Idag har jag haft en sån dag underbar dag att minnas tillbaka på nästa höst och vinter och allt är kallt, geggigt och mörkt. Veronica och tjejerna kom ut till gården idag igen. 10 ponnysar har blivit ordentligt motionerade och ompysslade. Känns att jag kan luta mig tillbaka i soffan och se film med gott samvete. HUndarna ligger som utslagna sillar och även lammen är spaka. Kossan Grynet stupade i sin box efter sin välling.

Alma på Goya, Antonia på Ida och Emma på Flingan. Piggelin, Sessan och Salza (de två sista inte med i bild) gick med som promenadhästar. Tror Ida har börjat förstå det här med ridning nu och bjussar på framåtbjudning och blivit en pigg och glad ponny istället för en inåtbunden som helst stod still. Vi tog en sväng på en timma.

Andra turen red vi till grillplatsen i vår skog. Där möttes vi av grannar från byn men de välkomnade oss även med hästar. Måste komma ihåg att åka upp och mocka efter oss i morgon förmiddag. Gäller att hålla ordning efter sig så det inte blir sura miner vilket jag kan förstå om det ligger bajs runt grillplatsen. Hästarna skötte sig exemplariskt. Stod snällt vi sina träd och lät sig snällt klappas. Ingen strulade eller var orolig utan de kopplade av, bortsett från att det var skönt att klia sig mot stammen. Från vänster: Maja, Vilda (inte ens 3 år fyllda), Samanta, Alice och Shakira. Vi grillade korv och hade en urmysig stund.

Nästan som en sagovärld!

Samanta

Alice

Maja

Shakira

Vilda

Samanta och Maja kopplar av. För att komma från grillplatsen måste vi över bron i bakgrunden. Grillplatsen är omringad av vatten och steniga bäckar. Men de gick över för att komma dit utan större protester trots att ingen annan än Samanta nog upplevt broar förr. Hon bodde med mig i fjällen så strömmande vatten och broar vet hon vad det är.

Samanta fick visa de andra vägen. Hon tvekade inte alls och Vilda hängde med mamma. Som ni ser är det en smal bro.

Alice är en klok ponny som världsvant trampade över trollebron.

Shakira som tvekade lite när hon skulle över första gången på dit vägen luktade på bron men valde sedan att lita på mattes val.

Men man kan ju hoppa sista metern av säkerhets skull. Så duktig liten ponny!

På hemvägen tog både Maja och Shakira det betydligt lugnare. När de tvekar och vägrar gå över gäller det att lådsas som det är det mest självklara som finns att som häst gå över en trång bro, ge dem utrymme i tyglar så man inte håller för kort och hårt. De måste få titta och känna att de kan fly om de måste. Men som människa inte tveka och absolut inte titta på dem. Bara gå lugnt och titta dit man ska. Vi ställde dem som ni ser på led så de fick gå över på löpande band, när flocken håller ihop blir hästarna trygga av de säkra och lugna. Men jag måste få säga hur stolt jag är över de underbara hästarna jag har i min ridskola. De är fantastiska och jag älskar dem! Faktum är att de är inte så speciellt utvalda som man kan tro. De flesta är köpta utan att jag lagt ner massa tid på att prova dem och leta rätt individ. Många är köpta osedda. Men de blir som de blir behandlade och som det förväntas av dem. För mig är det lika viktigt att ponnierna tycker om sitt liv och jobb som att barnen och föräldrarna är nöjda. Variation i arbetet, kärlek och repektfullt hanterande. Inga sadelgjordar som dras åt hårt, spring i boxar och travande runt i ridhus varv efter varv. Då skulle mina små shetlandsponnier snabbt förvandlas till små monster.

Två barn leker i ett träd.

Vi hörs!    

Rätt bra sammanfattning faktiskt.

Ägnat många timmar i traktorn efter såna här vägar. Köratraktor är ingen komfort. Det skumpar och låter, man skakas hit och dit. 14-15 km/h är det snabbaste den går,men å andra sidan går det inte åka fortare på tjälskott heller. 

MEningen var att jag skulle ta hem massa hö på en kärra. Tar en timma ganska precis enkel väg där jag hämtar. Lastade vagnen och kom 100 meter innan däcket gick sönder på vagnen. Jaha bara lossa all last och ta med sig en endaste bal hem igen. Varför ens bli förvånad. Min vanliga vardag liksom....

Hälsade på farbror Jazzo i hans nya hem och med hans nyfunna bästis Olle.

När jag ser hans ögon så vet jag att jag fattade alldeles rätt beslut.

Julia håller lektion för Alma, här med Flingan.

Ida tränas också. Hon bir bättre och bättre även omhon har lång väg kvar för att fungera som barnridhäst "på riktigt". Ida har en mix mellan envishet, rädsla och att hon inte kan och förstår. Alma kämpade tappert trots att Ida försökte sätta sig på tvären ibland. Men Ida måste komma över det. Bli lite pressad för sin nivå så hon övervinner sina hinder. Men det är en hårfin balansgång så hon inte går i baklås som är hennes reaktion på stress och press.  

Två nöjda och lite trötta tjejer! Jätteduktigt jobbat Alma!

