta på Pontus för första gången. Han har aldrig blivit riden förr så det var helt nytt.

Som att han brydde sig! Han var helt lugn och obrydd så vi tog en liten sväng i trädgården. Han tyckte varken att sadeln eller Nelly var obehagligt. Faktiskt har han inte ens haft sadel innan, men däremot körsele och täcken med diverse gjordar och snören. Jag hade faktiskt blivit förvånad om han blivit orolig. Pontus har ett fantastiskt psyke och temperament.

Pontus och Nelly ser ut att vara som gjorda för varann.

När Åsa och Nelly åkt tog jag ut Maja på ridbanan och longerade henne över hinder och bommar så hon fic motionera sig och ha lite kul. Maja verkade lite trött och var inte riktigt på hugget som hon brukar. Troligtvis vårfällningen som startat på henne nu. Ska skotta i lite extra med b-vitamin och ev ite havre åt henne. Maja är en utav få ponnysar som har lätt att tappa hull så lite extra fett skadar inte åt henne. (Hon är avmaskad och frisk i övrigt)

Maja i galopp laddar inför hinder kombinationen 

Tjolahopp! Sån härlig bild med manen flaxande i stormbyn. Observera publiken bakom. Piggelin, Vaja, Nalle och Pontus brukar få frispel varje gång ridbanan används och flänga runt som tokar i hagen och ha sprinterlopp. (det är jag som är både hästdressör och pressfotograf samtidigt, det gäller att va flexibel   )

Tog en halvtimmes vila i väntan på Gun-Britt. Blev supertrött och försökte pigga upp med kaffe som smakade bränt, blä! Var nära att ringa och avboka men satte hårt mot hårt med mig själv. Hästarna behövde motion! 

Gun-Britt red Maisan idag och jag började med att köra Jazzo en sväng. Han var pigg och lycklig framför vagnen och säkert besviken att det inte blev mer än 30 minuter. Men eftersom kondisen gått ner iom förkylingen vill jag starta lugnt.

Kom tillbaka och av med sele och på med täcke och ut med Jazzo i hagen igen och in med Leira för påklädning. Gun-Britt och Maisan roade sig på ridbanan medan jag fixade skiftet. SEn red vi en sväng med tanterna. Leira som inte gillar att jag ställer krav testade lite i början och hon som annars är som en klippa ute var plötsligt skygg för stenar och annat trams. Efter lite uppvärmning och påminnelse om mina krav så skötte hon sig utmärkt och gick ner i form och trampade på bra. Mjuk i munnen och rak i hals och nacke. När vi kom hem var hon vit av dräggel runt hela munnen och massa stänk på bringan. Det är ett gott betyg! Maisan var däremot på hugget idag, säkert av vinden. Men så har kondisen kommit tillbaka på henne nu. Jag red henne igår på ridbanan och galopperade på volter och i åttor. Åsa skrattade åt mig när jag berättade om hennes förvända galopp på min snäva ridbana. Tur vi inte välte i hörnet. Jag och Maisan var liksom påväg åt olika håll. Men som Åsa sa, balansen måste vara god på henne som klarar det i ridbanan små hörn. Nu var det inte riktigt planerat från min sida som ni nog förstår   .

Jag fick sånt rart inlägg på facebook från Helena som jag vill citera. Är så stolt över det! Helena har ju köpt 4 hästar av mig, Lovis Hulda Nimbus och Faxe, och varit här en helg och träffat hela gänget. 

"De är så goa och fina att hantera"

Gissa vad det värmer!

Vi hörs!     

