Efter en extremt stressig och motgångsfull vecka vände det och helgen inleddes på bästa tänkbara sätt. Igår hade jag en underbar hästdag trots regn och rusk och dis och dimma. Red ut på Maisan med Leira som handhäst.På en raksträcka tapppade jag höger stigbygel i traven och skulle stoppa tillbaka i farten. Maisan trodde attmin fot betydde galoppskänkel och rullade över i lugn och fin galopp ocj Leira var inte sen att haka på. Jag lät dem hållas. Hade jag gett galoppfatting kunde jag ju inte bestraffa med att bromsa. Finaste flickorna galoppade längst raksträckan i raskt med kontrollerat tempo och saktade lydigt av på röstkommando.

Körde Maja påen sväng. Var ett tag sen sist. Hon har jobbat som barnhäst på sista tiden och bara gått i grupp. Det märktes. Hon hade lite hemlängtan och var inte lika framåt som vanligt. Lite tittig men det har trillat många löv sen hon var ute sist på egen hand och massa nya saker som dyker upp mellan träden, läskiga stubbar och hemskheter  .  Det gick desto fortare på hemväg! Jäklar vilken snabb travponny! Så synd att hon inte har stam. Har aldrig kört en så snabb travare någon gång tidigare. Det går verkligen i 190.

Det är sorgligt hur dåligt många bilister uppför sig i möte och omkörning av häst. De flesta förstår inte att de måste visa stor hänsyn och respekt. Det hjälper inte att bara sakta ner på dessa små trånga vägar. De måste fatta att de måste flytta på sig också! Många blir monster bakom ratten. Jag blir monster till häst. Brukar sätta upp stopptecken till mötande och vägra flytta mig förrän de stannar. Enligt lag ska bilist visa häst företäde då även häst räknas till fordon och fanns innan bilen. När jag kör häst har jag ingen möjlighet att kliva av och leda förbi en rädd häst. En häst med vagn kan inte kompromissa om utrymmet om hästen blir skrämd. Vagnen kan välta, hästen kan trilla, hästen kan få ett ben över skakeln (pinnarna som sitter mellan vagn och häst), vagnen kan fastna i något vid vägen (buskar, bilen, lerigt dike) var på hästen få panik och skenar. Ryttare och/eller kusk kan skada sig t o m dö för att bilist inte tar tillräckligt med hänsyn. Jag tror inte någon bilist vill ha det på sitt ansvar och samvete men allvarliga skador med häst och ryttare i trafiken händer varje år. En häst är "lynnig". Även om den normalt sett inte blir rädd för bilar kan något i diket få den att göra ett kast ut framför eller in i bilen. Ett djur är ett djur.De reagerar som deras instinkt säger.

Anledningen till föregående stycke är att jag fick trixa förbi Maja och vagnen vid bilmöte. Bilisten hade inte tänkt stanna alls men eftersom jag körde på mitti vägen och stoppade honom blev han tvungen. Dock stannade h*n nästan mitt i vägen varpå Maja fick gå i diket utmed ett staket. Hon var märkbart stressad och jag fick hänga åt ena hållet i vagnen för att inte köra fast och parera henne att hålla rak kurs så inte hjulen skulle haka fast i staketstolparna. Har ingen aning om vem som körde bilen. Hade fullt upp att hålla hästen på rätt kurs. Andra gången på den vägen en bilist tokblockerar och tror att hästen med vagn ska kunna gå ut i skogen för dem. Helt otroligt! Fan så mycket behagligare och lättare att köra fast och komma loss med bil!

Tömkörde min lilla räddloppa Ida också. Hon var så duktig! Gick alldeles ensam på övningen och lydde fint i styrningen mellan träd och ut genom en grind som vi fick öppna och stänga efter oss.

Idag var det barngrupper på schemat.

Hästarna görs iordning i solskenet. Var kalasskönt väder!

Ida fick vara med på omvårdnad och bli ompysslad av, för henne, främmande människor. Hon njöt och stod och halvsov! Lilla räddloppan börjar ackimatisera sig och bli trygg även med andra än mig.

