"Mitt" lilla Monster, min lilla Försvarsmaktens Foxa håller på att utbildas till bombhund! Lillhjärtat jag visste ju att det var tåga och power i dig! 11 månader hade jag henne från det att hon var 8 veckor gammal. 11 månader med en extremt intensivt och högljudd hund som hade mentala och fysiska krafter. Livet som gårdshund blev för tamt för henne på slutet och min tid för henne räckte inte. Hon fick flytta till hundstationen i Märsta lite tidigare än vad som var tänkt från början. Men så är hon en hund som kräver, en hund med stora förväntningar och mycket energi.

Liten har blivit stor!

Att leva med en hund som har så mycket temperament och är så högt varvad är jobbigt. Jag led inte så mycket som mina besökare, är nog van att stänga av från dagis och faktum är att folk fattade inte ad jag menade när jag beskrev henne. Inte förrän de träffat henne. Hon var högt jämt på alla sätt. Mitt jobb var att ge henne en trygg och stabil grund. Miljöträna henne och utvecka hennes positiva sidor. Själva lydnadsbiten struntade jag i. Det hann jag inte lägga tid på med allt annat. La tyngden på hennes egna starka mentala sidor och pushade fram dem istället. Letade sakeroch övade i otillgänglig terräng: skog, lador, däckfirmor, mörker, hala och vingliga underlag, klättrade på brandstegar och höga höjder etc

Lycka till med jobbet Foxa! Älskar dig trots att du var ett Monster   .

Nu börjar det bli uppenbart att semestrar börjar lida mot sitt slut. många är inne på sin sista semestervecka. Säger väl som de flesta: var tog sommaren vägen? Den regnade bort.... Själv har ju alltid, eller aldrig, beroende på ur man ser det semester. Jobbet är alltid med i tankarna och det finns alltid massor att göra. Sysslolös blir man aldrig med djurgård. Jag avskyr när gård och trädgård ser ut som efter kriget. Vill ha det snyggt. Sen är ju snyggt en definetionsfråga. Skulle gärna gha blomsterprakt och vackra buskar och träd. lådor för odling och ett potatisland. Men för mig är djuren viktigare än det estetiska i blomsterprakten. Fåren och getterna har tuggat i sig det mesta, men det är som det är. De bor här och jag vill se dem lyckliga och frigående. Maria kallar oss för Familjen Annorlunda (ja mig och djuren, vi är fortfarande "bara" vänner)

Rigmor idisslar i takt med fåren   (film)

Livet på landet har inte bara fördelar. För tillfället är det högsäsong för flugor. Slår ihjäl ett hundratal varje dag. Vissa hästar måste ha flughuva, men det verkar som om flugorna tycker omvissas ögon mer än andras. Men det är väl som myggor som gillar vissa människor bättre än andra.

Det är bara vänja sig vid asen som kryper och kryllar överallt (kolla in mina ben!). Snart är det vinter och flugfritt igen   

Som sagt aldrig sysslolös.... Här blir en ny beteshage till.

Jag skulle behöva va en decimeter längre bara...  

Skulle behöva dessa spiror som tillhör Brellir. Tyckte det var sån fin bild i sin enkelhet.

Stängslat för stora och små! Killarna vill gärna följa med hem till gården. Otacksamhet är världens lön!   Nåja jag ska väl vara glad att de trivs hemma.

Damhagen med mammor och barn. Det är värmande i hjärtat att komma och se dem klumpa ihop sig i siesta och att hela flocken är så trygg att de små sover mitt i gänget. 

Flocken har visst fått ett tillskott i form av en enhörning! 

"-Schyyy!! Dumma matte väckte mig!", Vilda gäspar stort

Blev så glad ikväll när jag stannade till i damhagen och såg för första gången Sarv 1½ månad leka med PeGe 3½ månad. Syns ju rätt tydligt vem som är tuffast. (film)

Hälsar Jennifer välkommen tillbaka till oss! Här rider hon Carin medan jag promenerar med Fatima och Maisan.

Vi hörs!

Jag vet ju inte vem som läser var och vill inte missa någon kund/elev. Det här inlägget är alltså riktat till mina elever både nya som gamla. Ni andra kan sluta läsa nu   

Hemsidan, 123minsida.se/johannaochdjuren är uppdaterad med information om grupper, läger mm. Nytt för hösten är "djurkul" som

vänder sig till barn från 5 år. Vi umgås med och sköter om djuren. Gruppen är lördagar 10-12.

