...försmäcktar jag snart på denna plats!

Det finns en liknande ramsa med Pippi Långstrump. KOmmer inte ihåg exakt men nått i stil med "utan mat i flera dagar försmäktar jag snart på denna ö". Fick höra i somras att jag var en Pippi Långstrump. Hm...jovars kanske finns vissa likheter?! Nu var det inte hårfärgen som Julia som sa det tänkte på utan på mig som person.... Jaja jag tar det som en kompilmang  .

Jag har varit utan internet tillräckligt länge nu! Blir snart tokig på allvar! Just nu har jag Telias mobila surf som funkar uruselt! Har testat det mesta som går här ute i "ödemarken" så där enorma mil från bebyggelse och civilisationen! Herrejösses jag bor ju lååångt ut, hela 1½ mil från Strängnäs, 1 mil från Enköping (där Telia familjen har sitt näste, eller hade...), 3 mil från Västerås och 7 mil bilväg till STockholm. Ursäkta men borde man inte ha nätkontakt då? BRA dessutom??? Bor på platta Uppsalaslätten, inte en tillstymmelse till bergsknalle. Inte ens en pulkabacke....  Jag hade ta mig tusan bättre mobilkontakter i storskogarna i fjällen, 6 km bakom låst bom med oändligheten som granne. Känner mig rejält irriterad! Har testat allt tror jag: Telia, 3, Tele2, Telenor...samma skit med olika namn! Här finns bara täckning ibland när det r vindstilla och vackert väder... Förbannat! Jag måste komma ut på nätet för att kunna läsa min mail och ta emot anmälningar! Kul om det går att betala sina räkningar också utan att stå på banken med 30-50 spänn för varje räkning de knappar in. Där går gränsen! Så nu har jag spytt färdigt.... har vandrat runt i trädgården, i huset, ner till stallet och till och med tagit hela jäkla datorn med mig till Uppsala för att kunna svara på mail och ladda upp bilder från datorn till bloggen! Helt otroligt!

Jo idag har jag varit i Uppsala och shoppat ihop med Stina. Började med en lunch, sen blev det shoppat. Jo jag har sagt det förr men det tåls att upprepas: jag älskar hösten! Ååå alla dessa mulliga mysiga tjocktröjor, höstens färger. Jag blir lyrisk! Köpte en fulsnygg tjocktröja i alla höstens färger. Ibland bara måste jag köpa nått även om det är på gränsen till fult. Vet inte varför, men jag är väl inte som alla andra då   . Fick tag på ny kollektion till nästa vecka som jag behöver då. Alltid kul med nytt och fräscht!

Det blev en fika också, efter typ 15 minuter i kö. Grr då kom mitt usla humör fram igen! Jag som inte kan vara tyst... Men en stod och sms:ade vid kassan istället för att jobba och två andra gjorde samma sak hela tiden och jag stod på en hysterisk dyr parkering med 25 spänn i timman! Kändes jävligt värdelöst och köa bort pengarna för att de inte jobbade på och hade kunden i centrum.

På tal om fika så var jag på Slottsbesök i lördags. Åkte först till Taxinge slott och blev helt överväldigad av allt fika och mysiga små butiker! Just det, jag älskar små butiker också. Såna som säljer fina servetter, små prydnadssaker, te mm. Inte skräp och tjafs utan fina påkostade saker. Köpte en älgservetthållare och ett paket älgservetter. Gillar älgar!

En sagovärld för ett kakmonster!

mmmm

Nån lakritsbakelse

Jammie vissa saker borde kanske byta namn   

På hemvägen blev det ett besök på Gripsholms slott. Ligger vackert intill Mariefred.

   Jag min stackare blev instäng bakom bom och lås.

I fredagsmorse klockan 07 blev Faxe såld. Han bor numera på andra sidan om Enköping och har sin 22 åringa halvbror som hagkompis och stallbästis. Kändes helt rätt dit han kom! Jag är så lycklig att han kom dit där han kommer till sin rätta. Till en tjej som vet vad en fjording innebär och älskar dem! Inte bara köpt honom som billig sällskapshäst som man kan ha och mista. Ångrar inte en minut att jag åkte tur och retur Sundsvall och hämtade hem honom. Det var meningen att det som skedde skulle bli. Jag har alltid separationsångest över mina djur. Men när de hamnar rätt så känns det faktiskt roligt att sälja hur konstigt det än låter.

Vi hörs!    

