Nja jag vet inte om den är så strategisk egentligen. Den här bilden får bevittna vad jag krigar mot de senaste kvällarna och nätterna:

Sitter illa i klistret kan man säga! Jag överdriver inte om jag säger att jag slagit ihjäl ungefär 100 flugor senaste dygnen. Helt vidrigt! De är överallt, i sängen, i ansiktet, i maten, på bordet, på golvet, i taket, på lamporna, på djuren (inne alltså)...behöver jag fortsätta? Hundarna och katterna tycker att jag blivt helt från vettet när jag irrar runt med en smiska i handen och maniskt går loss. Går sedan och lägger mig efter någon timma för att skena upp lagom i gryningen runt 4-tiden och fortsätta någon timma till. Från början var de livrädda, åtminstone Morris och Foxa. Nu har de vant sig och insett att deras matte är nog inte som alla andra trots allt  . Lilleprutt och Martini rör inte en muskel fast jag klipper med smiskan alldeles bredvid dem.  

Städade och skurade golvet i förrgår, gick sedan ut och donade på gården. Givetvis kom det en åskskur som hette duga och vips var golvet stämplat av 16 hundtassar igen. Nu ligger det mängder av fluglik på golvet också. Livet på landet kan vara helt underbart....eller alldeles alldeles vidrigt beroende på  .

Idag vräker regnet ner så fölen är inne och...har nog rätt tråkigt. Jag går ner med jämna mellanrum och myser med dem. Tränger mig på dem och gör de tama som hundar när de inte har chans att gå undan. Röding och Saga är redan på gränsen för vad andra skulle kalla översociala. Men social och fräck är för mig helt två skilda saker. Jag vill ha tama, trygga hästar som söker kontakt och älskar gos. Däremot får de inte bete sig som små monster eller respektlöst. Röding fick sig en åthutning igår när jag mockade hagen. Han började bralla (som man säger på hästspråk dvs busa/sparka/bocka) mot mig och skottkärran. Testade att komma närmare och närmare med kickarna och vips fick han en dask av spångrepen (i plast!) och en ryande matte efter sig. HAn förstod direkt och så var den leken över. Men han blev inte ett dugg rädd för mig utan kom snart fram försiktigt och med betydligt mer ödmjuk jargong för att gosa och bli kliad i svansroten. Så vill jag dem, uppmärksamma men trygga!

Egentligen sitter jag och väntar/hoppas på att bärgningsbilen ska ringa. Vi ska flytta min trasiga bil till en verkstad som en kompis kompis driver utanför stan. Han ska sätta i en ny men dock begangnad motor i den. Men antagligen har de häcken full på bärgarn idag. De skulle ringt på fm om de hade tid men det är väl början på midsommartrafik idag i ösregn..... Nåja det är dagar i nästa vecka också.

Fåren bryr sig inte om att det regnar. Inte så länge de kan äta gräs iallafall. DEt är idylliskt att titta ut genom köksfönstet och se dem gå och beta, om man bortser från flugliken runt om fönstret förstås.

Just den här bilden visar ju bara en ynka fluga.

Min hjärnskakning tog exakt en vecka att bli kvitt. Nu är jag mig själv igen och klarar av att jobba på som vanligt. Var lite frusterande att vara seg och sjukligt trött i flera dagar när jag har som mest att göra med beteshagar, gårdsfix, hästar och annat. Det är inte normalt att sova bort 18 timmar av dygnet. Men sova var nog det bästa jag kunde göra. En svullen hjärnbark är inte att leka med! Typiskt att det ska vräkregna idag. Igår var det shoppingstråk som gällde. Inga direkt roliga saker. Strykbräda, hästschampo, tunna bomullsgardiner som dörrdraperi för att förhindra flugorna att ta sig in stod på lappen. Jo jag köpte en eller två roliga saker! Hittade växten "mimosa" på en blomsteraffär. Det är en växt som bl.a lever i Panama (där jag och mina kompisar glatt stötte på den). Den är speciell för den viker ihop de flerfikiga bladen om man rör vid den som ett skydd. Min kompis Ulla hade sån i sitt barndomsrum, men vi lyckades stressa ihjäl den för vi satt och smekte den ideligen. Jag köpte två små växter. Får se hur kul de tycker det är att bo med katterna som gärna uppehåller sig i fönstren.

