Yyyeeehaaaa! Idag har Nalle, 1 årig shettishingst, påbörjat vägen till att bli ridhäst. Han har tänkt sig en karriär av de högre skolorna så han lyckades övertala mig att "det ska börjas i tid"   

Nalle och matte leker inridning i hagen   

"- Vad gör din fot där?" Nalle busar tillbaka och biter mig i skon

Övar på skänkelläge. Jag hara en plan till min kompis Åsa som är 10 cm längre än mig. Hon får gränsla och jag ger sidförande signaler i sidorna. Men det är långt fram i framtiden förstås. Helt ok va Åsa   ?

Även Pontus fick leka lite, fast han är ju en "rutinerad" ridhäst vid det här laget.  Han övervakade även när jag lagade staketet.

Kärlek till ett får

Minna ville också prata lite med tanten (fåret)

Djupa blickar under mattes överblick         

Vi hörs!        

Idag ska jag göra något annorlunda i min blogg: Idag ska jag dissa!

Idag dissar jag alla dem som inte har förstått att parfymer ska anas och inte osa! Finns inget värre än ett osynligt moln av parfymstank runt folk! Den bästa parfymen blir även den till en stank i för stor skala. Jag är jättekänslig mot parfymer. Inte allergisk, men när jag blir trött blir jag extra känslig mot starka dofter och för mycket parfym blir ingen doft utan stank...som sagt....

Vad an detta parfymeriutspel? Ja då och då stöter man på dem. De som stinker. De som inte har koll på hur mycket de luktar. Nej det är inte bara gamla damer, finns gott om yngre förmågor också. På ICA, på bussen, i toakön, etc etc. Jag har en vettig grundregel. Känner man inte sin parfym efter 1 max 2 snabba sprayningar då är man parfymblind och ska byta doft. Man vänjer sig och känner inte sin egen doft...eller odör.... Man ska inte behöva syrgasmask för att krama något som haft en extra doft på sig, som det ibland blir fallet! Nog om parfymodörer, nu har jag sagt mitt och känner mig lättad. Jo...jag kan gå igång ibland och man ska inte spara på skit   Ut mä't bara!

Annars då? Jovars annars är det bra. Har ridit idag. Vi tog en barbacka skrittrunda. Jag red Leira som var pigg och glad. Minsta aning till galoppskänkel och hon hade kutat till jordens ände, slidstop:pat och kutat tillbaka igen. Hon fick nöja sig med skritt. Däremot gjorde hon en djupdykning, ett riktigt plattfall, på en raksträcka. Helt plötsligt var det som om hon trasslat in benen i kors och hon föll boktavligt på näsan och huggade grus några meter. Att jag satt kvar, på plats dessutom, är ett under i sig! Har sagt det förr: ibland imponerar jag på mig själv! Oskadda fortsatte vi hemåt.

Håller på och städar i värmen, men det behövs. Fick ett ryck: ett "jag-står-inte-ut-en-minut-till-med-virvelmarsvin-långs-väggarna". Det går segt med städningen, finns så mycket annat som är roligare och mer intressant. Surfa och blogga till exempel   Tror jag snart slår rekord i meningslösa statusuppdateringar på fb bara för att komma undan.

Ska ut med Jazzo på en körrunda också. Han längtar nog efter att komma ut! Provgick med honom på grusvägen för att se om han är ömfotad, men han brydde sig inte det minsta. Var däremot väldigt besviken att gå tillbaka till trista hagen utan gräs   . Jazzo älskar att dra vagnen! Men först hö-time.

Vi hörs!

Igår morse när jag mockade vindskyddet i fukten och värmen fick jag en längtan in till storstan, till pulsen och uteserveringar. Ringde min syster och bestämde träff med henne och min svåger. Hela dagen var som om jag traskade runt i ett hubbabubba. Huvudet sprängde och jag fick inget gjort. Sen om sider kom jag på att deet finns ju något som kallas värktabletter också just för såna här tillfällen. Men det var verkligen fuktigt och varmt! Fåren och getterna ville gå in redan klockan fyra på eftermiddagen. I stallet är det svalt och skönt. Det vet dem.