Min lilla kramkossa!

Hedda

Knytte och Ylle har upptäckt världen nedanför ytterdörren. Skräckblandad förtjusning.

Både Kaisa och Rigmor ihop leker med lammen. Har det på filmer. Hoppas jag lyckas ladda upp filmerna bara. De är fantastiskt söta!

Bildmässigt dålig bild, men jag ville visa en vanlig dag på gården.

Ylle

Knytte

Små hjärtegryn!

Idag kom Veronica, Fredrika,Antonia, Emma och Lina. Vi passade på att taen ponnypromenad och borstade av demi solskenet. Ponnierna är Maja, Sessan, Vilda, Samanta, Ida, Alice, Shakira och Salza.

Fika är ett måste. Mina hundar var trötta och sov efter en lång dag innan de kommen deras hund Penny fick vara med.

Matte med några av sina skyddslingar. Fråga mig inte vad jag gör, dresserar kossan kanske?

Vi hörs!  

Det händer saker hela tiden. Ibland tänker jag att jag ska skriva om det eller det, men så kommer saker emellan och ideerna var bortblåsta. I allafall tillfälligt. Bjussar på massa bilder istället.

Världens sötaste kossa har nu vuxit i minsta shetlandsgrimman.

Busfröna Knytte och Ylleuppskattar sin låda med hö. Själv får jag stå ut med att ha hö på golvet. Ikväll smet de in i sovrummet och vips hade Knytte hoppat upp i sängen! Panikkänskan från min sida var obeskrivbar innan jag fick tag i "odjuret" och fick ut henne i hallen igen. 

Äntligen är väntan över! I fredags fick hon sina ungar. Tre stycken blev det varav en helvit. Tror att den vita är en hona och de två röda hanar men det är svårt att säga än. Allt gick bra och Doris njuter och myser med sina små. Det återstår att se om den vita kommer bli döv eller inte. Det är tyvärr en defekt som ofta medföljer vita katter och vissa hundraser.

Deras nosar är som små miniminipotatisar. så ofantligt söta!

I grillkåtan "Pentagon"

Jag fixade en härlig skogsutflykt med våfflor till mina vänner. Från början var det meningen vi skulle göra våfflorna i våffeljärnet med bilbatteri som drog el till våffeljärnet via en omväxlare. Det visade sig bli för klent så järnet blev bara ljummet. Då fick vi snabbt tänka om och istället hämta en gjutjärnspanna och steka våfflor som en variant på pannkaka.

Våffelpannkakorna blev underbart goda! Jag tog med alla grejer till plats så allt gjordes iordning uppe vid eldstaden. Supermysig utflykt i det härliga vårvädret.

Klapperstensfältet bakom "Pentagon". En ensam torraka bland all sten.

Kartlav, den vackraste av alla lavar.

Efteråt åkte jag på vildadjursafari. 5 älgar såg jag idag. Oftast ser jag inga djur alls när jag vill se dem vill säga. Red ut på Tiger för inte länge sen och då for det en älg över vägen och Tiger lät som en drake och ville kuta hem.

Nu är det sov dags. Vi hörs! 

Alla vet ju vad ett får är. Men frågan är, hur många vethur ett får är? Dum som ett får har ni kanske hört? Får anses inte smarta. De anses inte fungera utanför sin fårflock och enbart drivas av flockbeteende och instinkter. Får tillhör produktionsdjuren. Det är klart att man som människa vill dumförklara ett djur som man systematiskt slaktar. Det vore ju känslomässigt jobbigt att ha insikt och förståelse för att fåret faktiskt inte alls är dum som ett spån utan ett socialt, anpassningsbart djur som faktiskt om det tillåts kan tänka i två steg. 

Jag har levt tätt med mina får sedan jag skaffade dem. I Trogsta gick de lösa i trädgården, var med in i köket,idisslade runt fikabordet osv. Tanken var inte att de skulle vara i köket men ibland smet de in, när dörren stod öppen, och letade efter mig.

Jag mår dåligt när jag tänker på det jag hörde på radion igår. Att lamm kläms fast mellan våningsplanen på slakttransporter. Att springan mellan vägg och golv är hela 6 cm sålammen trampar ner där och skadar sig, kanske till ochmed blir nedtrampade där de ligger fastkilade. att skicka mina djur så är otänkbart! Fullständigt otänkbart! Jag har en väldig dubbel inställning till slakt och kött. Tycker köttindustrin och hanteringen av djuren är vidrig. Köper barasvenskt kött men omsanningen ska framäter jag väldigt sällan kött. Jadet är i mac donalds hamburgaren då och kyckling på pizzan, ve mig då jag inte vet ursprunget till dessa. Det är mot mina principer. Jag vill ha kött uppväxt, slaktat och styckat i Sverige. Säga vad man vill men vi har dock världens bästa djurskyddslagar. Tyvärr finns det uppenbarligen kryphål och inget är  perfekt. Men jag gör så gott jag kan. Jag skulle vilja föda upp produktionsdjur själv i mindre skala, men dåblir djuren så personliga och äta sin familj är också otänkbart. Alltså väljer jag i allt större utsträckning bort kött.