Det är tur att jag har en "snäll" schäfer! Här ligger hon och pratar med kaninen Lakrits. Hon kunde lika gärna ha bitit ihjäl honom! Hon är just nu inne i en terrorålder. Jobbig är bara förnamnet! Myrkryp i hela kroppen och gapigare än vanligt. Men det går över. Precis som alla andra barn/tonåringar har hundar sina åldrar och trotsperioder. Hon är nu 6½ månad och snart påväg att bli könsmogen. Klart hon har sprätt i kroppen! Det är bara att beska med som matte.

Vi hörs!   

Igår kom Samanta och Vilda hem igen. Jag lät de vara ute på stallgången någon timma innan jag tog in dem så att lilltösen hann springa av sig. Hon har mycket myror i benen och behövde prova sina vingar.

Mamma Samanta fick också motion minsann

Vilda har gått upp ett kilo per dygn, inte undra på att hon orkar springa!

Vattenpaus

Söt som socker!

Annorlunda tecknad!

Vi hörs!           

Jag tror inte jag är helt kurant efter Samantas plattfall i mitt huvud. Som om inte det vore mer än nog så gick jag hem och tjonga skallen i en takbjälke på logen och sen ytterligare en gång i en dörrkarm! Jag brukar väl aldrig slå huvudet annars? Jag är ovanligt trött, men det blir man visst av en lätt hjärnskakning   . Jag brukar inte behöva lägga mig och vila mitt på dagen som idag. Fast å andra sidan var jag i skogshagen på förmiddagen i ösregn utan regnkläder och fixade elstaketet där. Insåg rätt snart att det var alldeles på tok för mycket myggor fortfarande och högt gräs som dolde undertråden så jag måste i vilket fall gå med trimmern och fixa till innan hästarna släpps upp dit. Gick runt hela hagen och spände trådar och tyckte det blixtrade på mig. Men jag tänkte att det var säkert en kamerablixt bara. Jo eller hur mitt i skogen? Paparazzi where are you!?   Tror inte riktigt att hjärnan funkar som den ska för tillfället.... Kamerablixtar   , kallas åska hos annat folk...

Plaskade hem i genomvåta kläder och tog in Najade och Nirmar som frös så han skakade. Lillpluttis då! Fick massera honom varm och bädda upp med massa halm åt honom, och fixa iordning med hö till mammorna som stod inne. Tanken var att släppa upp Alice & Röding, Cleo & Saga och Figaro på skogen när trådfixet var klart. Men det får vänta på sig. Fölen har fått vara inne idag i spöregnet. De dör inte av det en dag, de dör säkert inte heller av regn  men det blåser rätt saftigt ibland och kravallhagen har inget lä.

Mamma Najade och Nirmar ute för första gången (igår)

Fjällbäckens Nirmar 1 dag

Måste prova sina ben lite!

Äntligen en killkompis till Röding!

R: "-Hej! Ska vi leka?"

N: "-Inte Immar leka däj! Mamma alj däj"

R: "-Dumma tant Jade! Vafför då föl? Mamma Alisch säger Löding ha kompis busa mä!"

N: "-Busa sän!"       

R: "-Men ååååhhh"

Vilda är kvar på Strömsholm. Hon hade inte fått upp tillräckligt med antikroppar ännu utan måste få mer plasma imorgon innan hon ev kan åka hem. Hon har uppenbarligen fått ett passande namn, vild och sparkas mycket   . Tror bestämt jag vet att humöret kommer från mor sin     . Pontus har alltid varit världens mest fogligaste häst medan Samanta har humör som heter duga. Nu brukar hon aldrig bete sig illa, men när jag fick hem henne i november -08 hade hon ett sjuhelsikes humör lilla damen och kunde vara direkt otrevlig. Men allt bottnade i osäkerhet och ett självförsvar. Nu är hon social, snäll, kelig, lättfångad i hagen, sparkar och stegrar aldrig. Första månaderna var hon den raka motsatsen. Ett litet monster faktiskt som bl.a backade emot och sparkade bakut. Men allt är förlåtet och Samanta är en utav mina favoriter, om man nu får ha favoriter vill säga.... 

