DEn här sommaren känns som den varit både lång men samtidigt gått fort. Det känns länge sen det var maj. Minns knappt den månaden. Vad hände i maj egentligen? Nu är det snart augusti och den här veckan fick jag lite panik över allt som ska bli gjort innan sista september. Ska köpa hem färg så jag kan börja måla stallet direkt när jag kommer hem från semestern. Sticker på måndag. Mot medeltiden som fastnat i tiden en vecka om året på Gotland. Har faktiskt resfeber. Oroar mig för att gå vilse på färjan. Skulle kunna hända. Tycker allt på en färja ser likadant ut och kommer jag ner på fel sida om bildäck eller i fel utgång kommer jag få fullständigt hjärnsläpp. Det kommer säkert få efterlysa ägaren till volvon med hästsläp... Nu är "husvagnen" urstädad och uppfräschad iaf. Jag har köpt det man kan behöva i form av värmefläkt, batteri och laddare till kylväskan, solcellslampor, golvmatta, campingbord. Vad med kan man behöva? Förutom cykel, säng, minigrill och solstol. Kommer klara mig finfint en vecka. Får se om jag kommer hänga i Visby hela tiden. Skulle inte tro det. Vill ner till LOjsta Hed och titta på russen och turista runt och återuppleva Gotland. Undrar lite hur det ska gå att cykla i medeltidsklänning och medeltidspjuck... Hoppas bara vädret blir lite mer stabilt. Vill inte cykla i ösregn i ullklänning. Lukta får räcker det väl med att jag gör hemma.

Det har varit ovanligt många vargangrepp på får och boskap i sommar. I Finland fick en Shetlandsponny sätta livet till. En vän översatte texten från finska media och ponnyn var i tävlingskondition och skulle snart starta ponnytrav. Av bilden att dömma säg den också välskött ut, av det som fanns kvar vill säga. Var tydligen en flock som gett sig på den. Vidrigt! Fruktansvärt också för alla de fårägare som mött sin mardröm i fårhagen. Ruskigt för alla de får som plågsamt fått sätta livet till. Saknar ord. Vaknade själv en morgon den här veckan i en mardröm om att fåren blivit rovdjursangripna. Att Rumpnisses tarmar låg utanför kroppen och alla fåren var dödade. Uppslitna och blodiga efter bett. Jag var helt kallsvettig och drömmen bearbetades hela dagen i huvudet. Det var som en film som spelades upp i huvudet. Humöret var i botten och jag var helt slut så på eftermiddagen gick jag och la mig med huvudvärk.

Dessvärre har många utav angreppen skett bakom sk rovdjursavvisande stängsel. Det finns helt enkelt inga rimliga åtgärder för att skydda sina djur.

Jag är dock oerhört glad för det grindsystem som Partik hjälper mig att bygga i beteshagarna. Det gör att jag enkelt kan flytta djuren ensam mellan olika hagar och även in och ut på stall utan att någon kan rymma. Sätter upp fårstängsel med eltråd på så hagarna även kan nyttjas av hästar och kor. Eftersom det är fårnät riskerar inga föl hamna på villovägar och ev rymmarponnyer kommer bli kvar på rätt sida av stängslet. Eltrådarna och stolparna som redan fanns på plats var både ruttna och växte mossa på som tog bort elens framkomlighet så det var ändå tvunget att bytas ut. På utsidan av hela hagsystemet ska jag sätta upp rovdjurstängsel. Dubbelsäkrat. Eftersom hela hagsystemet hänger ihop så räcker det med att rovdjurssäkra runt om. 

Fåren går självmant hem till stallet om natten. De vill sova inne och komma undan knott. Ligghallen är hästarnas enligt de själva och antagligen har fåren fått tillsägelse om att det ska vara fårfri zon för de går inte in där. Jag passar på att stänga in dem när de gått in. Nästa år när hagsystemet är färdigt kommer jag nog ta in även korna och hästarna nattetid från betet. De lär sig fort att låta sig vallas till rätt hem. Känns tryggt att veta var de är och det sparar både betet och djurens omfång.

Min ursprungsflock bestående av Najade, Cleo, Samanta, Vilda, Sessan, Nalle och Maja. De får dock inte gå på bete. Men vad gör det när de har varandra? Högt älskade, de har varit med från början och följt mig i vått och torrt. Tröstat när livet gått emot och gett många anledningar till skratt och öst kärlek både när jag förtjänat det, behövt det.