Redan inskrivna elever har kvar sina platser till höstens grupper. Det är två grupper på söndagar och endast ett fåtal platser kvar.

Nytt är även en ridgrupp på lördagar från 2 års ålder. Mer info på hemsidan.

Planerade dagläger är fredag 28/9 samt onsdag-fredag v 44 på höstlovet. 9-17.

All info finns på hemsidan samt nu även på facebook https://www.facebook.com/#!/groups/286342251473525/

Observera att facebook gruppen är till för elever för att vi ska kunna hålla fortlöpande information om ändringar i schemat, grupper, aktiviteter mm och är inte till som ett klotterplank för allmänheten som inte berörs av vår verksamhet. gruppen är öppen och informationen tillgänglig för alla men jag kommer inte godkänna några förfrågningar till gruppen från annat än våra elevers föräldrar.

Nya elever hälsas välkomna!

Vi hörs!

Vänligen Johanna och Ninni

Ja jösses jag vet inte vad jag ska börja med. Den här veckan har blivit lite...eller väldigt mycket småtokig. För att inte säga stortokig!

I tisdags kom Maria Warin. Hon skulle stanna en natt...men det blev inte så... Den tokiga historien började när att jag tog en snabbdusch innan hon kom. Låg taight i tiden men tänkte att jag hinner och föresten vad spelar det för roll om hon får vänta 5 minuter, och vad spelar övriga detaljer för roll de med. Vi är ju inte direkt främmande för varann heller. Det bankade på dörren, bestämd bankning och jag vet att jag tänkte att det var väldans så Maria tog i men. Spontant hängde jag ut genom badrumsfönstret, helnäck, och säger med en skratt: "-Måste du komma precis när jag står i....." På trappan står en man. Ett blomsterbud. "- Jag ska bara lämna de här", säger han och kommer fram mot badrumsfönstret. "-Du kan lämna de där", jag pekar menande på trappan. På vägen till blev möter han Maria. "- Är det nån hemma?, undrar hon. "-ATT det är, svarar han. Maria och jag vek oss dubbel av skratt! Tänk att det alltid händer nått när hon kommer....

Sen blev det som det alltid blir när vi umgås. Mycket skratt, lite råa skämt och tokerier. Jag fick en snilleblixt. Vi hade just varit och handlat och folk tittade till en extra gång. Att vi gick tillsammans drog blickarna till sig såklart. Vi köpte bl.a en vattenmelon. "-Vi gör en bild till pressen!"skämtar jag och stoppar in melonen under tröjan. Ropade på Ninni som kom och tog lite bilder.

Den ser otroligt verklig ut! När vi samlat oss lite vågade jag inte lägga ut den här i bloggen utan förklarande text. Så vi testade och la ut den på facebook istället. Herrejösses där är det ju bara vänner och bekanta som har följt, eller åtmistone sett en och annan bild på mig under under året. Det kändes mera säkert. Allrahelst när jag i loggen skrev: " 9 månader sedan vi sågs sist....hade glömt vissa detaljer som hände....trodde jag hade magkatarr...." Ingen skulle ju gå på det! Trodde vi.... Gilla knappen gick varm. Grattisar regnade in. Maria och jag skrattade ipanik. Men, vilken bild hade jag nu lagt ut om mig själv? En bimbo som inte har en aaaaaning om blommor och bin?! Jag som fött upp både hundar och hästar. Vi började spåna: jahaja det var när det var slut mellan oss i höstas och var ett break som jag hoppade runt i sänghalmen och sen när Maria fått reda på det tog det slut igen...eller hade jag glömt detaljen om trekant?...eller hade vi/jag hunnit åka och inseminera? Vi insåg rätt raskt att det här var nog inte den brilljantaste iden vi fullföljt. Det var ju tänkt som ett skämt, men folk hade troligtvis redan börjat prata. Grattisar kom från Marias jobbarkompisar. Nu blev det lite jobbigt. Sov jättedåligt den natten. Tankarna snurrade.  Skräckblandad förtjusning. Det var ju trots allt komiskt och humor på hög nivå.

Morgonen efter:  ”inatt kom vår efterlängtade Mellon.  3745 g.”