Var fullt hus här idag. Hovslagaren var här och satte pjuck på Samanta och verkade Fatima och Carin (bild).Det är dax för lillgrisen Samana att börja jobba efter mammaledigheten. Vi hade lite delade meningar omdet där med att spika fast skor. Som den shettis hon är ville hon gärna stå på bakbenen i protest och Samanta bråkar man inte tillrätta. Då blir hon helt introvert och omöjlig. Lyda måste hon men ibland mpste man vara listig och hitta ett sätt för henne att vilja samarbeta och inte underkastas till lydnad. Efter lite om och men satt dojjorna på alla fyra. Tur jag är van från mina 17 år på förskolan att ha koll på många samtidigt och många bollar i luften.

Clara och Najade v.d Reijsdrecht redo för ridtur

Maja fick efter önskemål rida Maisan (Maihildur från Hästhava) för tredje gången. 

Äntligen iväg! Anton rider Easy Rider och efter kommer Wilma och Tunstas Cleopatra.

Jag törs nog säga att Maisan är favorithästen nr 1 för Maja.

Så här lycklig blir man när det är trav! Clara och Najade.

Syrran Wilma kommer efter på Cleo och hon ler lika mycket hon!

Hästarna pysslas om efter ridningen och betseln tvättas i baljan.  

Fina glittrande händer efter att ha gjort hästarna extra vackra i solskenet.

Foxa fick följa med till butiken och köpa och välja lördagsgodis. Kolla in tungan  !

Bjuder på en rolig bild som dagens avslut. Det är illa när kontakten är bättre hos fåret Rumpnisse än Foxa  . Han tar ögonkontakt och det ser ut som omhan ber om lov att få gå in medan Foxa kör med takten "om jag stirrar ut dörren tillräckligt hårt öppnar den sig"

Vi hörs!                   

Efter en minst sagt hektiskt vecka är den här dagen vigd åt mig och mina behov. Jag känner att jag måste det. Kroppen sa liksom stopp imorse när jag klev upp halv sju för att fodra djuren. Hjärnan satte igång ett snurr likt en jättekarusell och jag fickhålla in mig mot hästarna när jag la ut höet. Med för lite sömn och för mycket stress blir det så här. Men det är bara vila upp sig och komma igen. Som den senaste veckan varit och oktober månad generellt så är det väl tur att kroppen varnar innan den rasar.

Alice fick kolik isöndags morse. Kom ner och skulle släppa ut och hittade henne liggande på sidan i boxen och andas tungt med ögonvitor som rullade i huvudet. När en häst är sjuk gäller det att kunna jobba snabbt och rationellt. Övriga hästar vill ut och ha mat. Hundarna måste hinna äta och uträtta sina morgonbehov. Jag får va tacksam om jag hinner borsta tänderna innan veterinären kommer. Kolik kan innefatta allt från lite fisar på tvären till tarmvred. Hästar ha väääldigt mycket tarmar, de kan inte kräkas och allt de stoppar i sig måste vandra hela vägengenom (jag tror på en stor häst) 24 meter tarm. Inte undra på att det blir stopp ibland. Kolik är smärtsamt och kan leda till blodtrycksfall och plötslig ond död. En häst med koliksymtom måste alltid tas på allvar!

Höll koll på Alice samidigt somjag tog ut resterande gäng inkl hennes föl Röding (eller Löding som han säger  ) . Ringde distriktsveterinären men kände senare att jag ville skicka in henne till Strömsholm iom att hon var så dålig och dessutom dräktig. Kan ju tänkas vara nått med fölet också att hon var påväg att "kasta" det. Hade sent på lördagkvällen hämtat hö som låg fullproppat i transporten så det var tvungen att lossas innan vi kunde åka. Gun-Britt kom över ihop med sitt barnbarn och gick med Alice. En kolikhäst ska röra på sig så mycket det går för att hålla igång tarmarbetet.

Kom in till Strömsholm med en pigg och till synes vanlig Alice. Lite lös i magen bara.Hon blev undersökt och sen var det tal om att jag skulle kunna ta med henne hem men jag valde lämna henne för ett ultraljud på fostret och observation. Tur var ju det! Koliken återkom! Däremot visade ul ett litet foster med normala hjärtljud  . Så gulligt! Nog för att det redan syns på både Alice och Najades magar att de är dräktiga men det är ju extraroligt att få se ul-bilder och veta att de hört hjärtslag! Cleo bär sina föl djupare i magen så på hene blir magen annorlundamen nu tycker jag mig e att även hon väntar smått. Fatima vet jag inte, hon är en riktig "pissmärr" som skvätter så fort hon ser Figaro men det kan lika gärna vara inställsamt. Hon är rundare än i somras men det kan ju bero på andra skäl... Både Cleo och Najade känner jag så väl nu.