Jag önskar att fler tänker till ordentligt i valet av kött och verkligen lever upp till allt de gillar och delar på facebook med kjättade grisar i enorma djurkoncentrationsläger i bl.a Danmark. Inte bara tittar på priset och tycker att det är ju förfärligt med grisarna men stunt samma jag ska bara.... Som konsument har vi makt! Vi kan kräva svenskt kött, uppfött,slaktat och styckat i vårt land. På så vis kommer vi runt djurtransporter ut i Europa av våra djur som sen kommer tillbaka i förpackningar. Är det verkligen rätt mot djuret? Men vad vet djuren? De kan väl inte tänka och ha känslor? Eller?? 

Jag fick veta av en säker källa från en veterinärstuderande på slakteri att bultdöden sällan inte är 100%. De dör inte av bultskottet utan det ska göra djuren hjärndöd för att sedan avblodas som fullständig död. Men sned träffar med bulten är tydligen inte ovanligt.

Just djurens tankar och känslor ska jag prata om idag. Då jag känner att jag har tillräckligt med "kött på benen" för att ha en åsikt och kunskap i det. Åter till fåren.

Knytte och Ylles pappa heter Rumpnisse. Han är min egna uppfödning. Renrasig Helsingebagge, utan genbanksanslutning men det är en annan historia. Han växte upp i Trogsta. Var med under bondeinspelningens första avsnitt.  Han gick lös med hundar och andra djur. Blev hanterad och behandlad som alla andra djur. Han är den utav mina får som jag litar stenhårdast på med barn. Han är godheten själv.

Rumpnisse är med på ridläger

Gosar med matte som ungbagge

Fårflocken i Trogsta -12. Rumpnisse med fruar och barn.

Jag har försökt lära honom agility och vi började med slalom. Det var inget problem med inlärningen. Däremot tröttnade han. Han förstod inte vitsen av att gå slalom när han kunde äta NU. Enda gången han stångat mig med en putt i rumpan.

I fårhagen här i Vida har vi en grind ut till beteshagen. Grinden öppnas med vanligt handtag och dörren öppnad inåt hagen. Jag gick ut genom grinden och Rumpnisse stod bredvid och ville följa med ut på betet,men han skulle vara kvar. Han tittade när jag tog tag i handtaget så precis när jag gått ut och stängt ser jag hur han tar tag i handtaget med munnen, målmedvetet, och drar ner handtaget och grinden är på väg att öppnas. Att han skulle backa med grinden förstod han däremot inte. Han hangjort det hade jag fått börja binda dörrgrinden. Han tittade och iakttog,kände min doft från handen och räknade ut hur han skulle göra. Imponerande!

Rumpnisse och FM Foxa. Tanken var att vänta ut Foxa att ta ögonkontakt och be om lov att bli insläppt, men Rumpnisse förstod innan. 

Nu har jag både Ylle och Knytte inne i huset, Rumpnisses döttrar. Knytte tog jag direkt från fårhuset när hon var född medan Ylle hann präglas på fåren på ett annat sätt. Ändå tycker jag inte se någon skillnad i deras fårkroppsspråk. Det finns i generna. Skillnaden är att för Knytte är jag verkligen mamma. Hon har vägrat ta nappflaskan från någon annan än mig medan Ylle inte är så noga. De är lösa i köket och hallen med hundar och katter och människor som kommer och går. Om natten sover de i en stor hundbur i sovrummet. Är lugnast så. Då vet jag var de är och slipper vakna upp till ett hus fullt av fårlort och kiss. Både Knytte och Ylle lyssnar på sina namn och kommer när jag säger deras respektive namn. En dag stod Knytte och tittade i spegelväggen i hallen. Jag stod bakom henne så honsåg mig in i spegeln. Jag ville testa om och hur hon kunde använda spegeln. Sa hennes namn, hon lyssnade till, bräkte till svar och sprang sedan in i köket på andra sidan spegelväggen. Hon förstod inte att jag var bakomhenne utan hon såg mig som framför henne och räknade ut att jag måste stått i köket som låg åt samma håll som hon såg mig. Fantastiskt! Hon är bara drygt 2 veckor gammal. 

Om tidiga mornar eller när jag går och lägger mig och har nattat Ylle och Knytte i buren innan mig själv och de vaknar och vill ut eller ha uppmärksamhet har de redan lärt sig vad "gå och lägg dig" betyder. De lägger sig omgående. Har insett att när jag säger "gå och lägg dig" är det slut på allt roligt och flocken vilar. Så fantastiskt läraktiga!

De har lärt sig att hundarnas morr betyder gå undan. Julia och jag har planer att lära dem agility och att gå i koppel. De är otroligt sociala och inte alls dumma som spån. Verkligen något att tänka på för dem som tycker att produktionsdjur bara är djur utan känslor och förmåga att tänka, lära och räkna ut i två steg.

Jag hörde för några år sedan om en forskningsundersökning på får och deras minne. De tog ut några vuxna får ur sin flock och så lågt som 7 år senare kunde de känna igen ansiktsbild på får från deras gamla flock och gick fram till just dessa bilder utav en rad uppsatta foton på olika får.

Vi hörs!