Jag hade en underbar kväll på en servering på vattnet vid djurgårdsbron! Solnedgång, kärt sällskap och massa att prata om. Vad kan man mer begära? Skönt och umgås med syster utan barnen. Inget ont i dem! Älskar mina syskonbarn Ebba och Philip och längtar tills jag får träffa dem igen! Men ibland är det skönt att umgås bara vi vuxna liksom jag antar att barnen vill ha vuxenfritt ibland. Åt en god stek med mumsig sås. Var bara vinet som jag blev snuvad på, men så är det när man måste köra hem. Kom på när jag väl var i stan att jag hade ju kunnat sova över hos dem om hundarna hade åkt med. Nu blev det inte så den här gången, men nästa gång kanske. Bör kanske vänta tills bigaråtiden är över med tanke på Foxas tarmarbete....

Idag hade jag sällskap av Anna (jag kallar henne Lule-Anna för att skilja henne från Anna Östervall) och lilla Nova 8 månader. Jag hämtade upp Anna inne i stan i samband med att jag åkte in och handlade mat. Kylskåpet var som ett eko. Vi började aktiviteterna med en obligatorisk fika på altan. Var jättelänge sedan vi träffades Anna och jag. Sist var det vinter! Vi insåg att vi måste bli bättre, en gång i halvåret duger inte! Men både hon och jag har haft mycket för oss och tiden har tickat på. Lite senare på eftermiddagen kom Mattias ut med Nova.

Figaro fick sin välbehövda schamponering.

Matte borstar igenom Fatima

Fatima 23 år

Nova och Pontus gör sig bekanta

Så här glad blir man efter att ha blivit bekant med en ponny!

Anna och jag har gett oss sjutton på att Nova ska bli en hästtjej! Det ska börjas i tid!

Ser inte ut att bli så svårt! Känns inte som att Anna och jag tagit oss vatten över huvudet med tanke på Novas miner.

´Rida mera!!!

Kaninfamiljen fick byta boplats till grönare täppa. Nova blev förtjust i alla djuren, möjligtvis att Gerda och Rakel var lite läskiga med sin lurviga uppsyn när Nova satt ensam i vagnen.

Imorgon kommer Anna ut igen liksom min kompis Marie. Vi tänkte sätta igång ridhästarna med att skritta ut en sväng. Det är dags nu att komma igång. Jag vill inget hellre än att få upp deras kondis och styrka så att jag kan sätta igång och träna igen. Själva igångsättningen är en öken, men något som måste göras.

Ska se till att få skor på Fatima, Jazzo och Pontus nu också så de kan komma igång igen på allvar. Pontus ska köras in nu och förhoppningsvis blir vi klara den här gången. Det brukar gå troll i inkörningen. Alltid är det något som kommer i vägen. Nyss hade han en fistel under käken som poppade upp precis när jag tänkte sätta igång.

Vi hörs! 

Till skillnad från förra gången bjuder jag mest på bilder idag från familjealbumet. Korten är tagna igår och i förrgår. Bäst att föreviga de små medan de är små. Fölisar växer fort! Men först en liten anekdot från middagen i trädgården. Finns det hjärterum - finns det stjärterum! Jag hade middagsbesök av en kompis som rusade in efter kameran som ett jehu.

Lilleprutt slickar olovandes på smörgåsen, jag har nog precis upptäckt det och ska schasa undan honom men då.....

AMY ditt förgrymmade hunnaskrälle vad tar du dig till??!!! Geten Gerda tyckte för övrigt att saltade nachochips var ovanligt delikata.

Mys med hingsten Figaro

  Fjällbäckens Vilda e. Pontus u. Samanta 1½ månad gammal. Det är så otroligt roligt att upptäcka att hon och storebror Piggelin är så lika i temperament och beteende. Tror faktiskt det är deras spjuver till far som går igenom hos de båda. Det där nyfikna, full i sjutton och busglada. Både Piggelin och Vilda får rullfnatt när jag kliar den på rumpan. De börjar att gno sig mot mig och sen lägger de sig ner och rullar omkring. Pontus har varit i min ägo sedan han var knappt 1½ år så hans ungdomshyss känner jag väl till. Samanta har jag ägt lika länge, men hon var 6 år när hon kom till mig. Idag är hon 9 år. Hon har utvecklats jättemycket på det sociala planet sen hon kom. Från att ha varit en nära på överjävlig liten osäker häst med enorm attityd och svårfångad till social, nyfiken, glad och samarbetsvillig som aldrig krånglar i hagen. Det är fantastiskt att se hur hon utvecklats som mamma också, Vilda får gå lite som hon vill i flocken och hänger mest med de största grabbarna Lekis och Brellir.

