I helgen introducerade vi våra hundar med varann. Det var dags för det nu, det är hjärtskärande att behöva lämna dem hemma när vi träffas. Cia har två små vita tussar som heter Snowy och hans son Oskar. De är båda två kastrerade vilket givetvis underlättar på alla sätt och vis. Snowy är en dvärgschnauzer och Oskar en riktig gatukorsning mellan Snowy och fransk bulldog/ norfolkterrier och nått mer.

Vi var pedagogiska och gick en promenad så de fick gå och nosa på varann i farten och hamna bredvid varann utan att de tänkte på det. SEn satte vi alla i min bil som har två burarsådefick sitta och "prata" med varann i några timmar medan vi åkte och fikade och bilade omkring för deras skull.

Vi höll på att bli vittne till en rejäl älgolycka vid Stallarholmen! Shit vad det var nära! Älgen klev ut varpå jag stod på bromsen men mötande bil kan omöjligt haft ögonen på vägen. Älgen stannade mitt i mötande körfält. Jag insåg snabbt att mötande bil inte såg den trots att det både var ljust, raksträcka och att den stod mitt framför den. Helt otroligt! Vart i helvete tittar folk som kör bil?! Bilisten bromasade inte in nått(jag tittade i backspegeln så fort den passerat) trots att jag hängde på tutan och på så vis fick älgen i rörelse så den med någon halvmeter hann undan med vänster bakben i flykten. Fy så otäckt! Antagligen hade det gått illa för både bilförare med ev passagerare och älgen om de hade smällt. Bilisten tycktes inte uppfattat alls vad som höll på att hända! Som sagt, vad i hela fridens namn gör folk när de kör bil?? Det stod en kalv alldeles i skogsbrynet som ville efter mamman. Jag stannade mitt på raksträckan med varningsblinkertsen på. Tog rätt lång tid, typ när bakomvarande bil skulle köra om utan att direkt sakta ner, som den föraren fattade vad som rörde sig på var sida om vägen. Hur är folk funtade? Tror de att jag stannar för nöjes skull mitt i körbanan och blinkar med varningsljuset eller tittar folk på sin motorhuv och knappt det ens? Usch så många idioter som är ute och kör på vägarna! Fruktansvärt att ens egna liv många gånger ligger i deras händer...

När vi kom hem igen gick vi en kort koppelsväng med vovvarna innan vi gemensamt gick in på gården och släppte dem lösa. Medan vi fodrade hästarna fick hundarna bekanta sig i lugn och ro på stora ytor så ingen skulle känna sig trängd.

När vi kom in var all spänning släppt. Snowy var däremot först helt besatt av tanken på att få jaga en katt.

"-Vem fan är du då?"

"-Hörru din lilla blekfis kom inte här och stick upp!"

"-Nää vaddå jag hade aaaldrig tänkt jaga honom..."

Amy och Oskar myser medan Snowy bekantar sig med katterna.

Det är inte lätt att ha tuff attityd mot 6 orädda katter. Lilleprutt (under bordet), Konjac (svart) och Boris (vit/röd) bryr sig föga om Snowys stela ben  .   

Morris tycks tycka det är skönt att ha vänner i hans storlek. Men bäst att visa sig snäll.

Imorse när vi kom ner till stallet hittade vi en liten rymling. Piggelin hade lyckats klättra genom eltrådarna utan att dra ner något trots att elen fungerar. Aja baja Piggelin! Här är dock insläppt på gården igen.

Snowy

Oskar

Amy övervakar morgonrutinen

Idag var vi på kalas hos min systerson Philip som blev 8 år här i veckan. På vägen hem stannade vi på IKEA. Det blev inget märkvärdigt och större köp. Oskar blev åksjuk och kräktes på sin fårskinnsfäll på lördagsutflykten så de fick en ny fäll. Själv köpte jag några gossedjur, små råttor till vovvarna. Morris och Minna älskar att gå runt och suga på leksaker medan Amy helst mördar dem och drar ut innehållet. Men det är ju deras saker... Med en sån vovve går det inte köpa dyra leksaker, sen fattar jag inte varför alla hundleksaker måste ha pipljud. Amy vill ju ha själva pipgrejen och sliter leksaken i stycken på nolltid.