Jag kan knappast påstå att jag har ett innehållslöst liv där inget händer. Jag tycker att jag med all rätt kan få använda mig av uttrycket "ny vecka nya utmaningar" . Lite naivt tänkte jag igår att det skulle lite skönt med en ny vecka. Kan ju knappast bli värre nu va? Men se där, tvättmaskinen gav upp på söndagskvällen ochidag konstaterade jag den helt hopplös då utpumpningen gett upp. Så kan det gå när man tvättar hundfiltar i en maskin byggd för kläder. Fast jag tror att det var de billiga badrumsmattorna jag köpte på Dollar Store till lammens säng som luddade av sig och proppade igen hela maskinen. Dumsnålhet kallas sånt. Nu blir det handtvätt tills dess en ny maskin kommit in i huset.

Röris var ghär idag och istalerade ny vattenrenare. Det var lite slarvigt av mig att säga att hydrofonen gick åt skogen. Det är vattenreningsmojängen. Det är väldigt mycket kalk och järn här så en sån behövs. Har haft en vecka utan den nu och all disk är vitkalkig efter en diskning. Kan vara kalk ihop med sand och lur som trashat tvättmaskinen. Borde skaffa en sk vaskulator så jag kan tvätta filtar och hästtäcken, annars blir det dyra tvättar.

Förraveckan i stora drag:

Felix fick besöka två kliniker. Först Evedensia på travet för sin hälta. Det visade sig att han två elaka sår efter broddar men veterinären tyckte intevi behövde röntga eller ta ultraljud. Uppskattar när de tycker det är onödig kostad istället för att bara tänka pengar in själva. Vi skulle åkatillbaka om det inte blev bättre eller värre. Så på fredagen när jag inte fick peta på hans ben och hoven var varm på endast onda benet och jag var ensam i stallet stoppade jag in honom i transporten och åkte till kliniken. Jag hade möjligtvis ev kunnat bråka med honom och fått av bandaget men helt ensam i stallet med en broddad häst somär rädd om benet och viftade med det - nej mitt huvud och ansikte är värt mer än att testa. Felix är verkligen inte den som sparkas så ont hade han! Han var inte satt på  varken smärtlindring eller antibiotika för att kunna hålla koll på feber och smärta om sparken och bakterier trängde in i en led. Då brukar de få feber och det ville veterinären inte dölja med smärtlindring och febernedsättande. När jag så kommer till kliniken så är den stängd! Karamba! Kunde de inte informera det på telefonsvaren? Åkte istället till ditriktsveterinären men akutveterinären hade åkt ut på uppdrag och de har ingen röntgen så de rekommenderade Ultuna. Det var lika klokt det, där fanns resureser som röntgen och ul. Det somjag egentligen ville göra redan på tisdagen. PÅ kliniken var det 5 veterinärer och assistenter och elever som tittade på honom och hästaskrället stod som ett ljus. Karamba igen! Kunde han inte uppföra sig lite illa ändå   . De gjorde noggrann undersökning och plåstrade om honom. Ordinerad fortsatt vila såklart. Nu är jag tacksam att han var okay men lite meningslöst kändes det. Men men han mår bra och jag är en noggrann matte, så jag får väl vara glad för det. 

Julia var med till Evedensia påtisdagen och helt plötsligt började hon gapskratta så hon vred sig. Jag fattae inte alls vad som var så¨roligt. Hon försökte fota mig men skrattade så bilderna blev suddiga, tillslut fick hon till den här och visade mig. Det tog en stund innan jag såg vad som var så roligt. SEn skrattade vi så vi stod vikta. Tänk om hon inte varit med! Då hade jag gått runt så här med Felix damm under näsan som en Hitler mustage hela dagen för de på kliniken sa ingenting.   

PÅ onsdagen åkte vi till Borlänge och köpte in den här smulan som heter Salza till de minsta ridelevera. Mina klippor har ju lämnat oss så det glappar på hästfronten med trygga inridna snälla små pärlor. Piggelin, Ida och Nalle kommer göra prao i grupperna men jag behöver fler som Fatima, Bettan, Carin och Ronja som nu betar på de evigt gröna ängarna. 

Tur jag har Julia som kan sätta sig på en liten shettis och provrida. Jag vill ju vaa säker på att hästen verkligen är riden och inte hittar på hyss. Jag har viserligen haft tur när jag köpt hästar osedda.Men man hör ju om riktiga hästskojjare som säljer inridna som inte ens sett en sadel. Ida var i och för sig en sån. Men henne åkte jag och tittade på och insåg att hon kan omöjligt blivit riden då hon var livrädd för allt vad utrustning hette och människor. Men jag tyckte så förfärligt synd om henne att jag köpte henne ändå trots att priset inte var överrens om henne. För Idas skull tjafsade jag inte.

Lammen gik inte att lämna hemma så de fick åka med i bilen i en extrainsatt hundbilbur. Måste upptattats som oerhört annorlunda ut när vi körde in på mac drive med bräkande hundar i bilen.

Ylle

De brukar få vara lösa inne i köket och hallen när jag lämnar dem kortare stunder. En dag hade de hittat katternas smyghål i båda grindarna, den nere i trappan och den uppe, och gått på äventyr upp till övervåningen. De hade nog haft jätteroligt men upp är en sak, ner var värre. Rackarungar! Städa städa städa....