Storleken har ingen betydelse. Brellir på ca 140 cm och Vilda knappt 65 cm umgås gärna. Aldrig att han skulle trampa ner henne! Det är så härligt och se hästarna springa ihop, de vet exakt hur långa kliv de kan ta runt fölen och alla är rädd om dem och sköter om och fostrar.

Lekis är flockledaren och älskar sina föl! Han har alltid en liten i hasorna, här ihop med Saga.

Busbarnen åter tillsammans igen. Närmasst Röding, mitten Saga (som har så lustiga öron!) och lille Nirmar med bläs. kan ju tro att de är släkt med tanke på färgen. Men ingen av dem har något som helst släktband. Däremot är Pontus pappa till både Vilda och Nirmar. 

Skönt att ha två ögon igen!, tycker Nirmar.

När fölpälsen trillade loss lite visade det sig att Röding har vita hår på nosryggen.

Saga, hälften islandshäst hälften shettis. Hon blir nog inte så hög trots allt. Brås mer på sin mor än högbenta Brellir.

Fröken Fnyfiken! Inte lätt att ta poträttbilder här inte!

Det är kul nästan jämt med djur! Höll på att greja med min iphone innan jag stack upp och fotade på betet. När jag kom hem hittade jag det här på matbordet:

Ånej!!! Lilleprutt har lekt med mina hörlurar!

Vi hörs! 

För länge länge sedan fanns det en kvinna med massa djur som tyckte om att blogga regelbundet. Sedan hade hon ett långt uppehåll och lusten att delge sitt liv ifann sig inte igen..... Ungefär så känns det och jag trotsar min bristande skrivklåda och försöker klämma ur mig något. Ber om ursäkt för det ev bristande engagemanget i texten. Min förhoppning är att det snart känns roligt igen. Dessvärre har jag inte ens några bilder att bjuda på. Även kameran har legat på latsidan. Ändå har jag gjort massor och hänt ovanligt mycket. Men jag tänker inte gå in i detaljer, ni får nöja er med stora sammandrag.  

Schäfern Foxa växer och har lämnat valpstadiet sedan länge. Hon var för ca 2 månader och framåt extremt mager och växte ifrån sin kropp i rask tempo. Jag skottade i henne mat tills det kom ut raka vägen och då insåg jag att det var lika bra att låta henne hållas gömde bakom buskarna. Hon är inte den lugna typen heller som långsamt bränner fett. Nu har tillväxten stannat av och den valp med små tassar som jag trodde skulle bli en liten hund har vuxit upp till en hög ståtlig schäfer i svart ansiktsmask, som nu börjar växa på bredden istället. Asdryg - javisst! Hänger i armarna dessemellan, skriker, välter folk och hundar i sin burdusa framfart och har energi som skulle kunna sprutlackera vilken lada som helst. Nu har jag haft springrar som varit lika "vidriga" i sin uppväxt men för besökande känns det nog värre att få en stor mörk schäfer i armen när de kliver innanför grindarna. Att sen Foxa leker och slår över är en annan femma....

Hon älskar frukt och bär och äter bigaråer så hon skiter som ett vildsvin   .

Maisan och Lekis blev bestulna på sina eksemtäcken för ett tag sedan. Hur kan man ha samvete att klä på sin/sina hästar stulna täcken?! Maisan höll på att hamna i allergichock innan hon fått nytt täcke och all man är borta. Ögonen svullnade igen och hon mådde riktigt dåligt. Även Lekis man är bortskavd på vissa partier även om han inte till synes blev lika sjuk. Alla täcken är nu märka med stora feta versaler "Tillhör Fjällbäcken all annan anv är STÖLD!!" Helt jävla otroligt att man ens ska behöva märka dem. Den/de som stal borde definitivt inte hålla på med djur, uppenbarligen skiter de fullständigt i djurs hälsa! Men folk är ibland helt makalöst sjuka i huvudet och hänsynslösa. Min tanke går genast till vårt grannland Norge....

