Stora betessläppet har varit även här på min gård. Jodå vi hade publik vi med. Mina föräldrar tittade på med andan i halsen. Ska vi göra på det här sättet nästa år igen så kan jag ta rejält betalt för underhållningen och bjuda in folk från när och fjärran. Vilken cirkus! Kossorna, eller oay ungdjuren om man ska benämna det rätt, Leo och Grynet har vuxit över vintern. De får inte plats i hästtransporten utan att mosa den. Kor är definitivt inte medgörliga som hästar. DE är bulldozers. Håller på att stängsla in en gata i fårnät och eltråd så det går enkelt att driva djuren till och från betet men den gatan är ännu inte färdig. Så jag tog den järva iden att leda dem i grimma. Det gick ju när de var små. Nu var ju det faktiskt ett år sedan men kor bör väl ha nått minne innanför betongpannbenet, eller? Klä på grimman var inga problem, så långt var allt fridfullt. Jag valde att ta Grynet i täten. Mina tanke var att Leo skulle lufsa efter. Fantasi har jag alltid haft gott om   . Carola fick ta Leo som är något mindre än Grynet och inte fullt lika muskelprydd. Patrik gick före och efter och agerade vallhund med piastavakvasten. DEt blev kaos från start. Leo hoppade runt och jag gapade på CArola då jag trodde hon släppte ut honom i grimskaftets längd "- Men HÅLL I du FÅR inte släppa!" "_Håll närmare huvudet, håll i som en häst, byt händer!" Kommandona haglade som en kulspruta. Katastofen hade inte varit att tappa honom utan att få en bakutspark från en lycklig ko i bröstet, en rejäl knuff från en stångning eller en kovändning och bli nedsprungen. Leder man en ko måste man gå nära. Man flyger oavsett om de vill men risken att bli sparkad och stångad minskar avsevärt. Att leda är ko är inte att jämföra med en häst. En ko har enormt stark nacke och kör ner huvudet och plöjer iväg. Nu var problemet bara att Carola hade inget att sätta emot. Hon flög som en vante efter Leo. När vi kom utanför stallet fick vi släppa det gick inte. DE visste att de skulle iväg på bete och var helt ystra och tossiga. Men driva kor som fastnat på gräs är inte heller bara. Hoppa och tjoa ni, vi äter.

Lyckliga kor äntligen på plats!

Leo är så vacker!

Fåren är också släppta på bete idag. Släppte ihop de två flockarna och det gick helt problemfritt. De har gått angränsande till varann under någon månad och hunnit nosa, prata och kolla in varandras rang. DE var bara lyckliga över att komma ihop och få umgås på riktigt. Det är Flisa, flasklammet, i förgrunden. Hon är mammas flicka så fort jag är i hagen och en i gänget så snart jag går därifrån.

Veterinären var här i veckan och plockade ur vargtänder på russet Storm som ska på inridning om några veckor. Jag vill inte stoppa in bett i deras munnan innan jag uteslutit vargtänder och plockat ut dem om de finns. Vargtänder sitter just där bettet ligger i munnen och trycker mot metallen och gör ont.

Tilia tittar på Flingans baby. Det gäller att vara företagsam och problemlösare när man är kort i rocken och inte ser över kanten.

Idag såldes Fjällbäckens Prins Spralletönt 10 månader gammal till ett jättebra hem. Egentligen kom de för att titta på Fjällbäckens Sarv men jag rekommenderade dem Prins eller Nicke då de blir större än Sarv. De ville ha en körponny och hur det än är så är det enklare att hitta utrustning som sitter bra på en större shettis. De hade ett litet barn och Prins blir bättre i storlek om de vill ha en ridponny i framtiden. Jag är personligen väldigt fäst vid Sarv så det var ju inte så att jag blev besviken, även om jag är beredd att s'lja honom till rätt hem. I Det här fallet är jag säker på att de har mer användning at Prins än Sarv. 

4 bilder på Fjällbäckens Nicke Nyfiken knappt 12 månader gammal

4 bilder på Fjällbäckens Russin från Flingan

Strax dags att gå ut och kvällsmata och jag inser just vad lyxigt fort det kommer gå nu när får och kor går på bete. Än är det för tidigt för ponnyerna och så måste skogshagen bli klart först.

Vi hörs!   

Så där, nu kan jag fortsätta och dessutom få med några bilder.

