Kennel Krokanden

Alla inlägg under maj 2011

Av Johanna Nordin - 31 maj 2011 15:14

Japp nu är det kaffepaus här. Jag har krattat hage och burit ut x antal skottkärror (burit? nej dragit förstås   ) bajs och gammalt hö. Sånt som är torrt och ren och torkat till halmliknande återanvänds till ligghallen. Till Maisans stora glädje, min gigantiska bulimatikerhäst   .

Hovslagaren var här på förmiddagen och skodde om Maisan och Leira, nu är det bara Lekis och Jazzo kvar som tas på torsdag kväll. Under tiden klippte jag klart sista tackan och sedan flyttade Gun-Britt (1:a fårhållaren) ut fåren till kravallhagen och ponnymammorna. Det har varit mycket mygg vissa kvällar så Maisan har kliat bort delar av svansen trots täcke och myggspray   . Pluttan, förra året var hon så fin långt in på hösten. Vaja kliar sig ingenting. Hon fick ha eksemtäcke första tiden iår men  nu testar vi utan. Misstänker att det är som min teori. Vaja föddes och växte upp i fjällen där mygg inte existerade. Vi flyttade hit i augusti och det var extremt torrt och varm och inga myggor här heller. När jag sedan släppte ut dem på skogen i slutet maj förra året utsattes hon för första gången i livet för myggor och reagerade på det. Skillnaden är på de fölen som föds och får myggbett redan som nyfödda. Barn kan också reagera starkt och svullna upp och klia sig hemskt innan de bildat eget skydd mot det. Ni känner väl till lapptricket? Gå ut på en myr och lägga sig naken och låta kroppen bli attackerad och blida antikroppar.

Tanterna var lyckligare än lammen över att få rörelsefrihet!

Hej jag heter Samanta, vilka är ni?

Det var inga problem att släppa ihop fåren med hästarna. Den enda som har attityd är Cleo, men hon skyddar Röding som hon lagt beslag på i väntan på sin egen unge. Alice har släppt ifrån honom nu och skyddar honom inte så hårt utan låter flocken mysa med honom också. Något Cleo genast tog till sig. Hon håller sig alltid runt Alice och Röding även om hon dessemellan blir tokirriterad på att Alice trots allt är mamma. Måtte Cleo själv föla snart! Nu har hon gått 1 dygn över från det datum hon blev betäckt första gången. Vad invecklat förklarat, hon blev betäckt 29/6-10 första gången sedan gick de ihop 1 vecka och hade rattarattaraj.

Tänk att man kan tycka så mycket om ett litet får! Min bäää-bis Tufflan.

Bää-bis tycker om mamma också! Så fort jag är i hagen är hon med mig och struntar helt i de andra fåren. Lite frustrerande, hur ska jag kunna släppa henne på bete utan att hon följer med mig hem?

Jag skjutsade Tessan härom kvällen till Bålsta. Vi skrattade åt mig och mitt flyt. Min största fasa hela våren är att få munsår lagom till en inspelning. Finns det något som gör att man känner sig fulare och osexigare än just ett kletigt munsår?! På söndagen, dagen efter direktsändningen i Vinnerfesten ploppade det upp ett munsår medan vi ledde hästarna till betet. Kunde inte komma lägligare om det nu var nödvändigt att komma!  Och ve den som skulle säga "-Nej det syns inte, det är bara du som tänker på det" Munsår syns visst!! Det är lögn att påstå annat! Nu har jag det tack och lov inte så ofta, minns med fasa när jag jobbade på dagis och måste fått impitigo (svinkoppor) i det och det spred sig över halva hakan och inte nog med att det SYNTES, det gjorde ont som tusan och tog minst 2 veckor att läka. Schnyggt?! Inte mycket inte.... Skräcken är att ett sånt ska återkomma och skräcken har varit lagom till inspelning   .


Vi hörs!           

Av Johanna Nordin - 30 maj 2011 23:49

Amy skrämde slag på mig imorse. Jag vaknade av att hon for upp som en kanon och kräktes. Helt skakis i hela kroppen och ben som svek henne. Hon bokatavligen föll huvudstupa framåt och sen åt sidorna. Tog upp henne i sängen och höll koll på henne. Hon somnade nästan genast om och eftersom det fortfarande var okristerligt tidigt sov vi vidare med förhoppningen om att det skulle gå över. Det gjorde det inte. Ringde upp hennes uppfödare som jobbar på djurklinik, i och för sig 90 mil bort eller nått. Men det kändes tryggt att prata med henne och få råd om jag skulle kasta mig iväg eller avvakta. Amy hade ingen feber och bara kräkts där på morgontimmen. Nu var hon trött och framför allt ostabil och vinglig. Ville inte gå i de tre stegstrappan ner för ytterdörren och gick bredbent för att hålla balansen. Var ju inne nyligen till djurklinik här i stan då jag trodde hon hade underproduktion på sköldköteln men det visade sig vara bra liksom värdena på lever, njurar, blodsocker, vita blodkroppar. Före lunch när Amy fortfarande var dålig ringde jag Strömsholms djursjukhus. När det gäller allvarligare saker går jag alltid til stora djursjukhus och inte en liten klinik, eller ensam praktiserande veterinärer. Det är så skönt, som idag, att de kan rådgöra med varann och vara fler som läser av röntgenplåtar etc.