Kaisa försöker sova med lammhuliganer runt sig. Verkligen små ulvar i fårakläder   

Det är ren underhållning att titta på när de leker.

Asså Ylles ögon! Vi kan inte annat än skratta åt hennes stirriga blick!   

Suddig men ändå härlig bild på Knyttet

Ylle igen

Knytte, sin mor upp i dagen.

Jag vet att det finns såna som tycker det är förfärligt att jag har lammen inomhus. Själv tycker jag inte det är värre än två valpar. Skurmoppen står framme jämt med mirakelblandningen: 1 hutt skurmedel, 1 hutt ytsprit och 1 hutt diskmedel. En helt vanlig lördagkväll hemma hos mig. Nej vi bor inte i drivor av skit. De som brukar röra till det är snarare Kaisa och Rigmor som stjäl toarullar och ur pappersinsamlingen och strimlar, i deras tycke och smak, fina remsor över hela golvet.

I lördags när jag släppte ut akutisarna for fan i Elona som sprängde staketet och drog med de andra två ut lös på ägorna. De tyckte det var jätteroligt. Inte jag som stod ensam med tre rymlingar varav en är svår att leda. De kutade upp mot vägen men vände tack och lov. DE kände sig nog inte hemma där uppe och jag tackar en lycklig stjärna att ingen travhäst var ute och motionerade förbi. Den kaos somdå uppstått vågar jag inte ens tänka på. De stormmade och jag var faktiskt inte uppmärksam på detta förrän det var för sent. Snö hade fallit över deras hö i hagen vilket kan förklara hennes utbrytning. Både hon och Lina hade täcken och kände inte elen igenom och tråden var klädd i isbark. Man lär sig av sina misstag om man säger så. I elonas täcke fastnade ena staketstolpen av armeringsjärn och pekade farligt in mot hennes kropp. Såg skräcksenariet hur hon skulle bli spetsad då toppen gick av och en vass smal pinne av järn lätt hade kunnat åka in i henne. De kutade omkring på ängen bakom gården där sommarhagarna är så allt är i stort sett inhängnat. De sprang in i en utav hagarna som angränsar till killarnas hage och jag skundade mig och hämta kraftfoder somjag spred ut i hagen på snön så de skulle ha anledningen att ´vara kvar och ge mig tid att knuta upp eltrådarna och stänga in dem. Elen hann jag inte ta av och det kändes riskabelt också med tanke på deras framfart. Ibland får man bita ihop och offra sig. Har gjort roligare saker än att knyta upp fyra eltrådar med elen på och hålla med blöta fingrar.Fick tag i grannarna och Anita som skyndade sig hit och hjälpte mig. Tillsammans kunde vi hjälpas åt att leda in dem i stallet igen. Satte träns på Busen och Elona över grimmorna kopplade ihop dessa så Helena och Anita höll i både tyglar och grimskaft. Visste ju inte om de skulle lyckofnatta runt när vi ledde dem. Men de skötte sig så bra. Helena gik först med Busen och jag tog rumpa på honom med Lina och sist Anita och Elona. Albin, Helenas son gick bredvid mig med kraftfoder beredd att slänga åt dem om de skulle försöka hitta på tok. Mat lugnar. Nu behövdes det aldrig, de kom in ändå och även vi med armar och ben i behåll. Tacksam för mina fina vänner och grannar! Lättad att det gickså bra trots allt. Hade ju kunnat sluta i katastrof med tre lösa hästar som kutar omkring. Var rädd både att de skulle skada sig och andra och riva ner fler hagar och få lös fler hästar. Hade ju varit snyggt att ringa och meddela: "Hej svenska hästars värn, jag måste meddela att Elona var tvungen att skjutas på avstånd då hon blivit spetsad och Lina tjuvbetäckte sig med en islandshingst.... fast det gör inget va?"              

Vi hörs!

Ja herregudars kaos är bara en liten beskrivning. Inte nog med att jag blivit fostermamma med allt det innebär. Hela helgen flöt i fullständig hysteri. Ensam, stark och jävligt arg. Så kan jag sammanfatta mig och min insats. Det är inte ofta jag är så arg att jag vill grina. Bli tre år igen och kasta mig på marken och vrida runt och gallskrika och slå runt mig. Självklart gjorde jag inte det. Jag är ju vuxen och hyffsat civilcerad. Med betoning på hyffsad. Helt vanlig är jag inte. Men det var inte det jag ville berätta om.

