Imorse när jag gav hö ute i hagarna kom dem, Knoll och Tott som jag kallar dem. Årets första lamm är här! Tack och lov två små tacklamm   . Bagglamm går ju inte att spara på efter könsmognaden och bagglamm är inte lätt att hitta hem tll. Dessa två små töser ska registeras i allmogeföreningen liksom sin far och faster. Det har bara inte blivit av. Jag har ju en gammal svensk sk allmogeras. Ett utrotningshotad svenskt kulturarv av lantgårdsdjur från Sverige. Helsingefår är det jag har. De är verkligen supermysiga och personliga! Folk som kommer hit förundras över att de är som hundar och jag upplever att de är smartare än andra får. Eller också är det beroende på att de fått chans att utvecklas sina sinnen och "smarta" sidor. Det var samma tacka som lammade först iår igen. Hon brunstar tydligen alltid tidigt. Nu tycker jag det är lite väl överdrivet att få lamm i slutet av januari. Räknade ut att e bagglamm måste skiljas av och slaktas redan i juli/augusti. Lite tidigt känns det som, men å andra sidan kommer jag aldrig känna att det känns som rätt tid att göra det  . 

Knoll och Tott  alldeles nyfödda och färska i världen. resten av flocken är jättesnälla mot dem, försiktiga och hänsynsfulla. Mamma är lite orolig när jag håller på med lammen men det släpper snart. Jag brukar vänta några dagar även med fölen så mamma och barn i lugn och ro får knyta band. Min tid kommer   . Otroligt att ullen värmer redan på nyfödda lamm! Ingen av de skakade och frös trots att de var blöta efter födseln. Jag är väldigt glad att båda dessa små tog hand om av mamma och håll tummarna att jag slipper flasklamm i år! Även om det är gulligt så är det jobbigt, allrahelst att ha ett får som skriker och "bääar" så fort de får se mig. 

Gun-Britt och jag red ut en sväng på förmiddagen. Red över en timma i skogen i underbart vinterväder. Solen sken i och för sig inte över oss,men den trängde igenom med ett vackert ljus genom molen. Jag red barbacka påLekis och det känns helt ofattbart att jag var så nära att sälja honom. Han är supermysig!! Jag har antagit utmaning att tävla honom i vår eller fram mot sommaren och vi har en hel del att jobba med. Räknar definitivt inte med varken placering eller rosett, men att ställa upp är en vinst i sig. Nej jag är ingen duktig ryttare så har vi klargjort det  .

Under eftermiddagen hade jag Johanna-lyx. Åkte till frissan i Västerås och färgade min utväxt igen och nu börjar håret bli min färg igen. Skönt! Det är jobbigt att längta tillbaka till sin färg och försöka återskapa det. Det roliga var att jag beställde tiden i lördags när Cia och jag var på shoppingstråk och letade gala utstyrsel. Har även beställt tid för sminkning och håruppsättning. Är det gala så är det!! Jag har aldrig varit på gala förr så det är väl lika bra att slå på stort och passa på att festfixa sig rejält när chansen ges. Det roliga var att jag beställde sminktid först och frågade där vilken av salongerna jag skulle välja på det köpcentrat vi var på. Nu visade det sig att den frisör jag valde har jobbat mycket med kändisar och visningar. Jag chansade bara och kom så rätt!! Ibland har man tur! Laurencia gjorde mig jättefin i håret idag, tycker jag själv i allafall.

Ser så annorlunda ut med utfönade lockar. tyvärr är jag som jag sagt värdelös med alla typer av hårfixargrejor - snoddar, spännen, fön, platt-tång jag allt man kan tänka sig!  Det konstiga är att jag tycker själv att jag är duktig på att klippa hundar. När jag bodde i Stockholm tog ag ibland emot hundar för klipp och trimning även inför utställning. Men fixa mitt eget går inte, det är så bakvänt på nått sätt.

Vi hörs! 