Nu har det tredje trädet inom loppet av en månad gett vika. Jag höll på att kratta falläpplen när det hördes ett stort brak och ett mindre plommonträd gick isär. Känns nästan obehagligt att gå runt och greja i trädgården. Borde kanske ha hjälm?! Fåren blev iafall lyckliga och har plommonfest liksom hundarna. Vete tusan hur min nattsömn blir med fyra hundar med plommonmage....

Har anmält mig till körträningar i höst igen. Första gången är om drygt 1 månad. Då ska både Maja och Vaja med. Vaja ska spännas för vagn då och Maja träna allmänt. Vill gärna ha proffshjälp första gången Vaja spänns fast även om hon är en lugn och grundtrygg pålla så är hon ju trots allt unghäst. Maja är tänkt att så småningom bli min tävlingshäst. Hon är en positiv, pigg och lyhörd fröken framför vagnen.

Har lagt ut Faxe på annons. Förhoppningsvis finns det någon bra som svarar som vill köpa honom och kan ge honom hans sista hem så han slipper flytta omkring mer. Lekis är stygg mot honom och även Pontus har ett horn i sidan till Faxe. Mr Figaro vill inte ha en kille i hagen bredvid så det blir trångt och ont om platser

när de inte fungerar ihop. Egentligen är inte Faxe något problem i sig. det är Lekis som är hingstig och dum men eftersom han är min rid och framtida tävlingshäst så vill jag inte sälja honom. Pontus fick agg mot Faxe när Pontus var hingst, det minns han väl.... Lill-skiten hängde i Faxes svans och var helt rasande arg. Faxe försökte negligera honom så länge som möjligt med tillslut fick han nog och gav igen.

På måndag börjar Foxas och min kurs på brukshundklubben! Fick info och bekräftelse idag. Det ska bli så roligt! Just nu hänger hon dock löst. Hon har börjat leka med fåren och ge sig på dem på ett typiskt otrevligt schäfersätt: hon biter dem över nacken. Jag blir skogstokig på henne men som det virus hon för tillfället är spelar hon bara "Allan-ballan" och kör med aktiv underkastelse på avstånd: "-nananana du kan inte ta mig!" Måtte hon börja löpa snart så hon växer upp nån gång.

Igår var jag till frissan. En stund för bara mig. Känns lyxigt här bland 46 individer som ska ha uppassning och påpassning. Passade på att färga håret utöver att det slitna riset försvann. Bäst att se till att få så lång Johanna-tid som möjligt   . Fick hjälp och tips på hur jag ska hantera att sätta upp håret med små enkla spännen. När det kommer till flätor och håruppsättningar känner jag mig som hon som är född med en klumpfot till hand. Vete katten om jag fixar det där på egen hand men det var kul så länge det varade!

  Inte lätt att fota sig själv alla gånger! Men jodå..det är jag!

Äntligen har  det torkat upp på gården! Allt regn gör golv och mark till lervälling. Höll på att skämmas ihjäl när det dök upp en kille med kort varsel, som skulle fixa telefonjack åt mig. Golvet var bedrövligt och jag kände mig helt ofräsch och sunkig själv. "-Jomen så att det brukar inte se ut så här...eehhh..jag får be om ursäkt...känn inte att du måste ta av dig om fötterna....eehhh...." åsso står jag mitt i skiten med en flugsvärm om huvudet (nä inte riktigt men det hade varit pricken över i:et). Jag kände mig som att det hade inte varit omöjligt.... Så pinsamt! Men 16 tassar, monsunregn och stallbacke är en ytterst dålig kombination!

Snuskigt värre! Men efter att först sopat upp grus och hundhår, sedan moppat golvet ett varv (med ca 7 hinkbyten i min hall och kök), dammsugit och sen moppat om golvet igen blev det rent och beboligt igen. Men vaddå, tror ni det har kommit nån hantverkare eller vän nu efter städningen? Nähä då, det är bara jag som går runt här och vet att jag faktiskt brukar ha det rent och fräscht. eller så gott det går iallafall. Det är en ojämn kamp och bara jag av alla som bor inne som städar....

Vi hörs! 

Å vad jag tycker om hösten! Jag tycker till och med om regnet och rusket. Jag känner mig så fräsch och levande varje gång jag varit ute länge i ruskväder. Finns inget bättre än att krypa ner under en filt till nån lugn skiva och en stor tekopp i handen och känna hur det hettar i kinderna. Finns inget mysigare än känslan av jord, lera och mull som klabbar under kängorna i mellan vattenpussarna. Ja jag kanske är konstig, men jag gillar det. Friheten, ingen annan är ute. Det är bara jag, hundarna/hästarna och regnet.