Oj den senaste veckan har varit fulll av olika aktiviteter. Utöver att jag vissa dagar väljer att mocka dynga ur hagrna från soluppgång till nedgång så har jag varit en dag i Stockholm och bl.a köpt ett par jeansshorts. Var inte alls lätt att hitta! Fanns massor i varje butik men de slutade liksom under rumpan och är man snart 40 så känns det fel och direkt osexigt at gå runt i fjortisshorts. Vill ju inte heller se ut som en tant! Tillslut börjadde jag fundera seriöst på att köpa ny jeans och klippa av dem men det kändes som en dyr lösning på problemet. Grejen är att mina hemmajeans är antingen nya eller fel passform. Vill inte gå runt i säckar heller det är jag lite för medveten för   . Efter mycket om och men hittade jag tillslut ett par men nu är jag osäker på om jag orkade prova dem....

I torsdags kväll kom Anna (Östervall, knl Rackartyg) och hälsade på, sov över och hängde här hela fredagen. Var superkul att ses igen och vi satt uppe och flamsade och pratade seriöst och djupt till halv fem på fredagsmorgonen över ett antal kaffe och tekoppar. Hon hade med sig båda sina schäfrar Faquera och Axxa som fick låna min hundbilbur att sova i. Vi vill inte knuffa ihop hundarna som inte känner varann och egentligen har jag hundförbud i halva huset. Dvs i sovrum och vardagsrum. Dels för att det blir mindre skitigt. Stallhundar är inte alltid de renaste och mest väldoftande. Sen vill jag inte förstöra golv och möbler heller. Hundar skitar gärna ner från golv till tak hur de än beter sig. Har insett med vårljuset att jag måste ta tag i och skura och gno rent väggarna i köket där hundarna sover. Skåpluckor och dörrkarmar tvättas i stort sett varje vecka. Vissa ställen oftare än så. Somlig liten valp badar ibland omedvetet med svansen i vattenskålen i väntan på maten och ni kan ju tänka er vad fint hon sedan målar med sin glada pensel!

På fredagen hann vi med massa rolig hundträning.

En liten kamphund minsann!  Här kampar vi om grimskaftet som vi gör varje morgon efter att hästarna gått ut.

hon är så härlig! Avbryter kampen och kommer in med bytet och vill gosa helt självmant. Inte alls bytesmedveten. Inte än iallafall och jag ska försöka behålla hennes glada inställning. Schäfrar vill tydligen gärna äga saker själv när de vunnit kampen enligt Anna. Cvittra kampade ju inte alls och spannlar mfl är ju liksom mer åt Foxas inställning, vi delar på bytet. 

Foxa gick en socialiseringspromenad med 9-åriga Faquera som här bjuder in till lek. 

Rolig tant!

Och spännande tant! Nyttigt att träffa den typen av hund hon är själv. Den dagen kanske kommer när hon ska bo på FTHE ihop med bara schäfrar, kanske blir en kris annars om hn tror att hela världen har mjuka hängöron   .

Det är inte självklart att klättra upp i en halkig grushög och kunna sitta och ha ögonkontakt med matte. Duktig flicka!

Som blivande sökhund (sprängämnen, narkotika etc) eller polishund måste man vara oberörd i miljöer och konstigt underlag.

Foxa var helt obrydd. Bara roligt matte! (hon klänger inte av osäkerhet på mig utan av glädje för beröm)        

Sitta på en vinglig halmbal som inte har kvar bindsnörerna har hon gjrt sen hon var lill-liten. Tränar balansen bra.

Finns mycket bra ställen att träna på hemma på gården. Nu är hon ju så pass stor att hon kan börja komma ut me i verkligheten. Innan har hon haft fullt upp med gården innanför staketet och alla djuren.

Min skräphög är utmärkt för miljöträning. Klättra på mjuka sopsäckar, hal plåt som skrammlar och gungar och massa vagnar som rör sig. Vagnarna ska jag dock inte slänga!

Sitter bra här matte! Lutar lite mycket bara...

Sen gick vi en promenad med Minna och Axxa. Minna övar på mitt gamla antijakt trix "stenen". Dvs jaga stora stenar istället för vilt.

Axxa på logen bland röran som jag ska ta tag i vid tillfälle. Inte helt självklart heller för en hund att kasta sig in i. Här försöker Axxa lösa problemet och hitta en enklare väg.