Lusten, dvs den energi och glädje och ibland även lättnaden efter att ha vräkt ur mig något, att skriva totalt tvärdog sedan jag en sen fredagkväll på Coop snabbt bläddrade igenom hänt extra-tidningen och hittade en STULEN bild och text utdrag ur min blogg!Jag kan mina rättigheter och är helt övertygad om att Hänt Extras skribenter känner till lagen om upphovsrätt! Det är inte okay att sno bilder ur andras bloggar, hemsidor, och dylikt. Den som tar bilden äger rättigheterna på sina bilder oavsett om de är copy right skyddade eller ej. Det är skamligt att en tidning lever på delvis stulet material! Ni hade kunnat fråga innan! Varför ska mina bilder vara gratis när ni i vissa fall köper bilder från bildbyråer! För att ni tror att jag är korkat tacksam att bli omskriven och citerad i skvallerpressen? Nej jag sökte aldrig bonde för att bli kändis, eller b-kändis som några kallar det. (Vad krävs det för att bli kvalficerad till a???) Jag sökte av helt egoistiska skäl för att hitta kärlek.

Jag tycker det är kränkande att få bilder stulna och halva blogginlägg rakt av citerade. Att hänvisa till bloggen av typen "i sin blogg skriver bonde-Johanna att bla bla bla" är en grej och helt ok men att skriva av ett halvt jävla inlägg och lägga ut en bild som både är stulen och helt fel i sammanhanget är inte ok! Egentligen tror jag skribenten fattar det men skiter i det i hopp om att jag bara är en tragisk kändiskåt bonnjävel som ändå inte fattar nått! Eller har jag fel?! Annars så var vänlig att googla på lagen om upphovsrätt det som på engelska heter copy right! Jag har råkat ut för bildstöld tidigare då min dåvarande islandshäst hamnade på en saluhäst sida med bild och en till salutext av en bedragare. Därför är jag rädd om mina bilder och ger inte tillstånd till bildkopiering, med andra ord som jag redan varit inne på, att kopiera bilder är enligt lag förbjudet!

Det här har lett till att jag la ner mitt skrivande. Tappade lusten totalt. Varför ska jag föda hänt extra med material? Jag har skrivit blogg i snart sju år. Det är ett intresse jag har, att fotografera och skriva. Har alltid skrivit även om det tidigare var noveller. Det har faktiskt känts fördjävla ruttet att bli fråntagen den lusten! Inte för att jag är rädd för konsikvenserna i mina texter ur mitt liv. Utan för att bilder och texter kopierats utan ens min vetskap. Det som händer i mitt liv har jag valt att dela offentligt, i en offentlig blogg även om jag självklart väljer vad jag skriver om, men det innebär inte att jag ger bort mitt "verk" helt i händerna på en tidningsskribent helt gratis och allrahelst utan att först bli tillfrågad. Som ni märker blev jag riktigt förbannad! Stod "privat" om källan till fotot (de måste alltid uppge vem som är fotograf alt upphovskällan) och privat kan man verkligen kalla den bilden.

Nu undrar säkert denna skribent varför jag inte hört av mig till hänt extra. Därför att jag haft fullt huvudbry med annat. Januari har inte riktigt vart min månad om man säger så. Eller iaf större delen av månaden. Nystanet med massa tok har börjar reda ut sig och bitar falla på sin plats, saker reder ut sig, osv.

Händelsernas månad må jag säga att det varit. Jösses amalia vilken berg-och dalbana!

Här på gården med djuren knallar det på i vintermörkret. Fåren ska snart lamma så jag räknar med att få en barnkammare under februari månad. Hästarna mår bra och har fått sin dos vaccin. Fölen brukar ofta reagera lite på sin första spruta, men Saga blev jag riktigt orolig för. Hon var jättehängig och desorienterad i två dygn! Dock ingen feber. Hon och mamma fick stå inne några dagar.

Katten Rioja fick en varböld på kinden efter en klo och fick dränage i några dygn och var tvungen att bära tratt. Lilla stumpan var helt förkrossad av att behöva vara instängd i sovrummet så jag satt inne och läste bok med henne som tröst. Ja jag läste inte för henne   .