Var på tehandel härom dagen och köpte på mig några hekto löste av olika sorter. Löste och höst hör ihop.

Idag var Foxa och jag upp till brukshundklubben och kikade på en valpkurs. Hon fick träna passivitet och kontakt medan valpkursen höll på en liten bit bort. Gick i en regnhal trätrappa som miljöträning och för första gången tvekade hon lite. Men jag tror hon ska löpa snart. Hon har börjat fälla och blivit lite av Hinhåle själv. Hormoner i omlopp.

Egentligen åkte jag in för att köpa kattmat en halvtimma innan stängning. Tog Foxa med mig och vi något varv över hela Granngården-butiken och tittade på allt. Hoppade upp på en tom träback som de haft som utställningslåda skulle jag tro. Foxa åkte kundvagn på kattmatsäcken och var allmän glad och nyfiken. Svansen vajade på glad flagg hela tiden. Lyckan var när en i personalen hälsade på henne och övade henne på att stå med alla fyra på golvet fastän det är härligt med uppmärksamhet. Tur jag hade snickarbrallorna på mig och fickan fylld med godis. När jag skulle betala blev Foxa eld och lågor och plötsligt tog hon ett språng upp på disken och trampade runt på kassaapparaten! Jag hann verkligen inte med där! Plötsligt for hon bara upp i ett smidigt hopp. Såg hur en annan kund skrattade åt henne och det är tur att personalen har förståelse för djur. Foxa i ett nötskal! Positivt laddad i ett explosiv förpackning!

Nu har jag en trött schäferflicka bredvid mig. Jobbigt mentalt att först gå och shoppa och sen vara på brukshundklubben. Om en vecka tror jag vår vardagslydnad/aktiveringskurs drar igång. Det ser jag fram emot!

I helgen var jag på IKEA i Västerås. Gillar att gå där och strosa. De har byggt ett nytt IKEA där, världens största tror jag det är. Åt lunch och köpte lite smått och gott såsom servetter, ljus, ljuslykta, lakan och 3 små barnpallar. De ska jag ha när barnen ska kliva upp på ponnysarna på ridkursena. Det är inte så lätt att vara liten och komma upp på 1 meter hög shetlandsponny. Bra även för hästarna att få liten avlastning. Barnen kommer redan från star få lära sig sitta upp från båda sidorna om hästen. Det gynnar hästens muskulatur och är himla praktiskt vid avsittning i skogen. Kan man sitta upp och kliva av från båda håll slipper man ta hänsyn till markvegitation och lutning.

Hösten ger mig så mycket positiv energi. Allt startar på nytt. Nya kurser, ny skola (barn/ungdomsminnen), luften blir hög och klar, dofter av skog och mark, svampplockning, jakt. Så många fina minnen och känslor.

Idag jobbade jag med hemsidan och har gjort "knappar" för barnverksamheten, Figaro och kontaktsida. Det tar tid! Bilder ska laddas upp, text ska skrivas och formuleras så jag blir nöjd och det är övergripligt och lätt att förstå. Det måste korrekturläsas ett antal gånger för att dels hitta stavfel och fel meningsbyggnad samt försöka se det med andra ögon än mina, ur läsarens synvinkel.

I bloggen är jag väl medveten om slarvfel i både stavning och syfte. Ibland missar jag bokstäver och stora versaler. Jag gillar egentligen inte såna fel. är egentligen väldigt petig med texter och skrivning. Men allt handlar om tid. Jag ids inte logga in och rätta till i efterhand.  Ni får helt enkelt stå ut med mina fel och brister.

Är ni nyfikna kan ni gå in på www.krokanden.se som är min hemsida, för er som inte hittat hit via den. Själva namnet krokanden är mitt kennelnamn och hemsidan var från början en kennelsida. Nu hänger namnet med eftersom jag har min mail knuten till samma webdomän. Har tänk byta ett flertal gånger nu när jag har hästverksamhet också. Men det synkar aldrig rätt. Nu har jag gjort stor annons i lokaltidningen som kommer komma ut nästa vecka och var tvungen att länka till hemsidan för info. Eftersom äppelträdet trasade sönder min telefonledning och kontakt med cybervärlden kom jag efter några dagar med arbetet. Det namn jag ansökte om till hemsidan blev godkänt men den länk webhotellet gav mig funkar inte och det skulle ta x antal arbetsdagar för de att ta kontakt med mig så nu får "krokanden.se" hänga med ändå. Nu skiter jag i att byta!