Hur som helst fick jag ställa in grupper både i söndags, måndags och tisdags pga Alice kolik. Jättetråkigt för barnen ochen streess för mig som såklart blir full av dåligt samvete. Natten till måndagen sov jag av och til i Rödings box. Försökte sätta in Vaja som sällskap till honom men han satt som en frimärke i boxväggen och vågade inte röra sig. Barnvakten var visst för sträng! Så han fick sova ensam och längtade förstås efter mamma  . Matte fick duga och trösta. Andra natten satte jag in Najade och hennes föl Nirmar i Rödings box. Hon är en klippa! Ranghögst i hagen men snäll och tålmodig med alla. Hon tog sig an Röding och allt var frid och fröjd.

Igår var en hektiskt dag. Hämtade mer hö tisdagkväll. Lastade in sista balen 22.50 med en timmas bilresa hem. Skulle hämtat tidigare på dagen men Alice skulle hämtas. De ringde och sa att hon var redo att komma hem och att vänta med att hämta blir kostsamt och onödigt dyrt. Röding ville dessutom ha sin mamma! Satte klockan påhalv sex och gick upp och mötte Gun-Britt som kom och hjälpte mig med morgonrutinera. Själv var jag påväg in till Stockholm för ett modelljobb. Hade ju önskat att jag hunnit sova mer innan men men... det var min plan för en vecka sedan men om inte om hade varit hade så hade jag hunnit sova mer än jag nu hann. Figaro, som jag berömt och bara några dagar innan sagt att han lugnat ner sig inför vintersäsongen, hade fått ett frispel på natten och huggit tag i staketstolparna av trä. Slitit upp den ur backen (de är nertryckta av en grävskopa!!) och kastat runt som plockepinn i sin aggressivitet mot valackarna på andra sidan stallet. Hans skyddsmur för att han ska slippa se dem hade åkt undan en bit i vinden...  Ingick inte i min plan att behöva slå ner trästolpar och dra om trådar samt sätta dit extratrådar halv sex på morgonen när jag skulle åka en timma senare. Nu blev jag en halvttimma sen, men ddet gick bra ändå. Klev in på ftonbladet i STockholm prick nio ändå. Ble välomhändertagen, sminkad och jag åt en chokladcroussiong (jag kan absolut ingen franska och har nollkoll på hur det stavas men ni fattar vad jag menar va?) som jag köpte med mig i farten. Lyxfrukost! Fick en längtan tllbaka till stan och glömma allt vad sjuka hästar och galna hästar heter och bara kunna tänka på mig om mornarna. Det som slog mig var alla dessa expressohouse och coffeebarer som poppat upp som svampar överallt och att folk verkligen sitter där och myser om mornarna. Det fanns inte på min Stockholmstid! Var exakt vad jag hade behövt den här morgonen! Men jag ska inte klaga, jag fick det snäppet bättre. Blev smiknad och stylad och bara njöt! Per-Ola kom oxå och dagen bjöd som vanligt på mycket skratt och roliga stunder. På väg hem blev det extremt stressigt då det blivit missförstånd om tiden. Jag fick köra. I högklackade lånade skor med stelopererade stortår! Jo man tackar! Hoppas inte Pelle blev åksjuk där bak men min körning var inte den bästa att skryta med. Idag har jag jävulskt ont i leden till stortån på kopplingsfoten. Den är inte gjord för att kunna böja längre vilket var ett måste med hög klack och en koppling. Till historien hör att jag höll på att glömma ta av mig superstor stövlarna nr jag lämnade bilen och tog pendeln in till stan. Hade nog sett roligt ut om jag kom in bland folk uppklädd upptill och i leriga megastövlar om fötterna  . Skor och kläder i modelljobbet var lånade modekläder.   

Åkte hem och höll ridgrupp på kvällen innan bonde. Imorse ville min kropp inte vara med längre... Men nu känner jag mig bättre igen. Ska inte göra ett vettigt handtag på hela dagen. Bara vara. Dricka te, vila, tita på film och mata djuren. Åsso skriva förstås   .

Vi hörs!