I lördags var jag in till Västerås och shoppade till galan som är om en vecka. Är nominerad som årets gay och årets tv-stjärna på gaygalan som hålls på Cirkus i Stockholm den 6/2. Har köpt mina livs första stilettklackar och inser att jag måste nog antingen stöttas från alla håll eller också dricka mig full och redlös så det ursäktar en urusel gång.Typiskt mig! Ibland när jag haft bjudning har jag tillagat något helt nytt istället för ett väl beprövat recept och nu ska jag på gala iklädd stilettklackar som jag aldrig gått i förr. Jaja det reder sig nog. Fokusera framåt och uppåt och vägra skämmas. Det sista har jag nog inte förstånd till ens, då hade jag nog aldrig valt att kasta mig ut i tvrutan. Det är bara bjuda på sig själv  . Livet är för kort för att gå och skämmas!

Jag har aldrig varit på någon gala tidigare, så jag har slagit på stort och förutom köpt stilettdojjor och galaklänning även beställt tid för sminkning och håruppsättning. Ska det vara, ska det vara rejält! Jag vägrar sätta på mig gala klänning och försöka sminka mig själv lite extra. Jag är urusel på sminkning och hårfix! Jag kan inte ens sätta i ett hårspänne. Nej jag lovar jag kan inte! Vet inte hur många som sagt "klart du kan! få se!" och sen när jag stoppat dit en nål eller spänne så har h*n fått en konstig rynka i pannan och jag ser hur tusen tankar snurrar i huvudet av typen "nej hon kan verkligen inte det ser fördjävligt ut, kan jag säga det?". Så om jag ser för taskig ut på gaygalan: skyll inte på mig!  

Självklart har det jobbats med hästarna  . Äntligen börjar dagarna bli lite längre!!

Gun-Britt och jag försöker vara duktiga och komma ut både för vår och ponnysarnas skull på promenader. Här med (fr vänster) Ida, Vaja, Maja och Piggelin.

Tessan har varit här och hjälp mig med lite longeringar, både löst och i lina. Jag är värdelös på longering. Det och karuseller är inget höjdare för mig. Jag blir åksjuk efter ett varv! Här jobbar hon med Vaja och Maja som sekunderna efter stack ut genom linorna och sprang hem  

Vi fick gå och hämgta Maja och sätta på henne en longerlina, hon hade liksom missuppfattat det där med löslongering och tog fasta på ordet lös. Dutig var hon iaf tillslut och här får hon beröm av Tessan.  

Carin är gudasnäll och hur go som helst ända tills det ställs lite krav. "-Jag vill inte!" Men enträgen vinner!Gäller bara att se till att det inte är hästen som bliv slutgiltig segrare.  

Pyttelilla Pontus blev longerad för första gången, men han tog det som allt annat med ro och som självklart. Måste erkänna att han, Maisan och Samanta är mina hjärtebarn.

Titta noga! Det är faktiskt två hästar.

Brellir och Maisan samarbetar  

Sessan

Reddish och Pontus har julgransplundring

Pontus

Då flera såklart undrar så är det väl lika bra att tala om att Cosma och jag brutit med varann. Alla människor passar inte med varann. Det är sånt som inte alltid märks med en gång, såklart. Det tar tid att lära känna en människa men stöter man på partrull hos varann i tidigt stadie och det krävs mycket för att reparera och hitta tillbaka så känns det inte för min del värt det. Jag är hellre ensam än i ett förhållande som inte är bra.