Som ni förstår fick vi "order" om att komma in akut. Blev otroligt väl omhändertagna och Amy nogrannt undersökt. Jag var livrädd att det var något neuvrologiskt. Hade för nu en massa år sedan min golden, Nessie, som fick en hjärntumör som visade samma symtom och kom lika plötsligt som för Amy. Nessie hade inte ens fyllt fyra år. Intalade mig att det var väl ändå omöjligt att få två hundar med en så pass ovanlig åkomma som hjärntumör, men fy farao var jag var orolig när jag körde dit. Skulle jag få med henne hem igen? Var det här början på slutet?

Amy svarade bra på neuvrologiska testerna, fast nu i efterhand så gjorde Nessie det också.... Han trodde inte på epilepsi eftersom hon varit mjuk i muskler och ben. Blodprover tog för att utreda vita/röda blodkroppar, nogranna njur/levervärden och fästingsjukdomar. Sen togs det röntgenplåtar på bröstkorg för att se efter vatten i lungorna, hjärtförstoring och även på buken då han upptäckte något främmande föremål i magsäcken. Nu tror jag att det är en bit hästhov som hundarna med förkärlek stoppar i sig. Men han trodde inte att föremålet var orsaken till hennes tillstånd. Hon har ju varit dålig en längre period, tröttheten och den ruggiga pälsen har hängt med ett tag. Men försvinner inte föremålet måste det, som grädde på moset, opereras ut. Nåja, jag är inte så orolig över just det. Amy har alltid tuggat i sig saker. Halva min lundhagskänga låg och gottade sig i magen i 11 dagar innan hon tillslut kräktes upp en massa läderbitar och ett snörspänne. Nu hade jag ingen aning om att det låg där i magen, då hade jag låtit kasta upp henne på op-bordet, men under tiden mådde Amy som vanligt.   

Utöver föremålet i magsäcken hittade de inget fel på henne. Kunde bara konstatera att hon såg trött ut, var lite vingligare än normalt även om det akuta gått över och adrenalinet över att visatas på djursjukhus fick henne att skärpa till sig. Tack och lov tog de mig på allvar! Det gör mig fortfarande arg när jag tänker tillbaka på historien med Nessie. Fem kvällar i rad satt jag på akutintagninge på djursjukhuset (inte Strömsholm) med en hund som slog kullerbyttor, kissade ner sig, gick i cirklar och skrek, skyggade för beröring av huvudet och ögonvitor som rullade. Det enda jag fick höra var att "tikar kan bli konstiga när det är skendräktiga". Tillslut fick jag nog åkte in och slog näven i disken så prylarna på den hoppade och krävde ut hennes juornal. SEn åkte vi raka vägen till Ultuna där de på min beskrivning sa att det låter som om hon har en tumör i storhjärnan. Det var det hon senare avlivades för. Gissa hur många fiskar varma djursjukhuset fick?! Jävlar vad jag var arg!

Imorgon får vi svar på fästingproverna. Nästa vecka ska hon in och ultraljuda lever och njurar och veckan därpå hjärtat. Kardiologerna hade bara vissa tider så därför fick vi vänta, var fullt innan. Men bli hon lika dålig igen måste vi åka in på studs och då klämmer de in oss som akutfall. Känns otroligt tryggt att veta. Veterinären var brydd över hur hon andades. Hon andas inte med bröstkorgen utan bukandas djupt. Han var först orolig att det var vätska i lungblåsorna och/eller förstorat hjärta. Hjärtljuden lät bra men slog ovanligt långsamt. Kan tyda på mycket god kondition, fast har hon så god kondis? Nog för att hon är ute hela dagarna på nästan 1 ha mellan 8.30-23.30 och leker mycket med Foxa, jagar fåglar och busspringer utmed staketet när det går förbi någon. Men i min värld får de god kondis av att springa miltal på fjället, köra drag, agilityträning några dagar i veckan etc. Men vad vet jag? Ska isåfall vara glad att jag har på det viset välmående hundar.


Som sagt vi blev inte mycket klokare idag. Men hon är under utredning och det är viktigast. Men nog tusan är jag orolig. Läste "Advance" när jag satt i väntrummet, tidningen för brittiska stående fågelhundar, och kände att utan jaktsetter vill jag aldrig vara. Okay, Amy är som hon blev. Men jag vet flera, även etablerade uppfödare och jaktfolk, vars första jaktsetter blev en älskad flopp. Min nästa ska jag göra rätt med! Och jag vet vad nästa hund ska bli...en engelsk setter av jakttyp   . Finns ingen annan typ av hundras som verkligen seriöst intresserar mig än stötande och stående fågelhundar. Jo föresten, älghundar! Det lyckades minsann gubbarna i skogarna i Västernorrland tuta i mig under fikapauserna på viltspårproven (jag gick domarelev och är utb.viltspårdomare åt älghundsklubben). Men jag har för mycket kontrollbehov för att klara av att släppa en älghund i skogen. Det är inte min grej. Jag blir ju utom mig bara en katt är borta över en natt eller två. Bandhundsjakt kan jag tänka mig, men inte löshund   .


