DEn här veckan har ägnats åt vårstädning av stallplan och trädgård samt fårhagen bakom huset. Det som göms i snö...ja ni vet. Massa gammalt spillhö har samlats upp och lagts på komposten. Hela stallplanen dignade av en tät matta. Nackdelen med småbalar med hö, det lossar alltid så förfärligt ur dem. Men nått annat än torrhö kan jag dessvärre inte använda då några av shettisarna inte klarar av att äta ensilage, inte ens med hög torrsubstans. Har testat olika leverantörer, olika torrsubstanser, näringsvärde etc. Men vissa blir risiga hur jag än gör. Annars är sk hösilage praktiskt och jag tycker det luktar gott.

Min pappa och jag har sågat ner träd och grenar och rensat upp lite. Gräsmattan blir så tråkig när den inte får tillräckligt med ljus. Ja detär inte bara att såga ner några träd. Allrahelst när de bästa grenarna ska delas ut systerligt och broderligt i alla olika hagar och boningar. Äppelkvist-fest!

Fåren gillar knopparna och barkar gärna av buskar och mindre träd. Lammen lärde sig snabbt att hålla sig framme så de fick några knoppar innan Tanterna moffat i sig det bästa. 

Den som gapar efter mycket....

Vi eldade upp alla kvistar som gick och resten får bli ved. Tycker att bibeln är lite mesig med sin brinnande buske... Vi råkade sätta fyr på ett gammalt ihåligt torrt äppelträd som omedelbart stod i ljusan sken! Snabbt fram med slangen (och tack och lov att jag har långslang på vinda!) ochsen spruta på x antal liter tills trädet fullständigt badade i vatten. Läskigt om rötterna skulle ta eld! Jag som alltid är otroligt försiktig med eld och ljus men man ser hur frt det kan ta eld och sprida sig  .

Vädret har ju varit helt underbart! Det har slagit om så fort att hästarnas vårfällning inte har hängt med. Red Maisan idag och hon var till och med sjöblöt av svett i ansiktet under tränset! Ändå skrittade vi bara 4 km. Hon var i och för sig inte ett dugg samarbetsvillig och sugen på att gå på promena utan sällskap så vi hade lite disskussioner om när vi skulle vända. Men det är bara på't igen imorgon och låta henne vänja sig.

Jazzo åkte på en halvklippning. Tog fram rakmaskinen och skalade av honom så att han ska slippa få värmeslag nu när han ska börja köras och snart gå lektioner igen. Äntligen är det barmark även på skuggpartierna så vi kan börja jobba med vagnen igen. Ja han blev inte snygg  . Men jag ville spara under magen på honom iom att han bor ute på lösdrift. Ska förbättra lite imorgon och ta bort lite utav kjolen. Men det är så typiskt mig att glad i hågen gå ut och loss med rakmaskinen och komma på vartefter att jag undrar hur de ska se ut  . Om någon undrar hur såna här hästar kan bo ute året om även under den kalla årstiden så ser ni nu vilken enorm päls de ha! 1 cm tjock och otroligt tät päls med både täckhår (överhåret) och underull. Att låta de vara ute är inget konstigt, deras päls ställer sig rakt ut när det är kallt och blött och bildar luftrum som håller värmen. Otroligt vad det kan skilja på hästsorter! Däremot att låta de jobba i den här värmen i sin fulla päls tycker jag är djurplågeri så det är schysstast att hjälpa vårfällningen på traven även om hästarna ser lite roliga och fula ut.  

Carin ska oxå sättas för vagn nu men jag stämde först av henne med sk tömkörning för att se hur hon reagerade. Hon är en trygg klippa som fungerat kladerfritt med barngrupperna men det är ju skillnad på att gå bredvid och gå först. Har ingen lust att ta risker trots att jag inombords kände på mig att hon skulle vara säker. Vi får se om jag behöver klippa ner henne också. Men hon har kommit längre i sin pälsfällning än Jazzo.

Avslutar med bilder på Amy och Morris tagna en kväll innan insläppet av "innehästarna".

"- Är du inte klar snart!?"

"-Nähä blir till att sova i stallet natt....suck.."

Vi hörs!                     

Tog den härbilden utanför husknuten idag:

Snödroppar, ett säkert tecken på att våren är i antågande!

