Det är nått speciellt med valborg ändå. Faktiskt den högtid som jag gillar bäst. Inte pga minnen från ungdomens fyllefester och partajanden. Nej jag var inte sån. Jag var en lugn hemmafis som tränade min cocker Bruce i alla möjliga tänkbara konster, skrev noveller, luffade runt i skogar och så. Tror inte jag har har förändrats så mycket på den punkten trots allt. Är en hemmafis fortfarande även om jag tycker om att träffa vänner, se mig omkring och åka till stan. Gå ut på krogen, javisst, jag har oftast kul när jag är där. Men steget att ta mig dit är STORT och oftast under milt tvång från min sida.

Idag väntar jag besök. Nackdelen med det här underbara vädret är att inomhusmiljön blir haltande. Insåg härom dagen att det låg som virvelmarsvin i varje hörn! Men vem har lust och ork att vara inne för att städa när man ändå bara är inne för att sova? Inte jag iallafall.

Valborg är sångens högtid. Jag blir alltid så sångfrisk och glad och kommer på mig själv att gå och sjunga med basstämma på "vintern rasat ut för våra fjällar". Men det är väl barndomsnostalgi i det kanske. Fast en riktig dundrandes bra manskör hör valborg till! Så märktigt! Fast nån manskör lär jag inte få höra här. Vill hålla mig hemma om de skjuts raketer över mina högdräktiga ston. Nackdelen med djur. Både valborg och nyår blir hemmakvällar för att övervaka djuren och se till att de mår bra. Vore ju katastrof och komma hem eller få samtal om att de sprängt staketet och paniksprang över byn och åkrar! Då är jag hellre hemma från start än att kasta mig hals över huvud hem.

Igår var lokala tv4 nyheterna här. Trots att jag har närmare till Västerås och Strängnäs tillhör jag Uppsala län. Men själv får jag in Västerås i lokala nyhetssändningen så jag får som de flesta titta på nätet.- Blir tydligen en längre intervju där än i sändningen. Men sändningstiden är ju bara 1½ minut per gång ändå så det blir inte många sekunder som jag swischar förbi i rutan   . Det läggs ut på nätet och sänds i rutan på torsdag den 5 maj. Även UNT (uppsala nya tidning) kommer nästa vecka och gör reportage. Jösses! Jag måste snart använda en agenda. Det var länge sen nu.

Nu måste jag ta tag i städningen och åka och hämta ett lass med hö igen.

Ha en riktigt trevlig valborg!

Vi hörs!

Jo det kan man lugnt säga att jag har varit! Var påväg ut genom grinden med Leira i tyglarna för en ridtur (tränsade redan i hagen för en barbackatur). Hade alldeles innan fixat nytt vatten i alla hagarna och var fuktig om händerna. In till lösdriften är det dubbla staket, först en grind i stål/järn (whatever..) och sen vanliga eltrådar efter det. Tog i grindhandtaget med min blöta hand och lyckades på nått sätt lägga eltråden mot låret. Eller jag tror det var låret, försvann någon tiondelssekund där. Dog väl för ett kort ögonblick eller nått   . Var åtmintone in i nästa vecka och vände! Jävlarrr vilken smäll! Det tog några sekunder innan jag kom till sans och fattade vad som hände. Var en riktig hemma-defibrillering kan jag lova. Fick ont i bröstet efteråt och blev en aningen skakis. Tack och lov hade Leira och jag ingen kroppskontakt, efter den där "kyssen" skulle hon väl aldrig gå med mig genom grinden igen. nu är inte själva elen starkare än vanligt och vad som är tillåtet, utan kombinationen el, vatten och metall var ingen höjdare.