Nu ska min "spetter" och jag sova skönhetssömn ihop så jag kan hålla koll på henne. Annars är sängen bannlyst område. Men har man en sjuk setter så har man....


Vi hörs!

Av Johanna Nordin - 29 maj 2011 21:22

Ungefär så känns det idag. Den här dagen har inte varit min dag. Jag var helt övertygad om att lillgrisen Samanta skulle föla inatt så jag höll mig först vaken till halv två - igen... SEn kunde jag omöjligt somna ordentligt. Sov sk brandvakt och fick ett sms av Helena vid tre tiden "har det blitt nå?" Nej inte ännu svarade jag.... Så när jag äntligen vid fyrablecket somnade ringde strax väckarklockan och det var dax för nattens andra tillsyn. Jaha bara masa sig upp och tvinga ut hundar och sig själv och gå ner till stallet och mötas av en lugnt käkande Samanta. Hon hade släppt bäckenbanden helt igår och det kändes nästan läskigt att peta på dem för fingrarna liksom sjönk in i henne på ett onaturligt sätt. Gick runt och jämförde på de andra dräktiga stona och det var en enorm skillnad! Men nån unge lyckades hon inte leverera....

Denna nattvaka tog knäcken på mig idag. Efter att ha verkat betesgänget och käkat lätt lunch stupade jag in i sömnens värld. Drömde oroligt om både pizza, hamburgare och plankstek med pommes. HUr jag åkte runt och beställde mat och det doftade ljuvligt! Vaknade av en skriande hunger och tryckte ner ett halvt paket glass istället...Mättade inte ett någe kan jag lova!

Hämtade ett lass hö nu på kvällen igen. Håler ju på att tömma lagret där borta för säsongen. Snart ska det nya höet in på tork. Har beställt hö därifrån till nästa säsong med. Så hima nöjd med kvaliten och allt runt omkring! Tack Jocke och Ingela! Har ju tidigare gett mina hästar hösilage. I Duved köpte jag från Dille gård. DEt var kanonbra och fungerade på alla hästarna. Stora som små. Men första året här köpte jag från en höleverantör här i krokarna. Flertalet av småhästarna fick det jag kallar "fis med färg". dVs inte diarre men de var gasiga och pruttade ner hela sina bakben och svansar. Har testat olika proteinmängder och olika torrsubstanser men det hjälpte inte. Vet inte om det är slumpen eftersom det var kallaste perioden då. Men under 1 månad i vintras när jag var skadad (rejäl mega muskelinflammation i bröstmuskel) köpte jag "akuthösilage" och vips hade tre-fyra hästar kolik varav Vaja, Najade och Pontus så illa att de blev inskrivna på djursjukhus. Då bestämde jag mig: aldrig mer inplastad mat! Det är inte värt varken pengarna (verkligen inte då det kostar sidenskjortan att behandla deras koliker) eller att det ska vara så enkelt. Synbart har hösilaget varit av mycket god kvalitet och hästarna äter det gärna, producerat av hästlevarntörer. Men alla tål det inte. Då tar jag mig hellre åbärket att hämta torrhö på småbalar istället. Hästarnas hälsa och min ekonomi går före allt slit!


Har en rolig vecka att se fram emot. Imorrn kommer häst-Anna och hjälper till, på tisdag kommer två kompisar på besök (Tessan och Marie) och onsdag ska jag träffa hund-Anna. SEn händer det lite fler saker längre fram i veckan också men det återkommer jag till. Anna och jag har bl.a lite roliga saker framför oss på onsdag.


Vi hörs!

Av Johanna Nordin - 28 maj 2011 18:05

Fick ett mail från Gullans ägare att hon fölade igår på eftermiddagen. Ett litet fuxfärgat stoföl med stor stjärn och liten strimma på nosen. Ann och jag gjorde ett hästbyte i vintras, Gullan mot Alice. Alice föl (Fjällbäckens Röding) ingick i bytet medan de ville inte behålla Gullans föl så det är mitt och kommer hem hit efter avvänjningen. Tycks som Pontus ger sina avkommor stor stjärn, både Piggelin och Prinsessa har det. Nu väntar jag med spänning på Samantas och Najades föl. Najade har ju en liten stjärn och Samanta bläs på mulen (kommer just för tillfället inte ihåg vad det kalllas). Pontus har mycket vita hår i pannan, den dagen han blir gammal kommer han vara helt vit där. Efter de här fölen blir det inga fler Pontus-barn. Han blev kastrerad i vintras. Hade funderingar på att avelsvisa honom men jag har aldrig gjort det och visst går det att leasa ut att någon gör det åt mig men eftersom jag var ute i grevens tid fick det bli knipp snapp slut istället. Chansen att de går igenom nålsögat som hingst är rätt liten, han ha fått ett roligare liv nu som valack och kommer kunna användas i verksamheten. Men jag hade mina skäl att låta honom gå och göra damerna på smällen i somras även om det inte är att rekomendera.