Vi hörs!

Man får för sjutton gubbar inte vara handfallen, rädd för blod, skit och kladd eller rädd om sig i största allmänhet som hästuppfödare! Inatt kom de äntligen! Både Samanta och Najade har fölat! Äntligen är den evinnerliga nattvadringen ner till stallet över och jag kan böeja vänja in mig att sova hela nätter igen. Ångrar inte en minyt som jag varit ute och vakat! När ni läser det här kommer ni förstå varför...

På kvällskvisten när jag gick runt i hagen till de två dräktiga stona upptäckte jag att Samanta hade vaxproppar. Klockan var då ca 21. JAg gjorde klart stallet för insläppet och tog sedan Maisans eksemtäcke under armen och gick upp till hagen för att klä om på henne. Väl där uppe ser jag att Vaja brunstar. Hett uppvaktad av Lekis men även Nalle försöker komma till och är uppåt väggarna kär. Då inser jag hur dum i huvudet jag är! Nalle och Piggelin är ju små 1-åriga hingstar! Jag har glömt bort dem, tänkt att det är ju lugnt. Är ju bara valacker i den hagen. I min tankevärld är Piggelin och Nalle små bebisar. Nu tror jag inte det hann ske nått. Nalle verkar vara för kort i rocken och inte riktigt kunna stryra dolmen dit han ville   Men övning ger färdighet så Vaja fick följa med hem igen till mamma och lillasyster. Nalle var förkrossad när vi gick!

Släppte in hästarna och gick sedan tillbaka upp till betet för att försäkra mig om att NAlle var på rätt sida om staketet. Har ju hänt att han gått ut. Då var det iofs ingen el på, men man vet ju inte i stundens hetta. Han var kvar och gick lugnt och betade ihop med de övriga hästarna.

När jag kom tillbaka gick jag raka vägen in till Samanta och kikade. Jag hade förväntat mig en fölning om några timmar men hon hade just påbörjat krysarbetet. Rusade upp efter kamera, telefonen och en jacka. Hon krystade på bra och snart tittade det fram en nos. Reagerade genast på att nosen kom först. Oftast ser man små hovar först. Nu började det bli jobbigt, hon bytte ställning ofta och tog i så hon lät som om hon dog. Ville störa så lite som möjligt och lyste då och då med ficklampan för att se hur det gick. Det gick extremt trögt. Samanta var riktigt orolig och började tappa orken och styrseln över bakbenen. Hon trillade när hon gick och det lilla huvud som nu tittade fram blev smackat rakt in i väggen i ett fall. JAg hann tänka att dör inte fölet av hjärnskador är det ett under! Med risk och fara för mitt egna liv gick jag in i boxen och befriade nosen från fosterhinnorna så fölet fick luft (fosterpåsen sprack). Samanta var nu utom kroppskontroll och desperat. Jag stack in handen i henne så gott det gick för att börja leta efter det andra frambenet. Att det var ett felläge var jag övertygad om då bara ett framben stack ut. Fick knappt ut min arm igen då värkarna krampade tag om den. Var mest rädd att få en spark i en krampning i värkarna. Ringde veterinären. Var orolig dels för hennes avsaknad av kroppskontroll och för att fölet skulle hinna dö och Samanta stryka med hon också. Ville ha hjälp om Samanta skulle bli helt utslagen och hålla på att dö. Veterinären kastade sig upp, minuterna var dyra nu. Vid så kraftigt värkarbete handlar det om minuter innan fölet dör. Jag gick in i boxen igen och greppade tag om fölet och satte mig ner och tog spjärn och drog utav bara helvetet rent ut dsagt i Samantas värkar. Det lät nog som på förlossningen på BB när jag ropade högt till henne:

"-Kom igen SAmanta! Bra Samanta, kämpa, ta i nu! Bra! Den kommer nu! JA ta i nu tjejen! BRA!!!" Teamwork kallas det och fölet gled tillslut ut. Ena frambenet låg bakåt och bogpartiet blockerade fölet från att förlösas normalt. Utan min hjälp hade hon aldrig fått ut det. Fölet hade dött och antagligen SAmanta med. Tänk om hon fölat som nu vid midnatt och jag kommit ner till stallet först vid åtta på morgonen. JAg hade aldrig förlåtit mig själv! Att vaka över sin högdräktiga häst är en skyldighet man har som djurägare!

