det händer så mycket saker här hela tiden att det är svårt att få tid att hinna blogga. Älskar vårens ljusa långa kvällar som ger massa inspiration och ork. Sömnen har verkligen blivit åtsidosatt de senaste veckorna. Men jag tar igen det i vinter   . Har privilegiet att få hjälp med djuren och hästarnas träning av Julia. Det är ett år sedan vi lärde känna varann när hon gjorde sin praktik här, ingen av oss anade då att vi skulle bli så nära vänner. Härom natten när vi var ute och åkte (från hästsjukhuset) hoppade det omkring fyra lysande ögon som pingpongbollar på ett fält, vi tjöt av skratt. Låter ju inte ens kul så här. Men humor är så viktigt och vi har samma sjuka humor och skrattar åt samma saker.

Den här veckan har bjudit på massa varierade händelser och äventyr. Måste få ihop några timmars sömn så jag bjuder på bilder.

Hästarnas kiropraktor eller sk equitera..blabla har varit här och gått igenom ryggarna igen och behandlat. Här är det Goya som får sin rygg fixad.

Innan hästarna behandlas går Ingebjörn igenom hästen och känner på ben och ser hur de rör sig för att utesluta någon underliggande hälta. Misstänker han något fel behandlar han inte utan påpekar att hästen bör undersökas av veterinär. Här kikar han på Salza.

Alice ska få nålar

Ida med nålar. Är supernöjd med resultatet på hästarnas behandlingar även om det liksom för de som vi inte oftast räcker med bara en behandling. Behandla och träna.

På måndag em fick Vilde Viktor 10 månader kolik. Blev en resa till Ultuna. Liten kille ute i stora världen på egna ben.

Fjällbäckens Vilde Viktor i väntan på att bli undersökt och få behandling.

Fotade en högdräktig Najade v.d Reijsdrecht

Najade med sitt trollhår

Bästisar

I tisdags kom den här pärlan och gullungen in i mitt liv. Välkommen Megastor!

Megastor är en leonberger, 8 v gammal.

Flocken, eller som min kompis Ingrid säger... regnbågsfamiljen. tog emot Megastor med nyfikenhet och vänlighet.

Än så länge är Mega och Rigmor lika stora men vänta bara.

Hälsar på baggen

Några var först lite skeptiska men det gick fort över.

Jag tänker bli Megastor när jag blir stor!

Epos redo för träning

  Brellirs tur

      Mattes stolthet, Brellir från Fjällbäcken

Flingan blir drillad

"-Men hallå ta bort katten!"

Idag när vi hämtade Viktor så fick PeGe hänga med. Jg tyckte hans pungkulor var så extremt stora, bad min hovslagare som jobbat med islandshingstar titta på honom och hon sa samma sak. Var räddatt han fått testikelinflammation och på Ultuna tyckte de jag skulle köra in honom.

Två glada kompisar ute på äventyr.

Det visade sig efter att ett flertal veteriärer och veterinärstudenter tittat på honom och disskuterat, att det bara är så att PeGe är försedd med stort "paket". Nu har jag haft honom sen han var två månader och han var välrustad redan då men hans genitalier måste fått en stor skopa tillväxthormon med vårgräset eller nått. Lite pinsamt att komma in med en "sjuk" häst som visar sig bara ha stort paket. Tur jag kan skratta åt mig själv! Just nu är PeGe i en spökålder och det mesta är läskigt och otäckt så frågan är om hjärnan kommit fel och hamnat mellan benen på honom   . Som en vän skrev, jag fick ett bra paketpris och behövde inte betala varken akuttillägg eller undersökningspris trots att vi kom akut. Tack Ultuna för det!

Mega stal dock showen på hästsjukhuset. Alla ville klappa och gosa och beundra min lilla bedårande söta nalleunge.

Hon och de söta kompisarna Pege och Viktor är garanterat veckans snackis på Ultuna. De blev nästan tårögda av hästarnas glädje att träffas ute i stora världen.

Vi hörs för nu går ögonen i kors.

Slog upp fb och läste kommentarer på Eurovision Song Contest. Tänkte välja att kommentera på fejjan men så kände jag att nej där har jag (iaf vad jag tror) bara ödmjuka och accepterande vänner så jag kände för att göra ett blogginlägg istället.