Krokanden syftar föresten på en and med krokig näbb. Har inget med andar att göra. Viken vid mina föräldrars stuga hette tidigare "krokandviken" och syftar med största sannorlighet på storskraken som alltid finns där och dess krokiga näbb. Ville ha ett personligt kennelnamn med anknytning till fågelhundar. Så det blev Krokandens kennel. För tillfället ligger den vilande.  

Bjuder er på några bilder tagna under september 2008: Trevlig höst! 

                I bilderna: Försvarsmaktens Cvittra, Krokandens Pyssla och Dona, Krokandens Mot Alla Odds, Maihildur från Hästhava och Dis från Odensicke. Alla tagna i Duved med omnejd.

Vi hörs! 

Här om morgonen när jag gick upp med småkillarna till skogshagen tyckte jag det var så mörkt på gården vid grinden. Jag gick nog lite i nattmössan och tomtade så hjärnan var inte riktigt påkopplad. Tog ett tag innan jag såg vad som hänt: En stor gren, eller snarare ett halvt äppelträd, hade gått av och tack gode Gud hamnat alldeles bredvid min bil! Ett bilhaveri om året känns som maxgräns!

Något rutten inuti. Tur att ingen stod under! Det var andra trädet i sommar som gett vika. Nu måste jag ta tag i att såga ner de gamla skruttiga ihåliga träden och tänka om med trädgården. Jag vill inte riskera hus, bilar (inkl vänners) och husdjuren pga gamla fallträd. Ska faktiskt bli roligt att få göra om lite i egen stil och till våren besöka handelsträdgård och köpa buskar och träd efter mitt tyckte och smak.

Hej och hå! Turen var på min sida den här gången iallafall. Det kraschade utmed staketet och höll sig undan bilen bredvid.

Jag måste lära mig hantera en motorsåg. Det ligger högt på prioriteringslistan. Pappa är en fena på såga så han har lovat att lära mig och hjälpa till att gå loss på trädgården. Ska köpa in sågarbyxor och stövlar först. Nu fick jag gå in till grannen Rolf och be honom om hjälp. De är så snälla och hjälpsamma! Tänk att jag alltid haft sån tur med mina grannar. Fick kort för inte så länge sedan av mina grannar jag hade när jag bodde i Stockholm. Så omtänksamt, tänkte jag ska höra av mig och komma in och hälsa på någon dag framöver. Eva som kvinnan heter brukade komma över med nybakat ibland och de och jag pratade alltid en stund när vi sågs. Förra veckan kom ju Lena och Kalle och tittade förbi från Duved. Goda grannar är guld värt!

Djuren var i lyckorus! Nu blev det skördefest!

  Gott gotti gott gott!

Samma dag som äppelträdet föll fick jag veta att ett rådjurskid hade blivit rivet i backen bakom gården, mellan husen här i byn. Det var osäkert på vad för djur som rivet det. Troligtvis borde det vara en räv, men det var stora rivmärken på den. Lo?! läskigt att ha haft ett lo alldeles inpå tomten och djuren. Nu vandrar de mycket och på stora områden så om det var en sån strök förbi så har den hunnit långt redan några timmar senare. Men jag fick ändå lite panikoro för shettisfölen uppe på betet. Nirmar och Vilda är ju inte så stora än och jag vet att det har rivits föl hos annan uppfödare i landet. Jag gick genast tillbaka med islandshästarna igen. Kände att det behövs stora hästar där uppe som skydd för de små fölisarna. Bättre att skjuta på deras träning ett tag till och på så vi kunna rädda småttisarna. Det blir inte av att träna dem när de går där uppe. Dels för att det tar sån tid att åka dit och fixa iordning dem och sen ä det bara asfaltsvägar att passera och jag vill inte sätta igång på asfalt. Nu går det dessutom tung trafik (långtradare) utmed småvägarna som hämtar säden hos bönderna.

Vilket regnväder det har varit! Det är inte ofta mina shettisar har täcken. De har så enorma isolerande pälsar mot både väta och kyla. Men nu byter de pälsar inför vintern och plötsligt frös de så de skakade en kväll i regnet. Såklart de ska täckas om de behöver det! De blir så söta i sina små täcken.  På ett fånigt omhuldande sätt känner jag mig så omhändertagande och behövd när jag får klä på dem. Men normalt sett behövs det inte, deras pälsutveckling stannar av och de fryser faktiskt mer av att bära täcke än gå utan även när det blåser snålt och snöar/regnar eftersom pälsen inte får utrymme att resa sig och bilda luftrum mot huden. Så länge det inte spöregnar jättemängder under längre tid och de blir blöta inpå huden så mår de bättre utan att täckas. Det är enorm skillnad på att vara pälshäst mot för en vanlig ridhäst som däremot ofta behöver kläs på.