Cleo

Nalle - Fjällbäckens Nallebjörn

Vilda och Maja

Samanta bakifrån. Är nöjd med deras hull. Det har varierat genom åren. FRån en liten fetknopp när hon kom till att banta med fölen när de diade. Hon var i jättefint hull när vi flyttade hit. Testade på fri tillgång på hö och det var dumt det. De blev som ballonger och har tagit tid att få tillbaka. Men det är ju så bantning ska ske. Det ska ta tid. Att snabbt banta en tjock ponny är dessutom livsfarligt då de lätt utvecklar en sjukdom som heter hyperlepidemi. 

Hönskycklingarna växer. Här delar de frukostbord med vaktlarna. Hönsen är av rasen Sussex.

Vaktlarna lägger duktigt med ägg.

Arne och Storm har varit en månad på inridning.

Vaddå måste man ställa upp sig inför kameran? Vill inte!

Isolde och Russin

Tripp trapp trull äter kvällsmat. Tilia, Maggan och Salza.

Det tog nästan två veckor för ankorna att våga sig ut.

Det här är Konrad. Han kommer att ersätta Hjördis. Hämtar honom när jag kommer hem från Gotland då han är 8-9 veckor gammal.  

Kärleksförklaring mellan Lusen i boxen och Mikko.

Lusen - Luseena Poop

Lusen

Fjällbäckens Ripa

Ripa igen

Rufus har blivit sån trogen vän. Ligger alltid på infarten och väntar på att bilen ska komma hem igen. Gullegubben!

I skogen med Mega och Amy. Men var finns alla de kantareller alla pratar om?!

Amy! Vilken stor tunga du har! Kolla min!

Puss matte! Eller var det pust matte?

På ridtur på min nya vän Ljufa. Underbart att sitta på hästryggen igen! Kroppen och knoppen har saknat det. Har inte ridit sen i februari om man bortser från en snabb uppsittning för att checka av Lekis. Ljufa och jag känns som två pusselbitar som hittat varann.

Vi höres! Ha en fin fredag! Det ska jag ha!

Vissa dagar blir så fulla av det mesta att för normalt folk så hade det varit innehåll för mer än vad som händer på en månad. Lördags var en sån dag. Jag hade en riktigt dålig dag. Är fortfarande inte bättre i magen. Jag ser fortfarande gravid ut och har ont. Var till hälsocentralen i fredags och tog om vissa prover och blev tappad på fler blodrör. Ta blodprov rör mig inte ryggen. Ska faktiskt ta tag i att bli blodgivare. Det är bara ren dumhet att det inte blir av. Liksom donationsregistret. Hur svårt kan det va att fylla i en blankett. Kan jag hjälpa en annan människa efter min död är det underbart istället för att alla användbara organ bara ska brinna upp. Personligen tycker jag det borde vara lag på att om man inte skrivit på ett papper att man inte lämnar ifrån sig organ så ska det vara fritt fram att plocka. Tänk vad fruktansvärt att gå och vänta på organ som inte finns tillgängligt i tid.

Nåja lördagen var det. Jag som sällan tittar på film och tv, allrahelst sommartid, låg och glodde på två filmer i rad. Hade fått order om att ta det lugnt från läkaren och jag var inte alls på humör för nått. Skulle egentligen åkt till Stockholm på konfirmation men vände ute på E4an efter att ha pratat med min syster som "förbjöd" mig att åka utan sa åt mig att åka hem. Kallsvettades, hade jordens huvudvärk och ilande mage. Så jag åkte hem till soffan.

Rufus höll mig sällskap genom filmerna.