Herregud vilket liv för en kvinna i skägg! Allvarligt talat med handen på hjärtat, hur ovanlig är egentligen Conchita Wurst? Hur många kvinnor har inte skäggstrån och musche som sällan eller aldrig noppas? Men det är ok? Var går gränsen? Personligen tycker jag det är mer ok med riktig skäggväxt än några vassa strån som på ett halhygge  .

Vad gäller själva sången så var det ingen låt som varken fastnade eller jag tyckte var något. Men så tyckte jag även med Sannas låt när den spelades första gångerna. Nu älskar jag den så ibland måste man ju vänja sig och lyssna in sig på den. Som kvinnor i skägg och män i klänningar. Folk måste helt enkelt vänja sig. Jag beundrar Conchita som kliver fram och upp på det här sättet. Får såklart mycket hyllningar men även otroligt mycket skit. För sitt skägg. Helt otroligt med tanke på att större delen av världens kvinnor har strån både här och där.

Tänk om människor som ägnar tid och engagemang att hata kvinnor i skägg och män i klänningar kunde lägga sin energi på verkligen viktiga frågor. Miljön som exempel. Hur vill ni att era barn och barnbarn ska ha det i framtiden? Alla dessa köttfabriker i Öststaterna som kör ut tonvis av dynga i stora bajsträsk på flera kvadaratkilometer och mil som rinner ut i Östersjön. Nu är inte jag vegiterian men äter kött med måtta. Världens befolkning växer hela tiden och levnadsstandarden runt om världen höjs. I framtiden kommer inte maten räcka på det vis vi äter. Köttdjur kräver spannmål och hö. Vi måste odla mer, mer bekämpningsmedel. Vi lår en knut på oss själva. Vi i västvärlden har ökat vår köttkonsumtionmed 15% de senaste 10 åren. Det är jättemycket! Vi måste bromsa. Inte sluta äta helt men fram för fler morotsbiffar.

Gratulerar Österrike och Conchita Wurst till seger igår!   

Vi hörs!    

I fredags tändes en ny stjärna på himlavalvet. Älskade katten Fjodor somnade in på Ultuna djursjukhus. Han rasade i vikt och jag gav honom ettavmaskningspiller vilket nog tog den sista energin ur hans njurar. Jag hade faktiskt ingenaning om att de inte fungerade som de skulle. Han visade ingenting, åt och levde på som vanligt men enligt veterinären kan det gå väldigt fort. Det gjorde det också. Det är fruktansvärt att se sitt djur bara tyna bort.

Fjodor som liten.I sommar skulle han fylla 6 år.Ingen ålder för en katt att dö i. Sov gott lille vän!

Harvarit en tuff vecka (igen). Neverending story.... Eftersom jag är en nattuggla satt jag uppe och ugglade natten till onsdag. Halv två på natten kom det en silverfärgad v70 och saktade in vid min gård, vingelkörde som om de tittade efter något. Vände snabbt med rivvfart på grannes infart efter att ha tvekat att köra ner på min. Sen stannade den utanför min gård vid trädgården. Stod där ett bra tag. Nu känns ju tiden somen evighet när man blir rädd men åtminstone 5 minuter. Halv två är det beckmörkt ute och de hade hellyset på så det var omöjligt att se vem det var. Jag satt i köksfönstret och är osäker på om de såg migmen jag gick och gömde mig i hallen. Funderade på omjag skulle ringa 112 eller inte men ddet kändesx lite konstigt " Hej det står en bil utanför min gård". Visserligen så i och med kontaktförbud så blir det blålyse på omjag ringer och känner mig hotad. Men jag regagerade liksom med ett sånt där stört tänkade "men inte ska väl jag störa...." Nästa gång ringer jag! Så här kan jag ju inte reagera om det handlar om livet! Min första tanke var självklart att det var Han, ja ni vet... Men så åkte bilen och allvarligt talat tror jag inte nman åker mitt i natten utan ärende, inte med tanke på att Han har resväg. Men vad vet jag gentligen? Ren gissning bara.Det slog mig att det gått en nattlig inbrottsvåg i Årsunda. Kanske de var "vanliga" tjuvar? Så slog det mig. De hade stannat just där jag brukar ha mina får och lamm. Mindes att Högbo Bruk haft problem med får och lammstölder där djuren stulits för halalslakt. Förra sommaren hittade de slaktplatsen och de blev av med ett flertal lamm under en period. Läskigt! Tänk om de var ute efter Knytte och Ylle! Hu så hemskt! Googlade på fårstölder och fann att de varit fler stölder runt om byarna. En vän upplyste sedan omatt det varit fårstölder 1 mil härifrån för någon månad sedan. Så jävla läskigt rent ut sagt! På en gård hade de tagit en fullvuxen bagge som inte ens var tam. Och mina som kommer fram för att sitta i knä!