Så mycket till nattsömn blir det inte med det lilla Knyttet och lilla mu i stallet som väntar på sin välling. Men det får jag ta igen någon annan gång. I fredags bestämde jag mig för att göra klart stallet, ha tv-kväll och sen bara behöva gå och släppa in sent då Grynet vill äta ett nattamål. Tog med mig hundarna och gick ut i god tid. Hann ta tre bajshögar så - poff - blev det becksvart. Totalt kolmörkt. Strömavbrott pga den hårda vinden och hela byn var tyst och mörk. Förbannade min brist på ordning då jag inte hade en aning om var mina hundraelva ficklampor var. Dessutomhar jag tagit för vana att alltid stormsäkra med att bunkra upp vatten, självklart hade jag slarvat den gången det blev på riktigt. LYste runt med bildskärmen på mobilen (har givetvis inte skaffat ficklampa på den!)och fick tillslut tag i hundarna som inte heller såg ett smack. Fick in dem i huset och insåg att det skulle bli omöjligt att ge bebisarna varm vällning. Nån tv kunde jag glömma. Var först optimistisk. Det brukar ju inte vara så länge. Men klockan gick och jag kände att nu måste akutisarna in innan de börjar bli oroliga och testa staketet. Faxe i sin sjukhage var hungrig. Kossorna var hungriga, fåren bla bla bla..... Vägrade försöka leda in någon häst med ficklampa. Allraminst Lina och Elona ihop då ingen kan vara kvar i hagen ensam. De går numera in på fritt insläpp så jag insåg att chansen att få till ett kopplat insläpp i totalt mörket var vansinne att ens försöka. Löste det med att köra in traktorn i fållan och öppna stalldörrarna. På så vis kunde jag jobba i skenet av lyset  och bara behöva använda ficklampan i andra stalldelen bortåt höet och fåren. Efter ovanligt mer tid blev det så klart för själva insläppet. Faxe gick lite tveksamt förbi traktorn. Tror inte han egentligen var rädd utan han funderade mest hur han skulle ta sig förbi. SEn Busen somär den enda somgår kopplad in jämt. Detta för att undvika allt spring och oro för de två kvar i hagen. Han knatade lugnt förbi, undrar om nått skrämmer honom? Med lite bävan öppnade jag upp för flickorna Lina och Elona. Av någon anledning vågade de varva traktorn i full fart men inte kuta in i stallet. Knasbollar! Stallet ligger uppe på en liten kulle. DEt är inte helt riskfritt att stå där nere och försöka fösta in två halvgalna stressade stora hästar. Efter övertalning gick de dockin. Puh!

Vid avklädningen av täcken satte jag ficklampan mot taket så ljuset trillade ner över boxen bakom. Gäller att vara kreativ. Klockan ett på natten åkte jag till en vaken kompis och hämtade vatten i flaskor och dunkar så vi klarade natten.

Lina har föresten börjat med en ny grej. Från att inte velat att någon petar på hennes svans till att sätta sig i knäet på alla hon känner. Jag har ju öppningsbart galler och en kväll stoppade jag in handen i boxen och kliade henne på rumpan. Hon komdå på hur otroligt skönt det var att bli kliad där hon själv inte kommer åt. Försökte backa upp på dörren och vevade både i frustration och lycka med bakbenen. Det är ett ticks hon har. Efter den gången vänder hon konstant ändan mot ossoch backar mot med vevande bakben. Vet man inte varför ser det ut som hon är vrålarg i beteendet eller iaf väldigt osäker. Det innebär att jag numera måste binda upp henne i boxen varje gång täcket ska på. Det går inte knäppa spännerna på en häst som bara står med baken mot en. En morgon ar hon väldigt upprörd. Hon blir det ibland, vet inte om det är brunst, allmän stress eller annat eller kombination. Hon gav riktiga kosparkar och somjag sagt tidigare går det inte korrigera henne. Så jag tog fram gotteasken och vips stod hon som i trans och allt vevande var bortblåst. Finns nog både en och flera somkallar det mutor. Men hon får inte för att hon ska sluta sparka, hon får det för att det lugnar henne och hon är inte medveten om sin stress.

I lördags em när jag stod i stallköket och skulle göra välling exploderade det till i vattenrummet så kraftigt att katterna for iväg som skott. Vattnet sprutade ur det ,ursäkta, förbannade hydrofonkärlet. Härligt! När jag så har el vilket innebär att utan el inget vatten, så ska vattensystemet ge upp. Inget vatten till djuren, ingen toa, ingen möjlighet att ens tvätta händerna.

Jag var vansinnig! Det är inte första gången. Nej snarare typ 5-7 gången. Det ska bara inte hända! En gård med över 50 djur och inget vatten. Det är som en skräckfilm för en ensam matte. Jag hade pålördagen kört ut nya torrbalar med hö till samtliga hagar och nytt hö ger mer törstiga hästar. Utan vatten blir höet som betong i magen somi sin tur ger förstoppning och kolik. Installören som fixat med grejen har inte haft något vettigt svar att ge mig, de ville få det att det var nått med marken... Jomenvisst. Ungefär lika troligt som att spöken skulle mickla med den.... Tillverkaren kunde inte alls förstå. Eller hur? Jag var rasande, kände mig somen trasdocka som bollades runt bland folk som skyllde ifrån sig. Samlade ihop allt vatten jag kunde hitta, eller om det var i lördags jag var hos min kompis och hämtade vatten. Minns inte. Tiden liksom flyter ihop.