Efter några timmar fick jag nog. Hade vilat hela fredagen också, om man bortseer från gårdens måsten. Jag fick sån där känsla att om jag nu skulle lida av nått allvarligt kan jag inte bara lägga mig i soffan och dö. Ringde Carola och bestämde att vi skulle ta oss ner till Strandbaden och äta. Hoppade i kläderna jag hade på mig när jag var på väg till konfirmationen och gick ut i stallet för att titta till getterna och lilla Savannah. Såg med en gång att Selma låg med värkar. Hämtade handduk och handskar och rinde Carola igen "skynda dig!". Två klövar stack ut och SElma högg efter mig när jag försökte känna hur killingen låg. Angoragetter har humör och kan vara vassa. Selma krystade och kämpade men babyn kom ingenstans så jag gick in och kände hur huvudet låg inan jag tog bestämt tag om frambenen och drog. Selma vrålade rakt ut av smärta. Det gäller att dra i värkarna och nedåt inte framåt/rakt ut. Kände efter igen och fick in fingret i munnen på killingen. Nosen tittade ut och tungan började bli blå. Nu fanns ingen tid. Sa till Selma att nu jäklar måste babyn ut - kämpa nu ska den ut! Jag lovar att få fan vad de kan sitta hårt! Selma skrek men plopp så bara huvudet kom ut så rann ungen ut som ur en vatterutschkana. Fram med handduken och torka munnen fri från hinnor och vatten.

Äntligen ute!

Känner mig alltid lite stolt över mig själv när jag agerat barnmorska och hjälp en liten till världen. Kanske inte den mest lämpliga klädseln men här fanns ingen tid att fundera på sånt.

Den lilla visade sig vara en getkilling dvs en hona. Det blev bara en. Jag som varit så säker på att Selma bar på två. Den här lilla flickan fick heta Inchallah. Det är arabiska och betyder "om Gud vill". Angoragetterna är från Turkiet, Peru och Asien  så jag tycker de kan få namnen efter sitt ursprung. Med undantag då från Selma, Telma och Glenn Killing. Men de jag föder upp ska få ursprungsnamn. Savannah blev jätteglad att få en kompis! Nu har de inte traffats ihop än och det kommer dröja innan de får det, men hon såg direkt att det kommit en unge till.  

Jo då vi åkte till Strandbaden när vi var säkra på att det inte kom nån mer och Inchallah hade diat, kissat och bajsat. Vi kanske var där i knappt två timmar och sedan nattade vi djuren och allt var tyst och lugnt. Jag gick och la mig. Sover med fönstret på glänt och bor vägg i vägg med grishuset vars ytterdörr står öppen sommartid. Grisarna hade gått och lagt sig redan när jag kom hem. De brukar gå in runt 21-21.30 Precis när jag lagt mig vid midnatt och låg och surfade på mobilen hörs ett väldigt oljud från grishuset. De har plåtväggar eftersom det varit ett eldninsrum för värmen. Numera har de spillvärmen från bergvärmepumpen som värmer upp deras "lägenhet" på två rum och kök. Det lät som om någon av grisarna sparkade och skrapade mot plåtväggen. Ljudet var sånt oväsen att hundarna for upp och började gapa. Hörde upprörda grymtanden ute på gården och jag kände att jag måste ut och se vad som händer. Skyndade mig ut och möttes av Hedda och Greta som stod nedanför ytterdörren och såg skärrade ut. "-Var är Hjördis?! Hjördis?!". Kände paniken växte i maggropen. Jag förstod att nått var inte som det skulle. Skyndade in och hittade Hjördis liggande på sidan i halmen. Jag kan inte säga om hon var vid medvetandet eller inte. Det var halvmörkt där inne eftersom lampan i taket inte fungerar. Kutade in efter ficklampan och satte mig på knä bredvid henne. Hon krampade och drog efter andan. Jag förstod att det fanns inget mer jag kunde göra för henne. Smekte hennes kind och pratade med henne. Andra handen kliade henne på magen och mellan frambenen, det tyckte Hjördis om. Hon sparkade lite ryckigt med benen och halmen var bortskavd under hennes ben så långt som de nådde. Kramade om griskroppen och höll mitt öra intill hennes hjärta som tickade fort fort. Hon darrade till och sen blev det tyst. jag hade hunnit ringa till Carola som kom precis efter att hjärtat stannade. "- Hon dog just", minns jag att jag sa flera gånger i rad. Jag kunde inte förstå. Min lilla gris dog i mina armar. Det fanns inga tecken på att hon skulle varit orolig eller haft ont. På dagen var hon som vanligt och de hade lagt sig som vanligt. Antagligen så fick hon en massiv hjärnblödning eller hjärtattack i sömnen. Kanske vaknade hon aldrig utan föll i medvetslöshet innan hon hann känna nått. Det var tyst och stilla där inne när jag gick och la mig.