Fjällbäckens Prinsessa 1 dag gammal. Tycker mig se likheter med Piggelin och Pontus men det kanske är önsketankar och så.

Allt har gått bra med henne och Gullan. Tydligen en framåt och kavat tjej. Längtar tills jag får träffa henne! Men det lär dröja för här är det fullt hus och fullt upp ett tag framåt. Imorgon kommer hovslagaren igen, Gun-Britt och jag ska klippa sista fåret. Måndag kommer häst-Anna och lilla Nova 6 månader och hjälper till, tisdag hovslagaren igen...och så rullar det på veckorna ut och in.

Både Gerda och Rakel är nu klippta och avmaskade och har flyttat ut i sin lekstuga på lösdrift. Gjorde iordning en hage framför den idag så hagen bakom huset får växa upp igen. Bra att kunna flytta dem efter hur det växer. Nu återstår jobbet med att tömma deras gigantiska box i stallet och de hästboxar som är kvar. De börjar bli blöta och svampiga nu så det är dax.

Bar upp ett lass hö på logen idag. Jag brukar inte tömma transporten efter jag hämtat men nu ska hölagret tömmas så det blir några blir

vändor och x antal kilon att bära upp på lagret här hemma.

Idag riggade jag upp agilityhindren också. Amy blev eld och lågor! Hon älskar agility! Synd att hon älskar flugor, myggor och fåglar lika mycket och blir totalt ostoppbar efter några hinder om hon ser en humla eller dylikt. Amy är min totalt bortskämda odräliga och största ögontjänare för alltid och evigt. KOmmer aldrig mer få en Amy, på gott och ont. Hon får nöja sig med att träna hemma på gården och inhängnade områden. Tävlingar är bara glömma. Jag är för rädd om henne. Inte bara risken att bli påkörd utan största risken är någon annan hund på en tävling som blir förbannad när hon kommer susande i 190 efter en sparv i ett ridhus eller en svala på en utomhusbana. Amy skiter fullständigt i andra hundar, hon ser bara det som bär vingar! Kallas total olydnad och misslyckad dressyr. Men hon är sååå älskad!

Hon är riktigt duktig!

tjolahopp!

Även Foxa tyckte att agility var skoj. Men hon är också en lättroad typ som är med på noterna direkt det vankas arbete. min pappa som var här idag sa vid ett tillfälle att hon är alltid där jag är. Jag har inte tänkt på det. Är så van att ha små skuggor efter mig. Men sedan dess har jag tänkt på det, det stämmer. Där jag är, där är även Foxa.

Det gäller att belöna rätt. Som jag skrev till en vän på fb idag: man får det man belönar! Dvs belönar man felaktigt beteende så får man en felaktigt inlärning. Det gäller att tänka till lite och veta hur man vill ha det färdiga resultatet. Min hovslagare tränar/tävlar agility så vi har sagt att vi ska träna ihop lite. Jag funderar på att gå kurs med någon av hundarna också, blir nog Minna eller Morris eftersom Foxa är för ung. Jag är själv utb agilityinstruktör via SBK men jösses det var många år sedan nu.... Gick utbildningen -01 tror jag och höll kurser men då min golden Nessie dog tvärt och min dåvarande springer Trolla var extremt het i agilityn och stress-skällde hysteriskt lag jag ner och har sedan dess bara lekt i trädgården. Jag satsade mycket på jakt och tävlingslydnad med hundarna på den tiden och Trolla överförde sin hysteri till jakten och det är abslout förbjudet att låta på spanieljaktprov. Men jag fick bort tjuten! Som sagt, man får det man belönar!

Nu känner jag mig sugen att komma igång igen! Har ju sån fin bana här hemma, eller delar av banan. Köpte in några riktiga hinder när jag bodde i Duved för att även kunna träna vintertid och göra det enkelt för mig.                 


Nu ska jag fixa middag, blir köttfärssås idag. Tack alla ni som svarade på min förfrågan på fb hur ni får till er köttfärssås. Nu ska jag testa ett recept. Jag misslyckas alltid med min nämligen, känns löjligt. HUr svårt kan det vara att fixa en köttfärssås egentligen? Men den blir dessutom aldrig sig lik från gång till gång.