Lille Nirmar fick en rejäl skada på ett öga och fick tillbringa några dagar på djursjukhuset ihop med mamma Najade. Troligtvis var det en böld som poppade upp i/under hornhinnan som orsakade en rejäl ögoninflammation som höll på att spränga sönder hela ögat! Han fick massa preparat som bla skulle ges 1g/timme dynget runt som i sin tur kunde ge kolik, antibiotikan kunde ge magproblem med kolik/fång som följd så han fick magsårsmedicin som grädde på moset. Nu är han frisk och lyckligt tillbaka på betet igen.

Hingsten Figaro har lämnat sin stoflock, dock mot sin vilja. Han var sur och stressad första dygnet. Nu är han hemma på gården igen och börjar landa i det igen. Ska bada av honom någon dag, hela han är full av...ja gissa det ni   

Katten Lenin har varit borta oroväckande länge. Långt över en månad. Hon är öronmärkt och kastrerad. Min intuition säger mig att hon aldrig mer kommer hem. En solskenshistoia som den jag fick med Konjac som var borta från maj-november -10 känns mer som en once in a life time-grej. Han blev omhändertagen, mager och frusen, av en djurvän som letade upp mig på SKKs kattregister. Förhoppningsvis har Lenin dock hittat ett nytt sommarhem och tassar hem vartefter hösten närmar sig. Ibland är katterna borta några veckor och kommer hem runda och välmående. Men jag kan aldrig vänja mig. Mitt kontrollbehöv skriker i mig. Jag borde aldrig skaffat katter....

Jag har haft semester också. De veckor som inspelningar för bonde var inplanerat. Jag bestämde raskt i våras att de veckorna vill jag vara ifrån gården oavsett om jag är med eller ej. En plan A och en plan B. Vad jag har roat mig med de veckorna kan jag inte avslöja. Inte heller om jag var en utav de fyra som de valt att följa vidare i programmet. Ni får helt enkelt vänta och se.

Jag väntar på att få bli faster till två små knoddar vilken dag som helst. Min älskade vän Helena har blivit fru Nyman och fjordingen Faxe är på hemgång snart. Han kunde tyvärr inte vara kvar så han kommer hem igen. Jag valde att ta gem honom, kunde egentligen sålt honom genom foderhemmet men jag tycker så mycket om honom och känner ett ansvar gentemot honom. HAn ska inte behöva byta hem igen så snabbt inpå och jag vill se om känslorna för honom är lika stora som innan han åkte. Att sätta ut honom på foder gick även i mitt tycke som kan vara inpulsiv, brutalt snabbt, och var en tillfällighet.

Vi hörs!

Vad tyst det är ikväll. Det är bara syrsorna som spelar sin gnidna melodi. Hela dagen har varit tyst. Ingen vindpust, knappt en bil som passerat och allt har varit stilla. Så skönt! Det är först när det blir riktigt tyst som man hör det. Flygplanen som brukar ha sin rutt över oss måste ha tagit en annan sväng ner mot Arlanda.

Fåren är på bete nu - äntligen! Jalle var bussig och lånade ut en hage åtminstone ½ mil hemifrån. De fick åka transport dit. En hage alldeles vid Mälaren med riktigt fårstaket och en eltråd. De är självklart lyckliga även om de känner igen bilen när jag kommer och glatt kommer fram för att mysa. Var underbart att släppa dem och se lammen skutta jämnfota av lycka. Lite läskigt är det också att ha de så långt ut i "vildmarken" med tanke på rävar och lodjur.

Nu är det inte bara att låna någons hage. Nej nej, vi lever ju för jösse namn i byrokratins Sverige! Jag måste skriva en förflyttningsrapport på var de är, hur de kom dit inkl reg nr på bil och släp, vems mark det är, när de kom och åker.... Jag är inte ett dugg avundsjuk på den som har hand om alla djurförflyttningar i sommarSverige! Men det skapar ju iaf arbetstillfälle. Om jag fattat rätt måste alla djurbesättningar rapportera alla hagförflyttningar även inom gården. Gäller tack och lov inte hästar! Då skulle jag inte få göra annat än pappersjobb med tanke på hur jag flyttar runt på dem beroende på situation.

Nirmar är bokad. Han blev bokad på festen som jag var och fotade på i lördags! Som hans blivande matte sa "de bästa affärerna görs på fest". Känns jätteroligt att han hamnar dit han kommer.