Nu vet jag inte vad de i  bilen hade för syfte. en nått lurt är det att komma halv två om natten. Eftersom jag är nattuggla och dessutom håller fölvak om nätterna är jag vaken flera gånger per natt och ute i stallet. Troligtvi var det det upplysta stallet och huset somgjorde att de inte vågade chansa. Och kom igen nu för nu har jag skaffat vakthund! En stor jättebjässe på en matchvikt på 55 kg! En ras som inte tvekar att använda sin styrka och storlek och besitter dådkraft att ta eget beslut att attackera. Nästa gång nån kommer ringer jag 112 direkt och släpper ut gänget med bjässen i täten. Rigmor, Amy och Kaisa är söta och rätt så oförargliga men de är små jävlar på att hetsa och heja på. Tro mig jag har sett de jobba i grupp. Flocken ledsnade på Rufus kaxiga attityd och gav sig på honom som ett pack. De skadade honom inte men han har taggat ner nu när jag mötte motstånd.

En akuthäst har lämnat gården. Önskar henne lycka till i livet!

När hon kom (hade dock bott här en vecka när fotot togs och redan ätit upp sig)

Samma dag som hon for, 4 månader bodde hon här.

Det här är anledningen till att svansen klipptes av. Troligtvis hade den aldrig blivit borstad. Allt hon kan har hon lärt sig här. Jag måste erkänna att jag grät floder när hon åkte. Var hemskt att släppa henne även om det var nödvändigt.

Ett gäng ponnisar väntar på att gå på långpromenad. Från vänster Ida, Shakira, Maja, Salza och Melonia.

Så söta ihop! Sessan och Lina

Fredrika hälsar på småkillarna Nikon och Sarv

Mikko af Nörvang älskar att bli ompysslad och stå i centrum. Så otroligt trevlig hingst! Underbart temperament.

Efter långpromenad blev det korvgrillning i skogen.

Och mashmallows

Vi fick knö ihop oss i vindskyddet då vädret var ett riktigt aprilskämt.

Antonia, Alva och Emma

Hundarna var överlyckliga!

Allt skulle undersökas

"hur ska vi ta oss över?"

Världens sötaste Rigmor

Jag skrattade åt Kaisas partyögon. Jag trodde hon var supertrött efter en lång dag men det visade sig några dagar senare att hon har en rejäl ögoninflammation i hela ögongloberna. Så det blev ett veterinärbesök och massa mediciner. Stackars liten och en matte full av dåligt samvete. Vi skrattade åt Kaisa och alla var rörande överrens om att hon var inne i ful ålder....

Ridlektion. Tider och Epos i bild.

Tiger var helt slut efter lektionen. Vi jobbade med styrketräning så han fick ett ordentligt gympass.

Nu sitter jag i köket och lyssnar på melodifestivalen på radion. Jag behöver inte se,räcker med att lyssna. Heja Sanna även om det inte verkar som att du vinner.

Vi hörs!

Det ären ynnest att ha så många olika djurslag och individer som kan samsas och trivas ihop. Som en liten sagovärld där djuren leker med varann och hjälper varann. Det är verkligen ingenting att ta för givet och jag har förstånd nog att vara ödmjuk och tacksam för varje dag det fungerar.

En vanlig förmiddag i trädgården

Stora gula bästisar.

Nalle och Piggelin har hängt ihop från de va föl

Idag släppte jag in får-och getflocken för att vänja in Knytt och Ylle. Tyckte det varbättre att ta in de andra till deras trygghet istället för tvärtom. Flocken ar inte blygsam  eler ens rädd för hundarna. 

Söta Gudrun

Knytte och Ylle förstår inte alls att de har något gemensamt med fåren och flocken. De är fårhundar ch grät i högan sky när jag lämnade de ute ensamma med de andra. Men vi får öva mera.

Rufus leder flocken!

Get som leker

Rufus

Nu har de fått namn. De är alla hanar och den vita är inte helvit utan har en rödrandig svans. De är så fina alla tre! Den vita heter Findus, mörkröda i mitten hete Elvis och den ljusröda heter Samir. Vi kunde inte riktigt släppa de utlänska namnen. Storebröderna heter Achmed, Zoran och Ismail. Till de här googlade jag fram de vanligaste kattnamnen och valde ur den listan som en övercägning till de betydligt ovanligare namnen storebröderna har.  