Sen ska jag titta på dvd:na "Tre kärlekar" igen. Tittade klart på den igår. Jag är ju ett aparschle ibland!  Det är 6 olika dvd med flera avsnitt på. På varje cd är det tre avsnitt tror jag. Men det fattade inte jag förrän på sista dvd:n! Jag har bara sett ett avsnitt/dvd. Tyckte det var mycket resume som jag aldrig fick se och satt och funderade på varför de lagt ner så mycket tid på att göra stillbilder i svartvitt till resuméerna. Var ju jättemycket spännande jag hade velat se! Men jag tänkte att det skulle väl vara så.... Enda till sista dvd då jag slött satt kvar i soffan och insåg att det var visst fler avsnitt än bara ett /skiva! Så nu måte jag se om hela serien igen . Vilket ärkepucko !  


Vi hörs!

Av Johanna Nordin - 26 maj 2011 21:52

Nu på kvällskvisten fick Foxa följa med mig och hämta ett lass hö. Höet ligger på en loge ovanför en sedan länge nerlagd lagård med massa bråte i. Nu tror jag faktiskt, tyvärr för vår del, att de rensat lite där men det fanns tillräckligt ändå förhenne att miljöträna i. På nederbotten fick hon vara lös men sedan vi gått upp på logen och gamla torken för spannmål vågade jag inte ha henne lös om hon skulle trilla ner. Vet ju inte hur väl hon känner sin kropp ännu. Dessvärre kom hennes öroninflammation tillbaka just idag, som alltid när vi är ute och miljötränar. Tycks blivit en regel utan undantag. Som vanligt hänger vänsterörat som en slokhatt. Har droppat in örondoppar så fort i kom hem.

Spännande! Svansen är på topp!

Hoppa in i en rullvagn i stål, borde det vara läskigt undar Foxa?

Men matte! Menar du att vi ska upp där?

uppe på torken. det ser inte så märkvärdigt ut, men de långa lådorna hon står på guppar och slår för varje steg hon tar. hon ser lite moloken ut med sitt öra på svaj och hängande svans men hon har just fått ett stanna-kommando så jag kunde fota.

den här svansföringen ger en mer rättvis bild av hur hon upplevde miljön. Tuff och framåt, nyfiken och obrydd.

Lutade rejält på förra bilden var hon högst uppe i den här "backen" . Gäller att lägga i bromsen så man inte glider ner menar Foxa.

Du skojjar?! Ska vi gå ner DÄR?!

Oooo shit! Finns inte ens ett räcke att luta sig mot! Törs jag??

What the f--k, jag måste ju ner! Vill inte bo ensam med mössen på logen ju! Matte jag kommer nu!


Måste säga att hon imponerar på mig för varje gång. Hon är så häftig!!


På morgonen kom hovslagaren och verkade hälften av shettisgänget, dvs de som är hemma. På söndag är det betesgängets tur. Vi sa det att Vaja, som dagen till ära fyller 2 år, har blivit så duktig och trygg. Nu står hon ensam i stallet, uppbunden utan stöd från mig och låter sig snällt verkas. Där ser man vad tålamod, uppmuntran och belöning i form av en karamell gör susen på sikt! Ingen av mina hästar bits efter godis och skrapar och tigger trots att jag under inlärning belönar frikostigt med godis. De vet att de får när de är duktiga och inte i tid och otid. Precis som hundar får godis under inlärning och även ibland som en extra belöning sk morot. jag är inte ett dugg rädd att ge mina hästar ur handen, som sagt ingen av dem nafsar eller bits och tigger.

Under eftermiddagen ägnade jag mig åt det här:

Två av tre tackor blev klippta. Sen blev rakmaskinen stekhet i skäret så jag tog ett break från fåren och gick loss med handsaxen på geten Rakel som hade så där lust till samarbete. Hon stångades inte, men sprattlade och talade tydligt om att hon inte hade tänkt sig nån klippning just idag. Gäller att se upp för hornen så man inte åker på en tjottablängare av misstag!

Gun-Britt var med och höll i medan jag klippte. Det tog sin stund vill jag lova! Vi fick lägga omkull henne för att kunna klippa på magen. Egentligen skulle de klippts för länge sedan men eftersom de inte har någon ull som värmer som fåren ville jag vänta in värmen och sen ville jag att de skulle vara snygga i tv:n med all sin päls.

Rakel-Spektakel blev riktigt söt i sin nya frisyr! Nu väntar Gerda och sista tackan på sin tur.

Det kanske bara är matmor som tycker att Rakel är söt   . De har blivit en självklarhet här på gården och nu kan jag inte tänka mig vara utan såna här lurvtottar så den dagen Gerda och  Rakel vandrar vidare måste jag ha nya. De är så härligt personliga!


Vi hörs!                      