Vi hjälptes åt att ta ut kroppen därifrån och jag hämtade bananer till Greta och Hedda som tröst. De ville inte vara i närheten av Hjördis kropp. Hundarna kom ut och luktade avvaktande på henne. Djuren känner på en gång om kroppen lever eller är död. För de finns ingen tvekan. De bara vet. Själv hade jag lite tvångstankar om att hjärtat skulle hoppa igång på henne igen så jag var kvar hos henne tills hon hade börjat stelna. Det känns så overkligt. Så levande ena stunden och så död nästa. I morgon måste jag få hit en veterinär som kan konstatera att hon är död, identifiera henne och se att dödsorsaken verkar stämma överrens med det jag sagt. Har grisarna både liv och veterinärvårdsförsäkrade och har talat med ombud/skadereglerare. Vill såklart ha ut hennes livbelopp så jag kan köpa en ny liten gris. Vill inte ha bara två utifall det händer den ena något. Grisar är utpräglade flockdjur och uppenbarligen kan det gå fort och plötsligt. Älskade lilla Hjördis blev bara 2,5 år. Det är ingen ålder att tala om. Hon var född på julafton 2012 och kom till mig i mars. Hon var inte överviktig att det var något att ta fasta på. I övre normalhull men inte fet. Just nu går de på bete men får heller ingen mat utöver det förutom någon gång i veckan då jag ger lite mat med flytande selen i. De är känsliga för selenbrist. Fast det ter sig inte så här. Tarmvred vet jag någon gris har fått men hon visade inga tecken på det heller. Buken var normalstor och mjuk, hon hade inte kräkts eller bajsat på sig. Försäkringsbolaget kräver ingen obduktion och för min del spelar det ingen roll vad hon dog utav. Om det var hjärtat eller hjärnan har för mig ingen betydelse. Hjördis hade inga avkommor och skulle aldrig användas i avel. La ut på en minigrissida att hon dött då det var en chockartad upplevelse och jag kände dels att jag ville veta om det hänt andra grisar och få stöd i det som hände. Jag fick stöd utav många fina människor. Tusen tack! Sen finns det alltid moralkärringar som måste tycka. Kan inte folk bara hålla käften? Varför måste man tycka nått och ta sig rätten att berätta för andra vad de ska göra? Kan man inte bara förstå hur en människa i sorg känner? Nej uppenbarligen inte. Fick höra att jag borde minsann obducera Hjördis så "alla" skulle få veta varför hon dog. Ursäkta varför då? Jag talade tydligt om att för min del var det inte aktuellt och att ta reda på min gris plötsliga död. Jag lägger inte tid och pengar på det. Dessutom skulle varken göra till eller från för någon. Jag frågade om andra grisar råkat ut för det men nej det var ju ingen som svarade på det. En uppfödare hade haft en gris som dött på natten och hittades på morgonen. Hon hade inte obducerat men tyckte däremot att jag som varken avlat eller är intresserad av grisavel skulle obducera min. Jag känner att det ligger en hund begraven i ämnet... En kompis berättade att det förekommer hjärtfel på minigrisar. Men självklart vill ingen kännas vid det. Men uppmana att obducera det går bra men ingen vill tala om varför. Jag känner att jag blir förbannad. Jag har hållit på tillräckligt med avel för att förstå och veta att sjukdomar och ärftlighet för det första inte alltid går hand i hand. Hon kanske var född med en missbildning. Men säg att det är ärtfligt det hon dog av. Hur skulle de som vill veta hennes obduktionsresultat förhålla sig till det? Veta för rena nöjes skull så det kan prata skit om hennes uppfödare? Även om det är ärtligt så bör man innan man drar i stopplyset veta hur det nedärvs. Krävs det dubbel eller enkel genuppsättning? Är det hjärtfel generellt eller en viss sorts hjärtfel som är vanligt på mingrisar? Nedärvs det från mammans eller pappans sida? Kan det hoppa över en generation? Antingen får man skita i att bry sig eller också får man banne mig vara ärlig och köra med rent spel och öppna kort en då också försöka starta någon form utav forskningsgrupp kring ämnet. Att plötsligt börja hyschhyssa kring dödsorsaker och sen tycka att djurägare som har gris för sällskap och nöje ska bekosta obduktion är magstarkt. Det skulle ta mig en halv dag att åka till SVA i Uppsala, en halv dag att hämta hem grisen igen, bensinkostad och kostnad för obduktionen. Jag med mitt humör erbjöd den som vill att fritt hämta grisen innan kl 12 imorrn och stå för omkostnader kring obduktionen ur egen ficka, men grisen ska tillbaka hit igen! Ingen har erbjudit sig. Märkligt, det var ju så viktigt att veta varför min gris dog. För deras avel trots att ingen vill erkänna att hjärtfel är förekommande på minigris. Själv kunde jag inte bry mig mindre. Min Hjördis är död och jag tar mig rätten att få sörja henne utan moralkärringar som tycker i smyg!