Jag har i särklass världens goaste och mysigaste bagge! Här kom han och hoppade upp mot mig för att gosa. Tur kameran fanns till hands. Härom dagen när jag satt på en pall och pratade i telefonen med Kicki kom han och kröp upp i knäet som en hund.

Matte och älskade lille Rump-Nisse myyyyser. Aldrig att han haft tendens att stånga och bråka, vill bara mysa.

Mera gos matte! Tittar man noga syns det hur hand blundar och halvsover av välbehag.

Äntligen fick jag igång den sura griniga grästrimmern! Nu fungerar elen till lösdriften igen och Nalle blir så illa tvungen att stanna innanför trådarna och inte gå till grannen på kalas.         

Varning för galen bonde!     

Vi hörs! 

Idag har varit en sån där dag när jag skulle kunna gå runt med ett plakat ovanför mig med ordet "varför". Ja varför då? Jo för att allting blivit helt galet och inget fungerat och jag undrar varför....

Förmiddagen kommer jag inte ens ihåg. Den gled på nått sätt helt obemärkt förbi.... Jo jag minns en sak! Minns att jag fick hö innanför trosorna vid morgonfordringen, gick in i stallet, drog ner brallorna och skakade bort det. Minns att jag tänkte att det räcker med att jag går in innanför dörren, det brukar sällan komma nån vid den här tiden. Jo tjena! Självklart kom det en bil när jag stod med brallorna vid knäna. Varför?

Vid lunchtid körde jag ut Jazzo och tog Fatima på släp. Tog samma sväng som igårkväll på lite över 1 timma. Det går inte fort med shettiskörning i skritt, man får inte vara stressad. Jag känner mig extremt lat när jag sitter baktill och jäser i långsam mak, men jag försöker tänka bort det och se till hästarnas motion istället. Jag får väl försöka hitta tid att motionera mig själv på annat sätt.

På hemväg ringer mobilen, det var grannen: "- Hej vi har en liten brun häst i trädgården..." NALLE nu igen! Eftersom Fatima var lätt halt (hon kan bli det ibland) och vi körde på asfalt kunde jag bara glida vidare och be böner om att han inte skulle hitta in till deras enormt välskötta odlingar och rabatter! Nalle gnäggade glatt åt oss när vi körde förbi men valde att stanna kvar vid skottkärran med äpplen. Var tvungen att lämna av Fatima och Jazzo först. Hämtade hem Nalle som lydigt travade emot mig på inkallning. Gick sedan igenom stängslet och drog om och spände trådarna. Nu jäklar skulle han inte kunna åla ut!

Satt och fnulade på annonsen och telefonen ringer. Grannen igen. Nalle var åter i deras trädgård! Förgrymmade hästskrälle! Hämtar hem honom och inser att elen jordar så det finns inget el i trådarna. Brukar vara så när Nalle går ut. Skottar bort dynga vid trådarna intill gödselstacken, där brukar det jorda. Ingen el ändå. Försöker vifta bort brännässlor som växer intill staketet med grepen. Det hjälps inte. Går och hämtar röjsågen. Nu jäklar ska nässlorna väck och elen funka! Den läcker bensin...Varför? Ids inte ta reda på vad som är fel. Nalle står i kravallhagen med Fatima och faktiskt accepterar Figaro att pojkspolingen hos hans dam.

Gun-Britt kommer över och vi leder hem Maisan, Leira, Lekis, Vaja, Maja och Faxe. De som ska börja jobba och... hmpf... banta. Iallafall några av dem har mer eller mindre "trivselvikt". Har gjort planer och skisser på vilka som ska gå ihop i hagarna i vinter och tanken var alla 5 stora i lösdriften. Den planen sprack omedelbart. Faxe och Lekis slogs och Lekis gick igång på alla och en var. Det var nog bara Leira som inte åkte på en smocka. Faxe och Pontus var en ren chansning. "Lill-Hitler" som han kallades i vintras när han fortfarande var hingst och patrullerade utmed staketet och gjorde attacker mot Faxe. Nu har Pontus lugnat ner sig och. Tänkte att eftersom Lekis och Pontus fungerar med varann borde ju även Faxe och Pontus fungera nu. Men icke sa nicke! Pontus har ett horn i sidan till Faxe. Det slutade med att Faxe la omkull Pontus och höll på att lägga sig över honom när de stegrade upp mot varann. 500 kg Fjordhäst mot 130 kg shettis kändes inte som en ok match. Jag tog ut Pontus först. Då bröt helvetet loss mellan Lekis och FAxe. Stackars Jazzo sprang för livet och kom emellan då och då och hade båda emot sig. Alla mot alla rådde i hagen. Hämtade ut Faxe och tog tillbaka honom till betet. Det räcker med en söndersparkad häst! Vore ju självaste den om jag står med trasiga hästar nu när jag ska komma igång och träna igen. Lekis var vild och galen och fortsatte med sin ångtågs framfart. Han fightades med bästisen Maisan. Jazzo fick bli räddad i nöd och lämna hagen och till och med Pontus och Lekis som annars är goda vänner bråkade. Varför?