Av Johanna Nordin - 25 maj 2011 15:40

Ett himla jobbigt väder idag! Ena stunden skiner solen för att nästa hällregna. Jag mockade ur två permanentbäddar av halm idag.  Gick fort och lätt men så var det bara två småboxar också. Tänkte ett tag ta getternas box också men de ska klippas först eftersom boxen sedan fylls med spån. Inget kul att få spån i ullen. Troligtvis klipper jag getterna och fåren imorgon. Fåren klipps med maskin medan getterna som har en mjukare typ av ull måste handklippas, I samband med klippningen ska de avmaskas och klövarna ska klippas med sekatör. Hämtade ut avmaskningsmedel åt dem igår när jag hade ärende till stan. Skulle fixa mig ett nytt pass men lyckades precis pricka in lunchstängningen så jag satte mig på ett fik med en lunchmacka. Rätt var det var dök Gun-Britt med sin mamma upp på fiket och gjorde mig sällskap. Gick förbi en zoobutik som skulle stänga och hade halva priset på allt. Synd att jag har allt, i minst dubbletter dessutom... Köpte lite vovvegodis och några fler smådjursskålar bara. Men efter att hållt på med alla tänkbara hundsporter sedan -89, haft uppfödning, kursverksamhet och som mest 10 hundar hemma så har jag faktiskt så gott som allt. Lite tråkigt faktiskt, saknar den där förtjusningen att gå runt bland shopperna på en utställning och klämma på allt. Nu har jag ungefär fyra maxade flyttkartonger med gamla koppel, halsband, matskålar, selar (både drag-,reflex- och spårselar), träningsleksaker, störningsprylar, korner, vittringspinnar, metallapporter, träapporter, dummies mm mm. Men aldrig i livet att det ska slängas! Det är min guldgruva om andan faller på. Den hundträningsandan som jag gått och väntat på länge nu.... Men den kanske kommer!

Klippte Minna och Morris idag medan det regnade ute. Typiskt, jag som storstädade igår kväll. Nu måste dammsugardraken fram igen och sen ska golvet skuras, det hanns ändå inte med igår. Hur ofta skurar du dina skåpluckor? Jasså nästan aldrig? Kul för dig, här skuras de och hallväggarna varje vecka. För och nackdelar med att ha vitt. Fördelen är att skiten syns så det måste tvättas bort innan det gror fast.  

Vackrast! Min fina Lord Morris   Här hemma klipps långhåriga vovvar ner för att det ska minska på skitintaget inomhus. Eftersom de jobbar ute med mig hela dagarna och blir blöta så måste de torka fort också för sin egen hälsas skull.


Min snuskhydrofol blir utbytt idag! Äntligen, ser fram emot rent dricksvatten som förhoppningsvis ska smaka gott. Får dit en kalkborttagningsmojäng också så inte rören och alla grejer ska kalka igen så väldans. Bara det gör ju att vattnet kommer få en trevligare smak. Kalkvatten är inte gott!


Imorgon kommer hovslagaren och verkar shettisarna. Några är ju uppe på betet så vi får se om vi åker dit imorgon eller om vi tar och bokar in en ny dag till dem.

Samanta och Cleo kniper in i det sista. Lilla Vaja blir 2 år imorgon. Otroligt, men samtidigt känns det som en evighet sedan hon föddes där i hagen i Duved. Känns som om hon alltid har funnits på något sätt. Vaja är supertrevlig! Fantastiskt snäll och godmodig, lugn i temperamentet och kommer bli en gudasnäll barnhäst i framtiden. Jag tycker temperamentet är så viktigt på hästar. Liksom på hundar. Jag avlar inte bara för att få fram snygga individer som gör sig bra i ringarna. Jag avlar först och främst ett bruksdjur. En liten ponny som går att använda till det mesta. Som är trygg och stabil och samarbetsvillig utan stress. Eftersom mina hästar även kommer användas i versamheten när de vuxit upp få de ge prov på sin användbarhet. SEn finns det ju individer som farit illa i sina dagar. Blivit felhanterade, skrämda och misskötta. En häst är ett flyktdjur, icke att förglömma! Men jag tycker ändå det går att dra många paralleller mellan hundars mentaltester till hästars temperament bara man tar hänsyn till de olika djurtyper de är. Ta t.ex förmåga till avreaktion. En häst ska reagera snabbt, annars faller den offer för rovdjur. De ska vara beredda på snabb flykt. Men de ska inte bränna ut energier i onödan genom att inte kunna avreagera efter en händelse. Den hästen blir inte heller långlivad på stäppen. Ja det var ett litet sidospår från en mentalitetsnörd   .   


Typiskt, nu börjar det regna igen. Jag som vill ut och städa gården  Men vad är det man säger...det finns inget dåligt väder.... 


Vi hörs!

Av Johanna Nordin - 23 maj 2011 23:13

Igår var det betessläpp för grabbgänget. Sju hästar fick sig en promenad på 3 km till betet. Tog dem i två omgångar så sammanlagda promenaden för min del var 12 km. Men det var det värt! Minisemester här hemma på gården med bara stona och hingsten hemma. Tror Brellir visste precis var som var på gång, han stegade på i raskt tempo fram till den vanliga beteshagen. Undrar hur han tänkte när vi gick förbi? Det blir ju inte direkt nått typiskt betesläpp-röj när man släpper hästarna. Inte mina iallafall. De kör ner huvudet i gröngräset och står och moffar i sig som besatta.