Ringde tillbaka till veterinären och sa att hon kunde sova vidare, vi pratade lite angående Samantas svaga bakparti. Jag var såklart orolig och undrade om hon kunde få nått stärkade, nån form av "medicin" som piggade till henne. VAr livrädd hon skulle ramla över fölet! Vila var det enda vi kunde låta henne göra...

Liten och välskapt med en klart annorlunda teckning! Ett litet stoföl blev det.

Bara huvudet och ena bakbenet och låret är brunt. Samanta är en fantastisk mamma! Fölet var även hon mycket medtagen men Samanta gav sig inte, hon puttade och skrapade med hoven på henne för att tvinga upp fölet. Trots att Samanta knappt kunde stå själv.

Uppe på vingliga ben!

Jag gick senare och la mig. Samanta hade inte gett di ännu och inte heller släppt mjölken, men ibland ta det några timmar för mjölken att rinna till så jag bestämde mig för att avvakta. Var upp en sväng senare och föl och mor vilade, Najade åt utan några tecken på vaxproppar och fölning. När jag kom ner 2½ h senare stod den här lille mannen i boxen:

Vilken överraskning! Najade lyckades minsann lura mig iår igen! Rackarns häst!

Två föl samma natt, inte illa. Syskon dessutom. Alla 4 avkommer efter Pontus har fått tecken på huvudet: Piggelin med skjuten stjärn (undan Samanta f-10), Prinsessa (undan Bogegaardens Marigold "Gullan") med stor stjärn och liten nosstrimma, Vilda (undan Samanta f-11) se bilder ovan, och här Nirmar med sin lilla bläs. Inser att jag måste plugga in vad de olika huvudteckningarna heter. Sånt kunde jag som ett rinnande vatten som barn. Nu kan jag ett fåtal.... Vad kallas det som Nirmar har? Stjuten stjärn med bläs??? Jag får kolla upp det.

Lyckan på morgonkulan varde inte så länge. Samanta hade fortfarande inte släppt till mjölk efter så här många timmar. Klockan var ca 7.30. Vis av erfarenhet vet jag att fölet behöver få sina antikroppar via blodplasma och en kur antibiotika eftersom den inte fått i sig råmjölk. Då Samanta inte hade mjölk var det lika bra att köra in dem. Men med vilken bil då? Så typiskt att det hände nu när jag är billös! Fick låna Bengts bil och tog dem till STrömsholm där de nu står inne. Samanta släppte till mjölken ganska precis när vi kommit, men det rann som ett vattenfall ur henne och Vilda som jag kallar fölet fattade inte hur man diar efter så här många timmar. Ändå satt jag hemma i stallet och masserade både torrt och blött för att stimulera mjölkproduktionen och försökte styra dit fölet. Tröstlöst!

Samanta låg bredvid mig när vi höll på attsätta kanyl på fölet. Hon hade lite magknip med sin första avföring efter fölningen och reste sig och la sig med jämna mellanrum. Dock väldigt försiktigt och hänsynsfullt mot oss och Vilda. Så reste hon sig upp, spånet under framhovarna glider undan och hon föll handlöst rak ner i mitt huvud. Vilken smäll! Jag fick hela hennes käkparti rakt i pallet med hela hennes tyngd! Det lät som min skalle spräcktes och jag tänkte genast att det har jag inte tid med! Jag måste hem till Najade, fölet och hundarna! Personalen blev nog räddare än mig och sa åt mig att sitta kvar och känna efter hur jag mådde. Oförskämt bra faktiskt efter att få en häst i skallen! Helt otroligt, ingen huvudvärk eller ens yrsel eller ömhet på huvudet. Vår första tanke var ambulans och jag såg mig själv ligga på vårdavdelning någon vecka och gå med halskrage resten av sommaren. Men är man gjort av gummi och plåt så är man   . Det kanske inte är nån större fara skedd ändå, kanske inte finns så mycket att skada där upp i huvudkontoret   .    