Hoppsansa nu har det visst gått en vecka igen! Oj hur summerar jag den då? Jo! Jag behöver bara nämna bil, hästar, djursjukhus. Sen får ni räkna ut resten själva.

Åkte som bekant in med Leira i måndags för att kolla upp varför hon snubblade omkull vid ridning. Började med en vanlig hältundersökning som inte påvisade någon hälta på något ben eller led. Däremot konstaterade veterinären, liksom jag att hon inte använder sina bakben. Gick ut och longerade henne i båda varven i skitt och trav (dvs hästen springer på lina i en cirkel). Det lustiga är att jag är fullständigt värdelös på longering. Inte momentet i sig utan det brukar räcka med ett varv sedan är jag helt yr och åksjuk. Har aldrig fattat hur man ska fixera blicken för att inte bli snurrig när hästen springer runt runt. Nu var det bara Leira och jag och det fanns inget annat val än att göra det och i såna lägen måste man bara utföra och prestera. DEt gick lysande! Varken hälta eller åksjuka! In för nytt böjprov ch sen var det ridprov. I all hast hade jag kastat med träns, hjälm och en ridgjord. Eftersom jag räknade med att vara där i flera timmar fick hundarna följa med så nån sadel fick inte plats i min ostädade "grismobil" bland hinkar och massa jox. Jag skämdes lite när jag gjorde iordning henne. Kände att de förutfattade meningarna och fördomarna haglade över oss. En "raggsocka", lite överviktig efter betet och vilan som inte ens hade sadel. Kändes som just den här dagen var halvblodshästarnas tävlingsskontrolldag. Alla var fína, välmusklade, blanka, klädda i höga transportskydd och diverse nytvättade täcken och blivit bortsade i timmar inför besöket på kliniken. Själv hade jag klivit upp tidigare än i ottan för att hinna fodra, släppa ut hästar i olika hagar, lasta och åka. En välpälsad häst på lösdrift blir inte blank som en korthårig stallhäst med täcken. Det går aldrig komma ifrån. Ändå hade jag borstat och kammat Leira på morgonen innan vi åkte.

Ledde in henne i ridhuset som vi hadde bara för oss. Vilket lyx! Jag har aldrig ridit mina hästar i sånt stort ridhus förr. Men shiiit vad BRA det gick! Vilken koncentration från oss båda. Ändå var ju Leira långt ifrån ens i närheten av att vara i form och kondtion. Tänk de som nästintill bara rider i ridhus, de vet inte hur lätt de gör det för sig. inte undrapå att de hästarna får spel ute i det fria. Hur som helst visade hon fortfarande ingen hälta i skritt,trav och på volter. Däremot "nickade" hon till med bakbenen vidnågra tillfällen. Det visade sig att hon har patellaupphakning dvs hasleden låser sig. Antagligen är det låsningen som gör att hon snubblar över sig självoch tappar balansen och står på näsan. Eftersom jag ytterst sällan har ridit henne utan haft henne som "kompishäst" har hon fått gå som hon vill och ha felbalancerat sig under ryttare. Jag har iofs vetat om det sedan i våras och haft en plan för henne men eftersom tiden inte funnits under sommaren (jo det tog mycket mer tid med alla förberedelser och inspelningar än de dagarna på gården.) Men jag trodde inte i min vildaste fantasi att hon skulle gå ner sig så illa av att vila! Men nu blickar vi framåt och bygger muskler igen! Ingen större fara skedd, bara otränad och obalancerad.

Piggelin och Nalle blev kastrerade i torsdags. Körde in dem till STrömsholm. Så här små shettisar är lättare att söva och vända upp och ner på ett operationsbord än ståkastrera. Jag hann inte lastträna dem så det var spännande på morgonkulan att se om de gck in eller ej! De skötte sig som bästa tänkbara guldgossaroch västa globetrotterna. Gick rakt in i transporten utan minsta tvekan och då har Nalle aldrig blivt lastad förr. Piggelin åkte som nyfödd men det minns han knappast, allrahelst med tanke på att han var för tidigt född och underutvecklad. Kasteringen gck bra och deåkte hem samma dag.

I sjukhagen hemma på gården.

Här händer det fler grejer! Äntligen är uteboxarna på plats och natten till idag sov Nalle, Piggelin och Pontus i ena ochMaja och Vaja i den andra. De är så stora att de får plats fler i dem. 9 m2 styckoch då kan de bo två shettiaar i ena och tre minishettisar i andra. Just de här fungerar alldeles utmärkt ihop så ingen blir trängd.

Så grymt glad och nöjd!!!

Invigningscermoni!

Nämen ser man på! Gick ju lägga pussel med spillbitarna! Lolit! hahaha

Vi hörs!

Först och främst vill jag be om ursäkt om texterna kommer vará både felstavade, särskrivna, ihopskrivna och innehålla både´felaktiga bokstäer och tecken. Har ny dator och tangenterna sitter inte som jag är van så det blir en hel massa fel har jag sett. Som vanligt ids jag inte bry mig att ändra. Har annat att fylla min tid med  . Men det var inte det här jag skulle skriva om nu utan:

Jag känner att jag måste få stampa ner foten ytterligare en gång och höja rösten. Nu har det iofs bara varit en engångsförtelse, men bättre förkomma i detta fallet.

Min blogg och frågesida får under inga som helst omständgheter användas för disskussioner och/eller skitprat om andra personer, mina djur, mig och de val jag gör i programmet!

Jag skriver och delger mitt liv här på gården därför att jag tycker att det är roligt! Jag har inga som helst skyldigheter att göra det för er läsare och har fullständig nolltoleras mot skitsnack! Inte bara för att det är min blogg utan för att jag är sån som människa. Jag vill inte bli jämförd med andra, varsig positivt eller negativt.

Tyvärr kommer detta innebära att jag kommer att välja att sätta lösenord på min blogg och bara delge den till mina närmaste om detta inte respekteras.

Anledningen till detta är kommentar angående Per-Ola i min frågespalt. Han är en nära vän till mig. Jag känner honom på ett annat sätt än ni som ser honom på tv ngr minuter i veckan eller läser i kvällspressen om honom. Jag tänker inte gå in disskussion om vad han gjort, hur han framställs eller så. Var och en skaffar sig alltid en uppfattning om saker och personer, det är allas rättighet. Men det finns inga rättigheter att sprida sånt vidare! I vissa lägen blir jag moraltant! För att dra en parallell så framstås jag lite som en "bullmamma" vilket jag är långt ifrån. Jag är mycket för rätt och fel och är, försöker iallafall, alltid vara ärlig och schysst och förväntar mig att omvärlden är det mot mig och de runt mig. Men nån omhuldande person som vill ta hand om allt och alla är jag långt ifrån (vilket jag tror många trott från början). Alla har fel och brister, så även jag. Tro't eller ej   .

Men det var inte det här det skulle handla om utan en varningens finger om att jag väljer vilka kommentarer och frågor som läggs ut här. Men jag tänker inte vara ett bollplank för skitprat, då låser jag som sagt. SEn är jag heller inte intresserad att hålla någon längre dialog fram och tillbaka likt ett långt samtal eller brevvän. Kommentarer tar jag gärna emot, det är inte tu tal om saken. Men det är skillnad på att kommentera och att hålla låga i en kontakt. Jag kanske förklarar dåligt på hur jag menar... Jag menar bara: fortsätt gärna kommentera, jag svarar gärna! Men kommenterar inte om och om igen på samma inlägg för att hålla igång en kontakt. Jag känner att den tiden har  jag inte och faktum är att jag vill inte att någon ska känna sig förbi sedd bara för att jag inte svarat eller att min blogg ska bli just ett disskussionsforum.           

Ja jag kanske blir ansedd som bitchig nu, men det får stå för den som vill kalla mig det. Det här är MIN blogg om MITT liv.

Som det gamla bibliska ordspråket lyder: Var mot andra som du vill bli bemött själv!

Tyvärr är det allt för många som gömmer sig bakom både anonymitet på nätet och den stora massan och "glömmer bort" hur det kan kännas och uppfattas av den som blir utsatt för glåpord och skitprat. Skulle DU vilja bli utsatt?!

Vi hörs!