Söndag morgon fickjag tag i världens bästa röris, Kjelle. Han kom senare ut på dagen och tog bort hela skiten. Dissade den dyra mojängen fullständigt och sa utryckligen med en ironisk skratt att det är då inget fel på marken. Bara på den skitsak som är installerad! Innan han kom åkte jag dock några vändor och hämtade vatten i 25 l dunkar. Kändes som att försöka fylla en öken på vatten.Flickorna drack upp ungefär i samma takt som vattnet rann i baljan. Ringde en kompis och kräkte ur mig. När jag körde för tredje gången var jag gråtfärdig av ilska och stress.behövde få vräka ur mig och berätta om min frustration. Tur hon har samma humör som mig och samma galghumor. Slutade med gapskratt trots allt. Vänner är allt bra att ha!

På söndag eftermiddag var hästarnas kiropraktor inbokad. Stallet var långt ifrån klart, inget vatten, jag skitig och oborstade tänder. Hästarna smutsiga i hagarna. Men jag tror vi gav ett gott intryck ändå. IngeBjörn kom samtidigt som Kjelle så det blev fullt hus. Prata med Kjelle samtidigt som varje häst skulle få en snabbprestentation och kännas igenom med Ingebjörn och hämta hästar som inte hunnits med innan han kom. Tack Julia för att du kom och hjälpte till!   

Två akuthästar fick behandling och ett stort gäng av mina verksamgetsponnier. Ska hästarna jobba med barn ocxh vara snälla och trygga tycker jag det är viktigt att veta att de både har förutsättning att röra sig obehindrat och är utan smärtor. Vis av erfarenhet av att ha gått med låsningar i herrans massa år och tillslut bli befriad och rörlig. Måste vara fruktansvärt att vara häst och ryttare kräver att de ska t ex böja sig och ryggen eller bäcknet är snett och låst! Bråkar de åker spöpisken fram och in med starkare bett. Mer tvång.

Min egna ridhäst Lekis hade tee cm snett bäcken och en sned ryggrad. Inte undra på att han är kort i ena sidan och har svårt att böja sig. Ändå försöker han och kämpar när jag bett honom. De är så fantastiskt snälla.

Meningen var att Felix skulle ses över. Men i lördags hittade vi honom arg i hagen och halt och svullen i höger bakben. I min önskan hade han stukat sig och hältan kanske kunde bero på nått i ryggen. Ingebjörns sambo/fru är veterinär och de driver klinik. Han tittade på Felix, kände och ev diagnosen var värre än en stunkning. För att fastställa diagno måste han ultraljudas och röntgas. Men antagligen har han fått en gaffelbandsskada eller en griffelbensfraktur.

Ja just det, mitt i all kaos på söndagen föddes det ett lamm också.

Nu är det vår när Ragnar och Valter få gå i utomhushage! De skulle kunnat vara ute även i vintras,men killarna behövde den thermobar och kossornas del av hagen. Nu behövs inga värmebaljor mer.

Det är nått seriöst fel på tackorna! De är helt oförmögna att ta hand om sina barn! Mörka lammets mamma hade lugnt och alla förutsättningar för en lyckad mamma-barn tillvaro. Men hon släppte inte fram den lilla till ljuvret. Hon var engagerad men så fort bebis ville snutta gick hon iväg. Väntade länge för att se om det skulle bli bättre då hon hade någon form av moderskänslor. Men det finns ju en gräns hur länge man kan vänta med små barn. Orkar inte ha tre nattbarn på tre olika håll så nu bor Ylle också inne. Efter lite trixande och lockande åt hon och rejält också. Knyttet är mer för att snutta ofta. Ylle påminner mycket om Tufflan somjag flaskmatade -11. När hon väl suger sig fast i flaskan blir det vakum. Mamman sa inget när jag bar iväg Ylle. Hon hade uppenbarligen gett upp hon med. Är lugn och helt obrydd att ungen inte är kvar och Ylle ropade på mamma när vi gick medn tackan brydde sig inte alls.

Mina hundar är helt fantastiska! Amy valde själv att ligga där bredvid Ylle, ser ut som hon ligger på kommando men hon är bara trött.

Vilostund

Lilleprutt och Knyttet

Lambi på riktigt!

Vi hörs!   

Plötsligt blev jag en heltidsarbetande småbarnsmamma till tvillingar! Somen trisslott: plötsligt händer det. Jag som trott att det skulle vara omöjligt vid 40 och driva stor gård. Nu lever jag med vällningflaskor, disk som växer, mängder av tvätt och sömnlösa nätter. Men jag lever och är glad! Mina tvillningar är inte enäggs...

Låt mig presentera Grynet. Ny i familjen. Grynet är en vecka gammal. Jag fick henne av min höbonde tillila elektriker. Hennes mamma ville inte veta av henne och Grynet föddes utomhus på natten och blev liggande i en vattenpöl. Han ville inte ha kvar henne då hon kräver mycket passning och extra jobb. Han jobbar heltid och har tre gårdar och massa renoveringsprojekt. Jag förstår honom. Först sa jag tvärt nej. Ingen mer kossa! Men då jag fick veta att hon då endast var några dagar tänkte jag om. DEt är en flaskkossa jag behöver. En som blir tam och hanterad från början. Van vid allt och uppfostrad. Rangar och Valter i all ära men tama är de inte och kommer aldrig bli. Jag skulle aldrig låta barn hålla på med dem. De var på tok för stora och ohanterade när jag tog dem. Valter stångas dessutom gärna. De får helt enkelt äta upp sig.