Med stöd av matte var hon snabbt inne i röran och stövlade runt.

Oups! Ett hål i golvet!

Axxa testar vår skyddsplast i stalldörren.         

Två schyssta tjejer som tillslut hälsade på varann med tydigt kroppsspråk.

När Anna åkt hade jag två och en halv timma på mig att städa (dammsuga och skura golv), åka och handla och duscha innan min barndomskompis Ulla kom på besök och sov över. Vi råkade också sitta uppe och surra till halv fem och klockan nio på lördagsmorgonen var hovslagaren här och innan dess skulle pållarna äta. När ulla åkt vid ett-tiden red jag lite hästar och fixade och donade. Tog tidig kväll på lördagen och la mig vid 20-tiden, nattamatade såklart ändå senare, och trodde jag fått en härlig långsömn men insåg bittert att det var ju tidsomställning   .

Nu ska jag ut och rida igen i halvstormen innan Åsa kommer över på fika i eftermiddag. Hon lämnar hit en massa hö och ryktgrejer (mansprayer mm). Hennes fina dressyrhäst bara dog hux flux för någon vecka sedan. Så fruktansvärt! från ridpass till död bara inom loppet av några timmar. Jag tycker så synd om henne! Idag kommer hon ut och gosar lite med hennes lille Aldon som nu äntligen börjar sluta hosta. Fasan var ju att också skulle stryka på foten nu!

Vi hörs!     

Väckte hästarna i ottan. Både Jazzo och Brellir sov djupt och hade nog önskat sig en längre sovmorgon. Alltid lika spännande och pirrigt att gå ner till stallet om mornarna. Om 8 dagar fyller Piggelin 1 år. Samanta är stor som ett hus och har jobbigt nu. Äter lite och ofta och vill helst stå stilla. Det går inte att stressa ut henne om mornarna. Hon var lika de sista dagarna innan Piggelin föddes. Nu har hon ännu inte fyllt upp ljuvren men det kommer lite vax ur dem. Jag vill helst vara hos mina hästar när de fölar och hålla koll. Men de har ju snyltat mig allihop utom Dis. Där var det tur att jag fanns bredvid. Hon orkade/förstod inte att hon var tvugnen att hjälpa honom ur den sega fostersäcken så hade inte jag funnits där hade han han kvävts. Inte helt ovanligt att sånt händer. Tycker synd om stona sista tiden, de har det jobbigt och allrahelst Alice vars unge snurrar som en torktumlare och kickar som en kickboxare. Snart är det dynget runt vak på hästarna och dax att sova i stallet. inns ju både videokameror och sk fölvakter som är en svettdetektor som sitter runt bringan, men jag är tveksam om de sitter som de ska på en liten shettis. Bättre att leka jourläkare själv.

Jag lastade Jazzo och Maja och åkte till smedjan på Strömsholm i förmiddags. De är så snälla och lättsamma! Inga problem att varken lasta på eller lasta ur ensam med dem. Band Maja i transporten och ställde in Jazzo först innan Maja fick gå på. Ut kunde de gå parallellt. Praktiskt med små hästar!

De ser så små ut i de stora behandlingsspiltorna. Väcker rätt stor uppmärksamhet när jag kommer med två små trollhästar av my little pony-sort. Folk kan inte låta bli att le. 

Majas sko tjongas tillrätta. Fick fyrbroddat på henne nu runt om. Förvånar mig inte ett dugg om all is är borta imorgon och inte kommer tillbaka mer den här säsongen, men nu är vi garderade iallafall! Nästa vinter blir det snösulor och broddar på henne. Fröken Maja vill inte stå still i hagen och glo!

Båda hästarna blev varmskodda. Var vänlig vidrör ej!

Fräs! Det ryker om Jazzo när skon testats på hoven. Ha brydde sig inte ett smack. Maja tyckte bara själva spikningen var obehaglig, annars var hon också jätteduktig.