Oj vilken liten bild det blev! Jag skickade den från min mobil..jaja det jag skulle visa var en bild från idag. Cia och jag tog en promenad i solskenet med 5 små ponnysar. Helt fantastiskt vårväder med takdropp och pippifåglar som kvittrade. Även busungarna Piggelin och Nallebjörn hade vårkänslor och spritt i benen. Även om det inte var tänk så, att gå från ena till den andra så föll det sig så. Cia och hennes två kompisar skänkte, eller egentligen Pether och Per, skänkte två ponnysar till mig innan jul: Bettan och Reddish. Förra helgen kom Cia förbi för att hälsa på hästarna och fika, hon hade med sig fika för tre. Hon visste inte då att det var slut mellan oss. Cia blev kvar i flera timmar,skickade sedan ett sms och på den vägen blev det. Så kan det gå! Nu är det säkert en och annan som drar öronen åt sig och tycker att jag gjort fel. Men vad är rätt och vad är fel? Jag har inte bedragit någon eller skadat någon. Cosmas och mitt uppbrott blev ett gemensamt beslut. Att sen Cia dyker upp i mitt på det vis som skedde var slumpen och en tillfällighet. Jag hade inga planer på att ge mig ut och ragga och dejta nytt, men nu stod hon framför mig och varför inte låta sig leva med livet och ta de tillfällen som livet bjuder på? Låter som jag högg första bästaför att slipp vara själv, men nej verkligen inte. Jo föresten hon blev den första och det känns som hon är den bästa  . Inser att det låter konstigt hur jag än försöker förklara, och varför behöva förklara? Jag lever mitt liv på det sätt som känns bra för mig och de nära runt mig. Varför försöka övertyga någon om något? Det finns ändå de som gör sina egna negativa tolkningar, slutsatser och liknelser liksom de som glädjs åt andras glädje och lycka. Nu blev det så här och ibland tar sg livet lite spratt och det är lika bra att hänga med. Huvudsaken är att jag mår bra! 

Vi hörs!

Har varit barnvakt åt min systerson Philip 7 år i ett dygn. Mycket film blev det, eller han tittade, jag såg endast en film som kunde tänkas vara i min smak. De andra var såna där morderna barnactionfilmer med massa märkliga gubbar. Otroligt vad leksaksindustrin tjänar pengar på skräp! Jag menar vad mycket konstigt barn "leker" med nu för tiden: bayblade (vet inte ens hur det stavas..), poccimon (kan jag heller inte stava till) och andra märkliga ting som föräldrarna måste köpa. Undrar om det var poccimon som var så poppis förut, ni vet de där plastfigurerna ungarna samlade på och kastade i backen i nått konstigt spel fast ingen visste hur det spelades och vilka regler som gällde. Barnen på förskolan och fritids gick bara runt och ägde dem och slängde dem i backen och gud nåde den som tog fel gubbe! Var inte bara en gång om dagen som vi fick medla mellan barn som hamnat i luven på varann pga dessa fula, dyra och egentligen värdelösa figurer som olovandes smugglats in i klädskåpen och byxfickorna.

Philip och jag åkte in och köpte en dvd. En film om ugglor. Ja ingen dokumentär eller naturfilm om någon trodde det, utan en barnseriefilm. Philip hade sett den på skolan och det var sååå bra! Ehh? Tur att 7-åringen kunde berätta för sin rädda moster på 38 år om vad som skulle hända och vem som var ond resp god. Jösses! Först och främst hängde jag knappt med i historien! SEn såg ugglorna likadana ut ju! Men det värsta var själva historien. Som att se en variant av Sagan om Ringen fast med ugglefigurer riktat till barn. Det var knivar och järnklo, otäcka hot och andra läskigheter. Jag frågade om inte Philip tyckte den var läskig, men nej han tyckte bara den var bra. Ehhh? Jaha? Själv var jag tacksam att han i förväg kunde berätta: "nu kommer han dö" så jag var lite förberedd.... Inser hur gammalmodig jag är, snart antikvärde på... Om de nu ser den här filmen och den typen av filmer i skolan så antingen SER barn på såna här eller så är det fel på skolan! Jag vet inte vad jag tycker skulle vara värst. Men det är väl bara inse, Astrid Lindgren historierna kommer bli lika trista och oförstående för framtidens barn som vår generation tyckte om när Elsa Beskov sagorna lästes för oss. Då tyckte iaf jag att det var otroligt sega och fåninga med sitt rim. Bilderna var vackra men det var lite "men-kom-till-sak-känsla" över dem.