Hjördis med grädde runt trynet. Lilla älskade gris vad jag saknar dig! 

Vi hörs!

Jag hade ju tänkt åka på karaten idag. Men si det bidde inget av det. Ligger på utesoffan och tycker synd om mig själv med en påse chips istället. försöker föresten blogga från mobilen igen så jag ber om ursäkt för konstiga fel, såna som förvisso även dyker upp från datorns tangentbord med. Klassiska slarvfel och klumpfingerfel.

Jo jag har haft ont avoch till i min navel ett tag. med ett tag så pratar jag om ungefär två veckor. Det har inte gjort ont hela tiden utan lite till och från och framför allt vid vila. Trodde först jag gjort illa mig i duschen. Sen att det var en fästing för att sen fungera på om hö letat sig in. Det sista är inte helt otroligt då sista partierna av förra årets hö vAr flygit och väldigt löst. Lätt klädd som man är på sommaren och jag bär med mig flera hökakor i famnen ut i hagarna. Men smärtan blir baravärre och magen är helt uppsvälld. Ser ut som jag gått upp 10 kg på magen just. får gå i för stora Byxor för att inte det ska klämma på naveln och den uppsvällda buken ska få plats. Hade först inte tänkt lägga ut bilderna på mig från vår karateträning igår. för att vara helt ärlig tyckte jag att jag såg hemsk ut. Valde dick de bästa bilderna. Nog för att jag gillar chips men så enorm har jag inte blivit. Men nått är galet. Gör ondast när jag ligger ner som nu. Vrider mig av smärta. Jag vill liksom vända ut och in på naveln och skölja av den. Tror egentligen fortfarande på skräp i form av löshö där inne på själva navelsträngen. Men hur i helskotta ser man längst ner i grottan?! Eller, jag vill tro på hö. Fortfarande fastän jag varit till läkaren som tittat ner. Men tittade han noga?? Han ordinerade mig vila. Jomenvisst... Det gör ont som hundra fula ord i snabb följd av att vila! Han fick för sig att jag sträckt tarmen på nått sätt. Jaha? Kan man ens det?! Och varför just i/under naveln. Det känns som om någon sticker in nått vasst och vrider runt. Tänk er en liten handborr. Kanske är en larv, en noshornsbaggelarv, som slagit bo!?! läkaren tyckte inte jag skulle anstränga mig. Allvarligt tror jag inte ett ögonblick på att jag sträckt muskel på tarmen. Eller vad vet jag egentligen? Men det låter så osannolikt. Enligt läkaren kunde man göra det om man lyfte tungt eller vred sig i soffan. I så fall skulle väl jag gå med magsmärtor för jämnan som alltid lyfter och bär och jobbar med magen. Svullnar magen upp av en sträckning? Det kanske den gör. Vad vet jag? En stukad fot svullnar ju. Jag vet inte vad jag ska tro. Jag hade hoppats på en snabbt ingrepp och del av hö på operationsbrickan. 

Nu var inte alla proverna de tog helt ok heller så jag måste tillbaka på fredag och ta om och ta ytterligare koll på njurar och lever. Heja! Var jag orolig innan blev jag inte mindre orolig. Nån karate tyckte han inte jag skulle gå på, klok kanske. Finns bättre saker för en smärtande navel än karatesparkar och slag i just det området. Men surt sa räven. Fast nån jäkla vila ställer jag inte upp på mer!! Får panik för det gör så ont. Det ilar, värker och sticker. Som akupunktur rakt in i naveln som sakta vrids runt. 

När jag läste till undersköterska fick jag lära mig att värktabletter i kombination med magsmärtor var bannlyst! Nu har jag varit hos doktorn och jag tänker inte stå ut att sitta med migrän i naveln längre! Hej pillerasken nu kommer jag! Det här går inte! Jag står inte ut! 