Det var trots utflykten två glada hästar som kom hem igen och fick gå in i stallet med fleecetäcke och tugga hö. Borta bra - hemma bäst!

Eftermiddagen har ägnats åt att mocka lösdriftshagen. Kladd och klet är vad det är nu och blött och tungt som tusan. Men skiten ska bort innan sanden tinar fram. Då blir det ännu tyngre och väldans onödigt att först kosta på sand i hagen som sedan slängs på dynghögen. Det bare å bit ihop!

vi hörs!

Äntligen fick vi ändan ur vagnen och såg till att träffas, Eva och jag. Vi som var som ler och långhalm. Hon kom hit och hälsade på och hade med sig sin familj, Anders och barnen Ellen och Edvin och hunden Mio. Nu hade vi inte setts på tre-fyra år men vad hade det för betydelse? Absolut ingenting, allt var som vanligt och som igår. Solen gjorde sitt bästa med att stråla och vi hade en supertrevlig och rolig dag. Känns bara som att familjen Persson blev beroendeframkallande. Längtar redan till nästa gång vi ses. Får dock inte ta mer än ett halvår - på sin höjd!

De kom lagom till lunch efter att ha åkt från Finspång. Vi startade med att tända grillen och äta korv och bröd till lunch. Efter maten roade sig barnen med att leka och gå på äventyr i trädgården och smälta in förfrågan om de ville rida. Men efter att ha pratat och matat hästarna med spillhö kom de senare upp och sa att de ville rida.

Lite läskigt var det först, men så spännnade och roligt! Vi kom precis på när jag fotat att han hade ju ingen hjälm!! Men vaddå, räcker det inte med säkerhetsväst då   Edvin var egentligen jättetrött men vägrade somna. Han såg stundtals ut som om han var full när han kämpade att hålla ögonen öppna och inte missa en sekund på hästryggen.

Perssons Pack (Evas egna kommentar   ) ute med Maja och Jazzo. Själv gick jag med Alice som fått en släng av magsmärtor. Men jag kom på att de måste varit fölet som klämt på tarmarna och orsakat lite gasstopp. Medan vi sadlade så levde fölet runt i Alice mage så hela buken gungade. Efter promenaden var hon helt kurant igen. Skönt när det kan vända så snabbt för en gångs skull.

Efteråt ville Ellen pyssla mer med hästarna och vi tog ut Pontus och Cleo på allmän omvårdnad medan de tuggade hö ur påsarna (blir mindre spill då). Ellen hade ett stort tålamod att borsta och pyssla om trots att hon bara är 4 år. Hon gnodde och bytte borstar och skötte hästarna så de blev fina. Eller fina och fina.... Fällande shettisar (och islänningar) blir aldrig fina. Bara dammgrå och mindre lurviga med löshår överallt.

Vi kunde inte fått en bättre dag än den vi hade idag   . Sol värme och roligt sällskap - kan det bli bättre?

Startade dagen med att rida ut med Gun-Britt klockan halv nio på Blekis och Maisan. Vi var ute lite över en timma med dem. De var båda lite trötta och småsega. Vet inte om vårfällningen gör de lite håglösa. De blir ofta trötta vid pälssättning och fällning. Maisan har ju dessuom levt på 2/3 dietmat och de gör ju åtminstone människor trötta från början. Borde vara samma för djur.

Visar lite bilder från i veckan, var lite slö och ides inte ladda upp till de tidigare bloggningarna.

Foxa på toppen av vårt "fjäll"

Milton en snäll och tydlig gubbe. Här talar han om att nu är leken slut på en stund. Foxa hör och lyder.

Helan står inne och äter.....

sin bantarmat

Halvan mumsar i sig sin.....