Igår kom hovslagaren och verkade Figaro och Fatima. Hon fick ta av sig dojjorna ett tag. Hon går ändå bara i hagen för tillfället och den är mjuk och fri från sånt som kan skapa obehag. Eftersom hon haft fång får jag vara extra försiktig. Som sällskap här hemma har hon Jazzo. Han är så fet att han inte får gå kvar på betet längre. Maisan var hem och vände. Hade tänkt ha henne hemma också och rida hene igen och låta henne gå på diet. Men vi hann bara med en ridtur innan jag upptäckte att hon har ett sår på knäet och när jag lossade skorpan kom det var. Knäet är svuellet och ömt. Kan bero på att jag tryct som e tok för att klämma bort varet. Tur som sagt det är tåliga hästar, åtminstone i hanteringen. Jag körde upp en spruta med koksalt i såret och spolade knäet så gott det gick. Det är klart hon viftade med benet av obehag men hon stod ändå snällt. Ingen mer ridning förrän knäet blivit bättre så jag tog tillbaka henne på betet trots fetman. Har så lite hö att det räcker nog inte åt alla ändå. Jocke har skördat nu men det ska ligga till sig i 3 veckor innan det går att använda som bra hö.

Känner mig rätt uppgiven när det gäller Maisans knän. Hon fick ju en broddspark på julafton. stod avställd till mars, sattes igång, blev halt igen, vilade på nytt, skulle just sättas igång och har ny skada på andra knäet. Som läkarn sa när jag hade sår in i en led: "man kan spotta i ett sår men inte andas i en led". Ledskador är inte att leka med.... Dubbelsidig hälta är dessutom svår att upptäcka. Känns mörk för min älsklingsislänning. Hennes kroppsvikt gör ju inte prognosen ljusare och det är svårt att banta en stillastående häst. Moment 21!

Pontus, Nalle, Piggelin går i skogshagen om dagarna nu. Det fungerar bra men jg törs inte ha dem över natten även om det inte alls är myggigt längre. Jag sitter ute utan bekymmer och hästarna är inte besvärade. Men bättre ta det säkra före det osäkra. Är bra för åringarna nalle och piggelin att ledas och hanteras dagligen också. De är ju två buspojkar ibland. Men det är oftast inga bekymmer att leda de alla tre. Vill så gärna sätta igång Pontus nu men han har ju sitt sår under huvudet som sätter käppar i hjulen för körträning. Jazzo har inga dojjor och mina hästar blir ömfotade v grusvägen som sladdas noga och regelbundet här omkring. Bra för vägen men ett helsicke för mig som måste sko dem. Annars har de bra fötter allihopa, men att jobba på så grusig väg är inte snällt utan skor. Tur jag har fler hästar som kan jobba!

Vi hörs!  

Efter att ha varit bortrest några dagar på semester är jag nu hemma igen. Stannade i hästhagarna innan jag åkte hem till gården och hundarna. När jag kliver in i hästhagen, det stora betet även kallad prärien, ropar jag på hästarna som kommer mig till mötes ute på fältet. Den känslan måste upplevas. 11 hästar kommer och välkomnar mig tillbaka till flocken. Första gången på ett år som jag lämnat dem längre än 1½ dygn. Att hundarna blir glada när matte kommer är ju självklart, men att hästarna blev det är verkligen en bekräftelse på att det tycker om  mig. Älskade djur!!!

Tänk vad mycket fölen hinner växa på bara några dagar. Både Röding och Saga hade fått manar likt vuxna hästar. Iallafall nått som liknar en vuxen hästs man. Saga gav mig ett "kärleksbett" som blev ett snyggt litet blåmärke. Rackarns vad ont det gör när de nyps!

Cleo och Saga

Idag har jag fått smaka på hur det är att ramla rakt ner i verkligheten här på gården. det straffar sig att ta semester och lämna djuren. De har gjort allt för att hämnas idag.

Egentligen började allt redan igår kväll. Jag råkade åtminstone tillfälligt sabotera Håkan och Ingers vattenflottör på stora betet när jag skulle rengöra den. Efter mycket mickel fungerar den åter. På förmiddagen idag körde Gun-Britt och jag upp först Samanta och Vilda till stora betet, det var inga större krux egentligen. det är fördel med små föl. Gun-Britt bar på Vilda på transporten. Själv fick jag leda på Samanta som inte ville samarbeta med Gun-Britt. Hon har sina åsikter och bestämda vilja och ibland är det lättare att följa hennes ideer än börja tjafsa. Då blir hon bara introvert och otrevlig. Dåligt ledarskap? Tja tyck så, men så länge det funkar spelar det ingen roll. Samanta har mycket i sitt bagage också och nya saker med andra än mig kan bli jobbiga. Det tog ett halvår innan vi hittat tillförliten till varann och då hanterade jag henne dagligen. Så jag bråkar inte om onödiga saker, man får välja sina strider.