Lycklig vovve!

Bröderna Konjac och Martini undersöker den gigantiska musen i deras hus! Kunde den vara äkta?

Döda!!

Konjac har nu upptäckt att den är på lådas och kloar uppspelt på klöspallen. Då kommer Fjodor och smyger...

WOW!

"-Fy så pinsamt! Typiskt människohumor!"

Morris sover nu lyckligt i biabädden ihop med tre goseråttor   .

Vi hörs!

Nu har jag varit på min livs första gala   . Det var en upplevelse på många sätt. Under måndag eftermiddagen åkte jag till Västerås och piffade till mig. Som sagt vad  gör man inte för en gala?

Sminkningen gjordes på Make up store och själva uppsättningen på Cut & Blow av Valencia Roaks. Det roliga var att jag bara högg tag i någon frisör och så visade det sig att Valencia jobbat i Stockholm och stylat kändisar. Ibland har man flyt! Jag chansade ju bara, så typiskt mig   .

Jag är verkligen så himla nöjd med håret!! Dagen till ära med löshår. Jag hade fått i uppgift att leta smycken alt hårgrejer i orange som skulle matcha min klänning. Hittade dessa örhängen som Valencia sen gjorde om till hårdetaljer.

Stressade hem och vände. Min goa pappa var där och passade gården så jag behövde bara rusa in efter väskan. Vi hade bokat bord på Cirkus vilket visade sig var rätt onödigt eftersom jag redan  var bordsplacerad   . Men hur skulle jag kunna veta   ? Hade bett om att få information men vissa bitar föll visst bort.... Liksom de faktum att gå på "röda mattan", Cia och jag satt väl och åt när de fotades av qx för oss lyckades de missa. Inte för att det spelar mig någon roll egentligen men lite märkligt är det ändå.

Tycker personligen att vi var snyggaste paret   hihi här fotar vi oss på hotellrummet innan.

Jag hade Carl-Jan som bordsherre. Trevlig prick och vi pratade bl.a om viner och vilt.

Cia satt bredvid Tomas Ledin (som nog inte hade kommit vid fototillfället) och Babsan.Jag säger bara Lars-Åke: vilken härlig människa! Han och jag är ju Gävlebarn båda två och har Furuvik gemensamt. Kul när man hittar saker att tala om bara "sådär". Jag tror jag blev lite kär i hans person   .

Han bjöd på många skratt men var långt ifrån ytlig.

Mina goa supporters: Annika, Jessica och Anna från bondesommaren och Sundbyholm. Tack för att ni kom! Det betydde jättemycket! Även Annette var där i publiken men var tvungen att gå pga jobbet innan vi stötte på varann. Hur korkat är det inte att glömma ta varanns telefonnummer då? Men jag hoppas det blir fler tillfällen.

Hur det gick med stilettklackarna? Långt över förväntan, men på efterfesten åkte de av   . Och nej som ni såg vann jag ingen pris. Men det spelar absolut ingen roll! Jag hade inte räknat med något pris och var tacksam över att jag slapp raggla upp på scen i skorna och få sovmorgon på tisdag morgonen. Anton Hyssen var ju tvungen att stiga upp när jag sov som bäst och sitta på nyhetsmorgon   .

Vill passa på att tacka för allt stöd, alla fina mail, brev mm som jag fått under 2011 iom bonde. Tacka alla som nominerat och röstat på mig! Jag är väldigt rörd över det och det tog ett tag innan jag förstod hur mycket min medverkan i tv har gjort för många. Det tog också tid att vänja mig vid tanken att jag blev en förebild och någon att på ett eller annat sätt se upp till. Jag måste vara lite naiv nu när jag ser på det i efterhand, men jag gjorde det ju egentligen bara för min skull. För att finna kärlek genom att lysa upp mig inför även de som jag annars aldrig hade mött eller fått kontakt med. Tack!

Vi avslutade Stockholms vistelsen med att äta ihop med min mamma på Östermalmshallen. Blev en perfekt bakismat: bruna bönor och fläsk. Mmmm jag gillar det!

Skönt var det att komma hem och krypa i skoteroverallen och den fula röda toppluvan som Morris tuggat av toppen på. Kul att få tillfälle att vara riktigt snygg, men ack så skönt att få gå i sina vanliga storstövlar igen! Här trivs jag bäst, långt från glitter och glamour.

Galan sänds i nedkortad variant på fredag 10/2!!! (tror det var 22.15 alt 21.15 så kolla tvtidningarna)

Vi hörs!

På ridskolor brukar man säga att den som ramlar av ska bjuda på tårta. Igår fick Cia och jag varsin luftfärd  . Det var faktiskt ganska komiskt. Cia var yr i huvudet hela dagen men vi bestämde oss ändå för att ta en skrittur i den fina vintervädret. Jag valde att ta med mig stora kameran, vi skulle ju bara skritta och inte ramla av. Jo tjena! Vi red utmed salixskogen (energiskog) och där är vi alltid noga med att prata högt och göra oss hörda. Salixen är en hemvist för vilda djur, de får skydd och värme där.

Gud va vi skrattade åt min utsstyrsel, ser ut som en jättebebis  . Men det är varmt och jag hatar att frysa! Tur man inte måste vara snygg jämt...

Cia och Lekis på väg ut på tur. Cia har både tävlat och dömt islandshästtävlingar tidigare.

Uppe i salixskogen stannade vi och lekte med kameran på lååånga tyglar. 

Eftersom bakgrunden inte var bäst på förra bilden red vi vidare för att hitta fint fotoställe. Just den här bilden är så unik. Jag fotade sekunderna innan Lekis får syn på rådjuret 5-10 meter ifrån honom, gör ett kast och vänder tvärt. Jag hann just få på mig kameran igen. När vi kom hem zoomade vi in på bilden och ser det oförargliga djuret längre fram i bild. Egentligen gick Cias fall i slowmotion, hade jag haft hjärnan med mig hade jag hunnit av och tagit tag i Lekis. Men som den superhjälte jag är tittade jag på  . Lekis började kuta hemåt och Maisan var inte sen att haka på. Jag hade inte en chans att få stopp på henne iom att tyglarna var långa och jag satt barbacka. Jag hade kanske kunnat skena med hem men valde att släppa och glida av. Hellre ramla på hyffsat mjukt underlag än ute på grusvägen. Hur knäpp är man som tänker på att skydda kameran då?? Slog mig rätt illa på höftkammen men inte värre än att jag kunde linka hem. Blir en halt primadonna på galan imorgon, i höga klackar! Jag som hade gå-i-höga-klackar-ångest redan innan skadan  .  Kan lova attvi var överhettade efter en mindre språngmarch över en knagglig åker och 4 km hemifrån. Hästarna sprang hem, de tog rätt väg så vi såg dem från åkern. Jag är aldrig orolig att de ska springa bort, de kutar alltid hem till flocken. Värre är om de blir stressade av att folk försöker fånga dem. Då kan de dra långt och hamna på 55:an eller fastna i skogen med sadel och träns och skada sig. Det är bara låta de löpa hem. Därför vill jag aldrig rida på andra sidan om 55:an även om den skogen kan locka med sin fina natur och ombyte av miljö. Men det är inte värt en trafikolycka. 

För att avsluta bra hoppade vi upp på hemmaplan och red i trädgården. Maisan med sin hydda var helt slut efter sin joggingtur så hon fick bara skritta av sig utan krav. Lekis fick däremot ett träningspass.

På eftermiddagen kom Cia syster med delar av sin familj  förbi med fika.

Vilken himla tur att de hade med sig en semletårta dagen till ära!

På kvällen åt vi middag ihop och tittade på melodifestivalen som var en ren besvikelse. Hur kommer vissa bidrag med?? Hur låter då de som inte kommit med kan man ju undra  .

Vi hörs!