Kennel Krokanden

Direktlänk till inlägg 23 december 2015

Bonde söker fru 10 år

Av Johanna Nordin - 23 december 2015 00:50

Hur gick det sen?

Det är det säkert många som undrar. Jag undrar också. Ja inte hur det gick för mig, så pass bra koll har jag   . Utan jag känner säkert som många med mig att jag hade velat veta hur det gått för alla andra. Alla de som inte fick plats i programmet. Nu träffade jag några av dem och vet lite insider information, men det är ju å andra sidan gammal info nu och inte säkert det stämmer. Det är kul att så många lyckades ändå! Som ni fick se så är det en rätt påfrestande situation att ha kamerateam med producent, kameraman och ljudtekniker med hela tiden och ibland mer än ett team. Jag hade inga egentliga problem med det men för en del blir det konstigt.

Hur det gått för mig? Jo då efter några minst sagt kaotiska år så känns det som pusselbitarna trillar på plats. Jag har knappast ens sökt efter kärlek under de här åren efter min medverkan 2011. Det har varit så rörigt med flytt, hot och efter två korta förhållanden på rad efter bonde och när kamrorna släktes så har jag inte haft ro i kroppen. Visst har jag kunnat längta och sakna ibland. Men i det stora hela så har jag haft fullt upp med mitt och inte för att livet gått tillbaka till någon stilla samma lunk som innan, för det har det verkligen inte, men jag har varit nöjd och inte velat träffa någon heller. Har dejtat någon gång men sen runnit ut ur sanden och det har varit trevligt men inte så mycket mer än så. Jag är en väldigt självständig person och det sätter såklart käppar i hjulen i lusten att verkligen försöka och kasta sig ut. Därför passade bondekonceptet mig. Själva grejen med inspelning var ju spännande i sig men sen var jag ju tvungen att fortsätta och kämpa på. Jag kan ju bli lat, eller lat är fel ord men störd i min integritet och därför dra mig tillbaka. Med ett team som tjatar kärlek och en förväntan så var jag ju tvungen att löpa linan ut och se vad som hände. För även om jag sökte till programmet självmant hösten innan i ren ilska och frustration så ville jag ju såklart träffa min kärlek. Nu blev det inte så. Men det blev ändå en livs resa på sitt sätt. Men alla som varit ute i dejtingsvängen vet ju att träffa den rätta är inte alltid så enkelt och romaniskt som man kan drömma om.

Jag fick mail i somras. Sen har vi haft väldigt sporadisk kontakt. Jag vägrar stressa in i nått. Alla delar måste hänga med och kaos är det sista jag behöver i mitt liv igen. På senhösten började vi höras mer och mer och träffas. Nu har vi träffats varje helg sen iallafall två månader tillbaka och efter lite kantstötningar så känns det bara bättre och bättre. Det här är första gången jag berättar om oss. Inte ens alla nära vänner vet. Jag har velat ligga lågt tills jag själv vet vad jag känner och tror. Inte gå ut med offentliga misslyckanden. Jag vet att jag mest bara pratat negativt med mina vänner, de få som vet. Men jag är inte så romantisk av mig i början. Vi har haft en hel del att prata kring och det är lika bra att börja lägga korten på bordet och vara ärlig. När det är gjort kan det ju inte bli värre, bara bättre och det är där vi är nu. Där det bara blir bättre och starkare. Vi tuggade på genom det som var jobbigt därför att vi båda ville det. Igår var det vintersolståndet så nu har det vänt. Ser fram emot en härlig vår ihop. Elisabet bor inte här. Hon är STockholmstjej, inte ens djurtjej bortsett från en katt. Men hon gillar mina djur och det är huvudsaken. Många tycker distansförhållanden är jobbiga. Själv tycker jag det är perfekt. Jag får lite panik av att träffas jämt, det är så mycket jag måste hinna med på gården men också i mig själv att jag känner att de påtvingade pauserna som blir är bra. Jag hinner börja längta och sakna, hinner känna att helgen gick för fort men får ändå tid över till mig själv och det liv jag hade innan. Herregud jag är 42 år och har byggt upp ett liv åt mig och mina djur, där vänner och fritid får plats och jag släpper det inte rakt av bara. Därför är distansförhållande perfekt för mig. Jag får lite av varje och känna att jag längtar. Blir det för mycket så tappar jag känslorna. 

Så nej jag är inte singel längre. Jag är nykär. Det är en härlig känsla! Jag som i början av sommaren sa att jag inte ville träffa nån. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.


Nu är det snart jul igen! Eller jag tycker det är jul. Julen är ju mer än bara julafton. Någon gran blev det inte här i år. Den ligger kvar på vinden. men det kommer nya jular. Gjorde ett fint tomteland av alla tomtar jag köpte i Visby (kommer på bild, glömde ladda ner en bild). Jag är jättenöjd med det. Precis som jag tänkt mig.