Jag trodde att jag kunde smyga in till ICA Maxi och köpa lokaltidningen Enköpingsposten lite så där obemärkt. De var här och gjorde ett reportage och tog lite bilder tidigare i veckan som skulle komma ut idag. Obemärkt?! STOR text och bild på framsidan "Johanna söker fru i tv" (el nått i den stilen). Jaja bara att vänja sig då.... Köpte tre stycken. En till mamma och pappa, en till mig själv och en till nån annan som vill ha den. Det här med att bli kändis över en dag har inte sjunkit in än. Från vanlig förskollärare och stalltomte till kändis. Det är på nått sätt så stort att det har varit svårt att sätta sig in i innan. Har fått frågan i ep (enköpingsposten) om hur det är att bli symbol för lesbiska. Symbol? Jag? Det finns väl andra som isåfall varit innan. Men ja jag kanske blir det också. Fast jag har inte tänkt på det sättet. Hoppas folk isåfall tycker att jag representerar det bra och blir en bra symbol.

Jag passar på att mocka hage nu när det är så varmt och dyngan torkat till fjäderlätta bollar. Känns inte helt fel att solen skiner så vänligt över mig   .

Upptäckte att det växer mögel i min minidrivhus med gurkfröna. Hoppas det inte är skadligt för fröna på nått vis. Tog av och luftade jorden lite. Ser ju inte ett dugg mysigt ut med någon sorts  bomullsliknande tussar på jorden.

Träffade en utav mina grannbönder som erbjöd, bara så där, en hage till hästar   . Han har haft hästar tidigare och behövde få den betad. Så nu har jag en grabb-beteshage färdig och klar att användas! Tack snälla Jalle!

Vi hörs! 

Inatt trodde jag att Alice skulle föla. kände det bara på mig så tvingade mig vara uppe till tre och sen gick jag upp klockan fem och tittade till henne. Hade ställt in henne i stalle ihop med Najade, Samanta och Pontus. Egentligen är jag för att de fölar i det fria. Finns ingen risk att fölet kläms mot väggen i födseln och livmodern drar ihop sig fortare när stoet rör sig. Men då det fanns risk för regn fegade jag ur och tog in henne. Nackdelen är också mörkret om jag måste ingripa. Men nu blir nätterna kortare och kortare även om det inte är midnattsol som i norrland. Det var grejer det! Minns när jag sov i sovsäck utmed stängslet till hagen när Brellir skulle födas med näst intill fullt dagsljus.

Alice har gått över tiden nu. Hon utlraljudades med ca 20 dagars dräktighet. Plockade fram hennes betäckningsrapprt och räknade baklänges. Enligt prognosen skulle hon fölat omkring den 22:a. Men det är ju som hos oss människor, en del föder för tidigt andra drar ut på det. Jag väntar och väntar och Alice kniper och kniper. Jag vill ha koll på mina ston men har inte köpt nån sk fölvaka. Vet inte om svettdetektorn passar på en shettis och alla svettas ju inte. Leira till exempel. Hon sköt ju ut Hulda på mindre än en timma utan minsta tendens till oro. Halv fyra på eftermiddagen tittade jag till Leira. Då stod hon och noppade blad högt upp i träden. Halv fem gick jag tillbaka och då stod Hulda där!

Samanta har inte heller visat tendenser att vilja föla. Men jag inser att jag tänkt knasigt. Piggelin föddes 30/3-10. Men Samanta släpptes inte in i skogshagen förrän någongång runt 10/6. Räknar med att hon fölar mitten-början av maj. Men man vet aldrig. Piggelin kom ju för tidigt. Jag som trodde i min tankevärld att jag skulle få ett vak-break på någon månad mellan Samanta/Alice och Cleo/Najade. Men det är bara glömma! Barnmorskan kommer ha fullt jobb....

Annars händer det inte så mycket just nu. Jag tar det lite piano och tar dagarna som de kommer. Idag har jag fixat med hemsidan. Insåg att jag inte gjort ändringar på väldigt länge. Lukka, Fjalladis, Ljufa mfl låg bl.a fortfarande kvar. Det är länge sedan de såldes nu. Ska beställa tid för att kastrera Piggelin också. Vet inte hur jag ska göra med Nallebjörn. Hans helsyster Norrgårdens Cikoria fick 40 p på utställning i våras. Nalle rör sig jättefin med spänst, bra steglängd och rör alla leder som de ska. Shettisar blir gärna flacka i gången och rör sig stelbent, dvs utan att böja tillräckligt på framför allt bakbenen. Nalle rör sig jättefint! Vore kul att föda fram en godkänd hingst! Tror jag sparar honom till senhösten och ställer honom innan så jag inte gör bort mig. Piggelin har ju ingen sån framtid alls. Oäckting som han är! Personligen tycker jag folk är allt för slöa att kastrera sina shettishingstar, finns hur många som helst på annonser. Men livet som valack blir betydligt roligare och mer socialt och de får bättre förutsättningar som familjehästar.

Jag får helt enkelt ta besväret att göra en grabbhage för Pontus, Nalle, Piggelin, Jazzo och Aldon. Tror det är bra att killarna får gå ihop utan ston den här sommaren. Pontus som länge varit herren på täppan behöver nog tid att smälta hingstfasonerna och bara ha kul med grabbgänget.

Nu är det planterat och sått i pallkragarna igen. Nu ska de bara målas röda också. Kanske borde gjort det innan men tänkte inte på det.... Vad gör man inte för att skydda planteringarna mot huliganattacker från hundarna?

Gerda och Rakel rymmer titt som tätt ut i trädgården och förser sig med gotta. Här ger sig Rakel på hallonsnåren. Men vad gör det? De är ju så söta och trevliga!

Moff moff moff!

De små söta violerna börjar komma upp i grusgången igen. Men jag har inte mage att ta bort dem De är ju så fina!

Finns i mängder av färger och kulörer.

Tala om att öga vill ha mer än magen! Hur kommer det sig att det alltid blir så mycket mat när man äter nachostallrik/tacos? Det här var föresten min påskaftonsmiddag. Tror jag åt en tredjedel innan jag var kräkmätt   .         

Vi hörs!

Skulle jag fråga mina pälsbollar så skulle de svara att det är för varmt nu. De har fortfarande massor kvar av vinterpälsen trots idogt borstande med pälsskrapan. Men själv tycker jag det är helt underbart! Har ridit i linne idag och det är så skönt!

Matade hästarna/djuren sex i morse och gick sen och la mig igen strex innan halv åtta och tog en lång sovmorgon. Vaknade för en gång skull inte "bakis". Ni vet hur det känns när man sovit för mycket? Då känner åminstone jag mig nästan lätt bakfull, så jag brukar kalla det "sova bakis". Men jag har nog lite förlorad sömn efter alla vaknätter, sena kvällar och tidiga mornar. Sover jag mer än sex-sju timmar är det en lång natt, och då ofta inte i sträck   .

Satte igång med planteringen och gick upp och hämtade mina pallkragar som legat på logen sedan flytten. Äntligen på plats igen!

Eftersom jag använder halmbädd i ligghall och boxar hade jag två torvmixbalar över. Fyllde botten av pallkragarna med det, sen ett tjockt lager färsk hästdynga och sist jord. Nu ska det planteras örter av olika slag och sås morötter, dill, rädisa och sallad. Blir kvällens att-göra.

Jennifer sms:ade och frågade om hon kunde komma ut och rida. Jag avslutade odlingen och hade en hästeftermiddag ihop med henne istället.

Började med att gå en fölpromenad runt kvarteret med Piggelin och Nalle.

Ett obligatoriskt grässtopp. Det ska vara roligt att gå på promenad!

Smakade nog himmelskt gott!

Efter det red vi först ut Blekis och Jazzo och sen Leira och Aldon. Här duschar Jennifer av Aldon. Hon red först barbacka på Jazzo och sen med sadel på Aldon. Själv red jag barbacka på Leira och fick på slutet ner henne i lägre form tom i tölten. Blev så glad! Ho var jättefin att rida idag, glad och positiv. Tror hon tyckte det var kul med en barbackasväng hon också   .

Den här påskhelgen har varit ensam. Eller inte ensam på ett negativ sätt. Jag har bara inte umgåtts med någon så där som man förväntas under högtider. Nu har jag vanligtvis inga problem heller med att vara ensam. Men saken är att på påskdagen skulle min bror med fru kommit och ätit påsklunch och middag, men han drog på sig en mgsjuka. Tack men nejtack för det besöket   . Idag skulle Anna, Robban och min guddotter Jennifer ha kommit, men hon var jättesnorig så.... Jaja det kommer fler påskar. Det finns de som har varit mer sociala och kommer med största sannorligheter fler framöver. Jag måste säga att ja har haft det superhärligt ändå med djuren, alla fina ridturer/körturer, mina växter, värmen och solen   .