Piggelin

Det känns bra att ha dem hos Jalle. Det bor folk alldeles intill hagen och de bor väl skyddade mitt på gården där det rör sig mycket folk. Riktig el och vattenkopp med flottör. Jalle var snäll och la upp en grushög framför vattenkoppen så småttisarna också skulle nå upp. Jag var lite orolig att mina pållar inte skulle våga dricka ur koppen iom att det fyller upp nytt vatten med ett fräsljud. Men idag såg jag de samlas kring pumpen och dricka och även minstingen Pontus nådde väl till vattnet.

Livet som häst när det är som bäst!

Hagen är fint kuperad, har skuggplatser och ligger öppet så det blåser ofta så knott och oknytt håller sig undan. Drog på alla switsch innan bete. Det är ett medel mot fästingar mm. Jag måste komma ihåg att vaccinera mig själv också. Tog en spruta förra året, men glömde givetvis den andra så nu måste jag börja om igen. Kul, jag som avskyr sprutor! Blodprov har jag inga problem med. Jag är så givmild att jag ger hellre än får   .

Nallebjörn har bytt färg. Från vinterns grå kulör (det långa täckhåret som ännu hänger kvar) till brun och nu i ansiktet syns det tydligt att han blir gulbrun som sin far. När vinterpälsen trillat loss kom det fram ett jättevackert huvud! 

Brellir från Fjällbäcken född 3/6-09. Så vacker! Här står han i ett nedförslut med manen på andra sidan om halsen. Jag är riktigt stolt över honom! Han är efter Svartur wom Hochwald som fick otroligt höga poäng både exteriört och gångartsmässigt på avelsbedömningen nu i våras. Mamma heter Dís från Odensicke (e. Gestur från Stallgården u. Lóa frá Ytrireijkjum,1:a klass).     


Alla hästarna är så mysiga. Ingen av dem blir betesskygg. Vissa hästar kan bli lite sura att fånga och bli osociala när de släpps ut på bete. Som om de är livrädda att de ska behöva lämna betet igen. Men mina är lika goa som vanligt. De kommer och möter mig och Brellir körde in huvudet i magen på mig och ville gosa. Piggelin och jag lekte och busade. Jag försökte få honom att komma ihåg kommandot rulla igen. Han kunde det när han var liten. Om man river honom på ryggen blir han så till sig att han snurrar runt och till och med rullar omkring. DEt var så jag lärde honom. Tyvärr har jag glömt att öva vidare. Men idag rullade han nästan så vi kanske kan jobba fram det igen.  


Igår gick jag in trots det fina vädret och tog en dvdpaus. Var tänkt att det skulle bli en kortare paus men jag blev fast. Köpte för några veckor sedan en box med alla avsnitt från klassikern "Tre kärlekar" . Ni vet den där filmen med Samuel Fröler som utspelar sig på 40-talet. SÅ BRA film! Älskar den! Den har allt: romantik, dramatik, kärleksdravel, bra skådisar mm mm. Har tänkt flera gånger att jag ska börja se den men så har något kommit före. Jag bara längtar tills nästa dvdpaus och det vil inte säga lite det. Jag är annars inget stor film och tv-tittare. men nu blev jag fast!


Nu ska jag vattna mina stackars inomhusväxter. De lever stundtals ett hårt liv där bara de starkaste överlever. Alla utom min nya Yggdrasil. Han får specialomvårdnad. Yggdrasil är en bonsai. Jag hade en Yggdrasil för flera år sedan. Ett livets träd. Han var med mig överallt på resor. Det går ju inte lämna en bonsai  hemma. De måste ju skötas varje dag. Ett tips till alla som vill få ragg: Gå runt med ett litet träd! Jag glömmer aldrig en resa med Yggdrasil. Jag skulle flyga inrikes. Åkte först tunnelbana, sen Arlandabuss och sist flyg. Vet inte hur många (framför allt killar/män) som kommenterade Yggdrasil. Glöm hundtricket! Skaffa ett träd!    

Nya Yggdrasil


Vi hörs!  


Av Johanna Nordin - 22 maj 2011 00:05

Igår var Per-Ola Nyström och jag inbjudna att medverka i travprogrammet Vinnarfesten på tv4. Det spelas in i Stockholm på krogen Pontus By The See på Skeppsbron.

På förmiddagen åkte jag in till stan och köpte en Harry Boy. Jag har aldrig spelat på hästar förr och hade på nått sätt förväntat mig en påse med "hästen" Harry Boy på att lägga kupongen i. Liksom en sorts godispåse, hade fått för mig att jag sett det. Tänkte mig även nått rött och blått lite fläschigt ungefär i samma stil som Harry Boy-hästen. Jag får en liten obetydlig lapp med massa siffror, prickar och steck på. Jag vänder och vrider på lappen och undrar om det var allt jag får?? Ställer massa frågor, varför valde jag att betala 100 spänn när det gick att bara betala 50? Tjejen i kassan är ungefär lika "korkad" som vad jag är när det kom till trav och spel. Vi konstaterar att ingen av oss vet och när jag går därifrån med min besynnerliga lapp ser jag en äldre man skratta gott åt mig. Inte elakt utan bara ett gott skratt. Men det bjuder jag så gärna på!