Jag som är en livsnjutare har njutit extra mycket idag. Tog en härlig ridtur i skogen med Blekis mitt på dagen trots riskerna att få en kula i huvudet. Man måste ju leva på riskerna ibland  . Tränade honom mellan träden och övade mycket på att smyga nedför backar utan att jag behövde ta i tyglarna. Jag blir alltid på så bra humör när jag rider honom. Han får mig att skratta varje gång. Maisan fick ståöver idag då jag skulle iväg fram på eftermiddagen. Ida var ute på sin första helt egna promenad idag. Annars har hon alltid gått i sällskap med en annan häst. Jag trodde att hon skulle vara lirte osäker och strejka att gå men hon följde mig som en hund. Hon frustade avslappnat och vi hade en superskön promenix i solskenet. Men hon är verkligen min stora utmaning. Så otroligt känslig! Men nu är hon trygg med mig iaf även om varje ny sak vi gör är konstigt och hon tvekar och går in i sig själv. Det kan räcka med att gå in i stallet i den andra öppningen där vi inte brukar gå in. Nu är hon dock så trygg med mig att hon har slutat rycka till så fort jag kommer nära eller rör vid henne. Från början studsade hon till och blev spänd bara jag rörde mig i hennes närhet. Nu jobbar vi på att jag kan hålla på med kläder och hennes utrustning utan att hon blir orolig. Jag har med andra ord helt börjat om med henne trots att hon var både riden och tömkörd innan, men jag vill ha en absolut trygg och tillitsfull häst innan jag jobbar vidare med henne. Tror att riskerna finns att vi hamnar i förtroendekris om vi stöter på partull under utbildningen.Såsmåningom kommer hon bli en kalasklippa, det är jag övertygad om: Hon är toksnäll med ett hjärta av guld. Men ett "renoveringsobjekt" vad gäller tillit till människor. En riktig utmaning för mig! Har aldrig jobat med en sån häst som Ida innan. Tillit och förtroende har jag jobbat med hos både Samanta, Brolle-travhäst och Najade men de har ändå varit stabila i psyket och inte alls så nerviga som Ida.

Träffade mina söta syskonbarn idag, alla fyra.

Matilda som nu är 10 veckor gammal.

Gooos!

Gick och mötte upp Ebba 11½ år som varit på kalas.

Lägger även ut bilder från arbetet med att lägga ut sand på gården. Glömde ladda upp dem när jag skrev om det i tidigare inlägg.

    Busarna är inte direkt hariga av sig.Islänningarna var mest sugna på päronen som skopan lyckades dra ner. Ibland var jag nästan orolig att Leira, Maisan och Brellir skulle få lasset sand över sig!

Figaro brydde sig som vanligt inte ett dyft om skopan och grävmaskinen över och bredvid sig.

Vi hörs!

Men den här historien är ju nästan för overklig för att vara sann! Haha jag garvar ihjäl mig samtidigt som jag har ont i magen av dåligt samvete.

Idag skyndade jag mig in till zoo strax innan stängning och köpte en ny kompis till Fågel Blå. Talade noga om att jag ville ha en hane eftersom den hemma är en hona och expediten och jag gick igenom fåglarna under lång tid. Det är inte lätt att se rätt på unga undulater då de måste komma upp i åldern lite för att få den typiska blå vaxnäbben som hanar har. Men tillslut fick vi tag i en liten blå ung kille. Jag diskuterade om olika möjligheter iom att Fågel Blå inte tycktes uppskatta sin artfrändes sällskap då hon började sköta sin fjäderdräkt och kvittra när Lilla Grön var död och bortplockad. Men nymfparakit var enda tänkbara alternativet och de är för stora för min bur, tycker iaf jag. Enligt måtten mätt kan jag klämma in en men jag tycker inte det känns rätt! Så det fick bli en ny undulatkompis och hoppas på att Fågel Blå och hennes tilltänke kommer uppskatta varann mer.

Ibland känns det verkligen uppskattat med ansträngningarna för djuren. Jag satte mig med spänd förväntan vid köksbordet och tittade på när Fågel Blå Junior gjorde entre'. Efter två koppar te smög han ut ur asken och klättrade diskret uppåt i buren. Fågel Blå stirrade förskräckt på honom och flyttade sig förnärmat.

SEn har det varit tyst. Inte ett pip från någon av dem. Tänkte att de behöver nog tid att lära känna varann även om jag hade god lust att hjälpa dem på traven lite med att sticka in ett utav mina frågeformulär   .