Vi hörs!     

blir jag imponerad över mig själv! Idag blev jag det. Tog en lång härlig barbackatur med Maisan i solgasset. Red genom byn och mellan några åkrar varav på den ena höll en grannbonde på med åker och rev upp ett stort dammoln. Just  där är det en fin stig som jag brukar ha som töltsträcka, men idag fick jag för mig att just där skulle jag galoppera. Ibland tänker jag ju inte till. Maisan var redan lite i gasen av traktorn och harvmaskinen och det dammoln den drog upp. Jag tog upp henne i tölt och la galoppskänkel varpå Maisan exploderade i luften och bockade. Jag förstår fortfarande inte att jag satt kvar! Barbacka och allt.

Fortsatte sedan ridturen genom skogen utmed Mälarens strand och fram till en brygga. Red fram och fotade med mobilen och skickade en glad påsk hälsning till mina föräldrar Självklart, av hela ridturens ställen så skulle det dyngas just framför badbryggan   . Nu tycks jag ha god balans när jag sitter på hästen, men någon akrobat är jag långt ifrån! Det blir till att ta bilen och promenera ner och skotta bort den. Jag kommer inte upp barbacka utan någon pall eller sten och ides inte gå runt och leta. Fanns heller inget vettigt ställe att bara sparka högen åt sidan utan att liksom smeta ut allt så grep är nog att föredra.

Inser att maisan och jag töltar jäkligt bra när jag rider barbacka   . Jag kommer ner mer på henne och måste slappa av och sitta rätt annars åker jag ju av. Eftersom jag viktfördelar bättre och slappnar av töltar hon bättre och söker sig bitvis ner på tygeln. Drog en galoppa i en uppförsbacke och fick till en riktigt bra galopp med kraft i bakpartiet. Nöjd matte och nöjd Maisa!

På vägen tillbaka red vi genom "lillskogen" som jag kallar det. Vet inte vem av oss som reagerade först eller om vi stelnade samtidigt men det grymtade till och rasslade i slyskogen en bit fram. Jag är livrädd för vildsvin! Maisan stenstod och jag hjotade högt, för att skrämma bort det, om att vi vill inte ha några svin i skogen! Plötsligt dyker det upp en människa   ! Fy så pinsamt    . TACK och lov var han inte svensktalande! Min räddning! Han frågade om han skrämde hästen och gick nästan tillbaka till skogs igen. Jag skrattade lättat och sa "No not her, but me! I thaught you were a pig!" Han började gapskratta han också. Nu kommer jag inte ihåg vad just vildsvin heter på engelska men han fattade vad jag syftade på. Vi småpratade lite innan jag red vidare. Han höll på och leta efter sina polare som gått i förväg för att fiska. Men hur kan han ha lyckats låta som ett svin, det är en gåta för mig? Eller också hör man det man vill (eller i mitt fall inte vill) höra.

Nyduschad och ren Maisa efter ridturen. Jo jag vet...hon bantar jämt...   .

Startade dagen med att köra en långis med Maja. Hon är för fästlig och köra! Alltid på hugget och redo för full fart framåt, men lyhörd. De är definiivt igen söndagsåkarhäst, ni vet en sån som man kan åka efter med tankarna på annat håll. Rätt var det är får hon syn på spöken i diket och gör kast åt sidan med vagn och allt, även i trav förstås. Det gäller att vara med och kunna möta upp henne och driva fram. Det är verkligen helt annat att köra mot att rida. Mycker större säkerhetstänk och faror med körningen. Men kan inte få mer än en max två chanser när hästen reagerar, blir det inte övertygande rätt så kan det gå käpprätt fel. Som idag när vi kom i trav och hon kastar och försöker vända. Pisken är dessutom ingen pådrivningspinne (kan vara det ibland) utan en skänkel. Men hon är härlig! Positiv och framåt. Lät henne dra på i galopp en sträcka på hemvägen och hon var så lycklig!

Hemma igen, genom svettig och nöjd. Fram med dusch och biltvättborste. Vad skönt det är nu när det går att bada av dem efter träning.

Men vad får man för tacksamhet för det?

Vad hände med min (delvis) vita häst   ? 

Foxa tycker det är underbar med sol och värme och har hittat sig en alldeles egen  badbalja.

Att det sen råkar vara getternas dricksvatten vill hon inte lådsas höra   .

Nu är det tajm för Leira att gå ut och sen Pontus. Men det är ju ljust till nio på kvällen så jag känner ingen stress. Är bara skönt att få vara ute i solen och värmen.

Vi hörs!      

För att bli uttagen i programmet Bonde söker Fru fick jag genomgå tre intervjuer, två här hemma och en via telefon. Var massor av frågor att svara på om mig själv, vad jag söker, min syn på kärleken, vad romantik är osv osv. Inga snabba intervjuer. Kärlekstankarna vändes ut och in i mer än 2 timmar per gång. Med filmkamera på förstås. Kom att tänka på det idag, frågan om vad jag upplever som romantiskt. Minns att jag svarade nått i stil med att det kan vara lite som betyder mycket när det kommer till romantik och enkla saker som att vara vid ett vackert ställe i rätt ögonblick. Naturen är fantastiskt romantisk!

Idag har jag upplevt naturens romantik. Fast ihop med Blekis.... Red ut i solnedgången på en stig genom skogen där man får kontakt med Mälaren. red fram till vattnet för att se om det gick att se djupet. Blev stilla där. Blekis stod lugnt och lyssnade på naturen. Fiskar hoppade och slog i vattnet. Måsar skränade på avstånd. Ljumma vindar. Dofter från en nyutsprungen värld. Solen som just gått ner bakom skogen och det kändes som hela världen stod stilla. Inga motorljud från båtar, inga flygplan, inga traktorer, ingenting utöver naturliga ljud. Det var förtrollande. Blekis vände sitt huvud mot mitt ben och jag sa till honom att "det här är romantik Blekis, och så är det bara du och jag". Nu är jag tacksam att jag fick dela den här stunden med min vita springare, men å just såna här stunder drömmer jag om att få dela med Henne. Meta lite, tända en grill/brasa och bara vara. Och inget hysteriskt fläktande och klagande över myggor. Mygg hör svenska sommaren till. Efter tre somrar i fjällen med smådjävlarna är myggor trevliga väsen som knappt känns när de sticks. Smådjävlar är en sorts minimal knott som kommer in under alla kläder och gör nått så in i hel... ont när de bits!

Jag är så lycklig över all positiv respons jag har fått på att jag nu är Bonde-Johanna. Har träffat på lite grannar och bybor och de tycker det är jätteroligt.

 "-Här kommer bonden ridande", var en glad kommentar med två stora leenden idag.

Tusen tack för allt  stöd från när och fjärran! Har bl.a fått mail från en tjej på andra sidan jordklotet som lovade följa programmet på svtplay. Vilken grej! Jag har själv inte fattat hur stort det här är. Jag har fått höra förut att jag är stark. Jag känner mig inte alltid det, jag är ju bara jag 24 h om dygnet. Tycker inte själv att det jag gör är så märkvärdigt. Men efter en kommentar om att det här är att jämföra med L-world så börjar jag långsamt fatta att det jag gör kanske är modigt ändå, och stort.

Tillsist vill jag bara vänligt förklara mig. Jag kommer inte att svara på vän-förfrågningar på facebook. Självklart blir jag stolt över förfrågan men personligen använder jag facebook för personer jag redan känner. Vet att olika människor ser olika på facebook. Men för mig är det ett sätt att hålla kontakt med vänner och i viss mån bekanta (som iofs blir vänner via fb). Jag känner att jag vill ha det så och drar en gräns för mitt privatliv. Jag har tom varit så rak att jag blockerat vissa personer som aldrig kommenterat nått till mig, aldrig "bjuder på sig själv" med kommentarer/inlägg, eller personer jag knappt skulle känna igen om jag mötte de på gatan eller inte träffat på mycket länge. Hoppas ni förstår hur jag tänker.