Samanta och Vilda fick jag lämna kvar. De kommer hem så snart hon diar och allt är frid och fröjd!

Det där med att djur har så lätta förlossningar och okomplicerade födslar och som nyfödda håller jag inte med om. Ingen av mina ston har, peppasr peppar, stått kvar med efterbörden i sig vilket inte är helt ovanligt. Ingen har haft svårt att föda, utöver Vildas förlossning med felläge på ett framben. Men jag har haft prematurföl (för tidigt född), vätskebrist på mamman, avföringsproblem på föl, mjölk som inte släpper till och svårigheter att lära sig dia. Alltid lär man sig nått nytt! Men så har jag nu haft 11 fölningar också och lilla Fjalladis som kom hit som fölunge. 12 föl sammanlagt. Börjar känna att jag kan det här nu. Innan fölen har jag haft 4 valpkullar också. Kanske borde sökt mig till BB istället för MEdicinavdelningen   .

Vi hörs!    

Idag gjorde jag kaninerna lyckliga! Egentligen var det meningen att mamma Muffins med sina fyra telingar skulle få flytta in i nya "hyresrätten" eftersom dem börjar bli trångbodda nu när ungarna kommit ut ur boet. Men jag insåg rätt snabbt att de än så länge är för små. De kryper nog ut och det vore förfärligt med tanke på Mördarhunden Morris som väntar utanför. Istället fick pappa Chips flytta dit. Det värsta är att han trivs så bra och blev överlycklig så nu har jag inte hjärta att flytta på honom. Nåja, när bilen pajjade var ju faktiskt påväg att köpa en bur till. Djuren ska ha det bra!

Ni ser ju hur fint han har det! Klart som tusan han vill bo kvar!

Så idylliskt att sitta på altan och titta ut över gården och djuren och regnet som droppar.

Somliga andra fick inte en fullt lika påkostad bur. Ska sätta upp när som skyddar jordgubbsland som tak så ingen rovfågel tar lille Lakrits. Hundarna  är jag inte ett dugg orolig för. Möjligtvis att de hoppar in för att käka upp kaninmaten. Botten i den här buren är täckt med plastat kycklingnät och i Chips bur med kompostnät.   

Lakrits bryr sig inte ett dugg om utseende på sitt sommarställe! Han är lycklig för sin spartanska hus och gröna gård.

Imorse flyttades grabbarna över till stora betet så nu ligger deras hage i vila och på återväxt. Har bestämt mig för att flytta dit Figaro med hans harem sen istället och låta de andra gå kvar där de är nu. Den hagen är så stor att där tar betet aldrig slut. Förra året var de kvar in i november utan att gräset var slut. Eftersom det är så myggigt går ju inte skogshagen att använda. Blir Lekis för porrig så får jag ta hem honom ihop med Maisan, men det är ju ingen större fara skedd. Det blir ju inga föl iallafall och han är inte stygg mot de andra killarna. Faktum är att även Jazzo gör sitt bästa att betäcka. Måste vara frustrerande att vara så kortväxt!

Utöver att gått med hästar och knåpat ihop kaninburar så har jag mockat ut Samantas box också. Nu får hon föla i nyspånad box. Hade önskat att hon skulle hinna föla i gamla bädden eftersom det blir så blött av allt fostervatten, men jag kunde inte vänta längre med att ha bädden kvar. Det började bli vidrigt med flugor där inne och bädden luktade illa. Det kommer ju inte bli ens häften så jobbigt att lyfta ut några kärror spån efter fölningen som att ta ut en permantent bädd. Fast faktiskt så tänkte jag på det idag. Förr om åren när jag bara hade 1 häst tyckte jag det var pust och stön att mocka ur bädden. Nu har jag 9 boxar, ett fårhus på 12-15 m2 och en ligghall på 30 m2. Tycker inte alls det är tungt och jobbigt längre. Kul är det inte, men inte jobbigt. Tror jag har blivit stark minsann   

imorrn kommer min systerdotter hit så jag får rå om henne några dagar. Blir perfekt nu när ligghallen ska tömmas. Är det nått fel på barnarbete   ? Hon kan ju dra några lättare lass med skottkärran och tömma på plattan, diska ur vatten karen osv. Om det blir väder tar vi nog något dopp eller fem också   . det börjar visst bli bra badtemperatur.