Jag som alltid är ute i sista minuten med julkort missade i år igen att få iväg papperskort brevledes. Har en uppsjö av fina julkort på vinden, men ett annat år så... Elisabet hjälpte mig att fota julkort på mig och djuren i helgen. Desperat i kamp om tiden. Tyvärr hann jag inte göra papperskopior av dem och kollaget är inte direkt väljobbat heller. Men det är mycket jobb bakom bilderna. Tyvärr fick inte korna vara med. Men ett annat år så... Har föresten bestämt att Grynet och Leo får vara kvar. Jag älskar mina kor så innerligt! Jag kan inte tänka mig att slakta dem. DEt vore som att skjuta sina barn (nästan). Det går inte. De gör mig lycklig och nu har de flyttat in på box för vintern och är så keliga och snälla. De är ungdjur och lite stojiga ibland. Men snälla och älskvärda. De får gå ut i ladan då och då och studsa ur sig energi. Vädret tillåter egentligen att de är ute. Men det finns inget att äta och marken trampas sönder. De rymde (jag var slarvig med elen) så grannen var snäll och ringde och berättade att de gick i hagen bredvid sin egentliga hage. Få in dem var plättlätt. Jag ropade och de kom i full galopp och följde utan krångel med mig och mathinken in i deras nya större kobox. De de hade förra året har de vuxit ur så där bor nu fåren.

 

Det riktiga julkortet.

 

Valiant fick vara tomte. Han ställde gärna upp.

 

Testade lite olika varianter med utomhus blev bäst med ljuset. Det var dock halvstorm den dagen vi fotade men det blev bra ändå.

Försökte oss på att fota Nalle och Sarv ihop med hundarna. Som ni ser, det gick så där. Diciplin är inte mina hundars starka sida.

 

Lille Junior. Ja han heter Merlin men är född på samma dag som farbror Milton som bor hos mina föräldrar. 13/6 nästa år blir det stort kalas då Milton fyller 10 och Merlin 1 år.

Spännande att kossorna flyttat in!

Grynet

Tokpigg 9 åring. Äter upp plastsaker, norpar och förstör som vilken tonårshund som helst.

 

Som de här små illbattingarna. Torsten och Svante hittade tidningsinsamlingen och när den var stimlad går det ju alltid gå vidare på väggen och dra tapet. Brist på sysselsättning har de inte. De ser till att roa sig. Men de är charmtroll!

Jag satte ihop Valiant med Lojstabarnen men han skrämde dem. Inte av elakhet. Absolut inte! Valiant älskar föl. Men fölen blev rädda av hans lyckorus och lyckofnatt. VAliant ville så gärna leka men fölen tyckte han blev lite väl mycket. Jag valde då att ta ut honom eftersom fölen ska vänjas in i sina resp flockar ändå.

Har nyligen vant ifrån Russin och Isolde från sina mammor och tog med tre lugna och snälla ston till barnhagen. Skönt att kunna ha fölen i en inomhushage när de lämnar mammorna. Utbrytningssäkert och inga skaderisker. Fölskiljningen gick odramatiskt. Fölen har haft jätteroligt sen första dagen. DEt var mammorna som ropade i början när juvret spände. Nu tycker de det är skönt med egentid tills nästa års föl kommer. Jag kände att de behöver sin energi själva istället för att släppa ut den i mjölken. Rusin och Isolde var 7½ månader när de lämnade mammorna. En bra ålder att vänja av vid. Fölen är tillräckligt stora och mammorna får som sagt behålla sin engeri själva utan att riskera bli utmjölkade och tappa hull.

Lojstabarnen med förskollärarna Maja och Samanta.

 

I morgon ska Dimma (bilden), Sessan och Vilda flytta in i barnhagen så Lojstabarnen lär känna fler tanter.  

Najade inne för dusch och mat. Gud välsigne spolspiltan!

Tilia tycks visa upp sin snygga prilla, eller nått?

Ett litet smakprov på hur jag skulle se ut i stubbat hår   . Jag köpte faktiskt hårfärg idag och tänkte jag skulle hunnit färga det. Men det får bli imorrn. Hade fullt upp. Det var bilprovningen och handla julklappar som fick gå före. Återkommer om hur jag blev. Om jag inte måste gå med en pappåse över huvudet vill säga.


Antar att jag inte hinner skriva före julafton. Imorgon ska jag försöka hinna baka också. Eller försöka. Jo hej du. Jag måste baka! En sväng med den sista shoppningen också, djuren och det vanliga. Måste bli en tidig morgon. Och här siter jag och skriver mitt i natten. Men men. Det är sånt som händer.


Önskar er alla en riktigt god jul oavsett hur ni firar och vilka ni är!                      

 
 
Ingen bild

Ann

30 december 2015 17:07

Hej Johanna!
Grattis till kärleken, vad roligt för dig att du äntligen har hittat någon :)
Hoppas ni får ett bra år ihop.
Gott nytt år!
Kram Ann

Johanna Nordin

5 januari 2016 09:49

Tack snälla det hoppas jag med :)
God fortsättning!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Johanna Nordin - 4 augusti 2019 21:57

Av Johanna Nordin - 8 september 2016 11:51

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Av Johanna Nordin - 20 mars 2016 12:12

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Av Johanna Nordin - 4 mars 2016 13:34

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Av Johanna Nordin - 8 januari 2016 13:41

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...

Presentation

Fråga mig

96 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards