Förra helgen var det inspelning av 10 år med bonde söker fru. Inspelningen var på söndagen då de ordnat en marknad med lokalproducenter och vi bönder minglade runt och var med på olika aktiviteter. Det var strålande sol och väldigt varmt1 Jag gjorde misstaget att klä mig en mörk koftliknande tröja. Brutalmiss så jag blev tvungen att byta i halvlek. Nåja det är väl världsligt. De fletsa av oss kom redan till middagen på lördagen. Det var en rätt märklig känsla att kliva ner i valvet där middagen var och mötas av massor av bekanta ansikten som man ändå inte kände. Jag måste ge all cred till TV4 produktionen genom åren som lyckats skrapa ihop så trevliga bönder. Lättsamma och trevliga. Från mitt år var både Fredrik och Therese samt Per-Olov och Susanne där. Kul att träffa dem igen och återknyta kontakten som rann ut i sanden efter en tid. Jag bestämt med Fredrik och Therese att jag ska åka över och hälsa på dem på Gotland. Det ser jag fram emot! Det var roligt att lära känna fler personer utmed vårt avlånga land. Nu finns det gott om platser att stanna till vid för en fika när jag är ute och åker. Ofta har man ju tyvärr bråttom från dörr till dörr. Drömmen vore en lång semester att bara åka och hälsa på vänner runt om landet som det var alldeles för länge sen vi sågs.

Det kändes nästan som igår men ändå inte. 4 år sedan sist. Åren går.

Några av deltagarna.

Var till slut tvungen att prova. Min största fasa var att bli åksjuk. I Turkiet blev jag åksjuk av att ligga och guppa i en badring. Blev helt grön i ansiktet. Jag åker aldrig karuseller! Den här mekaniska tjuren går ju fram och tillbaka i kast och knyck och gör allt för att bli av med en. 40 sekunders vild rodeo klarade jag. Kände mig stolt. Ridningen och balansen är inte katastrof ändå. Jag hatar att slå mig och ramla och det innefattar även att ramla av på en gummimatta. Men har man dammat i backen några gånger rejält så minns kroppen hur ont det gör. Nu behöver jag inte vara så rädd att ramla av heller. Jag sitter kvar i kraftiga plötsliga tvära kast. Det var bra för mitt självförtroende. Visserligen vet jag att jag klarar mycket. Första gången jag red ut Ljufa och satt på en häst på ett halvår så blev det en ofrivillig skentur. Eller Ljufa skenade inte men så väl hästarna framför. Själv red jag utan sadel och även Ljufa satte av i galopp men jag lyckades hejda henne. Underbara häst! Turen slutade bryskt med en avramling, medvetslös ryttare och ambulansfärd. Han klarade sig dock undan i blotta förskräckelsen. Hästar är verkligen inga leksaker! Rent pedagogiskt för min del var den turen både bra och dålig. Bra för att jag hanterade min häst även utan sadel och dålig kanske för att det var just det där jag inte borde sett efter min ridrädsla. Men nu känner jag mig vid gott mod igen. Jag kan faktiskt och har god balans. SEn kan olyckan alltid vara framme, men det kan den vara var som helst och när som helst.

På vägen hem stannade jag och hälsade på gamla vänner och grannar i byn. Det var som Gun-Britt sa när jag skulle åka att det känns inte som det gott tre år. Vi pratade som om det var i förrgår. Det är riktiga vänner det!

Hemma igen och skylten har äntligen kommit på plats. Alla tikarna löper samtidigt. Nästa vecka ska Alba, Backhills Candyfloss, paras så förhoppningsvis blir det cockervalpar längre fram i höst. Har anmält både Kaisa och Mega på utställning. Just nu är jag mest bekymrad hur jag ska få fröken enorm i rätt pälsskick. Bara få in henne i duschen! Måste nog ställa  henne i spolspiltan. Min duschhörna är nog för liten.  