Vi hörs!  

Å jag är så glad!!! Vet inte vad som känns roligast. Den här otroligt spännande sommaren med det som jag har på agendan och planerat in och/eller mitt nya jobb som börjar i augusti! Jag skulle kunna hoppa runt som en barnunge av lycka!

Jag var på anställningsintervju idag på medicinavdelningen på sjukhuset. Jag fick jobb!!!! Helt makalöst roligt! Jag som inte jobbat som undersköterska sen gymnasiet   . Däremot i förskolan 17 år, på 4H-gårdar och min egna gård förstås. Vårdat och tagit hand om sjuka djur med sprutor, provtagningar och omläggningar. Jag har den inställningen att det jag inte kan ber jag om hjälp med och det går att lära! Jag har varit inne på att vidarutbilda mig till sjuksyrra flera omgångar men kände att det här är ett ypperligt tillfälle att prova på. Men jag känner redan nu att jag hamnat rätt! Älskar att jobba med människor, både stora och små. Men efter mina år i förskolan är jag less på handlingsplaner, lekplatser, personalbrist pga av att det är mycket möten, samtalsgrupper etc, och förskolemiljön. Kännt att det att dax att gå vidare med livet och ta mig an nya utmaningar och "umgås" mer med vuxna. Jo lönemässigt går jag ner mig några kliv, men det handlar om livskvalite också! Livet är för kort för att slarvas bort och gå och vara missnöjd. Faktum är att många bäckar små blir en rätt stor å tillslut. Gillar att göra olika saker. Undersköterskejobb, ridlekis, husuthyrning och lite saluhästar då och då. Tusenkonstnär ... eller nått åt det hållet. Hinner och orkar? Jo det är inget problem! Jag hinner och jag orkar. Det jag inte gör idag gör jag imorrn är min livsfilosofi. Som ett citat jag hittat: "Ordning är till för idioter, genier behärskar kaos!" Utan inkomst blir det dessutom surt och stressigt och det är ingen livskvalite det heller. Den dagen då det under en längre period det känns för tufft och slitsamt och ljuset i tunneln inte går att skymta, den dagen kommer jag behöva tänka om och dra ner på gårdsarbetet. Men den dagen den sorgen. Livet är för kort för att spilla tid och gå och grubbla över vad som kan ske. Livet är här och nu!

Beträffande min lille Werner Fon Knödel.... Han mår inte så bra   . Mortorn har skurit ihop helt och hållet. Det fanns ingen olja... Men det är faktiskt inte pga av mitt slarv! Nej bilen var inne 12 januari iår på service och i servicen ingår oljebyte som de på Bilia påstår sig gjort. Lite undringar har jag allt.... Oljelampan i bilen har inte indikerat på att det är låg nivå vilket också är märkligt och ingen läckars har stått och droppat. De påstår att det kan vara nått i motorn som gått sönder eller slitits ut, nån packning eller nått. Han på Bilia försökte påstå att min bil var gammal! Både Marie, som var snäll och skjutsade mig till intervjun och sen Bilia, och jag stod på oss. Kom igen! En -05:a är INTE en gammal bil!! Men eftersom den är så "gammal" (kan den då kanske säljas som veteranbil eller   )  och gått över 10.000 mil tar inte Volvo eller försäkringen nått ansvar. Undrar om jag får sätta upp en hage på sjukhusområdet? Vad betalar man försäkring till? Fler personalfester? Var lite lätt upprörd på Agria som anullerat mina häst veterinärvårdsförsäkringar och sen inte ens betalat tillbaka en spänn av det jag betalat in 1½ månad tidigare! Jag var så arg att jag stammade!