Igår var det betessläpp för killarna.

Många lyckosprång blev det! Här är Goya.

Nikon och Vilde Viktor 

Brellir

Lekis

Lekis och Goya

Vi hälsar Hillevi välkommen tillbaka till oss! Här är vi på skogspromenad med Ripa, Sessan, Vilda och Hillevi som inte rktigt törs stå nära än. Nej jag har inget godis i handen som gör att de tittar på mig. Jag är bara sån otrolig hästviskare     

Jäääsp! Faxe sattes igång idag. Uppenbaligen hade han inte tänkt sig det, det igick visst inte i hans agenda för dagen.  Men han skötte sig super och skrittade på ängen några minuter. Vi får se om hans ben håller. Men vi ha inget att förlora att försöka. Han hade ju en väldigt elak hovböld i vintras och när den äntligen var läkt började hanmed att trampa snett i hagen så han fick güt och vända och stå på box igen. Nu går han i en egen hage med bara Tiger som sällskap. 

Julia red Bellir samtidigt

Mera bilder från Brellirs träning

  Duktig kille! Vi bytte till ett annat bett idag. Ett sk fullcheck som har stänger på sidan så bettet ligger mer på plats i munnen som hjälper honom att förstå svängar och tygeltag bättre. 

Epos och Tiger intervalltränar galopp

Somliga hade lite svårt att hålla sig i skinnet och inte bocka av sin ryttare i rena lyckofnattet. Hm vad hände med min tanthäst? Tiger busar i galoppen och skenar när han räffar älg. Hm....   

Epos

Det har ju som bekant varit underbart sommarväder och ankorna trivs som fisken i vattnet i värmen. Honorna ligger på ägg och ruvar i en box i stallet (lånad bild, dvs intejag som fotat min badanka)

Ber om ursäkt om det saknas bokstäver eller mellanslag.Mina tangenter funkar inte som de ska.

Vi hörs!            

Vill tacka det varmaste för all den respons jag fått! För att inte kasta in bensin i brasan så väljer jag att inte publicera kommentarerna, men jag har läst dem samtliga. Jag kommer inte sluta blogga än, vet inte ens om jag kommer sluta. Just nu vet jag inte så mycket överhuvudtaget. Det mesta är ett virrvarr av känslor och tankar. Det är så mycket jag inte vet som jag skulle vilja ha lösningar och svar på. Jag slits mellan hopp och förtvivlan.

HUr som helst så kommer Julia hjälpa mig på heltid med gården och hästarna. Jag känner att jag behöver det om jag ska orka. Det innebär att vi tillsammans kommer ta ridgrupperna somär inbokade i vår. Läget blev lite annorlunda. Jag går sönder om jag ska lämna allt just nu. Har massa fina vänner som ställer upp och finns för mig, telefonnummer att ringa till vänner dygnet runt om jag känner minsta oro, jag har skaffat larm och larmat gården. Helt galet att det ens ska behövas. 

Under veckan som var hade vi dagläger måndag och tisdag. Jag kunde inte ställa in med kort varsel då jag visste hur mycket barnen såg fram mot lägret. Det är så jag känner nu med. Det gör så in i helskotta ont att veta hur många barn jag gör besvikna och ledsna. Jag mår verkligen inte bättre av det. Vi pysslade om djuren, grillade hamburgare över lägereld i skogen, testade att köra traktor och självklart några ridpass.

Balansövningar

Mys med Rumpnisse

Dubbade till riddare. Ingen busenkel övning. 

Gäller att med enhandsfattning och  skänklar styra mot målet och sen ha balansen och träffsäkerheten. Men övning gav färdighet. Här är Riddare af Solståle med Epos.

Jag tröttnade på kiss. Det är inte bara lammen i sig som växer utan med dem kisspölarna. Så nu är de blöjbarn. 

Min kompis Veronica och jag har börjat klippa fåren. Det som göms under ull.... De har löss! Stora fårlusen. För er som vet hur en häst eller hundlus ser ut så är en stor fårlus en muterad såan. Ser ut somen korsning mellan fästing och skalbagge. Vidriga! Men fåren måste klippas och sen avlusas. Så no no inga lamm får ha tillträde till fårhuset.   