Gjorde iorning stallet och fixade mig och åkte till Stockholm. Var ute i god tid, för en gång skull! Parkerade bilen och hade en halvtimma på mig att lugnt strosa till Skeppsbron och Tullhus 2. Varmt som tusan var det och underbart så där som det bara kan vara i Stockholm en fin sommardag. Inser att det var fel val och mycket dumt att ta halvstövlar idag och får en titta-på-andras-skor-hangup och tycker att ALLA andra har nätta söta sommarskor utom jag. Mina fötter kokade dessutom.


När jag går över Slottsbron får jag en uppenbarelse. Som en blixt från en klar himmel. Det saknas nått! Harrangen som slet sig ur min mun kom helt spontant mitt på trottoaren bland allt folk mitt på bron. "Helvetets jävla skit jag är ju dum i huvudet!" Min Harry Boy ligger i bilen!!! Tittar på klockan, kvart i fyra. En kvart kvar tills jag ska infinna mig på Pontus. Jag står närmare Pontus än bilen. Skit också! Men utan Harry boy...nej jag hade ju blivit ombedd att ta den med mig! Hade dessutom betalat 100 spänn för den, det ville jag inte kasta bort! Bestämmer mig för att det kan gå med lite, eller väldigt mycket jävlar anamma och rappa ben. Skenar tillbaka. "ursäkta mig..." Dessa turister! Överallt massa turister som vimsar och pekar åsso jag som ett svettigt ångtåg. Halvvägs tillbaka till Pontus igen hör jag klockan slå fyra. Blir några minuter sen. Men vaddå är någon förvånad? Men om inte om hade varit hade så HADE JAG HUNNIT!!! Så det så!

Blir omhändertagen av gulliga förstående tjejer som sätter mig i sminket. I ett yttepytte litet rum utan ventliation och med en varm stor lampa på sminkbordet. Jag känner nästintill för att svabba av mig var som helst. Toan skulle nästan vara ett alternativ. Känner mig extremt ofräsch. Men efter att ha hämtat andan och fått svala sminkpenslar i ansiktet börjar jag återkomma till mer normaltillstånd igen. Blir bjuden på kaffe och kakor och hinner i lugnt och ro komma ner i varv och vara med på repningen. Känner mig lite ensam och vilsen bara. Alla är snälla men har ju fullt upp med sitt förstås. Inget konstigt i det. Stor glädje när Per-Ola dyker upp i lokalen. Vi kramas och börjar sen flabba och prata om allt mellan himmel och jord som om vi känt varann hur länge som helst. Tiden susar iväg och plötsligt fylls lokalen med massor av folk och sändningen drar igång.


Min ynkliga Harry Boy visade sig inte alls vara en obetydlig liten besynnerlig lapp utan ett riktigt kap! Per-Ola förklarade hur det gick till och mina hästar springer in vinst en efter en , alla utom en rackare. Elitloppsatsningen höll för dagen inte måttet. Nedrans också! 6 av 7 rätt prickar jag in och blir återigen svettig och tror jag vunnit massa pengar. Ser miljonerna trilla in. Jo men eller hur?? Vinsten ska visst delas ut till alla med 6 rätt och mina miljoner krympte väldigt drastiskt till ynka 100 riksdaler.... Jaja jag förlorade ju inget på min Harry Boy. Gick plus minus noll så det kanske jag ska vara glad för. Bestämde raskt att de 100 kronorna ska jag lägga på elitloppet nästa vecka. Jag hade ju faktiskt vigt 100 kr åt travlopp. Och så blev jag fast i spelträsket   .


Efteråt satt vi kvar på Pontus och drack läsk. Vi var båda bilberoende och när jag väl satt där kändes det lite surt att inte kunna ta en drink eller ett glas vin. Men det får bli en annan gång. Hämtade bilen och när jag skulle sätta mig och köra fick jag jordens hjärnsnurr, mådde illa och blev allldeles svettig. Kom på att jag inte hade ätit nått. Blev bjuden på Pontus innan sändningen men tackade nej. Delvis lite pga nerver men mestadel för att jag kunde ge mig tusan på att spilla över mig om jag skulle kladda med mat. Ringde min syster som kom med barnen och mötte upp mig på Mac Donalds. Mysigt att hinna träffa dem också även om det bara blev en snabbis.


Poppade svenska favoriter på resan hem och skrålade för full hals. Tur ingen behövde höra och lida över det. Fick tvärnita för mor och son älg som var ute och spatserade på kvällskvisten och kom hem till hungriga vovvar och en desperat häst som hatar mygg och knott och längtade in. Slängde av mig kläderna och var raskt tillbaka till det oglamorösa men underbara livet på landet igen.


Vi hörs! 

Presentation

Fråga mig

96 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11 12 13 14
15
16 17 18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28 29
30 31
<<< Maj 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards