Ni känner säkert igen fenomenet. Istället för att ta tag i det som måste göras så går man och sätter sig med något varmt och gott vid datorn. Jag borde, nej jag ska, städa! Megastor fäller. Det borde säga allt. Men för er som aldrig upplevt en fällande Leonberger så är det hysteriskt med hår. Tussar i drivor. Hon lämnar ludd på varje grej hon nuddar: stolar, de andra hundarna, mina byxben, jackorna i hallen och när hon skakar sig blir det en hårhög i storlek av en chihuahua under henne. Jag har haft både golden och schäfer innan och tyckte de var förskräckliga men det är ju ingenting i jämförelse med det här pälslejonet! Hon blir dessutom håröm och gillar inte borsten. Jag är lite lat också. Lättare att gnälla än borsta. Det är bara så meningslöst att städa när hon lurvar så. Nu är det äntligen fruset ute så hundarna och jag drar inte in lera och smuts. Det är positivt.

Jag har haft en period som varit rätt tung. Jag vet hur det är. Har jag haft kul, varit mer positiv än vanligt eller gjort något annorlunda som tex en resa så kommer dippen som brev på posten. Ibland kommer den ändå. Men nu börjar det kännas bättre igen. Solen skiner och det kan ju göra nästan vem som helst glad. Tuggar i mig faktumet angåendet barn. DEt är inte så att jag tror att det är enda menigen med livet, men det blev så definitivt. Jag har ju massor av håriga barn. När jag var ung kunde jag inte förstå hur folk kunde kalla sina hundar för barn och behandla dem därefter. När jag en period hade bara NIsse gick vi till "leksaksaffären" varje fredag och han fick välja en leksak. Say no more.

Förra helgen var grisen Greta sjuk. Hon knackade ihop under lördagen. La sig bara ner och ville dö. Hon åt på morgonen men sen rörde hon inte en fena när Hedda fick sin mat. Hon var bara trött och apatisk. Tog inte emot det som hon annars älskar. Jag försökte med massa olika favoritsaker och fick jag in i munnen lät hon det bara rinna ut. Det syntes inga symtom på henne. Klämde och kände igenom henne. Ringde veterinären som inte alls var pigg på att komma ut för en minigris. Grejen är att det är veterinäreras skräckpatienter för de kan så lite om grisar. Jag var orolig att hon skulle bli uttorkad. Grisar är besvärliga patienter då de är svåra att läsa av, starka som oxar, ofta inte tillräckligt tama och har hud och speck som gör att de är svåra att behandla som tex hundar och katter. Jag kom på att ge henne vispgrädde utblandat i sirap för att öka hennes energi. Normalt skulle hon älska grädde och socker! Men nu grymtade hon och försökte värja sig. Tur hon är snäll för jag fick tvångsmata henne med hästspruta i munnen och sen tvinga henne att svälja. Hon hade lätt kunnat krossa mina händer och sprättat upp armarna med sina sylvassa tänder/betar. Få en gris som vägrar att öppna munnen är heller inte lätt. Hon vet ihop med sina enorma käkmuskler. Men det gick efter lite lirkande. Fick efter många samtal ill olika ställen tag i en veterinär på Ultunas ambulerande stordjursveterinär. Även om Greta inte visade tecken på selenbrist tuckte hon jag skulle tala om för min veterinär att hon skulle ge grisen injektion av selen, antibiotika och smärtlindring/antiinflammatorisk. Så mycket mer kunde man inte göra men fanns heller inget att förlora även om Greta varken hade feber eller något som kunde tyda på varken smärta, infektion eller något som kunde sätta diagnos. RIngde ut min jourveterinären och instruerade henne var hon skulle sticka.Man injecerar grisar bakom örat. Det är enda muskeln som inte är skyddad av läderhud och speck. Tog fram en trägrind och trängde upp henne i ett hörn och trots att hon var klenade är vanligt hade vi fullt sjå att hålla kvar henne. Gav även Hedda en selenspruta i förebyggande. De har gått på bete i sommar och höst och fått minimalt med kraftfoder. Normalt tillsätter jag selen i maten en gång i veckan men nu hade jag slarvat med det. Grisar är känsliga för selenbrist. Det vet jag. Ett dygn efter hon fått selen klev hon upp och ville ha mat! Jag som var så säker på att jag skulle förlora henne. Det hade jag gjort också om hon inte fått selen. Brist på selen ger muskelförtvining och musklerna orkar inte. Hon orkade helt enkelt inte tugga och svälja. Hade det gått längre tid hade hjärtmuskeln slutat jobba. Jag var orolig att hon hade njursvikt då hon hade samma symtom som vid det. Det hade nog blivit akut njursvikt om hon inte fått selen, orkar inte hjärtat pumpa ordentligt får inte njurarna tillräckligt med blodgenomströmning vilket leder till akut njursvikt. Greta hade tur trots allt och matte fick en dyr läxa. Så går det när man är dumnål.

Har hunnit med att fylla år och varit på semester sedan förra blogginlägget med bilder på djuren. Helena kom med tåget från Piteå och jag hämtade upp henne i Gävle för vidare gemensam resa till Gotland. Det var en väldigt lyckad semester! Vi hade väldigt roligt, hann med mycket och de var verkligen avkoppling från vardagen. Bodde på Donners hotell I Visby. Stenkast från hamnen och strax nedanför gågatorna. Älskar Visby! Var nästan ännu bättre nu på hösten bortom all hysterisk turism och varma gränder. Var med på fölskiljningen på Lojsta hed och jag som är blödig kunde inte hålla tårarna tillbaka när fölen åkte ifrån sina mammor. Det är så himla skönt att ha Helena. Hon lever ungefär samma liv som jag. De har också en uppsjö av olika djur i alla storlekar enbart för nöjes skull. Så skönt att ventilera allt om djuren, få tips och dela med sig av tankar och funderingar med någon som förstår både känslomässigt och praktiskt.De har färre hästar än vad jag har med istället renar, lama, fler grisar och hundar, åsnor, fjäderfän av olika slag mm. Eftersom vi båda har gård och ett geogafiskt avstånd mellan oss var det så skönt att träffas på neutral mark så båda blev lediga.

Jag som inte har tv fick uppleva lyxet att ligga och glo en stund.

Härliga du!

Sämre ställen för frukost finns.

Barrunda

Visby by night

Mycket fika blev det.

Och god mat! Dovhjortsfile.

Köpte mig en liten värld av tomtar. Så fort jag nu har städat ska jag plocka fram min lilla tomtesamling. Älskar tomtar! MAn kan inte ha för många.

Köpte även målarbok för vuxna. Perfekt terapiarbete för en som annars inte kan måla.

Och ångestköpet. Vi skrattade gott åt vårt impulsköp. Vi köpte var sitt av detta söta lilla cafeset. Men vi hade lite ångest efteråt. Men det blev gulligt i hyllan där hemma och ett roligt minne.

En tarotkortlek med änglar slank ner i inköpspåsarna också. Här ligger vi och spår varann sista natten. 

Som sagt, vi har alltid kul.

Jing och Jang var med från Piteå. Mest beresta kaninerna någonsin? Tåg, bil, färja. Och? De hade lyxsviten i hamnen i Visby. Belgiska jättar som kommer landa på en vuxenvikt mellan 7-10 kg.

Fölskiljning på Lojsta

Så fick jag träffa dem igen. Mamma Majvi och lilla Gullvi.

Gullvi

Svava och Svalbard

Fölen fick på sig en grimma med mammas namn och deras egna frysnumer som kommer från det år och i vilken ordning fölet fötts. Svalbard har 510 vilket betyder 5 - 2015, 10- född som föl nr 10. Det blir lite Auschwich över det hela när hästarna drivs ihop och fölen tas från deras mammor. Svårt att göra på något annat sätt eftersom de går som vildhästar på heden. De har sammanlagt över 600 ha och drivs bara ihop några få gånger om året för verkning, fölskiljning, hingstsläpp etc. Om vintern får de hö och kraftfoder. Annars lever de som vildhästar.