"hästgrädde"

Nu ska jag titta på en dvd om hästhantering som jag fick med en tidning. Får se vad jag har att lära, alltid kanske man får nya tankar, synsätt och kunskap. Stallet är klart och pållarna väntar bara på att få komma in och äta sin nattamat. Sedan Perssons åkte mockade jag ur stall, ligghall och kalkade och halmade, diskade vattenhinkarna i boxarna och fyllde upp, tvättade thermobararna och bytte vatten, plockade iordning och sopade och nattade kaninerna. Bytte vatten och nattade får och getter (de ska ha lite nattahö oxå) och umgicks med trötta vovvar som hängt med så gått som hela dagen. Vanliga sysslor med andra ord. Nu kan jag sitta en stund med gott samvete.

Vi hörs!                   

Jag har fått små snödroppar längs husknuten och rabarberknopparna börjar titta upp! Underbart! Solen har strålat hela dagen och det har varit nästan vindstilla och helt fantastisk skönt. Jag bara glider runt och njuter!   

Startade dagen med liten sovmorgon. Eller sovmorgon, snoozemorgon.... Först ville katterna ut halv sex, sen vaknade Foxa klockan sex och var kissig, sen vaknade Amy klockan sju och var kissig , försökte somna om till åtta men Morran vankade runt som en osarlig ande trots han varit ute. Somnade och vaknade och kommenderade i sömnen "-Gå och lägg dig!" Vid halv nio gav jag upp och väckte gården.

Ut med innehästarna och in med Maisan som ska äta bantarmat till frukost. In med Leira som äter "hästgrädde" (dvs lusernmix och Krafft Grov 125) för att bli fetare. Sen vänta tills de hästarna ätit innan dagen sätter igång på allvar.

Började med att rida ut Maisan en helt annan sväng en den vi brukar ta. Blev skritt och galopp och lite trav. Stannade och pratade med bl.a Gun-Britts man Bengt och sedan en kvinna som lyriskt ville komma och hälsa på hästen. Sammanlagt red jag bara 3 km men det tog sin tid.

Ut med Maisan i hagen och iväg med Blekis. Red honom i skogen längs vattnet, en tur på 45 minuter. Mycket skritt och trav och några galoppor. Det var en trött liten Blekis som kom hem.

Efter ett lunchstopp och hundtid borstade jag av Najade i säkert 1 timma samtidigt som jag pratade med Kicki i telefonen. Praktiskt att ha en liten häst med platt rygg. Telefonen låg varmt och "säkert". Bra med högtalare men en handsfree skulle ju inte skada. Klippte svansen på Najade. Den växer som ogräs jämt. Hade tänkt hinna tömköra Pontus och tanken var att Jennifer skulle komma ut och skritta Jazzo men hon var sjuk. Vill inte sätta honom för vagn än då han hostar lite fortfarande. Maja får vackert vänta in nya pjuck innan hon får lämna gården. Nu tog Najade och Leiras pyssel och omvårdnad så mycket tid och det måste det få göra ibland så Pontus hanns inte med. Hästarna vårfäller och det tar tid att gro igenom dem och sliter hårtussarna ur pälsarna. Men de älskar omvårdnaden och jag vill ge dem tiden att njuta av "spabehandlingen".

Leira testade lite lätt att strejka med att lämna gården. Men hon kom snabbt på att jag var inte den som är den. Ridturen gick jättebra. Bitvis gick hon fint i form i skritten och jag kommer ha grym träningsvärk efter att ha kämpat med hennes högerbog som hon drar sig fram på-. Hon snedställer sig till höger genom att skjuta fram den bogen och lägga huvudet på sned och spänna halsen felaktigt. Hon stönade och stånkade och jag hade kramp i benen av all drivning och jobb med henne. Skrittade henne bara och jobbade konsikvent. Däremellan fick hon släppa ut i galopp för att lätta på trycket och ha "fritid". Någon gång fick hon få ut på lång tygel och frusa ur sig också. Men nu är det arbete som gäller. Vill inte tölta henne eftersom hon söker sig uppåt i tölten och blir alldeles för hög i formen. Vi jobbar upp oss från skritt så det blir rätt från grunden för oss båda.