Annars så har det varit fina dagar men otroligt blåsigt. Jag går och drar på en förkylning såsom många andra och kraftig hosta och blåst är en dålig kombination. Idag var det rätt vind och lä på stallsidan så Gun-Britt och jag tog en fika i solen och värmen och pratade ikapp oss.

 Det var länge sedan vi sågs. Vi båda har haft fullt upp på varsitt håll. Sen tog vi ut ett gäng med hästar och borstade igenom dem och hjälpte vårfällningen åt rätt håll. När den enorma shettis resp islandshästpälsen faller av är det bäst att inte borsta med öppen mun i motvind  . Att borta loss pälsen är inget engångs projekt utan pågår under lång tid. Pälsarna blir matta och mjälliga och de ser för en period gräsliga ut.

Cleo, Tunstas Cleopatra, fick även ett välbehövligt svansbad. När det blir ännu varmare och vindstilla blir det heltvagning. Kände en liten bäbisspark i hennes mage idag   Iiiii vad spännande!! 

Amy och Morris låg och njöt i värmen utmed stallväggen.

Alice Gold

Sagas Lisabeth

Sagas Reddish

Fatima

Fjällbäckens Prinsessa

Puss på dej "schiiiitonge"  

Kaninfamiljen som bor i lekstugan njuter över att ytterdörren står öppen.                 

Synd att jag går på halvfart just nu men det kommer bättre tider. Det är så mycket jag vill göra nu när det är så underbara dagar och det är superfrustrerande att kroppen småstrejkar. 

Ska betälla tid till Leira och Maisan för hältutredning. Gjorde veterinärbesiktning på Leira inför försäljning men hon gick inte igenom. Har en kraftig hälta på vänster framben. Inget som märks och syns. Veterinären som besiktigade henne tyckte hon var en fräsch 15-åring när hon kände igenom leder och hästen i övrigt. Longerade henne i båda varven i trav på tungt underlag dessutom och visade skritt och trav  rakt fram på hårt underlag. Hon rörde sig fritt och obehindrat. Men sen, när böjprovet (veterinären böjer lederna och håller de böjda 1 minut) var så hoppade hon på tre ben och ville inte sätta ner vänsterbenet alls på lång stund. Höger fram var helt opåverkat men båda bak var lite knackiga i gången. Men å andra sidan är hon omusklad och har lätt patella upphakning så det kan vara det som stökar till det där bak.  Jag hade tänkt mig ett nytt liv för Leira med mer aktiveing än vad jag ger henne och spekulanterna var jätteintresserade. Men nån försäljning blev det inte.... Nu måste hon till klinik och röntga lederna och få en diagnos och behandling. Tar även med mig Maisan in. Hon har fightats i hagen och fått broddspark rakt in i samma knä två gånger. Hon känns inte helt fräsch och biter tag i bettet på ena sidan (skadesidan). Behöver inte hänga ihop men med tanke på att hon vilade 2/3 av förra året pga skador så är det värt att kolla upp.

Alltid är det nått  . Men jag försöker inte hänga läpp för det utan fokucerar på det bra busarna ger.

Vi hörs!           

Gissningsvis är det mest hästtokar som uppskattar dagens inlägg  . Massa bilder på samma sak....

Cia tömkörde Ida och Maja i helgen efter att jag impulsköpt en tömkörningsgjord i shetlandsstorlek. Nu var den för liten för mina bastanta damer så vi satte ihop den jag redan hade till de stora hästarna med den nya. egentligen var vi ute efter täcken till fåren. Hundtäcken. Men det tycks som zoobutiker bara fått för sig att småhundar fryser... Har i och för sig mängder av hundtäcken som passar över ryggen på fåren men eftersom de har djupare bröstkorg så blir det för taight. På en hästbutik hittade vi små söta shettistäcken i ull och typ thermo light. Kändes ironiskt att klä på ett får ulltäckemen om de digivande tackorna ska få behålla nått hull mpste de ha hjälp att spara på energin. De fryser så de skakar stackars arma krakar! Ändå får de mängder med hö och kraftfoder, men mitt mattehjärta kan inte se dem frysa.

Nu har alla fem fåren varsitt täcke och slipper frysa  . Nu ska det bli väderomslag och våren knackar visst på dörren men nu har jag täcken till nästa omgång iallafall.