Jag försökte höra efter vad min bil var värd, med hel motor givetvis för ett ev inbyte och vad mellanskillnaden skulle bli. Vad en ny bil kostade osv för att se på olika alternativ. Har egentligen inga planer alls på en nytillverkad bil men vill ändå ha att jämföra mot. Jag blir galen på nonchalanta säljare! Han pratade med en axelryckning åt mig. Svarade svävande och ointresserat och verkade mest tycka att jag var jobbig och upptog onödig tid. Idiot! Han har för fan inte en aning om jag har råd att gå runt och sätta en nyckelreva i varje bil där inne och skratta samtidigt. Lägga betalkoret på bordet och säga "-Hoppsansa, men dra det på kortet". Nu har jag inte det, men det kan inte han veta och jag ska bli behandlad som om jag kunde det!!!! Blir rasande och tänker definitivt INTE köpa ny (begangnad) bil om det blir aktuellt på Bilia i Enköping! Kommer osökt att tänka på filmen Pretty Woman   

Nänä säljare med taskig attityd ska inte få ta min glädje idag! Jag ska svära runt på molen och vara lycklig, så det så!

Vi hörs!

Det här ingick definitivt inte i varken min dagsplanering eller övriga planering:

Jävla biljävel! (ursäkta men mitt humör strålar inte direkt....)

Jorå så att så är det!  Nu har jag ingen bil längre. Är strandad i Trogsta utan bil, utan bussförbindelse och med ett bittert deppigt humör! men vad fan jag ett fungerande släp, alltid nått...men till vilken glädje när det inte går att använda....

Åkte in till stan idag på eftermiddagen i ärende. Kom på att jag hade både tid och lust att passa på att åkta till Plantagen i Västerås och köpa nya hängblommor till altan. Tänkte köpa en kaninbetesbur också nu när släpet ändå var påkopplat. Har varken tid eller material att snickra ihop någon bur och ska jag först in och köpa material och sen knåpa ihop en så går det massa onödig tid och säkert halva priset minst mot en färdig. Kaninen CHips vill ut nu! Inte om 3 veckor...

alldeles i jämnhöjd med islandshästgården "Gröna Gången" slutade bilen reagera på gasen. Den lät konstigt och svajade i hastighet. Det tar några sekunder och 100 metrar innan jag fattar ett raskt beslut att köra åt sidan och stanna motorn. Alla varningsljus lyser elakt rött mot mig från instrumentbrädan och bilen luktar bränt. Jaha? Nu stod jag mellan två vajerstaket i vägrenen som inte ens är bred nog för bil och släp efter en dubbelfilig motorväg med högsta tillåtna hastighet är 120 km/h. Kan väl vem som helst lätt räkna ut att hälften kör åtmintone 10 km/h för fort... Förbannar att det ser ut som kriget i bilen som min bror gett öknamnet "Grismobil" och att varningstriangeln ligger under mitt säte under en massa bröte. Tvingas gå runt och stå med ändan ut mot trafiken när jag ska rota fram den. Tro nu inte att någon saktar ner trots bra sikt, varningsblinkets, hästsläp mitt på vägen??? Nejdå! Inte alls! Varför ens bry sig att byta fil och lätta på pedalen? Bruden får väl skylla sig själv som parkerar så korkat.... Ibland blir jag ond i sinnet och önskar dem det värsta tänkbara!! Självklart har jag en (ursäkta igen) mongofon som är påväg att somna om den inte får ström. Får tag i pappa som ringer bärgarn. HAr inte tillräckligt med kräm i batteriet för såna samtal. Går iväg och sätter ut varningstiangeln och sätter mig med min dricka på en hundfäll i diket och väntar.