Sorkfeber var det ja. Det kallas även blödarfeber, låter så där mysigt... Är så där mysigt också. Läste lite om det. Personer med sorkfeber löper hög risk att förutom behöva dialys för att hjälpa njurarna, även riskerar större risk att drabbas av både stroke och hjärtinfarkt. Men så omysigt! Jag har tvivlat fram och tillbaka på om jag har sorkfeber (som inte smittar till varken människor eller djur) eftersom jag upplever att jag är hyffsat pigg. Men proverna får utvisa. Har inga njurproblem, däremot jobbigt med andningen. Skulle kunna vara vanligt virus också eller rent av pollen. Fast det sista tror jag inte på eftersom jag inte har minsta antydan till allergi. Sorkfeber förekommer vanligast norr om Dalälven av någon konstig anledning. En norrlandssjuka helt enkelt. Man ska ta det lugnt när man har sorkfeber eftersom det blir en påfrestning för hjärtat att pumpa runt när det inte får tillräckligt med syre från lungorna. Jomenvisstsåatt.... Jag är som jag skrev inte så bra på att ta det lugnt. Glömmer helt enkelt bort att jag är sjuk. Gick på långpromenad igår med ponnysar. KOm på att jag var sjuk så där lagom i en lätt uppförsbacke då det gick trögt att andras. Men då var ju halvvägs redan. Har en app som talar om hur långt jag går och hur många steg jag tar per dag. Den fanns i min nya telefon. En normal dag när jag bara har fodrat, vattnat och rört mig på gården går jag ca 9 km och ungefär 10000 steg. Då har jag tagit det lugnt. Normalt folk ligger i soffan när de är sjuka va? Men djuren måste ha mat, vatten och omvårdnad. Är jag inte sämre än så här får det gå. Försöker att inte skynda mig. Måste vara värre att gå så puls och andning går upp. Ja av två onda ting alltså.

Så här mycket har jag knappast gått till doktorn någonsin tror jag. Var iväg och röntgade ryggen också då de skulle kolla upp ev gamla frakturer då jag haltat duktigt i fem månader. Det går bra nu   .

Ta det lugnt var det ja. Jag har handlat nya träd och buskar till trädgården eftersom getterna och fåren ätit upp allt. Numera har de egna permanenta vinter och sommarhagar så jag slipper ha dem i trädgården. Visserligen gulligt men döden för en trädgårdsfantast. Planterat bla blåbärsbuskar, krusbär, typ japanskt körsbärsträd (ni vet de där som blommar rosa i mängder tidigt på våren som i Kungsträdgården) och ett ätligt körsbärsträd,

Nu ska jag snart lyckas på ner salladsfrön och morötter i odlingslådorna, plantera ut plantor av broccoli, gurka, tomat och blomkål. Samtidigt är det projekt bygga skogshage åt shettisarna. Vill inte ha dem på ängarna i år för att låta dem vila för att ta kål på inälvsparasiter. Så då får man bygga nytt. Inte bara mitt i allt annat. I morgon kommer pappa med motorsåg och jag går med röjklingan samt kastar ris på högar. Måste göra en staketgata.

Några hästar är sålda. Brellir från Fjällbäcken, Tiger och Fjällbäckens Vilde Viktor. Arne är på inridning, PeGe på sommarbete med andra isläningar då han behövde mer mat än de andra i hans hage och i höst ska han ridas in och säljas han med. Storm har nyligen fått plats på inridning under sommaren och åker om några veckor. Man hinner inte allt så enkelt är det. Ändå har jag väldigt mycket hjälp av Carola, Patrik och Jennifer. Den sistnämda är en 12 årig hästtjej som hjälper till att sköta om och rida ponnyerna.

Finns säkert massor att skriva om. Men nu blir det bildspel istället.

Russin

Sarv, Nicke och Prinsen morgonmyser i sommarhagen (den nedtrampade delen)

Jennifer och Salza

Kristin och Cleo myser efter tömkörningsträning

På tal om att mysa. Flisa har blivit får nu och bor permanent i fårflocken nu. övergången gick smidigare än jag väntat mig. Men då har vi också tillbringat rätt mycket tid i fårhagen.

Rigmor roar sig själv

Lammen är ljuvliga! Tänk att man kan få så mycket kärlek från små får och lamm. Folk som säger att får är dumma har aldrig umgårtts med ett tamt får.