Ida var först ut på arbete. Ung och oerfaren. Ida är en pigg och känslig typ. En stor häst i litet format. Oerhört snäll och vänlig men känslig och blir fortfarande lite spänd med nya människor. Men hon var jätteduktig! Jag har tömkört henne med vanlig körgjord på vägar och i trädgården. Hon är styrbar och vet vad det handlar om även om hon inte riktigt har accepterat bettet och är väldigt oruttinerad.

Söt som socker är hon! En riktig sagohäst.

Liten och duktig!

Visst är den söt den lilla rosa gjorden? V fick skarva ihop min gamla gjord till de stora hästarna då den rosa var för liten runt buken på mina bastanta damer. Ändå är inte Ida någon tjockis i större mått.

Majas tur.

Maja är äldre och inkörd. Men hon är hetsig och stressig att köra och vill inte riktigt acceptera en förhållning så jag har slutat köra henne med vagn för att i tid istället börja om igen och lära henne från marken.

Fina Maja!

Tömkörning är bra, inte bara för att köra in en häst, utan för att se till att de bl.a böjer och tänjer sig i sidorna som gymastik som gynnar en liksidighet. Hästar är liksom vi höger- eller vänsterhänta och man behöver hjälpa dem att stärka båda sidor lika mycket så de bildar lika mycket muskler på båda sidor och inte är stel och orörlig i sin svaga sida. Därför jobbar man de i cirklar där de får flytta sig in och ut i sidled och gå böjda. Det gynnar till en längre hållbar häst även om det kanske för en ovetande kan se konstigt ut att rida och köra en häst runt runt på en sk volt(cirkel) och i sidled.       

Här jobbar Cia med Maja i sidförande rörelser och får Maja att går snett framåt.

Även Maja är docksöt och väldigt positiv till arbete och älskar att bli ompysslad och stå i centrum.

Duktig!

Amy och Morris låg i solen och väntade på att vi skulle komma tillbaka.  

Vi hörs!

Känns nästan platt och otillräckligt att i skrift tacka för alla de fina och stöttande kommentarer jag fått. Jag är överväldigad och har efter mycket funderade bestät mig för att fortsätta skriva. Dels för att jag saknade det nästan omgående. Har ju hållit på i många år och "tänker blogg" (låter ju nästan helt skadat men när jag gör nått så känns det så roligt att få dela med mig). Även om jag skriver långt från varje dagså går jag ofta och tänker ut en blogg i huvudet när jag t.ex mockar. Bilderna är många gånger långt ifrån bra varken kvalitetsmässigt med ljus och skärpa utan mer som ett kompliment  till texten eller för att mer eller mindre tala för sig själva. Att skriva är en del av mig. Jag vill inte förlora den delen av mig.

När humöret stillat sig och jag kunde tänka mer klart kom jag på att jag kan utesluta kommentarer. Vad den bittra illasinnade människan tycker i sin trista vrå är upp till h*n. Så länge jag slipper ta del utav det så bryr jag mig inte. Skiter fullständigt om det som en uttryckte det " Pågår vadslagning om hur länge detta fantastiska förhållade ska hålla". Har folk inte roligare och vettigare saker att göra?! Sorgligt. Men det är deras grej isåfall. För mig tyder det på ytlig vänskap och umgänge, men jag får väl se det att det är tur att jag kan bidra till deras gemenskap. OM det nu ens ligger någon sanning bakom...

Tråkigt på sätt och vis att utesluta kommentarer, men å andra sidan: nu vet jag att många uppskattar det jag skriver och med tanke på antalet läsare så var kommentarerna ändå endast ett fåtal. Jag skriver inte för att varken få massa kommentarer eller högt läsarantal. Jag skriver för att det är så himla givande för mig!

Vill ändå åter igen tacka mitt varmaste för all stöttning och alla värmande ord!

Kram på er därute  

Vi hörs väl då igen    

Och där rann bägaren över. Nu har jag fått nog av spydiga och ibland rent elaka kommentarer. Allt tyckande och ifrågasättande. Alla nyfikna frågor om mig som inte ger mig själv någon nytta att svara på. Alla som lägger sig i.

Har en uppsjö av kommentarer och frågor som jag inte har någon som helst anledning eller lust att svara på. sen finns det ibland kommentarer som blivit lite inaktuella att svara på som faktiskt inte ligger under ovanstående kategori, så bara för att jag inte lagt ut just din behöver den inte vara stötande. Men jag tror med all säkerhet att de som skrivit spydigheter och dylikt känner sig träffade.

Jag har ingen som helst skyldighet att berätta och redogöra för vad som händer här på gården, varken vad gäller mitt privatliv eller djuren. Jag har gjort det för att jag har tyckt det var roligt. Under 7 års tid har vänner, bekanta och familj och nu även helt okända människor fått följa mitt liv med mina djur. Men nu har jag fått nog. Jag tänker inte vara slagpåse för varken bitterhet, avundsjuka/svartsjuka, missundsamhet, klandranden, och andra liknande saker.

Jag tänker inte öppna min dator med obehagskänsla över vad för typ av fråga, kommentar eller gästboksinlägg som ligger och väntar. Det finns gott om idioti som ligger sparat på min dator, sånt ni aldrig kommer få se. Jag bara undrar hur det kan komma sig att man får näring ur att skriva ner elakheter mm?

Känns såklart jägttetråkigt att behöva göra det här. Vet att många där ute uppskattar min blogg, både bland vänner, bekanta, familj och ni främmande läsare.  Men jag har kommit till en gräns där jag inte längre vill delge mitt liv. Har ingen lust att ge näring åt någon som nyttjar det mot mig. Tyvärr så stjäl det negativa så mycket av glädjen att skriva och lägga ut bilder att det inte är känslomässigt värt det längre. Tyvärr så segrar det onda. Fördjävligt men jag antar att det sitter någon och ler i mjugg nu. Men vänd på det ochde personerna förlorar själv då de inte längre kommer få inblick i mitt liv. Hur det går här på gården med djuren och gårdslivet, hur min och Cias kärlek fortsätter mm. Nu får de hitta någon annan stackars sate att klämma näring ifrån. 

Ja jag är besviken och arg över vilka friheter en del människor tror sig ha rätt till.

Hejdå! 

Nu var det ett tag sedan igen. Men det händer så mycket och bloggandet har fått stå tillbaka. Man hinner inte allt, uppenbarligen. Nu sitter jag ute i solen på ett renskinn till fågelkvitter och fårens bräkande tjat. De är dax för lunch alldeles strax.Hade med mig en godispåse ut och genast stod det ett gäng småhästar och tittade uppfodrande på mig vid staketet. Godis är gott! Tycker så även tottopållar. Carin gnäggade lite talande. Carin gillar prassel i påsen. Prassel i påsen = gott.

Idag är det helt ljuvligt. Känns att våren är påväg. Köpte några sticklingar på växtbutiken men de har ännu inte kommit i jorden. DEt är så dyrt att köpa färdiga växter så jag tänkte i min positiva stund att jag kunde ta ansvar och driva upp några istället. Vi får väl se hur det går med den saken,men tanken är bra  .

Det kutar omkring en fasan här i bygden. Gillar fasaner. De är både vackra och låter kul men framför allt ger ljudet såmycket flashbacks sedan jag höll på med fågelhundsträning med spaniel. Lustigt hur ljud tar en tillbaka till situationer och gör att man i känslan kan återuppleva en situation/tillfälle etc.

Denna fasan kunde dock ha ställt till det rejält härom dagen. Amy,min engelska jaktsetter, och min förvisso kastrerade cockerhane Morris parade sig. Ja helt olovandes såklart. Jag trodde faktiskt inte att han hade några sådana drifter och lustar kvar, men ack så fel jag hade. De pippade lyckligt i trädgården när jag kom ut  . Hundar fastnar i varann i sk hängning och så även Morris och Amy. Jag satte mig bredvid och höll ett tag runt dem för att verkligen se till att ingen hittade på nått tok. Nu tror jag inte det. De brukar alltid sköta det där cäl men man ska alltid närvara för säkerhets skull. Det var just sån säkerhets skulls tur att jag var där. Tror ni inte fasanjäveln kommer spatserande iträdgården på sisådär lagom avstånd. Lät gjorde den jäkeln också! Såg framför mig värsta senariet hur Amy med Morris på släp  ur rumpan for iväg efter fasanen ochalla skador som kan uppstår då sker! Höll ett benhårt grepp och förbannade den vackra fågeln som värdigt och stllsamt gick vidare under höga toner. Frid och fröjd och hängningen var överungefär samtidigt som odjuren gett sig iväg. Såna gånger vaknar inte bara jaktlusten hos settern utan även hos matte. Pang på'ren!!

Länsstyrelsen var här och gjorde en uppföljning av förra besöket de hade innan sommaren för att se att de åtgärder som skulle göras var åtgärdade så de kan avsluta ärendet. Hu jag skulle aldrig vilja ha deras jobb! Tänk att gå runt och syna i andras egendomar med måttståck och granska allt. Det är bra att de finns, det är inte det jag säger.Men jag undrar hur många som trots att de vet att det är för djuren och deras bästa som tycker det känns helt bekvämt att ha granskning av det bästa man har. Ingen som jag pratat med allafall. Årgärderna var ju fixade och djuren mår bra. De verkade nöjda med det de såg och även om jag tycker att vissa frågor är korkat onödiga så måste de t.ex ställa dem. Får fåren gå ut någongång? Öhhh?? Skojjar ni? Tror ni på allvar att jag håller 5 får på 9 m2 året om livet ut?? Men vad ska de ut nu att göra, på halt/isigt/lerigt underlag utan något att äta på med 6 små nyfödda lamm. Ja ibland fick jag bita mig i tungan.... Såklart de är ute! De är ju mina gräsklippare och sällskapsdjur. De händer ju till och med att de går in i köket om dörren står öppen även om de inte har tillåtelse. Jaja det är deras jobb. Jag vet att mina djur mår bra och att jag sköter dem efter bästa förmåga. Att jag sen pratar bebisspråk och gullar med den hindrar dem inte från att leva det liv de som djur behöver. Känns iallafall skönt att veta att en utav mina veterinärer jobbat som länsveterinär. De är här till som tätt och räddar får i nöd, vaccinerar, kolikåtgärder mm

Verksamheten håller på att planeras även om jag väntar lite med att dra igång. Än är våren lurig och rätt var det är så är det isgata igen och kyliga vindar. Men det ska bli roligt att starta upp. Barnen blir så lyckliga när de får sköta om och rida på ponnysarna. Ponnysarna är också lyckliga när de känner att de får en uppgift.

Gamle Aldon kommer få somna in här i dagarna. Har har gjort sitt nu och är gammal och trött. Ingen vet exakt hur gammal han är men långt över 20 iallafall. Pannan är alldeles grå liksom runt hovarna och han är trött och kraftlös. Till och med Nelly 5 år sa spontant att Aldon ser ledsen ut. Ledsen är han inte, men hans liv har passerat bäst-före-datumet. Alltid jobbigt att säga farväl men måste man så får man se det som ett privilegie. Att slippa se de tyna bort eller lida. Djuret som dör lider inte, det är vi som blir kvar som är ledsna. Även Peps har fått somna in. Peps var sjuk och även om veternärena som tittade på honom inte kunde ställa någon diagnos så finns det en gräns när det inte går längre. Trots mat i överflöd och extra tillskott fortsatte han att tappa muskler och hull. Hans röreslemönster var inte sunt, hela han gick som om varje steg var jobbigt. Peps blev 17 år.

Resten får bilderna tala för:

Pontus och Lekis. Småkillarna Pontus, Nalle, Piggelin och Jazzo brukar gå in och leka med stora grabbarna Lekis och Brellir. De finns två vindskydd bakom huset så småhästarna kan välja var de vill bo. Ofta hänger de i islandshagen men ibland blir leken för tuff och då går de hem till sig. elbanden sitter så de små kan gå under men inte de stora.

Vackra Carin längtar liksom jag tills det är helt isfritt så vi kan köra och gå med ridgrupperna.

Liten börjar bli större. Vilda.

Bl.a det här har jag roat mig med medan bloggen har legat orörd. Först hacka loss skitklumpar med potatishackan och sen kärra bort det.

Krigsveteranen Chips har börjat ledsna på morötter efter vinterns tilldelning. (han var i slagsmål med annan kanin och blev ärrad här och där)        

Påfyllning inför kvällen

Fårklipparn har varit här och frisserat tanterna och Rump-Nisse. Klövarna avslöjade dockatt de varit ute mycket och slitit ner dem, fanns inget att klippa bort.   

Nakenchock!

Ungtackan klipps för första gången. Ville inte riktigt samarbeta.

Brrr kallt blev det också!!! Hundtäcken kan vara användbara till mycket. 

Visst är han ljuvligt söt?

Amy tyckte det var fantastiskt spännande att leka i ullen! Kolla in svanspropellern

En blick säger mer än tusen ord! Morris passar på att njuta i sängen medan Minna och Milton blir klippta i köket. 

Mmmm semla!

Vi hörs!