Men det går ingen större nöd på lammen i köket. Eller fårhundarna som de också kallas.

På tal om att mina jur inte är som andras. Sarv 2 år gillar fortfarande mjölk och tog några slurkar från Grynets nappflaska. Hon skulle visserligen kunna dricka ur hink men för att stärka bandet till människor så har jag valt att fortsätta nappa henne. hon går duktigt i grimma nu föresten.

Kärlek

Köhls Epos, welsh ponny sek C

Epos

Julia och Epos

Kristin och Tiger

All kärlek till Tiger!

Lilla Lusen

Fröken L har hittat ett nytt hem och flyttar inom kort. Allkärlek till dig med gumman,det behöver du!

Och så var de dessa underbara kattungar   

Vi hörs! 

Det tar emot att skriva det här. DEt tar emot att för att jag vet inte om jag gör rätt eller fel som berättar. Men å andra sidan kan jag inte hålla det hemligt heller längre. Mitt val påverkar så många andra. Men mitt val är inte baserat på ett val jag gjort med vilja utan något jag känner mig tvungen till.

Jag vet att jag för inte så länge sedan hintade om att jag skulle börja plugga och dra ner på verksamheten. Att jag sa att man blir ju inte äldre... Nej det är sant. Det blir man inte. Men än är jag långt från lastgammal och orkeslös eller utsliten. Jag älskar mina djur och lever för dem. Att driva ridskolan är det roligaste och mest meningsfyllda jag gjort för mitt eget välbefinnande.

Men jag kommer sälja gården och djuren. Jag står inte ut. Jag orkar inte. Jag lever under ett mordhot sedan i somras. På grund av utredningstekniska skäl kan jag inte gå in på vad det rör sig om. Men det är mer än ett brev om man säger så. Jag orkar inte gå här ute på landet. Jag har fanastiska vänner och grannar. Ett underbart skyddsnät men det hjälper inte. Jag är ständigt beredd och jag orkar inte leva med ovissheten att det kommer hända mig något. Den känslan äter upp mig innefrån.

Den man som hotar mig är en man som dök upp samma dag som jag spelade in Djurakuten på TV3 i somras. Jag stod i regnet i hagen med Vaja och skulle fokucera på hennes känslor och välmående. Jag tror faktiskt inte någon ser på mig att jag hade en inre kaos. Att mitt liv plötsligt ställt på sin spets. Show must go on. Men sen den dagen har livet inte varit sig likt. Jag har aldrig haft någon kontakt med honom sedan tidigare. Visste inte vem han var. För mig dök han upp som gubben i lådan och sabbade mitt liv.

Jag tänker inte söka mig till TV3 och Stalkers. Det är ingen ide att ni tipsar mig om det. För det första är han ännu inte dömd för något. Rättegången kryper närmare. Jag är ingen människa som går över lagens gränser och vill leka domare. Det här är en polissak och ingen tvlek. Dessutom undrar jag vad det finns för belägg att det skulle bli bätte efter en sån konfrontation?  

Jag kommer börja sälja av mina djur nu. Därför kommer jag inte starta upp ridskolan som det var tänkt. Det är därför jag berättar det här. Inte för att jag vill att folk ska tycka synd om mig utan för att jag vägrar gå med en lögn eller ta på mig nån förklaring som slår tillbaka på mig. Jag hävdar å det bestämdaste att jag inte gjort något fel. Jag kom bara ivägen för fel person. Men när hästarna ska säljas kommer ridponnierna gå först. De snälla barnhästarna. Jag kan inte förhala den här. Det måste göras och jag gör det nu. Ett samtal från polisen fick mig att känna att det här går inte. Hur gärna jag än vill och önskar. Jag står inte ut att lyssna på varje bil, ständigt vara vaksam, hålla koll på vem som kommer och går osv. Leva med känslan att någon kan slå mig med allt det kan innebära. Jag kan heller inte leva med att ha barn här somkan råka illa ut. Kanske inte fysiskt, men barn ska inte behöva uppleva en ursinnig man som kommer hit och härjar. Jag lever med dem riskerna men jag tänker inte ta på mig att jag undanhållt dem för barn.

Ingen ska tro att de kan utnyttja mig i min situation och försöka få djur skänkta eller till dumpade priser. Desperat så är jag inte. Jag har lösningar för allt. 