Nomnom

"-Hejdå matte! Jag älskar dig och ska aldrig glömma dig" Fjällbäckens Vilde Viktor alldeles innan han gick på transporten och åkte till sitt nya liv. Han fick det toppen och blev genast vän med deras andra häst. Fick en fin bild på dem. Jag brukar inte vilja ha så mycket kontakt med de hästar jag sålt. Dels av personliga skäl. Jag har valt att sälja och måste släppa. Oavsett av vilken anledning jag säljer. Hästen är nya ägarens och deras liv börjar där mitt och hästen just tog slut. Jag kan inte styra, jag har inte rätten att lägga mig i. Självklart svarar jag på frågor om de undrar något.Men jag vill inte vara hon som gapar och härjar om det händer hästen något. Jag förutsätter att de jag sålt till efter att ha informerat om allt som rör hästen och hört mig för om hemmet och köparen. SEn kan jag inte göra mera. Att jag har känslor och en gång älskade hästen jag sålde är mitt problem och inte nya ägarens. Jag kan inte följa en häst i flera ägarled och tycka att jag har rättigheter till något. Det är basidan med att äga och sälja en häst. Lagen tar inte hänsyn till känslor. Så brutalt är det. För min skull väljer jag att släppa när hästen åker. Jag kan ändå inget annat göra. Men självklart är känslor känslor. Det innebär inte att jag är känslokall och aldrig tänker på dem. Undrar hur de har de, om de lever och var de är. Visst häder det titt som tätt att jag tänker på t.ex lille Alfred som jag sålde för att vara schysst och som sedan kort efteråt såldes vidare. Men jag vill inte rota i det. Gjort är gjort och jag får stå för mitt val. Om han lever (han var rätt gammal) så vet knappt hans nuvarande ägare om att jag haft honom. Alla gör vi val i livet. Ibland bra, ibland mindre bra och ibland rent usla. Det är bara tugga i sig och gå vidare. Sånt är livet.

Vi hörs!                 

jaha nu blev det ett sånt där avbrott igen. Minns inte riktigt var jag var senast jag skrev men det har nog hänt en hel del sen sist. Just nu sitter jag hos frissan och är allt annat än fager 😄. Ni vet känslan att sitta framför en spegel i stark sken helt osminkad och med färg i hårbotten. Men slutresultatet blir nog bra. Skriver dessutom för första gången från mobil. Har redan ont i skrivfingret av allt knappande. Kan nog bli både fel ord, konstig stavning och annat i texten. Det är skönt att bara vara. Sitta och bli ompysslad och inte kunna göra nått annat. Behöver det. Är usel på att ta det lugnt. Men jag ska inte klaga. Älskar den här årstiden med trädgårdspysslet och djurungar som föds. 

Här på gården föddes i början på maj lille Russin. Han kommer egentligen heta Russin från Flingan eftersom russin är ett ganskavedertaget namn på russ och russkorsningar. Russin är brun med stor stjärn. Väldigt lik storasyster Tilia. Pappa heter Duktig femhundranånting (minns inte hans hingstsiffror från stamboken på rak hand). Mamma heter som hörs på hans namn Flingan. Russin växer och mår bra och vi var med på hans förlossning. Däremot gick det sämre med Shakira och hennes lilla Majblomma. De hamnade på djursjukhus direkt efter födseln då jag direkt såg att något var fEl. Blomma var tomteröd i samtliga slemhinnor och andades rossligt. Det visade sig att hon inte gick upp i vikt, lungorna var inte ok och hon hade någon form av muskelfel då hon inte syresatte sig som hon skulle och hon torkade ut så snart droppet plockades bort. Efter några dagars akutbehandling var prognosen fortfarande dålig och oviss och jag valde av ekonomiska skäl att avbryta och avliva. Det finns ju gränser hur mycket man kan göra och allrahelst när prognosen ändå är oviss och osäker. tänkte att jag skulle köra hem Shakira till hingst och betäcka om henne för att hon skulle glömma och gå vidare efter sorgen. men vid betäcknkng påfölbrunst bör man göra ett ul för att se så stoet är redo att obetäcktas. Sagt och gjort. hon hade cystor i livmodern och jag lät henne somna in med sitt lilla föl där och då. Känslan att förlora dem båda är obeskrivbar. Jag har inte ens orkat nämna det. Nu går de ihop någonstans och kvar här går jag med tomheten. det är många hästar på gården, men alla har sin plats, sin närhet och sin personlighet. Shakira var mattes flicka. Var bara jag som fick hålla på med henne. Hon accepterade bara migoch vad hon en gång varit med om är en hemlighet hon tog med sig och som vi aldrig får svar på. 

Mitt när det här hände var jag ensam. Mina närmaste vänner var utomlands åt olika håll. Var en tuff vecka. Gick själv till läkaren då jaginte kändemig kry. Läkaren tror jag fått sorkfeber. Har symtom för det. Det är ett virus som sprids från sorkar, grnom damm och direktkontakT med sorkar. Vanligt när sommarstugor vinterstädas ut och vid höhantering. Symtomen är feber, muskelsmärtor, problem med andning, njurproblem, huvudvärk mm. Det sätter sIG på olika organ så det kan bli olika symtom. (Testar lägga ut och fortsätter sen, lite splittrat hos frissan)