Jazzo borde ju ha vett och ettikett att inte ta ut sin ilska på de som är mindre, men han gick på stallgången med Nalle som blivit utplockad ur kravallhagen iom att Vaja kom hem (hon brunstar). Jazzo uppförde sig styggt mot Nalle och jagade och bet honom i rumpan. NAlle sprang med svansen mellan benen och tuggade undergivet med munnen. Det fick bli en tidig kväll för Jazzo att gå till sängs.

Det blir en dag imorgon med sägs det. Nu ska jag sova och drömma söta hästdrömmar och inte verklighetstrogna där hästar slåss, rymmer, äter sig feta på betet.

I morgon har jag att göra: få elen att fungera, röja brännässlor, spänna trådarna i skogshagen så den går att använda igen. Utöver det vanliga att göra förstås och rida 3 hästar och tömköra 2. Vi får väl se hur långt jag hinner. Men vissa saker är ett absolut måste. Så är det bara!

Vi hörs!  

Här har hänt en hel del faktiskt! Ändå känns det som dagarna bara går med rasande fart och kvällarna blir mörkare och mörkare. Men jag gnäller inte, jag älskar hösten! Så länge klockan inte vrids om är det bra, sen blir det dystert mörkt....

Jag har anmält Foxa och mig till en kurs på Enköpings brukshundklubb. Blev så less på mig själv när vi var ute i skogen, hon och jag. Jag som tränat hund aktivt, är instruktör, tävlat lydnad/bruks/spår/agility/jagat fågel över hund/startat jaktprov,  osv kände mig helt puckat ringrostig. Försökte träna in moment med en ICA-kasse dinglande i ena handen och kameran över axeln. Gick helt emot mina egna filosofier och principer och allt blev bara fel och ännu mera fel. Det är tur att jag har viss självdistans och kan skratta åt mina dumheter. Måste bero på att jag kommit så ifrån det aktiva hundlivet, jag hade inte skrattat för 5-10 år sedan! Men så tröttnade jag också. Tror allvaret blev för stort och kraven på att lyckas kvävde elden. Mina dåvarande hundar uppförde exemplariskt och allt gick ut på att tävla och nå målen, meritera för kenneln jag hade. Mina nuvarande hundar är odrägliga och ouppfostrade. Från ena ytterligheten till den andra.

Tanken med kursen är framför allt att verkligen komma ut i verkligheten med Foxa på tu man hand. Hon behöver få jobba i grupp, få störningar och lära sig koppla av medan andra jobbar. Det är så hennes liv kanske kommer se ut i framtiden och jag vill ge henne bästa start, åtminstne det bästa jag hinner och kan erbjuda henne. Vi har redan fått bekräftelse på att vi är välkomna   .

Foxa umgås med sina bästa vänner och idisslar på sitt lilla vis med en pinne eller annat som hon hittat.

Jag har fått tag i en tjej som heter Emelie som kommer hit och tränar mig och islandshästarna under hösten. Jättekul! Hon kommer hit varannan vecka har vi tänkt och hjälper mig med gångartsträning, dressyrridning, lösgörande arbete och min sits mm. Sånt vi behöver hjälp med kort och gott. Jag vill komma igång på riktigt nu och träna regelbundet för någon så att jag såsmåningom kan komma ut på tävlingsbanan med Leiknir. Jag har tidigare åkt till Jamila, vilket jag kommer fortsätta med. Men det är ett dagsprojekt. Nu slipper jag hålla på att lasta och åka eftersom Emelie istället kommer hit. 

Röding är bokad nu. Hans matte kom hit idag och valde ut honom. Han kommer dock få bo kvar här tills han är över 7 månader. Nått direkt flyttdatum/tid har vi inte satt. Vi avvaktar och ser hur vintern blir. Jag vill inte flytta föl under kallaste perioden eftersom det tar på dem ändå att flytta från tryggheten i flocken och komma ut på egna ben.