Vi hörs! 

Lilla Savannah växer och frodas. Det är en fröjd att gå upp på morgonen och tassa ut i stallet med nappflaskan.

Hon har börjat leka klätterlekar och ska få en låda att hoppa upp och ner på. Matte får faktiskt ställa upp!

Puss på dig skruttunge!

Jag går och väntar otåligt på att Storkrull/Selma ska killa som det heter när getter föder killingar. Hon är ordentligt tjock och magen har sjunkit ner under henne. Hon hade förvärkar idag på eftermiddagen. Trodde jag skulle få en Tor och Åska eftersom det började åska men nej inga bebisar. Är nästan helt hundra på att det blir två. Väntar otåligt.

Idag kom Gabriella hit och hjälpte till.

Jag tömde boxar och vi släpade ut de tunga stallmattorna som annars ligger på spaltgolvet. De väger sina kilo vill jag lova!

Och Gabriella högtryckstvättade dem och insidan av boxarna. Alla hann givetvis inte bli klara men eftersom jag lät bygga boxarna först och inte efter mattorna så är mattorna utskurna och inpassade så det gäller att ta två boxart i taget så det inte blir kaos och pussel. Tanken är att börja måla allt eftersom. Lika bra att ta några i taget så jag kan använda stallet fastän det städas och fräschas upp.

Dagens hjälpredor. Tur det finns hjälpsamma vänner som gillar grovjobb. Gabriella och Carola.

Sen fick jag testa på karate och tips på var man ska slå för att det ska göra ont som....satan. Kan va bra att kunna. Asgarvar förtjust när jag får stryk....

Min tur.

Det ser ut som Gabbi inte förväntat sig att jag skulle ta i så hårt   . Nu är hon van att få stryk men ändå.

Det blev liksom på allvar. Jo då det bor en fighter i mig.

Det här var skitkul!! Hittade ytterligare en grej för mig så imorrn hänger jag med till dojon och tränar på riktigt. Har alltid sagt att det skulle vara så skönt att få slå ur sig överflödig energi på en sandsäck. Det här är ju ännu roligare.

SEn kom ösregnet. Ni ser vattendropparna va? Himlen öppnade sig så här sitter jag nu och skriver i väntan på att åskan med all säkerhet dragit förbi. Tänkte åka ut och cykelträna men vill inte lämna min åskrädda hund i bilen. dET är enda stället att stoppa in henne när det åskar, ösregnar (hon är rädd för ösregn eftersom det är förknippat med åska) och vill skott.

Vi höres!           

Här händer det grejer hela tiden! Har en lång lista i stallet på saker som ska vara gjorda innan sista september. Vissa saker är påbörjade och andra avslutade men listan är lång. MEn man måste ju få leva lite också. Njuta av sommaren, umgås och bara vara med djuren eller ligga på soffan på altan och glo på trädet och molnen. Jag vet att somliga tror att jag jobbar jämt. Jag kan säga att ibland är jag sjukligt effektiv. I fredags var en sån dag. Jag städade huset, städade stallet (fast det gjorde jag efter midnatt mellan torsdag och fredag), flyttade ankorna till eget boende och städade ur hönshuset, umgicks med gamla vänner som tittade förbi och på kvällen åkte jag och hämtade hö och var hemma igen vid halv elva. Däremellan ska djuren ses över, fyllas vatten och matas med hö i vissa hagar. Men det var en nöjd Johanna som tillslut kröp till sängs. Lördagen var raka motsatsen. Bestämde redan på fredagen att det skulle få bli en slappardag. Gick bokstavligt mellan soffan ute och sängen inne. Lät tankar passera, slumrade och lyssnade på naturen. Man behöver såna dagar. Jag tycker det är superskönt att bara ligga och låta tankarna komma och gå istället för att sätta på musik eller film. Ibland sätter jag på spa musik som jag kallar det, men tystnade är så skön. På kvällen cyklade jag ner till Anita och firade hennes 50-års dag på en hejdundrande rolig fest.

Det här med att ta selfie... man får ju tacksam om man hamnar i bild, även om delar av en kommer utanför. Anne-Lie och jag.

Bjuder på den här bilden. Jaja jag ser askalas ut. Riktigt så illa var det inte. Men enda bilden jag hade som var represenabel på födelsedagsbarnet.