Vi hörs!  

Men hur underbart är det inte nu??? Måste nog leta efter nått kort, en kjol eller shorts och dra av mig jeansen nu. Åtminstone här hemma på altan. Inga ben vita som mangezyl ute i offentligheten tack! De behåller jag för mig själv ett tag till. Slarvig med att smörja in mig också så de vita benen är som  gammlat krackilerat porslin   . Men det brukar ge sig själv det där när långbyxperioden är över. Plötsligt används både rakhyvel och kroppslotion mycket mer frenetiskt. Nån som känner igen sig?

Sitter och väntar på att Gun-Britt ska komma över så vi gemensamt ska ge oss på att brodda av hästarna. Nu är faktiskt issäsongen över! Men broddarna sitter som gjutna, dragna på skon innan den sattes fast på hoven. Känns som man knäcker sönder lederna på hästarna så den ena håller i hoven för kung och fosterland och den andra slåss mot brodden. 

Annars är det en lugn långfredag. Jag har varit in till Plantagen igen. Trot eller ej    . Kan ursäkta mig med ett viktigt ärende. Men.... jag fick med mig en buske idag! Fick med och fick med.... Kan ju tro att jag stjäl! Nej den är hederligt betalad   . Skulle aldrig drömma om att sno med mig nått! Hur som haver så föll jag för en vit vinbärsbuske. Ingen fulländad trädgård utan en vit vinbärsbuske! Inte i min värld iallafall. Så nu ska jag bara hitta ett ställe att gräva ner den också. Inte så enkelt i den här trädgården kan jag lova. Känns rätt överbefolkat redan av diverse frukttäd och buskar. Men jag vill få sätta min prägel på min trädgård såklart.

Nu är ju faktiskt elda-prioden över för min del så nu är det dax att börja jobba med Pontus och Vajas inkörningar igen. Ska gå ner och passa in Vajas träns och sele.

Jaha?! Och där kom getterna hoppade över grinden! Först ett kattvrål och sen flyende getter. Kan tänka mig att geten Gerda varit lite kaxig och stångat katten som gav igen i tusenfalt   . Nu ska jag först jaga tillbaka lyckligt betande getter.

Vi hörs! 

Det är obeskrivbart underbart härligt att vara hästägare just nu! Ridit i skogen på en lång skrittur och toknjuter varje sekund känns det som. Sol, värme, fågelkvitter mestadels från koltrasten som lägger upp riktiga symfonier. Träd och buskar har precis slagit ut och är så där ljust gröna som påskens färg, blåsippor på marken med sin lilablå färg och fantastiska dofter från naturens nyutslagna värld och på vissa ställen dofter från någon som grillar. Det är så underbart!

Först ut var Leira och Jazzo som jag körde. Sen Maisan och Lekis. Vi stötte på älgen sista vändan men ingen av hästarna brydde sig direkt. Var mest jag som konstaterade att det luktade älg där det stått och noppat björklöv små som musöron. Jag är så glad att jag bytte Ljufa mot Leiknir (Lekis/Blekis). Vilken häst han är! En ren fröjd att vara ute med. Glad och positiv. Inte för att det andra är några surkorvar men ändå.

Jag känner mig så glad och lycklig! Våren gör sitt till, efter den här evighetslånga vintern och slitet är våren mer än välkommen hos de flesta kan jag tro. visst är det så? Men faktiskt så känner jag mig så lättad att allt är offentligt nu och rulliansen igång med Bonde söker Fru. Ingen mer oro eller press att någon ska råka försäga sig och allt har bara flytigt på bra hittills. Känns som en stor spänning släppt. Nu är det bara att åka med i karusellen. Att prata med journalister har hittills inte heller känts spänt eller ansträngt. Jag kan ju bara vara den jag är! Det är det jag är bäst på. Pratade med min kompis Ida om det förut. Sa att jag var lite orolig för att folk skulle tro att jag spelar eller så. Hon bara log sådär lugnt som bara Ida kan och sa lugnande " Men Johanna vi gamlingar som känner dig sen länge vet ju att det är du". Det är helt sant. Det är också det som betyder mest.

Vi hörs!