Mina vänner gillade och grattade, en Marias fortsatte att gratta den gamla gravidbilden och gilla den trots att den här också låg på hennes logg. Märks tydligt vems vänner som har humor    hihi

Vi kom fram till att de nog tror att vi är ett par och grattar för den skull…. Nej är inget par, bara två halvgalna nära vänner. Efter den här persen lär det nog dröja innan vi kan ses igen. Vem vet vad vi hittar på för tok nästa gång?

Tanken var att Maria skulle komma förbi och stanna i farten. Hon blev kvar i flera dagar och vi hann med ett besök på Parken zoo i Eskilstuna. Idag ska vi sätta hage.

Oerhört vackra!

Liten och stor

Hallå?!?

Jag gillar Flamingos, så vackra!

Det tog ett tag innan vi fattade vad som var felet med den här strutsen  

Trots att jag har eller har haft näst intill alla djursortrer på lilla parken zoo var det mitt favoritställe! Vill ha!!

Halledudanimej så hjärtskärande söt!

Hoppsansa det går hett till hos grisfamiljen   

En och annan exotisk fågel såg vi....   

Tapiren var ju för gullig!

Vi hörs!   

Har varit hemma några dagar nu och känner mig pigg, glad och nöjd med min semester. Borta bra, hemma bäst dock. Skönt att sova i sin egna säng, mysa med djuren, ha nått att göra och få rå om sig själv   . Jag lyckades slapppna av så pass att jag till och med läse en bok! Det hör verkligen inte till vanligheten, men när det inte finns så mycket att göra så har man ju inget val. Efter ett tag ledsnade jag på att sitta och stirra ut över havet, hundarna fick ju ´sitt och mitt på dagen ville jag inte gå med dem med tanke på ormar och det finns ju gränser hur många gånger man kan fönstershoppa i lilla Ö-vik. Men lägga mig på playan en vecka med en bok-semester är inget för mig. Nu hade jag inget val, men jag skulle aldrig betala för det. Så kul och givande är det inte.

Igår var hovslageriet från Strömsholm här och fixade tossingarna på samtliga gårdens hästar.

Det gick på löpande band!

De har med sig både en smedja för att rikta och smida dojjor. Himla smidigt   !

Ponnyklubben Tripp Trapp och Trull

Småbebisarna får sina fötter raspade dels för vanan och dels för att mota felaktiga benställningar på växande ben och hovar. Jag börjar alltid verka mina föl när de är ca 2 månader om allt är normalt från början vill säga. Peppar peppar har jag aldrig haft något föl med skeva ben eller korta senor.

Lite läskigt var det tyckte Ripa

PeGe: -Jag kan klä mig själv! Titta!

Från att ha varit helt ohanterad och från början skräckslagen för människor (av ovana att bli hanterad) börjar han mer och mer söka kontakt och inse att vi är inte lika läskiga som vi ser ut. Fast jag blev ju skräckslagen själv när såg bilden på min utväxt så jag förstår honom

"-Mamma kom nu går vi!"

 Mor och barn fick skjuts tillbaka till betet. Mamma Skorpan är förväntansfull. Nu är äntligen även Alice och Ripa på bete och trädgården tom på hästar.

Det går vilt till i Trogsta minsann!   Tre vuxna i en bil med bara två framsäten. Det är inte så ni tror dock   . Vi kunde inte hålla oss från asgarv! Undrar vad folk tänkte som såg oss. Men hur jag än försökte sitta var jag för lång och vi var tvungna att åka alla tre för att få in mödrar med föl i hagen till övriga flocken med en grind på 10 meter och fyra eltrådar. Men det är ju roligt att vi har roligt och kan driva med oss själva   .

Igår kväll var jag bjuden till Annikas stuga som ligger utanför Enköping.

Här är det!

Singelklubben umgås   . En himla rolig kväll och jag var inte hemma förran efter två på natten. Jo det är mina kolapapper   Saken var att de ringde här om dagen för att bjuda in mig men det slutade då med ett besök i ett utav stadens fik och cafehäng i några timmar.

Vi hörs!

Igår föreslog jag för mina syskonbarn att vi skulle gå ut i skogen. Stadsbarn, det här blev svaren   :

"-Va?! Ska vi gå? Nää vad jobbigt!"Philip 8 år

"- Ånej skogen....va tråkigt..." Ebba 12 år

Men efter milt tvång fick jag med mig dem och lite pust och stön i första backen hade de jätteroligt!