Mycket dans blev det i alla stilar och varianter. Anne-Lie försökte lära mig styrdans. Mycket skratt blev det. Jag är ett hopplöst fall. Det hamnade dock inte på bild, inte i min mobil iaf.

Umgås med vänner med söndagmiddag på Strandbaden. Patrik, Ingrid och Harriet.

Mitt första krullbarn är född! Mamma LillKrull/Telma förstod inte alls var den lilla var. Hon stångade brutalt och fullständigt vägrade släppa henne till juvret och ju mer vi bråkade om det desto värre blev det. Så bebisen fick följa med in. Döpte henne till Savannah eftersom angoragetterna är lite öken/bergsgetter.

Första natten sov hon på min mage i soffan, varmt och tryggt för en liten.

Söt som socker!

Men mamma hade gråtit och ropat efter sin unge hela natten så jag gav henne ett försök till eftersom hon uppenbarligen ångrat sig och tänkt om. Blev till att snabbt fixa till en stor hästbox till getkammare.

Telma blev så lycklig! Underbar mamma även om hon inte tänker låta sig dias. Men nu får Savanah växa upp och bli en get i flocken, ha en riktig mamma som lär henne allt hon som get behöver vet och kunna och jag och hundarna slipper ha en evigt passande av en killing som kommer vara överallt inom kort.

Söt som socker och pytteliten! Flaskan är på 250 ml. 

Några av hästarna har fått mera hage och är såklart lyckliga.

Fåren bestämde sig en kväll för att gå hem och äta hö i vinterhagen. DE var inte nöjda och tysta förrän de fått sin vilja igenom. Det var inte ens mycket insekter den kvällen så jag vet inte vad de fick för ryck.

Leo har hittat en egen teknik för att dricka vatten.

Amy pysslar om Hedda. Mina djur är så underbara ihop!

Visste ni att grisar reser ragg när de trivs och njuter?

Mina söta cockerflickor! Ja Alba är renrasig, Rigmor 75% cocker spaniel och resterande 25% bassethound. Men de är rätt lika ändå på nått sätt.

Alba, lika söt som snäll och glad.

Lyckades få alla hundarna på en och samma bild! Det var inte alls planerat, de satte sig och ville in och äta och jag hade mobilen tillgänglig.

Mina odlingar trivs och potstisplantorna börjar komma upp. Ingen aning om vad det är för sorter, hittade potatis i kylskåpet som hade börjat gro så jag stoppade ner dem i jorden på vinst och förlust.

Den här krabaten hittade jag en kväll i stallet. DEt är en noshornsbagge. En hane som gett sig ut på friarstråt. Det tar tre år för de att bildas till utvecklad skalbagge, då är deras enda mål att para sig och sen dö. Bar ut honom till gödselstacken där han har störst chans att träffa någon. DEt är inte illa av en som egentligen avskyr kryp!

Mina djur är inte riktigt som andras. Tuffing myser inne i kaninkolonin.

Nu håller jag på att få värmeslag! Vi höres någon dag!          

Igår var det AA-möte här på min altan. Jag kallar det så när jag träffar mina kompisar Anne-Lie och Anita. Någon liknelse har den knappat med traditionellt AA-möte   . Vi har mycket gemensamt förutom hästar och framför allt islandshästar. Mycket prat om allt mellan himmel och jord och sen åkte sångböckerna fram. Känner mig lyckligt lottad som har så härliga vänner! Ska försöka minnas det när livet känns mindre kul som det kan göra ibland.

"e re efterfest på eran balkong..." Nej men väl ett AA-möte.

Några glas senare

Och efter ytterligare några   . 

Jag som pratat så varmt om min djurfria oas. Jomen visst.... Gick och hämtade en glass och möttes av det här.

Kaisa har tur som är så vacker att hon får agera prynadspumpa eller nått i den stilen.

Alba hon gräver gropar och bygger sig en egen lya.

Man kan ju inte hänga hos sina vänner och grannar jämt. Så jag köpte en egen pool och skapade ett Playa del Vida med sandstrand. Någon gång blir det klickgolv runt om, iaf på ena sidan. Hittade ett perfekt ställe med sol hela dagen inpå kvällen och väl dolt bakom buskar.