NU ska jag åka och köpa korv och grejer till imorgon. Vi har tänkt grilla och beställer lika fint väder som idag tack!

I stallet står Maisan och Leira, Helan och Halvan, och äter sina resp måltider.

Vi hörs!

Jag brukar aldrig vara rädd när jag rider mina hästar oavsett med sällskap eller ensam. Men idag blev jag riktigt rädd. Inte för själva ridningen eller Maisan som i det här fallet utan väglaget. Trotsade snöslasket och vinden och tänkte hurtigt "det finns inget dåligt väder....bara 111 undanflykter". Grannen hade lejt in två gubbar som sågade ner tre stora träd på deras tomt. Jag hade tänkte maska ridningen idag, men så fick jag ett släng av jävlar anamma när de minsann jobbade utomhus fastän det var skitväder. Varför skulle jag vara sämre?

Borstade av Maisan blötsnön och gav mig ut på en långtur. När vi passerat värsta blåsåkern blev det riktigt behagligt och vackert i skogen med alla snötyngda grenar att ducka för. Red stigen längs med vattnet och upp på en grusväg bredvid storskogen. Snabbt blev jag varse om att isen inte hade smält undan där i skuggsidan utan låg som en jämn skidskobaneis med ett tunnt snölager på. Nu borde det inte vara något problem i och med att Maisan är både fyrbroddad runt om och har snösulor men vid just sånt här väder som idag  klabbar det i hovarna ändå och bygger snösulor så broddarna fanns väl gömda under snökockorna och gjorde ingen nytta. Första metrarna satt jag kvar på henne. Gav henne långa tyglar och höll mig i manen och bad en bön om att inte gå omkull. Hon försökte hitta fast mark men det var omöjligt. Vi stannade och jag glev av och höll på att glida vidare in under henne. Jävlar så halt det var! Skitläskigt! Ledde henne sakta sakta men för varje steg gled hon en halvmeter åt något håll. Fick upp henne på snövallen och pulsade in i skogen och letade oss fram till den bit av vägen där solen legat på och smält undan isen. När vi stod där villrådigt på isen funderade jag på att vända men det var ännu läskigare att försöka oss på en vändning än att glida rakt fram. Nu gick det ju tack och lov bra ändå men usch vad rädd jag var. Tänk om hon hade halkat och brutit sig eller fläkt upp någon led och muskelfästen!

Det är bara på Maisans och mina utflykter sånt här händer. I Duved hamnade vi i blötmark där hon plötsligt började gå ner sig. Det var ju snäppet ännu värre än idag! Mitt ute i ödemarken och hästen börjar trampa ner i dy! En annan gång halkade hon med skorna på en sten på ett hygge och föll handlöst rakt ner. Ytterligare en gång hoppade hon efter mycket om och men över en bäck men inte Dis som stod bakom. Jag som höll Dis som handhäst släppte aldrig taget om hennes grimskaft utan drog av mig själv från Maisan. Har ni ridit bakom öronen på hästen någon gång? Det gjorde jag i en kraftig nedförsbacke. Sadeln gled fram på halsen och jag med den varpå jag gled ur sadeln och satt på halsen i nedförsbcken (fjällslutning). Också en upplevelse! 

Nu kom vi välbehållna hem efter en tur på 1½ timma i skritt. Men isupplevelsen förtog lite av glädjen. Både Maisan och jag hade lite svårt att lita till vägen efter det trots att jag visste var det garanterat var barmark under snön. Men vara ute med Maisan är alltid mysigt, mer eller mindre. Men nån mer ridning blir det inte idag. Nu räcker det med glid. Lekis och Leira har det bättre i hagarna.

I två dagar har mina föräldrar och jag sågat ner sly, träd och taggbuskar. Just taggbuskar är bannlysta i min trädgård efter att Olga fastnade i en taggbuske i Duved och satt fast bra länge innan jag lyckats klippa loss henne. De må blomma vacker, men det hjälps inte, här hör de inte hemma! Nu är vi långt ifrån klara med att forsera Djungeln bakom huset men såsmåningom hoppas jag på en vitsippsbacke där. Tänkte getterna skulle få landskapsvårda ihop med fåren i sommar.