Jag håller på att greja med en ny hemsida också. Det går "sådär" bra. Vet inte om jag istället ska försöka ändra namnet på den jag redan har och fylla på den med verksamheten. Figaro ska ha en egen sida, en reklamsida. Tanken är att ta emot ston för betäckning nästa år.

Jag har gjort en annons till tidningen angående barnverksamheten, mitt sk ponnylekis. Planerat grupper och aktiviteter, fixat olycksfallsförsäkring och fått godkänd av länsstyrelsen för verksamheten.

En har jag gjort planer och skisser över hagarna och stall här hemma. Vilka ska stå med vilka i hagarna. Det är inte bara att släppa ihop dem. Figaro kommer få gå ensam i hage i vinter. Tanken var att han skulle gå med sina ston han betäckt. Men eftersom jag delade på dem när betet på Hacksta tog slut och alla hamnade ihop kan jag inte riskera att stona "kastar" (dvs aborterar bort fostren) om jag släpper ihop med hingsten igen. HAn är dominant som hingst. Inte att förväxla med dum och elak, utan Han Som Bestämmer. Stona rangordnar sig under honom genom att brunsta om.... Eller risken är stor att det sker.

 Figaro vill inte ha herrar i hagen bredvid sig. Vissa hästar har bästisar. Vissa tycker mindre om andra. Fölen ska gå i kravallhagen. Islandshästarna på lösdriften. Vissa vill verkligen stå på box om natten. Vissa behöver verkligen stå på box om natten. Ja det är mycket att tänka på och ta hänsyn till. Men jag ska se till att alla blir nöjda och glada. Det är min skyldighet gentemot dem.

Har hämtat broschyrer, gjort planskisser, ansökningar, pratat med myndigheter mm för att bygga upp uteboxar. Mycket byrokrati att ta sig igenom. Men innan vintern ska det finnas boxar ute också. Allt för djuren.

Vi hörs!

Jihoo idag har jag blivit helt frisk och återställd! Nästan läge att säga "halleluja"   . Även om matlusten inte ligger i topp och jag går och funderar på olika maträtter och har lust att djupdyka i kokböcker så känner jag mig pigg, välmående och glad igen - skön känsla!

Har fått en hel del gjort idag också. Familjen Kanin, dvs Familjen Von Trapp som de kallas, har bytt gräsplätt igen och fått städad i hus och hem, även kanin barnens farbror Lakrits fick nymöblerat och ny gräsplätt.

Fick även mitt egna hem städat och golvet skurat. Vilar en flugoras förbannelse över huset! Flugor överallt! Blir smått galen! Nu har jag ju varit sjuk och utslagen nattetid men annars är nattjakt inget ovanligt förekommande. Men det är baksidan med livet på landet. Har flera klisterremsor som flugorna fastnar i. Känner mig så grym varje gång jag ser dem sitta där i klistret och flaxa med vingarna. Djurvännen i mig försöker övertyga mig om att även flugor har känslor, men så kommer jag och tänka på alla dessa vidriga larver i soppåsen i sopkärlet som jag upptäckte härom dagen. Då är det plötsligt inget synd om asen igen....

Hästarna har fått mer bete. Håkan öppnade upp till yttrerligare 2-3 ha betesmark från stora betet iom att han släppte upp 5 kvigor som rymt ur sin förra hage. Hm...hoppas de tänker stanna innanför stängslet den här gången. 16 hästar och 5 kossor på rymmen känns "så där" lockande   . Kossorna hade traskat rakt in i hästflocken när jag kom upp för att titta till dem. De stod där och tuggade och glodde som bara kor gör mitt i hästflocken som accepterade dem till fullo. SEn måste kossorna skvallrat om nya matpatsen och guidat dit gänget för på morgonen efter var hela ligan och mumsade på nya stället.

Bäst att sätta upp en symbolisk undertråd mot vägen för fölen. Jag ides inte sätta isolatorer och dra el i den. Försöker de ta sig ut kommer de stöta i mellantråden ändå. Men jag ville förhindra dem att beta utanför trådarna och på så vis "halka ut" genom en elkyss på ryggen. Fråga mig inte varför jag ser så bekymmrad ut!

Samling vid pumpen när kossorna kommer.

Samanta tycks berätta för Vilda att: "- Jo förstår du, det där är kossor, de äter också gräs. Hästar bestämmer över kossor även om de är större"

Hela gänget trängs och trivs.

"-Eeeemuuuuuh!"     