Letar hjorton. Philip tyckte synd om narturen när vi gick över en ny skogsmaskinsväg.

Hjortronen var ännu inte mogna.

Ebba var nära att kliva på den här kraken som låg och försöökte värma sig på en häll. Usch den andra huggormen den dagen! Jag hade sett en ännu större på morgonpromenaden med hundarna. Är livrädd att någon hund ska bli biten. Gårdagen var ingen bra dag, först två ormar och sen sent på kvällen hittade Rigmor ett jordgetingbo som hon trampade upp. Tack och lov verkar hon magiskt nog klarat sig utan stick men vi proppade i henne kortison för säkerhets skull.

Ormar är faschinerande varelser och det ledde till många frågor och funderingar kring dem.

Vi klättrade högre och högre, gick upp och ner i raviner. Barnen var lite oroliga att jag skulle gå vilse med dem och Philip frågade många gånger hur jag kunde veta var vi var. HUr vet jag det? Jag bara vet, van att röra mig i skogen och just den här skogen hitar jag i som i min bakficka. Däremot har jag ibland på den tiden jag la blodspår åt älghundsklubben och blev satt i en skog långt utanför Resele i Västernorrlands inland lite osäker på mitt lokalsinne där jag skulle gå i vinklar i en helt okänd skog (vi var flera domare som sammanstrålade och la flera prov samtidigt). Men jag hittade ju uppenbarligen tillbaka    Annars är det inte lätt i den klass som inte får va snitslad/markerad. Allrahelst på okänd mark. Gäller att försöka memorera vägen och terrängen. Det är ju inte säkert provhunden spårar rätt så det gäller att hitta tillbaka till spåret och veta när hunden går rätt eller fel.

 Vi tittade på olika lavsorter såsom kartlav, skägglav, islandslav och fönsterlav. Tittade efter fågelbon och på skogsfågelbajs. Smakade på stensöta och pratade om hur de vilda djuren lever och bor: vad äter älgen på sommaren resp vintern? Hur lever lodjuret, var brukar björnen ha sitt ide mm

Tillslut nådde vi toppen av berget och barnen fick peka ut de olika öarna.

Tjärnen i skogen där barnen ville se blodiglar

Vi såg iglar, däremot kryllade det av grodyngel.

Vi hittade orkideer (här nattviol) och jag visade de markeringar för naturresarvat och berättade varför det fanns.

På kvällen la vi nät

Storfiskarn!

Lillfiskarn fick ro och minifiskarna tittade på

18 abborrar blev det! Någon sik och ett gäng mörtar som havstruten fick till skorvmål.

Minifiskarn med fångst

Bilder från hundpromenaden

Bildexperiment. Jag har en viss förkärlek till gräs. Tycker det är så vackert!

Vi hörs!   

Måste erkänna att tiden kryper fram och jag längtar hem till gården. Rätt frusterande att inte veta när jag kan åka också. Bilen står där den står på verkstaden och är under reparation så snart de fått resevdelarna från centrallagret. Var några grejer som hänger ihop med kamremmen som kuggade fel. Inte kamremmen själv dock.

Igår regnade det hela dagen så det blev shoppingrunda i Ö-vik. Massa sommarrea bara. Jag är inte förtjust i reor, hittar aldrig nått. Så länge jag inte är på en friluftsbutik vill säga. Där kan man alltid hitta nått! Köpte dock lite "blingbling" och "tingeltangel" på rea. Lite kul med nytt i öronen lagom till priden. Inte för att jag vet om jag kommer dit. I mitt liv vet man ju aldrig vad som händer.  Men jag har bestämt med några kompisar så vi får an se... Blir nog inte mycket festande för min del. Känns som jag varit borta från gården för min kvot på ett tag. Sen har jag ju doggarna också. Måste nog åka hem om kvällarna/nätterna. Men en annan är ju van att va vaken till halv sex om mornarna, så vad är problemet? Jag kan lätt roa mig nykter! 

Rigmor har varit på äventyr i skogen ovanför oss. Huvvaligen så STOR världen är!!

Sötnosen!

Finns mycket att smaka på och upptäcka

Jag kommer!!!

Sanden hemma på tomten är annars väldigt rolig

Skog i min smak! Älskar tallmoar, man ser och an blir sedd och slipper otrevliga möten med björn, vildsvin eller sura hundägare (fast jag är nog surast   , tycker inte om när folk inte har koll på hundar)

Små söta Linneor pryder skogen 

Badmintonmatch

Hittade bilder i min pappas dator. Här är Minna 5 veckor gammal.