Så lyxigt och helt underbart! Åker till badplats gör jag aldrig. Det är för avancerat och stjäl tid. Nu kan jag bada runt grisar och hundar precis när jag känner för det. Fyller upp poolen lite i taget, rädd att sinlägga brunnen. Det går ju åt några liter att fylla den. Jag är tacksam att det ska ösregna imorgon. Min brunn kan behöva det! Liksom betet. SEn får det gärna bli varmt igen   .

Lill-Jonna är en ny bekantskap och invånare på gården. Gotlandsruss född -03. Hon har varit ridponny men fullständigt tröttnat på allt vad ridning och träning heter så hon är inköpt som avelssto. Oerhört snäll och trygg ponny och jag föll direkt för henne. Gammal spännande stam och riktigt fin exteriört. Lycklig över att ha så fina ponnyer!

Glad matte. 

Lill-Jonna 

Det är mycket lyckligt i den här bloggen   . Försöker att tänka på allt positivt och roligt som händer och tänka mindre på det tråkiga som måste ske. Lekis och Julias lille Hillevi dagar är räknade. Båda har problem med knäna fast på olika sätt. Hillevi har kraftig patella upphakning och klarar inte ens att gå i skogsbeteshagen. Efter mycket ångest och ledsamhet har Julia bestämt att låta Hillevi somna in. Klokt med jättejobbigt beslut. Jag kommer finnas med Julia när det sker. Jag tycker också det är sorgligt och jobbigt men har lärt mig hantera döden. Men minns hur det var första gångerna. Sorgen och tomheten är detsamma men jag vet hur jag hanterar det. Lekis är bara slut i knäna. Vet inte varför, men han får återkommande inflammationer och har slutat svara på behandling. Han har en pålagring i ett framknä och är veterinärt utdömd. Vi har kämpat över ett år och det är dags att ge upp. När han går och har ont på betet har han inget kvar. Jag kan inte gräva ner mig när sånt här händer. Det är en del av hästeriet. En baksida. Jag får lägga fokus på allt som är roligt istället och på kärleken de ger. Glädjas åt den tid vi har ihop. Man har de bara till låns och den tid vi har gör jag allt för att de ska må bra och få kärlek.

Vi hörs!

   Har varit en händelserik vecka.

Började med att veterinären var här och kollade lite tänder. Såklart även minsta hästen ska kollas i mun!

En glad Maja väntar på sin tur.

Man använder sk munstege för att låsa fast munnen så veterinären kan jobba utan risken att bli klämd och biten. Hästen blir sederad/fått lugnande. Det var bara Vilda som hade små vargtänder som veterinären plockade ut. Alla såg fina ut i munnarna. DEn här gången var Najade, Cleo, Maja, Vilda och Sessan på tur.

Tillbaka på gymmet igen

Lördagsnatten bjöd på uteliv

På söndagen kom min systerson hit och stannde till torsdagen. En blivande fåraherde kanske?

En tur till järnvägsmuseet i Gävle

Otroligt fint museeum. HAr skäckminnen från när jag var liten och var där med skolan. Stank gammalt tåg och var skittrist. Nu var det både ombyggt och nytänk. Här åker vi spårvagn genom stan.

Restaurangvagnen måste ju självklart provas

Åsso lilletåget- Det var så kul att vi åkte två varv, helt ensamma på tåget.

Philip älskar djur

Och djuren honom

Jag fick hjälp med allt från matning till trädgårdsarbete. Kul för en kille från en lägenhet i storstan.

Tur jag har vänner som har pool!

Och otur att han har en skönsjungande moster i utepoolen

En tur ner till Färnebofjärdens naionalpark för att titta efter bäver.

Så galet vackert!

Sen middag på strandbaden i Årsunda

Skönt att ha djur som fungerar ihop!

Som att häst och ko kan dela vattenbalja

Lyckliga mammor med barn som numera delar hage med fåren

Cleo blev skodd idag så vi kan börja jobba med vagn igen. Grusvägarna runt om här fungerar inte för barfotahästar om de jobbas ordentligt.

Nirmar och grabbarna på grönbete med kossorna

Man kan inte va snygg jämt hälsar Leo.

Kvällen fick avslutas så här i horisonellt läge på altan. Det är helt fantastiskt väder! Njuter varje sekund. Carola och jag roade oss med att titta på fölen som sprang som tokar på ängen av lycka och bus. Vill suga in varje ögonblick och spara det till de där kladdiga regniga kalla höstdagarna.

Vi hörs!