Svalbard rakas inför frysmärkningen som sker med väte. Fölen chipmärks, verkas, de får passansökningar och frysmärks. Alla föl födda på heden får frysmärkning. Ett enkelt sätt att veta vem som är vem. Det går 50-60 ston och deras föl varje år.

Frysmärkningen. Jag tittade noga på hästen för att se om det gjorde ont. Men jag såg ingen reaktion alls. Däremot är hela fölskiljningen en dramatisk händelse i deras liv.

Hemma

Tur jag har inomhushagen! Tre små föl kan lätt hitta på hyss och eltråd vet de inte vad det är. dE får lära känna flocken pö om pö. Än jobbar vi med tillit och hantering. Gullvi tog hela fölskiljningen med ro medan Svalbard och framför allt Qlådia tog illa vid sig. Har en hel del att jobba med henne efter den dramatiska första kontakten med människor. DE får helt enkelt inte gå ut innan hon tycker att jag är en okay prick. Kommer de lös kommer de dra till skogs för i skogen känner de trygghet. DE är födda och uppväxta i skogen. De vet inget annat.

Valiant var barnvakt igår. HAn gick i ladan med småbarnen. Han tyckte det var superkul! Lite för roligt för barnen så han fick gå ut efter en stund. Han var snäll men barnen tyckte att farbror Valiant blev lite väl mycket när han började kuta runt och hoppa och skutta av glädje. Han ska inte gå med dem egentligen men han ville så gärna hälsa på dem.

Lyckliga vovvar på ängen. Årets första pudersnö.

Efter mycket övervägande han jag beslutat att slakta mina kor. Inte för att jag egentligen vill. Hatar allt med slakt att göra. Men jag har funderat mycket under hösten och när Greta blev sjuk kände jag att händer det korna något kommer jag inte kunna behandla dem. Grynet är enorm! Hon är en korsning mellan tre olika köttraser och enbart avlad i generationer för att växa och bli stor. En vanlig mjölkko avlas även på att mjölkas och samarbeta. Iaf förr, numera är ju allt robotstyrt. Hur det blir i framtiden kan jag inte sia om men att Grynet inte blir så där riktigt tam nda till slutet beror inte på att jag gjort fel utan för att hon inte någonsin i sina gener behövt. Hon skuttar och busar, är egentligen snäll. Det finns inget ont i henne men hon vet inte om sin storlek. Jag kan inte riskera att skada mig. En knuff eller spark kan bli förödande och jag kan bli liggande i timmar, dagar. Det är inte kul att vara i deras hage. De kommer fram men är buffeldjur. Ju mer tiden går desto större blir de och ju mindre jag håller på¨desto mer otama blir de. Men man måste ha respekt för så stora djur! Annars är man dum. De äter enormt med hö! De två äter hälften av vad 15 hästar äter om dagen! Jag överdriver inte. Ger jag mindre gråter de efter mera mat. Att fodra så mycket mat till djur jag inte har någon behållning av då jag inte törs hålla på med dem är meningslöst. Det är inget lätt beslut men jag har bestämt mig. Har ringt och kollat med Hälsingestintan om de kan ta emot dem. DE körs de till en gård där de får stå i 10 dagar och ackimatisera sig fast bara de två ihop. DEt var jag jättenoga med eftersom Grynet aldrig sett någon annan ko utöver Leo. Sen slaktas de på gården där med deras mobila slakteri. De skulle återkomma om tid och när det kunde vara möjligt. Det vore det bästa! Slippa köra dem till ett vanligt slakteri. Jag tycker hela grejen är jobbig. Min lilla kalv som klampade runt i köket som liten. mEn nu är hon stor och bufflig och inte lika enkel och ofarlig. Jag har mig och de andra djuren att tänka på. Jag slaktar hellre än riskera atde av någon händelse skadar sig eller blir sjuka och jag inte kan hantera dem och behandla dem. Det är inte ok.

Vi hörs!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...