Var jag tar vägen, om jag säljer alla eller behåller några, vad jag ska göra sen osv är inget som någon har med att göra. Faktum är att jag vet inte ens själv. Det jag vet är att den här bloggen nog kommer försvinna såsmåningom. Liksom instagram och facebook. Men det är ett senare problem.

Vad jag känner tänker jag inte heller gå in på.   

Nej det är verkligen så, mina djur är inte som djur i allmänhet. Men sådan herre... ja ni vet hur ordspråket lyder   . Ska försöka leta fram alla gamla galna bilder jag kan hitta. Ni vet såna där ögonblicksverk som bevisar att de är annorlunda mot för andras djur. Men jag tror mycket handlar om att mina djur ges utrymme att utveckla sina sinnen och utforska på sitt sätt. De blir överösta med kärlek och får god självkänsla och tillåts vara nyfikna. Fast de ger mig många skratt och även jag höjer många gånger på ögonbrynen åt deras utforskande nyfikenhet.

Nomnomnom...

Kor kan visst gå i trappor! Alla vill höra på sagor   

Eeehhh.... Jag vände mig om och fann några fel.

Matmor och baggen myser i vårsolen

Rufus ville åka med. Trodde han skulle bli rädd när jag startade traktorn

Ooolala det här var skoj!

Får jag smaka kaka?

Nanananana du kan inte ta den!

Åsso åka!! (och med ett sus åkte han en gång iväg baklänges ner för en liten backe)

Piggelin vill gosa och rullar på kommando

Slurp!

Vill du vara snäll och öppna? Jag vill gå in.

Wow latcho vi får en beach!

Du farbrorn, vad gör du? Kolla grabbar den låter! Frän grej!

Bilder säger mer än tusen ord. Mina djur är inte som andras.

Vi hörs!

Hon kom som ett litet aprilskämt. Ett brunt litet stoföl, kopia av sin mamma Vaja som föl. Ett och ett halvt dygn senare var hon död. Helt ofattbart. En katastof som inte fick hända! Att Vaja återigen skulle uppleva hur livet rinner ur sin fölunge var den värta tänkbara mardrömoch ändå händer det. Oddesen att detta skulle ske är minimala,ändå händer det!

Jag såg på förmiddagen att Vajas juver var fyllt av mjölk. Men hon hade inga vaxproppar och läckte inte mjölk. Hon var som vanligt. Visade inga tecken på att föla. Ändå sa jag till Julia att jag noterat Vajas juver. Men hon skulle ju inte föla förrän tidigast i mitten av april, tidigast alltså. Jag väntade mig i slutet. Hon blev betäckt i början av juni. Jag brukar räkna 10,5 månad på stona. SEn är det ju självklart + och - den tiden. Men 1/4 var tidigt. Alldeles för tidigt och inte nått jag räknade med. Julia och jag åkte iväg några timmar. När vi kom hem kom Ulrika med hö ochmedan vi lossade hördes det plötsligt massa pipoch tjut från stohagen och i grannhagarna blev alla hästarna uppspelta och tossiga. Gickför att fylla upp vatten och ge hö och när jag vänder mig om ser jag henne. Där i hagen går ett litet föl mitt i flocken.  Vaja pratade med den lilla och försökte desperat få kontakt med den i all uppståndelse. Julia gick in för att skingra undan de andra "galningarna". Några av ungstona var helt tokiga och bockade och sparkade och betedde sig. De äldre som haft egna ville vara nära och delta i Vajas lycka. Jag bar in fölet och ställde dem i en stor box som vi halmade upp.Vaja var inte ens svettig så förlossningen måste gått fort och enkelt.

Från början var allt som det skulle. Fölet diade, la sig och sov och diade igen. Hon hade lite kolik efter hon diat men pruttade en truddelutt och sen gick det över. Däremot släppte inte moderkakan som den skulle så efter 8 timmar vred jag försiktigt loss den. Kvarbliven efterbörd gör stona sjuka och alla rester måste ur. Förlossningsfång är en vanlig komplikation och för varje timma ökar risken drastiskt. Då jag haft många föl kände jag att jag hade tillräckligt med känsla för att med veterinärens råd ingripa själv. Vaja var otroligt tacksam för min hjälp. Hon ställde sig bredbent och hjälpte till att en sista gång krysta ordentligt. I de flesta fall hjälper det att ta ut stoet och stressa henne att vara ifrpn sitt föl. Men Vajas satt där den satt och hon var heller inte så oregerlig somjag önskat. Enda gången jag uppmuntrar till dåligt uppförande. Hon skulle vara upprörd och trycka ur den.