Förutom att kolla på film, för det låter som det var det enda vi gjorde, så jobbade vi i stallet. Philip älskar att hjälpa till med djuren! Han knuffade ner höbalar från loftet, matade i hagarna, fyllde vatten och gosade med fåren medan jag mockade. SEn sov han i 10½ timma! Det var visst jobbigt att bli bonnpöjk!

Philip och Konjac gosar

Fåren är tacksamma att gosa med, ger man en klapp vill de genast ha mera!

När mamma och pappa kom (dvs Philip föräldrar) var vi just på väg ut på en ridtur på Carin.

Philip är jätteduktig på att rida även om han blev lite tramsig när mamma och pappa var med och inte ville lådsas om att det var roligt. Dessa jäkla könsroller kan göra mig tokig! Nu kommer mycket från barnen själva, men någonstans har de lärt sig rollerna ifrån (dvs vuxna) och att t.ex att rida är en tjej-grej. Vi försökte förklara att riddare är killar, ridande poliser kan vara både och, många tävlingsryttare är killar osv. Philip tycker det är jättekul, men att våga säga det och stå för det är en annan... Trist!

När de åkte tog jag Foxa på en stadspromenad, bara hon och jag.

Philip säger hejdå när han ska åka hem

Man tager vad man hittar för miljöträning. Sånt här "tjafs" har vi hemma med, men bäst att testa utanför hemmets trygga vrå med.  Och? tycks Foxa tycka.

Vi gick förbi lekparken idag igen och nu var ´det så pass ljust att det gick att fota. Vi har med andra ord varit här förr.

Foxa visar prov på att klautrofobi inte ligger för henne. Hon ålade in i loket och letade godis trots att hon knappt kunde vända där inne. Var nästan så jag blev lite orolig ett tag. Var nämligen med om ett skräckfenarie med en utav mina springrar för ett antal år sedan som kröp in under en stor stenbumling på en klipphäll och inte kom ut!! Vilken skräck för oss båda! Tillslut lyckades jag lirka ut henne. (hoppsansa dax att klippa klorna ser jag nu!)

Letar godis i vagnarna

Och i en bil. Hon fick röra sig som en våg med kroppen. Upp och ner, ner och upp. 

På tillbka vägen hittade vi en större variant av gallertrappa att gå lite i. Hon ser osäker ut, men det är hon inte. Hon gick obrydd upp och ner om och om igen. Störtcool hund!

Nu är det vuxen filmtajm framför brasan. Attans vad det har börjat blåsa ute! Hoppas det lugnat sig tills imorgon. Då blir det hästar hela dagen lång.

Vi hörs!                     

Men man kan inte faktiskt inte leva på Mac Donalds. det är med stor sorg och tungt hjärta jag konstaterar detta efter en höst med många hamburgare  . Härligt härligt men farligt farligt! Som ni nog förstår är jag svag för hamburgare och matlagning är så tråkigt i ensamhushåll! Det är lätt att svänga in när man ändå har vägarna förbi, dessutom är det gott. Ska visst vara nått vuxet att säga att man ledsnat på Mac Donalds, men på den punkten blir inte jag vuxen.

Men det är inte nån hälsokost direkt, det fattar även jag. Mycket flott och salt. Jag är alltid trött den här årstiden, det är som tyngst på gården och kortaste dagarna. Har varit ovanligt trött senaste tiden. Nästan oroväckande trött, men jag känner mig inte sjuk på nått sätt. Bara som kroppen är gjord av bly och huvudvärk på det. Allt är tungt och jobbigt, till och med att gå. Nu syns inte hamburgedieten på mig, inte utåt sätt iallafall. Skulle nog behöva injecera med kaustiksoda för att rensa blodrören  . Men jag känner att den dieten har inte bidragit med någon energi åt kroppens celler, batteriet har slocknat. Anna Skipper kom och hjälp mig   !! Så jag boostade upp med pasta och massa nyttiga grönsaker såsom morot, broccoli, paprika mm. Nu sägs pasta inte vara det bästa på denna jord heller men bättre än det andra alternativet iallafall. Jag tänker inte ge nått nyårslöfte om bättre matvanor. De kan jag ändå inte hålla. Men jag kan lova mig själv att försöka anstränga mig, matlagningen är inte svår, bara tråkig och alltid fel i tiden. Men det är ett nödvändigt ont.

Julen har varit här och vänder snart åter. Min jul var härlig på ett enkelt sätt. Firade julafton hos mina föräldrar och syskon med familjer. På juldagen kom Cosma och stannade en vecka ungefär. Nu längtar jag tills vi ses nästa gång! Vi hade minijulafton när hon kom upp med gran så grann i sin naturliga form, endast med belysning. Nja om sanningen ska fram så orkade vi inte klä den.... Den ska ju ändå ut snart igen! Men den doftade gott och spred lite julkänsla. 

Här var det jul minsann!

Nyårsafton var jag hemma helt alena med djuren. Nyår är ingen storfirarhelg för mig. Djuren kommer i första hand, jag måste hålla mig nykter om någon häst skadar sig och måste in på vård. Raketer och smällare är ett otyg enligt mig! Förbannade många gånger under nyårsafton över hur i helvetes mycket pengar folk väljer att skicka upp i skyn?! Helt ofattbart! Till vilken glädje? Ett owaw på två sekunder och sen var de tusenlapparna borta och ner rengar tungmetallerna över vår jord. Djur, både vilda och tama, blir utom sig av skräck. Hästar skenar, bryter benen på halt underlag, hundar hyperventilerar och kan dö av stressen, dräktiga djur kan förlora sina foster i stressen, hus brinner ner av felriktade raketer, folk skjuter bort händer och ansikten osv men ursäkta hur kan det vara tillåtet att leka med såna "roliga" vapen där merparten av de som bränner av dessutom inte ens är nyktra?

På tal om halt underlag, säger som min vän Åsa: "det här vädret är en förnedring för alla hästägare".Jag kan bara hålla med. Det är ju knappast så att jag hjular ner till stallet och grejar med hästarna. Nej snarare kämpar jag med min motivation. Allt är lerigt och skitigt. Precis allt. Jag, hundarna, inomhusmiljön, hästarna, hagarna, gräsmattan, ja praktiskt taget allt. Snart tvättar väl inte tvättmaskinen rent längre utan bara centrifugerar lervälling. Att dagarna är kortast på året är heller inte motivationshöjande. Nu tackar jag för att det inte är en glasgata av is heller, det är faktiskt värre ändå. Ni vet sån där skridskois som det knappt går att styra på trots dubbäck. Men jag är så less på lera! Men jag räknar med att den isen kommer, med det här vädret så får man förbredd på allt.

Fy vad jag låter negativ! Men som sagt, mycket slit och lite glädje just nu. Men det kommer ljusare tider, det är ett som är säkert! I väntan på bättre tider släppte vi hästarna från kravallhagen i fårhagen istället. Vilken lycka! Fölen kunde springa och leka utan att köra som ett motorkrossrallylopp.

Kass bild egentligen, men för mig utstrålar den Najades lycka över fast mark!

Tjohoo ett berg mitt i hagen! Vilda fick känna på känslan att gå från minst till störst av alla.     

"- Matte jag ska viska en sak", lilla Sessan fick minsann ner matte på alla fyra i en kontig vinkel.

Glada hästar = glad matte!     

Cosma är min glädje i lersoppan! Längtar tills vi ses igen,känns som en evighets sedan fastän det bara är någon vecka.

På middag hos mina föräldrar under juldagarna.

God fortsättning på er alla läsare! Nu är jag tillbaka efter ett litet juluppehåll  . 

Vi hörs!