Rigmor. Världens sötaste nästan-cocker och nästan-basset.

Kaisa och Rufus

Perfekt med inhängnad baksida så hundarna kan vara både inne och ute när jag är i stallet. Annars är de inte så diciplinerade att de kan gå lösa på gården. 

Sarv tycker det är väldigt spännande med en "björn" uanför hagen.

Har kommit igång att promenera med ponnysar varje dag. Byter så de får gå allihop vid något tillfälle. Här är Najade med och som en rem i kopplet. Spikade öron och superpigg! Promenader och gym och jag är redan två kilo närmare mitt ännu inte satta mål.

Nu ska jag faktiskt åka till just gymmet och sen iväg och köpa en cykel. Sålde Pege här i veckan och jag bestämde det att när jag sålt honomska jag köpa en cykel. Ingen värstingcykel utan en med max tre växlar, helst inga växlar alls, med breda däck och tantsadel och tantstyre. En ska jag cykla med hundar och ponnyer. Jag cyklade med Pontus och ponnyn Liza för några år sedan men med min gamla trecväxlade från 80-talet. Då var det inne med smala däck. Rent livsfarligt på grusvägar. Måste ha rejäla däck med markkontakt och fotbroms. Växlarna känns mest krångligt. Med en ponny eller hund i näven kommer det ändå bli svårt att växla.

Vi hörs!

Jag har ett litet stort problem. Jag tycker för mycket är väldigt roligt. Jo det är ett problem eftersom det trots allt är svårt att hinna med på 24 timmar och 7 dagar. Det finns så mycket jag vill göra! Gym, karate, badminton, rida lektion på storhäst, rida westernhäst, rida mina egna hästar, köra mina egna, köra och rida in, träna hundarna och tävla, komma igång med viltspåret och dömma igen, åka på utställningar med hundar och hästar, dra igång ridskolan igen, utöka min verksamhet med fler planer, bli aktiv i Faffner vikingagård och jag vill lära mig spela fiol. Punkt. Ja sen vill jag umgås med vänner, se hela halva världen, gå ut på krogen och gå på fester, träffa min familj såklart och bara vara hemma och slöa och vistas med djuren helt kravlöst. Nu har jag bara räknat upp det jag skulle vilja utan hiarkisk rangordning och utan hänsyn till kostnader.

När jag ändå går in på allt jag vill så vill jag även ha ett fint hem. Ni vet ett lättstädat men gammaldags hem. Älskar allt som är gammalt. Allt som har med fäbodliv och medeltid att göra. Jag enar såklart inte att det var samtidigt utan det är mina intresseåldrar. Hade en period på 90-talet när jag var på medeltidsmuseet titt som tätt och drog dit alla barngrupper jag hade. JAg jobbade på den tiden en period på Kyrkans barntimmar i Sundbyberg som ansvarig förskollärare. Ett underbart jobb även om inte jag hör till de mest Guds saliga. Men jag tyckte det var fantastisk arbetsmiljö och roliga arbetskompisar och variationsrika arbetsuppgifter under fria former. Åkte med på läger och hade barnansvar men även ibland "mamma-Mat" dvs köksfru. Lärde mig ett och ett annat förutom om kyrkan och kyrkoåret. Bla meditation. Älskar att meditera! Har just köpt in några kuddar och en ljuslykta med ledljus och kommer ha en plats på logen dit jag går för att sjukna in och andas. Visst alltid mysigast och bäst med levande ljus men har ingen lust att bränna ner hela lagården. Det gäller att hitta ett sätt att bara vara. För en del kan det vara en stubbe i skogen, en stilla stund med ett djur. Men för mig som jobbar med djuren vill jag ha en egen tid. Bara Johanna. Har gått och sneglat på kuddar ett längre tag nu och inför hösten är det ett perfekt tillfälle för nystart och mys i mörkret. 