Rätt var det är tycker jag plötsligt att Fågel Blå ser så blå ut i ansiktet. Svimfärdig? Blev hon så blyg och generad?   Går fram och tittar noga och ..... men vad fan!! Fågel BLå är ju en kille!!! Men...hur i hela fridens namn kan jag ha missat det??? Går ju snabbt att dra en slutsats om att jag aldrig tittar och pratar med mina pippilater men de står intill köksbordet och jag pysslar om dem varje dag. Är jag stenblind? Nej jag är snarare stensäker på att Fågel Blå varit en hona! Hm könsbyte? Jäklars vad snabbt arrangerat!

Men... inte undra på att Fågel Blå blev lycklig när HANS livskamrat dog! Tänk att sitta inspärrad och vara kuvad under en samkönad dominant individ under flera år! Så när man äntligen ser ljuset i tunneln (dvs när kompisen tas bort och begravs i spotunnan..) så ser regeringen (dvs jag) till att återigen tvinga på en samkönad individ i hemmet! Snacka om antiklimax! Här trodde HAN att HAN skulle få en pingla, en fru, åsso dyker det upp en ung pojkspoling. Stackars även Fågel Blå Junior! Tänk så ouppskattad och felplacerad han måste känna sig.... Herregud vilka löpsedlar! "Lesbisk bonde tvingar sina djur till samkönade sexlekar" eller nått i den stilen   hahaha

Men jag är helt säker på att Fågel Blå var ljus om vaxnäbben förut. Helt tvärsäker!! Antagligen så anpassade han sig till ett liv som "kvinnan" jämte Lilla Grön. Undulathanar kan göra så när de lever ihop. Det är inte ovanligt, men att det gick så långt att näbben blev svagt violett hade jag ingen aning om. Alltid lär man sig nått nytt! Men uppenbarligen var Fågel Blå inte helt bekväm i sin feminina roll i deras samliv eftersom han blommade ut när Lilla Grön försvann.  

Nu fick jag huvudbry! HUr gör jag nu då? Köper två honor till? Från två till en till fyra undulater. Har haft fyra där det istället visade sig att det bara var en hane och tre honor. Honorna kan vara stygga mot varann i hanens gunst så det slutade med en till bur och flocken splittrades. Honorna fick varsin kille, varav den ena honan visade sig vara neuvrotisk och tog så småningom livet av sig! Jo det är sant! Hon bet sig själv i halsen och först trodde jag hon var en hackkyckling och drför fick hon och en kille egen bur. En morgon hade hon bitit av sig halspulsådern   . Jätteläskigt och sorgligt. Jag hade iofs tänkt åka iväg och avliva henne men nu fixade hon det på egen hand istället...

Ja minsann livet med burfågel kan vara ytterst besynnerligt och sällan så lugnt och fridfullt som man kan tro. Det lutar åt två honor till. Vill inte tvinga in någon att behöva leva ett liv i strid mot sina känslor. Var och en måste få leva som var och en vill och mår bra av där de känner att de kommer till sin rätta! Allt annat strider mot individernas rättigheter, varesig man är undulat eller människa!

Vi hörs!

Jag som redan sett förhandsvisning på kvällens avsnitt tänkte presentera vilka av gårdens djur som deltar ikväll. Tänkte att det kanske är någon som tycker det är roligt (förutom den otroligt stolta bonden och tillika ägaren   ).

Hundarna:

Eng setter: Finnlidens Amy Diamond f-06 "Amy"

Eng Cocker Spaniel: Diamondshills Wild and Free f -08 "Morris"

Eng Springer Spaniel: Krokandens Hot Summer f-06 "Minna"

Schäfer: Försvarsmaktens Foxa f-10 "Foxa"

Hästarna:

* Pontus, fux minishetland f-07 e Ringo u Elona

* Fjällbäckens Piggelin, rödskäck, shetlandsponny f-10, e. Pontus u. Samanta

* Fjällbäckens Nallebjörn, gulbrun minishetland f-10. e.Skepperöds Ulysses u. Bogegaardens Marigold

* Leiknir från Storhagen, skimmel islandshäst f-03, e Storhags-Blesi från Storhagen u. Ösp från Storhagen

* Fatima, brunsvart, shetlandsponny f-88 (kan ej hennes stam men hon är registrerad)

Angoragetterna Gerda och Rakel 12 år

Sen är det visst nån tomte som heter Johanna som då och då syns i bild också   Ni får ha överseende och bortse från det oljud hon skapar ur bild vid ett tillfälle   .

Vi hörs!

Oj nu var det ett tag sen sist! Händer så mycket här hela tiden och 17 miljoner saker att hålla i huvudet. Men jag klagar inte, det är bara roligt! Eller jaa..det mesta är roligt. Jag är ingen pappersnissa, nån sekreterartyp så sånadär mer papper/data/"måsten" är väl så där kul att ha hängande över sig som en snara.

På tal om papper så fick jag mitt nya vindskydd godkänt av länsstyrelsen idag. Måste alltid förprövas först som det heter och gå godkänt stämpel av länsveterinären. De stora "leksakerna" (dvs materialet) kom idag och ligger på hög och väntar på att bli ihopplockade likt ett jättepussel.

Igår var det inspelning av sista avsnittet på Bonde söker Fru. Hur gick det med bonde-Johannas kärlek? Ja det får ni se i månadskiftet november/december. Nu är det iallafall inspelat och klart. Var verkligen höstruggigt och kallt. Tur nog inget regn men attans vad jag frös om vaderna!

På kvällen hade jag ärende till mina grannar två hus bort. De bjöd in på ost och vin och där blev jag kvar i några timmar och vi hade en lång och trevlig kväll med tomma vinbuteljer när jag gick. Det var inte alls planerat att det skulle bli så. De satt och åt middag när jag knackade på men bjöd in ändå. De är så fantastiska människor!

Imorse hade det blivit ett djur mindre på gården. Lilla Grön, min ena undulat, hade trillat av pinnen   . Vet inte varför. De har det som de behöver och sitter inte i drag eller så. Jättetråkigt! Men Fågel Blå blev faktiskt rätt lycklig och har putsat sina fjädrar och kvittrat på ett helt annat sätt än de senaste två veckorna. Lilla Grön har varit tyst och dämpad men inte sett sjuk ut eller ätit dåligt. Ibland undrar jag om de drivs upp för hårt (avlas fram för hårt) och blir känsliga och svaga redan från början. Nu måste jag hitta en ny livskamrat till Fågel Blå. Enligt jordbruksverket får inte undulater vara ensamma då de är flockdjur. Men när jag tittar på Fågel Blås beteende så är hon mycket lyckligare nu. En glad undulat fäller upp sina små fjädrar på huvudet och kvittrar högljutt. Fågel Blå har aldrig gjort så innan, men nu trivs hon och spelar ut hela registret.

Gården har genomgått en extreme makeover. Utöver att ridbanan dränerats och fått ny sand har jag lagt ut sand på hela stallgången mellan stall och kravallhagen för att slippa all lera att dels glida i och få i hundarnas tassar. Elkablarna till thermobarerna är nedgrävda i elrör i backen och det är även dränerat framför ligghallen i lösdriften för att slippa regnsörja och ev vatten in i ligghallen. Känner mig supernöjd även om det egentligen var en vackrare stallbacke innan. Men det måste vara praktiskt och bäst möjligt för oss alla.   

Det händer en hel del på djurfronten i övrigt. Leira ska in nästa vecka på undersökning. Hon faller ju omkull när hon rids och tycks ha ont i haserna. Jag känner på mig och har ställt in mig på det värsta. Jag tror inte hon följer med hem igen. Känner det på mig och det läskiga är att jag har sällan fel... Medaljens baksida med djur. De är bara till låns och det gäller att njuta så länge de finns hos oss.

En liten kanin for till kaninhimmlen förra helgen. Hans hade bettfel med växande tänder. Förr klippte man tänderna med sekatör men det är inget bra då tänderna splittras av det. Dessutom har jag alltid tänkt att det måste göra ont i tänderna på dem. Nog för att de är till för att klara normalt slitage och de maler ju ner dem naturligt och håller bettet i trim med hö och grenar. Men att klippa av dem måste göra ont som på oss! Pratade med veterinären om möjlighet att hjälpa honom. Han skulle behöva sövas för ingreppet och att slipa ner tänderna är inget engångsgrej utan en återkommande förebyggande åtgärd. Finns inga möjligheter att lägga den ekonomin på en kanin som dessutom måste sövas med alla risker några gånger om året. Så han fick somna in istället.

Minna och Morris fick en dust med rakmaskinen här i helgen. Dessvärre orkade inte rakmaskinen med Morris underrede så han blev bara halvdant klippt. Måste ta fram hästklipparn och göra klart honom. 

Jag mår bra och är på gott humör igen.

Vi hörs!