Jag såg genast att det inte var som det skulle med Grynet. Det syns på hennes blick även på bilden. Eftersomjag fick kossan gratis valde jag att ta henne och lägga pengarna på ett veterinärbesök.

Julia var med occh hämtade henne. on rosslade i andningen och var efter i all utveckling. Bajset blodblandat. Det är inte på något sätt så att hon hade en uppfödare sominte brytt sig. Det går fort med små bebisar. Kan skifta på några timmar. Han var vädigt gullig och mån om kalven.

Inte större än att hon fick plats i hundburen.

Diagnosen löd: 40,7 i feber, begynnande lunginflammation och troligtvis inflammerad navelsträng.

Lilla kossan, mamma ska ta hand om dig! Du ska bli en stor tam ko uppfostrad som en häst. Kelkossa.

Feberfrossa

Vi turades om att vaka över henne.

Grynet har stor aptit på livet vilket är possitivt. Hon är korsning mellan charoilais och Angus.

Söta små mjölktänder!

Vem är du?

Häj, ä do min mamma?

Hundarna är lite skeptiska.

Livets första hopp och skutt! Grynet är behandlad med antibiotika som sprutas morgon och kväll och det gav strålande resultat!

Sent i onsdagskväll när jag skulle ge fåren mat som sista grej hittade jag denna lilla krabat ute i hagen. Mamman hade just lammat och tyvärr sabbade jag allt när jag kom skrammlande med kraftfoder somalltid ger rörigt ivrigt spring i fårhuset. Mamman är inte heller någon lugn och samlad tacka utan faktiskt riktigt nuvrotisk och stressad så det kanske spelade mindre roll med mitt intåg. Hon är rädd för alla i fårhuset och hade nog inte kunnat ta hand om sin unge i vilket fall. Vi försökte sätta ihop mor och dotter men mamma var inte intresserad utan sprang mest omkring och flåsade.

Så hon fick bli en hund. Kallar henne Knyttetefter Tove Janssons hemska saga "Vem ska trösta Knyttet?" Rigmor sköter henne däremot som sin unge och är mycket stolt.

Om natten sover Knyttet i en hundbur.

Påminner om Frank i Tele2- reklamen. Så himla söt! Tur jag bestämt mig för att byta golv när Kaisa vuxit upp. Det är inte valp och lammpraktiskt med trägolv med springor... Men finns det hjärterum ni vet. Jag kan ju inte lämna henne i fårhuset i kylan och bland de stora fåren som är stygga mot henne. När hon blir lite större kommer vi börja hänga där ute och inskolas succesivt. 

Bortsett från bebisvak så tränas hästarna. Här ska Nalle tömköras, han har blivit jätteduktig!

Shakira väntar på sin tur hos hovslagaren. Så less denna lera bara!

Ankorna Pytte och Anki jobbar på! Nu är det ca 8-10 ägg sammanlagt. De börjar ruva när alla är kläckta. Nån somär sugen på att skaffa Myskankor? Perfekta mot mördarsniglar!

Zoran ska bli storebror. Mamma Doris och pappa Rufus hann få till det innan han kastrerades och Doris mage växer för varje dag. Otroligt trevliga, sociala och snälla katter. Verkligen lyckad kombination. Jag har kvar alla tre bröderna från förra kullen och Ingrid och Patrik har flickebarnet så jag vet hur fantastiska de är. Passa på! Troligtvis blir det många helröda igen. Mamma och pappa bor på gården. Säljes dock inte som lägenhetskatter eller tätbebyggda områden (stad/större samhälle).

Nu sover Knyttet och jag vet att Grynet längtar efter sin vällning.

Vi hörs!

Jag vet, det var en usel överskrift. Men jag lider av överskriftstorka sedan lång tid tillbaka och den ger sig

inte.

Det jag syftade på är att jag vill veta vilka ni är som läser min blogg och varför. Jag behöver inte veta vad ni heter, bor och så utan jag vill veta hur ni kom i kontakt med min blogg, ungefär hur länge ni läst och varför ni följer den. Är ni hästintresserade och då mer än att ni tycker hästar är vackra? Har ni hittat mig via bondeprogrammet och följer mig efter det? Är ni gamla läsare som hängt med sedan innan bonde? Vad är det som gör bloggen så intressant? Är det något ni hoppas få läsa?  

Som sagt, ni behöver inte avslöja eller röja vilka ni är som personer. Jag vill veta varför ni följer just min blogg. Jag har en stadig siffra på runt 70-85 läsare/dag så det vore intressant att veta.

Angående kommentarer så är jag inte jättebäst på att svara och hålla dialog. Dels glömmer jag bort dem och hinner inte svara. Ibland känns det också så konstigt att försöka hålla som sagt just en dialog via en blogg. Ibland känner jag att vissa frågor eller kommentarer finns inte så mycket att svara på. Ibland händer det att jag går in långt senare och svarar men då kanske det inte ens märks   . Det är inte alltid jag har lust att svara på frågor heller. Mest för att jag lämnar ut mycket ändå bara genom att hålla bloggen öppen offentligt.

Jag är tacksam för svar från er!

Vi höres vidare! Har något fantastiskt att stolt visa upp för världen