Hon var så liten att hon fick plats i samma täcke som Piggelin hade när han var för tidigt född. Men hon såg inte prematur ut. De brukar ha stora framträdande pannor, svårt att ta för sig, desorigenterade och ha smultronfärgad tunga. Hon hade ingen av dessa symtom.  Men hon var för tidigt född. Då hon inte hade några synliga symtomoch svårigheter utan var som ett helt vanligt föl så fanns det inga varningsklockor.

Men efter ca 12 timmar började hon få svårt att dia. Hon nappade inte tag i spenarna och när hon väl fick i sig rann mjölken ur igen. Jag bestämde genast att köra in henne till Ultuna. Där tynade hon bort och blev tillslut tvungen att avlivas. Hennes liv gick inte att rädda trots ständig övervakning, syrgas, antibiotika, blodplasma och vätskedropp. 

Diagnosen är inte dummy foal som Vajas föl Tuva från förra året. Trots att det påminner omvarann och historierna är snarlika. De tror att hon hade underutveckade lungor och inre organ till följd att hon var för tidigt född. Fölet som jag hann kalla April April kommer att obduceras. Hon hade väldigt dålig syresättning i blodet och höga njurvärden samt salter i blodet. Så mest troligt fungerade inte kroppen än som den skulle för att klara sig utanför mammas mage.

Jag har talat med både Anja, Vajas veterinär från Strömsholförra året,  veterinärerna på Ultuna ochen ditriktsveterinär och alla säger samma sak. Dummy foal är inte ärftligt. Förra årets föl, Tuva; var inte för tidigt född. I hennes fall var hon en stor fölunge ochVaja förstagångs föderska. Fölet satt fast över bröstkorgen och fick dras ut, hon fick syrebrist till följd av detta. Det var inget felläge utan bara trångt då hon var stor.

Varför April föddes för tidigt vet jag inte. Det är väl sånt som bara sker ibland. Alla veterinärer jag talat med säger att det är bara extrem otur att det drabbar samma sto två år i rad. Det är så sorgligt och overkligt.

'Vaja blev ultraljudad och undersökt i livmoder och vagina och allt såg ut som det skulle. Fanns inget onormalt eller tecken på svår förlossning. Inga sår efter moderkakan som jag fick likra ut. De ser inget hinder i att betäcka om henne och be till Gudarna att det för Vajas skull går bra näst gång.

Vaja var lika fäst vid det här fölet som det förra. Men jag tror att hon tillslut förstod när jag hjälpte henne att "begrava" fölet under halm. Hon tyckte inte om det. La bak öronen och gav mig ond blick men hon accepterade det på något sätt. stod kvar och åt lite på halmen och borrade då och då ner mulen i halmen och gosade med fölet. Honblev såklart upprörd när hon var tvungen att lämna. Inte hysterisk men upprörd och ledsen. Men jag tror hon visste fastän sjäva separationen gjorde ont så ont. Under resan hem hann hon lugna ner sig. Jag släppte ut henne i hagen til de andra. De andra förväntade sig att hon skulle ha fölet med sig. De hade inte glömt. De äldre luktade

på henne medan de andra stod på rad och stirrade när Vaja gick runt i hagen. De hade precis samma uppsyn som när fölet var nyfött.

Jag såg en gång ett tvprogram, ett naturprogram om elefanter. En elefantbaby skade ett ben och flocken stannade. Den blev inte bättre utan tynade bort och dog. Flocken vandrade vidare. Alla utom elefantbabyns mamma som stannade kvar vid sin unge. Hon slutade aldrig hoppas och ville iinte lämna. Tillslut dog hon vid sin unge. Så även djur har känslor. Att påstå annat kan bara den göra som inte varit nära ston med föl, haft hästar som varit bästa vänner.  Vaja har nog den elefantmammans själ. Jag undrar om och efter hur länge hon själv skulle ge upp och gå. Fölet avlivades halv åtta på morgonen och Vaja lämnade djursjukhuset vid 16 på eftermiddagen. Det är möjlgt att hon behövde er tid för sin egen skull men det finns ju tyvärr även en ekonomisk aspekt och när hhon kom hem är hon iallafall synbart som vanligt. Hur hon känner inombords vet bara hon och hennes vänner i hagen.

Vila i frid lilla April!