Fick bli omplaneringar. Skulle träffat Anna i onsdags och Ulla idag. Men Ulla och jag bokade om till nästa fredag istället iom skitvädret. På söndag kommer iallafall Eva Persson (fd Nilsson) och hälsar på. Vi var som ler och långhalm ett antal år i Stockholm och har sedan dess haft sporadisk kontakt. Men det känns som igår när vi pratar med varann. Längtar!

Jag har satt igång och rida Leira nu. Är mycket jobb med henne för att bygga upp hennes muskler och få henne att sätta rätt muskler. Hon känns ranglig och är sned och vind men det fixaar sig med målmedvetet jobb. Första passet var en prövningarnas ridpass. När jag köpte Leira fick jag veta att hon inte tycker om att gå ut ensam utan blir stökig och orolig. Jag har liksom köpt konceptet och sedan dess har hon bara gått ut i sällskap. Från börjar red jag henne ett fåtal gånger ensam och hon var stökig, men jag förväntat mig inget annat heller. Jag har bestämt mig för att det funkar inte att ha häsar som kräver sällskap för att motioneras ute (dvs annat än på ridbanan). Jag kan inte förvänta mig sällskap, jag vill inte heller alltid ha sällskap. Det måste fungera ändå. Annars är det bara sälja bort. Jag kan inte stå och äga och betala för ridbanehästar. Det funkar inte! Eftersom Leira inte har gått ensam så är det alltid hon som haft "andra" ryttare. Jag lånar ogärna ut Maisan av flera skäl. Mestadels för att hon har haft svårt med gångarterna och ligger i träning med uppsatta mål. Sen är ju Maisan min "bäbis". Jag ja vet, jättetramsigt.... Det har inneburit att jag knappt aldrig rider Leira vilket i sig inte heller känns rätt. Att betala för en häst som jag aldrig nyttjar och rider till och jobbar rätt. Har känt sista tiden att jag gått och retat mig på Leira och haft i tankarna att sälja henne. Tycker hon tagit för sig för mycket och känslorna för henne har inte funnits. Men hon är egentligen en klippa, snäll och vem som helst kan rida henne (eller åka runt på henne   ). Nu när hon gått ner sig av digivningen och vilat en längre period är det mitt jobb att sätta igång henne. Vill inte rida henne på böjda spår till att börja med. Det sliter på leder och ligament. Vi måste ut på vägarna och ensamma så vi kan koncentrera oss på rätt jobb utan hänsyn till framför eller bakomvarande ryttare och utan att tappa fokus.  Det var bara ta tjuren vid hornen och upp till kamp!

Kamp var exakt vad det blev! From som ett lamm vid uppsittningen och första två metrarna. SEn kom hon på att hon skulle ut ensam och den transport hon gått förbi hur många gånger som helst var plötsligt livsfarlig. Efter många försökt och hårda ord klev jag av henne och skulle leda förbi henne för ut skulle vi. DEt fanns inte tal om annat! Jo tjena att hon skulle med! Dum och fräck och bortskämd! Det var inte de små söta versalerna som bildare ord som kom ur min mun. 14 år gammal och välskolad då kan man också kräva! Jag hade garderat mig med dubbla spön till ridingen för att kunna möta upp henne om hon skulle tramsa sig. Jag är otroligt gulligullig med mina djur och skämmer bort dem med kärlek, omtanke och lite "gulligull". Men vissa saker ska bara funka på en vuxen häst som man vet kan men inte har lust. Som testar och vill vinna och bestämma själv. Som börjar med att kliar sig mot en som om man vore ett träd i hagen och bete sig illa på stallplan. Som börjar ta för sig och försöka gå före och på en när man leder och vägrar lyda skänkar bara för att den inte känner för det. Den hästen åker på "däng". Sen gillar jag inte att ta i med hårdhandskarna och grova ord men ibland måste man. 400 kg häst kan inte bestämma om, hur och när vi ska gå. Det avgör jag!  

Tillslut kom vi iväg. Undrar vad min granne tänkte som stod och klippte äppelkvistar när jag ena stunden skällde och läxade upp min häst och nästa stund var len som smör i munnen och handen? Ris eller ros helt enkelt. Det gäller att inte bära med sig aggressionen utan vända så fort hästen lyder. Aldrig tjura eller tveka. Men en vuxen egentligen välfostad häst som på ren tjurighet nästan står på bakbenen och plöjer över sin matte måste plockas ner på jordelivet igen och inte tro sig glida runt i en egen värld med egna regler.

Själva ridturen gick långt över förväntan. Inte en gnäggning, inte en tendens att vända eller vägra gå framåt. Ändå vände jag henne ett par gånger och red tillbaka bortåt på vägen hem bara för att. Där ser man vad viktigt det är att inte vara för "snäll" och mesig. Nu visste hon exakt var min gräns fanns och vilken pundus jag har. Ingen ide att tjafsa med den surkärringen   ! Var ute ca 20-30 minuter med henne och det räcker gott och väl till att börja med. DEt viktiga är att hon hinner värma upp och sen gå i form och stärka sig. Ska spänna in henne med hjälptyglar för att ta ner henne i form. Hon kör upp huvudet och ner med ryggen och fuskar sig fram och har satt stora muskler på var sida om halsens början bakom ganascherna. De måste bort. En häst som bär sig fel håller inte i längden. Jag har nu jättedåligt samvete för att jag inte tagit tag i henne tidigare utan låtit henne bara gå ner sig. Hon är ju min häst och mitt ansvar. Hon är en fantastisk ridhäst med underbara gångarter, speciellt galoppen   . Stor och fyllig och inte alls flack och stel som på Maisan. Men så är Leira 4-gångare och Maisan har passen som "förstör". Fast Lekis som oxå är 5-gångare har fin galopp. Maisans galopp är mer markbunden och så har hon svårt att jobba ihop sig utan blir som en långtradare i galopp. Men men jag ska se till att åter bygga upp Leira och det är ju det som jag tycker är roligast med ridningen: att sätta mål och träna och inte "mulla runt" i skogen. Så småningom kan Leira lånas ut som tidigare men jag måste rida henne mellan varven och oftare än hon går med andra ryttare så att hon inte faller tillbaka igen i sitt gamla rörelsemönster. Hästar är ju liksom vi lata av naturen och gör det som känns bäst. Men det som känns bäst är inte alltid det bästa för dem med ryttare på ryggen. Det är som att gå på gym och använda maskinera helt efter tycke och smak utan nån instruktion och tanke. Det sliter mer än det ger nån nytta. Hux flux blir det muskelinflammationer och förslitningar. På häst är det nästan alltid knä och kotor som stryker på foten. Blir långa konvalicenter med kortisonsprutor i lederna och inte alla blir återställda   .

Just idag är det ju snöglopp och trist. Men visst är det härligt att det är vår på gång? Nu gör det inte alls ont att ha tre hästar att träna   . DEt är bara roligt! Jazzo hostar lite än så han får nog vänta med vagnen lite till. Maja och han ska skos om nästa vecka och få fyrbrodd runt om på Maja. Är less på att ta hänsyn nu. Snaart kommer jag kunna skruva av broddarna men tills dess känns det skönt att veta att hon går fram stadigt. Om det inte är som idag då förstås    .

Oj nu är det matdax i hagarna! Maisan har föresten börjar äta specialtillverkad bantarmat. Köper den på Strömsholm och byter ut 1-2 mål/dag. Happy Hoof heter det och är ett dietfoder främst för fånghästar. NU ska hästen bantas!

Vi hörs!