Ganska snart dyker bärgarn upp. En jätterar kille som är så där härligt social som det behövs i nöd för att tänka på annat. Det var hans 3:e bil idag som självdött. En klen tröst iallafall. Hade hämtat en bil bara 100 meter längre fram någon timma tidigare. Vi konstaterade att de låg en förbannelse över området! Han liksom jag var många gånger mycket upprörd över den nonchalans övriga trafikanter visar upp, där går han oskyddat runt med varselkläder och varningslampor på motorvägarna och folk bemödar sig inte ens att byta fil! Det är hans dagliga arbetsplats! Helt sanslöst! Kan lova att det är först när man står på vägen som man inser hur hiskerligt fort 120km/h är! Man känner sig verkligen liten och utsatt. Jag var evennerligt tacksam att det inte fanns häst i släpet och frågade hur tusan man gör då. Det går ju inte lasta ur en häst på motorvägen. Han ler lugnade och klappar på mobilen "-Då ringer jag polisen så stoppar de trafiken och blockerar tills vi är klara" Skönt att veta, jag har alltid undrat. Han kopplar på släpet och skjutsar mig in till verkstan där Gun-Britt och Bengt kommer och hämtar upp mig och släpet. Kom på att jag måste nog ha låset till släpet i bilen jämt. Kändes inte alls bra att ens tänka tanken att lämna det vind för våg. De stannade vid ICA så jag kunde panikhandla lite mat för några dagar. Som sagt här ute finns det ingen affär och ingen buss heller. Får väl i värsta fall rida till stan   . Typ 2 mil tur och retur. synd att det inte finns cykelbana. Livsfarligt att cykla efter 55:an. en 90-väg utan vägren och med tung trafik. Det ger jag mig inte ut på. Då svälter jag hellre. Kanske borde sparat den där harpalten Morris gick och sög på i förra veckan... haha!

Så nu sitter jag vackert här ute och tittar på grödorna som växer...som inte ens är mina.... Undrar hur många sånger jag måste öva in och sjunga i tunnelbanan  för att spara ihop till en ny motor? Luktade dyrt om den.... det jävligaste är om det beror på det värsta tänkbara: att "någon" borde fyllt på olja i motorn   . Har för mig att jag hört det någon gång... Fast brukar inte bilen säga till innan? Eller tokdör den bara utan förvarning?

Nåja inget ont utan gott. Nu blir jag så illa tvungen att gå till betena och titta till hästarna istället för att ta bilen. nu händer det att jag går ändå ibland, men speciellt i värmen har bilen med ac varit ett hett, förlåt svalt, alternativ.

Vi hörs!

ps. Nån som vill köpa en bil som inte fungerar till priset för en ny? Nähä?! Ingen?! konstigt....   ds

Tack Marie, Linnea och Bella för en underbar eftermiddag! Linnea hade skolavslutning idag och efter det kom de direkt ut till mig och fikade med kladdkaka och vaniljvisp (trollade med knäna när jag öppnade frysen   ). Båda barnen älskar djur och Linnea höll på med kaninerna och matade med maskrosor så gott som hela tiden. på slutet öppnade jag tatueringsstuga och tatuerade alla tre tjejerna. Oanad talang va? Var väl ingen som trodde att jag är en jävel på att tatuera? Men med vatten och trasa är jag oslagbart duktig   !

Pippilutterna har fått flytta ut och trivs som fisken i vattnet!

Kaninungarna har börjat lämna boet och tagit sig ner på nedervåningen. Så små och söta! Morris tycker dock att de ser riktigt delikata ut och med tanke på att han i måndags kom med en färsk harunge utan huvud i munnen, vågar jag inte tänka vad som händer om han får tag i någon liten kaninskruttunge.

Foxa tycker liksom de andra hundarna mycket om barn. Här förföljer hon Bella i hopp om en lekstund.

Mina djur är inte de mest blyga och skyggaste direkt.  Bella pekar och undrar varför fåren har örhängen. Linnea var lite mer reserverad i hagen.

Bella och Tufflan

Gosstund med Saga och mamma Cleo. Röding sov djupt och missade hela besöket   men det var nog lika bäst eftersom han kan bitas och busa som den lilla hingstunge han är.

Dagen har varit vansinnigt varm och kvalmig. Hade tänkt mocka ur åtminstone två boxar idag men nöjde mig med Alice och Rödings box på 8,4 km2 (fick veta exakta måtten när de var här på kontroll). Nu avslutade jag inte för att det varm och svettigt att mocka utan för att det började bli kväll och jag ville att stallet skkulle hinna lufta ur sig ordentligt till insläppet. Bäddarna drar som sagt upp mycket odör och ammoniakångor.

Vi hörs!