Milton 5 veckor. Han var stor redan då! Året är 2006

Nu är det dax för hundpromenad i skogen igen!

Vi hörs!

Ligger som vanligt efter så jag lägger ut bilder med texter.

Förra veckan var jag in till Uppsala och träffade mina vänner Anders, Ulla och Jocke. Vi har bl.a vandrat i Panamas regnskogar och svettats i Syrens och Jordaniens öknar ihop. Det lustiga är att ingen av dem är djurintresserade, såvida de inte ska plåtas.

I köket inne hos Ninni spatserar det omkring små charmtroll.

Vem kan motstå såna här godingar?

Maisan och matte på promenix

Liksom Lekis och Ninni

Ett gäng ponnypluttar på grönbete

Sarv på väg på sitt första äventyr - sommarbete.

Bogegaardens Marigold som fick 41 p på Rockelstad utställningen, Gullan är mamma till Nalle och Sessan. Grattis till matte Ann!

Pippilater på nästan grönbete

Rigmor och Minna gosar och busar med Lilleprutt.

Så har Tantera flyttat. De fick det toppen med hage med massa gräs och sly mot Dalälvens strand. De har absolut ingen respekt för hundar, oavsett storlek.

Höga kusten bron. Vi tog varsin bil upp till Härnösand för att ta ner Ninnis fyra islandshästar. På vägen upp började min bil krångla, i uppförsbackarna självdog den tvärt ibland. Superläskigt! Tanken var att jag skulle åka till mina föräldrar i Ö-vik och sova över där, gå en sväng i skogen med hundarna och rulla söderut igen. Vaddå, nått konstigt med att åka runt 100 mil på ett dygn? Men i Skuleskogen, i första backen söderut fick jag slänga mig av vägen då instrumentbrädan indikerade "motorfel service erfodras" och bilen började krångla. Svängde in vid Skule ridhus och stod en stund innan jag iaf var tvungen att testa köra över skogen ner till Docksta. Där blev jag kvar vid Dockstabaren... Blev hämtad av pappa som tog mitt släp tillbaka till Ö-vik och själv körde jag min bil på småvägarna tillbaka. Nu sitter jag här minsann. Strandad med trasig bil. Ninni är tillbaka på gården med två av fyra hästar. Jag har fått order av Ninni oc Gun-Britt att ta semester och koppla av men det är lättare sagt än gjort... Det kan ju va trevligt att få planera sin semester både i tid, destination och aktivitet. Men nån där uppe insåg väl hur stressad jag var innan av massa olika skäl såsom sjuka djur, mycket att göra, tjafs och annat. Magkatarr - hej och välkommen!

Kliver upp med tuppen och går i skogen innan värmen och folket vaknar. Underbart att vara tillbaka i storskogen igen! Älskar norrlands folktomma och djurskygga skogar! Djurskygga lät konstigt...men djuren är liksom "tama" ´söder om Dalälven.

Hundarna älskar det lika mycket som vad jag gör! Jag blir lycklig av deras lycka och de av min.

Ett svalkande bad efter varje tur hör till. Enda sättet att få ner kroppstemperaturen på en överhettad setter.

Rigmors första kontakt med badvatten. Roligt!

Annars roar hon sig mest på land med Miltons leksaker.

Nu ska jag njuta av mina dagar av ledighet och roa mig i skogen och klättra i bergen. Åka båt och försöka skriva. Har köpt böcker, men det där med att ha ro att läsa är inte min grej. Fick med mig mamma på en långpromenad här på kvällskvisten istället. Tu att mina syskonbarn är här så vi kan spela badminton mm. Hundarna tar ut sig rätt duktigt om förmiddagarna och jag vill ta det försiktigt med dem så de inte överanstränger sig. Var länge sedan de sprang på det här viset. Hemma på gården och koppelpromenader är långt ifrån samma ansträngning. Mn imorrn klarar de nog av två svängar. Dessvärre lämnad jag Amys nomesele hemma. Vi skulle ju som sagt bara upp för en natt och en promenad.... Tack och lov att jag kastade ner vandringskjängor, regnkläder och visselpipan i packningen. Här skulle det promeneras oavsett väderlek!

Vi hörs!