Både Fatima (på bilden) och Jazzo har varit ute varsin runda med vagnen. Jazzo och jag hade reflexer för första gången för den här säsongen men det var lite mysigt att köra i mörkrets inbrott. Svalkande vind, dofter och augustimörket. Tyvärr måste han stå över körning i väntan på bakskor. Han blir ömfotad. Testade när han skoddes att bara sätta dojjor på framhovarna iom att de bär det mesta av sin vikt på framdelen. Men det fungerar inte, våra grusvägar sköts alldeles för bra och sladdas ideligen så det ligger städigt vasst nygrus på vägarna. Ska kontakta vår hovslagare och be henne komma ut och sätta på bakskor så snart som möjligt. Känns tråkigt att ställa av honom nu när vi är igång igen, men hans väl och ve går för allt annat!        

Jag letar bett till Fatima.

Äntligen spänd för vagn igen! Fatima gick stadigt för vagnen och tittade nyfiket sig omkring, glad och nöjd att få vara ute upp upptäcksfärd.   

En kort sträcka med trav fick det bli. Hon har ju stått nu sedan hon kom i början av juni bl.a tack vare betäckningen. 

Livsnjuter!

Jag är så kär i denna gamla märr! Vilken pärla! Tack snälla alla ni på Stora Skuggans 4H-gård för att jag fick förtroendet att ta över er fina ponny!

Innan och efter Fatimas åktur gjorde jag en rensning i sadelkammaren. Blir lätt övergött av grejer inne i det lilla skyffet. Ibland får jag spel när jag ska in där och börjar kasta ut sakerna och ta bort det som inte behövs och flytta runt på grejerna i hopp om bättre plats.

Ponnytränsen på sina platser.

Vi hörs!          

Natten till fredag var en mardrömsnatt. Jag vaknade vid ett tiden och mådde pytonorm. Sen var det kört, liksom Rakel kaskadkräktes jag   . Mina föräldrar, som jag knappt träffat på hela sommaren, skulle kommit hit och hälsat på och jag skulle klippt Milton. Jag skickade ett sms tidigt på morgonen och "avbokade" dem. Mamma ringde nån timma senare och jag min dummer försökte skojja lite mitt i allt elände och säga att det är nog Rakel som smittat mig   . Min mamma blev genast ännu oroligare och jag hörde fasan i hennes röst "-Nähä tror du?! Men gud du kanske har haft sånt under naglarna" Ibland är min mamma så söt! Så omtänksam och så....känslig för djur bacillerna   Nej är det nått jag är immun mot så är det nog djurbaciller. Skulle nog nästan kunna lägga lite skit på smörgåsen utan att det bekom min mage. Vad smaklökarna skulle säga är en annan femma   . Sen tror jag absolut inte på att en gets magsjuka kan smitta till människa, allrahelst efter fruktfrosseri. Men det är nog en mammas rättighet och skyldighet att alltid oroa sig. Jag skulle defintivt vara likadan om jag hade barn. Även om barnen är vuxna...

Att det är fullständigt vidrigt att vara magsjuk kan nog alla skriva under på. Jag kommer aldrig mer göra pasta med kantarellsås! Om jag ändå varit så klok att jag gjorde såsen på mina egna kantareller. Nej då! Johanna Nordin går och köper färdig sås på Coop i charken och blandar ihop med älgskav. Tänkte minsann spara på de goda kantareller jag plockat.... Dumsnålhet finns det nått som heter tror jag   . De där fina, egen plockade kantarellerna åkte dagen efter i soporna. Jag vill inte se åt en endaste liten gul Herr Kantarell på mannaminne. Inte efter den nattens resa   . Totalt bortkastat alltihop! Men det var kul och gott så länge det varade, eller innan det började kanske är bättre att säga.

Låg som en utslagen sill hela fredagen. På morgonsysslorna var jag tvungen att sätta mig på gödselstacken och kräkas mellan varven. De är gånger som djurhållning är ett klart minus och jag önskar mig ett annat liv! Figaro och Fatima var lite upprörda över mattes sena ankomst, men när jag sjönk ihop som en våt fläck på golvet och stönade ur mig ett "ni får vänta lite matte mår inte bra" lugnade de sig. De måste hört att det var elände med mig. Jazzo kom fram och tittade oroligt på mig när jag satt på gödselhögen och kräktes. Det är fantastiskt att se hur kloka och känsliga de är, de visste att jag var sjuk.

Idag känns det bättre även om jag fortfarande inte har orken riktigt. Men tog ändå ut Jazzo på en kvällstur i månljuset. Det är fullmåne och otroligt vackert mot de råggula fälet.

Inte bästa bildkvaliten, men månljus!

Glad häst och glad frisk matte!

Vi hörs!