På stora betet blev de eld och lågor över lilla Vilda och alla ville hälsa och lukta på nykomlingen. Hästarna känner varann så väl att även om det blev lite spring är det ingen fara för Vilda. De blev bara uppspelta av glädje och alla är vana och snälla med föl.

Nästa ut var Najade och Nirmar som åkte upp till Figaros harem. Han blev också lycklig över en tjej till men lugnade sig snbbt och återgick till gräset. Han har verkligen coolat ner och blivit en annan häst. Social och kelig, trygg och lugn. Han håller noga koll på brunsterna och ägglossningen och ödslar inte tid och energi att steppa runt och visa sig macho. Däremot är han dominant och rätt rivig mot stona för att hålla dem i flock och ha koll på dem. He is the boss! Fölen är han jättesnäll mot, eller han bryr sig inte om dem.

Figaro sätter Najade på plats. Hon ska underställa sig honom och där med basta!

Får han inte som han vill ser han till att få som han vill och driver ihop sin stoflock med bestämd min.

Najade och Nirmar

Fjällbäckens Nirmar

Nöjd Figaro som har tre damer med föl i sin flock.

Jag bar på Nirmar i släpet för att göra det snabbt och smidigt. Han har mycket rexlexer att sparka när man går bakom honom och driver på. Allt gick smidigt, sen började det mindre roliga. Efter lite om och men fick vi alla tanter med lamm att gå släpet och körde ner dem till skogshagen med en förhoppning att de skulle kunna gå bakom eltrådar. Lämnade av dem och gick upp för att hämta hem Nalle och Piggelin nu när Samanta är på betet. Nalle gick bitvis mer på 2 än 4 ben och var trotsig och arg över att behöva lämna betet. Försökte bita mig i handen flera gånger.

Trotsig tonåring som fått för fria tyglar ett tag, men söt som socker ändå: Nalle. 

 Vi hade bråttom hem då en granne ringt och berättat att fåren var på rymmen på ett gärde. Satkärringar!Fåren hade trädgårdarna i sikte så någon direkt hästdressering fanns det inte tid för. Ringde Jalle som kom över och hjälpte till att ta he dem. Mina får är tama och matglada (som alla får är!) så det var inga bekymmer att trä på dem koppel där de stod och mumsade gräsmattegräs i byn. Däremot har jag inte dresserat in något fortående på dem så JAlle fick gå bakom och driva på när vi ledde hem dem till kravallhagen. Det var kvavt, vindstilla, solgass och VARMT. Får bör ligga still i den temperaturen och inte gå efter en grusväg. De flåsade och surade. Det var bara att leda hem dem till kravallhagen igen.      

Satte in Nalle, Piggelin och Pontus i hagen bakom huset och åkte med Jalle för att titta in en hage som fåren får låna ett tag med fårstängsel. Åkte direkt till stan och handlade mat. Körde förbi Hacksta igen och pratade med Håkan. De arrangerar stor fest där med runt 100 gäster. Jag lovade att hjälpa till i baren ikväll och vara pressfotograf. Kul för de att få bilder från festen. Och kul för mig som gillar att fota! Tyckte det gick en fux utanför stallet när jag tittade från andra sidan staketet och mycket riktigt. Två skitungar hade demolerat hagen och utforskat stallet medan jag var borta. Pontus som gått hemma några dagar pga en fistel med var spruckit upp under käken var fullt upptagen av gräset i hagen och inte märkt att glinen rymt.

Sen avslutade Rakel med att rymma ur deras hage och gå loss på favoritrosorna.

Älskade älskade djur! Ibland är de billiga! var ett tag helt säker på att slänga ut fåren på blocket. Men som jag är, gick det över bara jag fick fräsa och vara arg ett kort tag.          

avslutar  med bilder innan det blir feststyling inför kvällen på Hacksta.

 P

Pontus 

Alice Gold

Vi hörs!