PÅ tal om nystart har jag gett mig fanken på att tappa massa kilon. Anledningen är att jag vill kunna rida in mina russ själv. Blir både dyrt och krångligt att ta hjälp. Sen saknar jag vissa brallor. Pratade med en kompis om det. "Herregud vad du måste varit smal!" Nja kanske var jag det? Kruxet är bara att nu har jag betydligt mer muskler än då så det blir tufft. Om man ska gå på kilon alltså vilket jag egentligen inte gillar. Måttband och kläder brukar vara bättre. Allrahelst om man gillar gym och har ett fysiskt tungt jobb. Men faktum kvarstår att häsarna skiter i om de bär muskler eller fett i vikt. Jo man kanske, gud förbjude mig att skriva det, är mer stark i kroppen och mer följsam med muskler än fett. En tanke. Inget vetenskapligt undersökt. Men vikt är vikt. Tänker dock inte gå in på HUR mycket jag ska ner. Vi får se ens OM det går. Jag vill gärna leva här och nu också och livsnjuta. Äta är till viss del att njuta. Vill inte späka mig och avstå från allt gott heller. Det skulle jag heller aldrig klara...

På måndag flyttar nya lillgrisen Konrad in. Men först innan dess ska jag spela in lite tv igen. Julia kommer hit och bor med djuren igen. Annars rullar det på. Har anmält Mega och Kaisa på hundutsällning, Ljufa och jag är anmälda till en kurs i woking eqitation (med reservation för felstavning) vilket är en ny sport där man rider på en bana med hinder såsom broar, man ska öppna och stänga grindar mm. och jag har anmält till en vanlig ridkurs en helg, har just fått kontakt med och godkännande av en hanhundsägare att para Alba nu när hon börjar löpa när som helst så senare i höst/vinter blir det cockervalpar här. Hade kull senast -06 på riktigt om jag bortser från en ensamfödd valp -07. Nu känner jag mig redo igen!

Oj nu måste jag sätta fart! slänger in lite bilder :)

Gotland

Hoburgen

Här skulle jag kunna tänka mig att bo! Ett fönster eller två bara ;)

Lojsta träsk

Har börjat måla stallet....

Det är på tiden att det här får bli klart någongång.

Gamla stallet innan målning. Nästa år ska jag måla grått på alt det bruna. Less på 70-tals mörk brun färg.

Världens bästa kor!

Savannah leker och matte får ryggmassage. En win win situation.

Greta tar ett dopp

Sushi

Fåren går in på dagarna från solgasset och ut på nätterna. Köbildning inför utsläpp.

Gjort egen hälsosam musli! Synd att min mage inte gillar fibrer... Men den kanske kanske kanske kan tänka om.

Mega vill gärna vara med. Tack och lov har inte fattat det där med poolen. Inte Anki heller för den delen. Jag var mest orolig för ankskit i hela poolen och en lyckligt simmande anka.

PÅ tal om Anki.

Vi höres!        

 En veckas semester är alldeles lagom när jag åker ifrån gården och djuren. Tillräckligt länge för att koppla av och börja längta lagom tills det är dags att åka hem. Jag har just haft en underbar semester på Gotland! Helt fantatisk i mina mått mätt. Dagar fulla av roligheter från morgon till kväll och bra väder på det och trevligt sällskap. Kan man önska mer?

På väg! 

Min lite udda husvagn på Kneippbyn.

Helt suverän att bo i! Nej det är inte hembränt i dunken   , bara vanligt vatten. Det lyste hemtrevligt från solcellslamporna när jag kom hem om natten. Var inte sista gången jag bodde så här. Passade mig utmärkt.

Första natten tillbringades dock så här på en parkeringsplats, men man är ju en rutinerad bilsovare vid det här laget.

Mina vänner samlade kring middagsbordet. De bodde gemensamt i en stuga på Kneippbyn och jag fick använda deras toa och dusch i utbyte av toapapper och en rengöringsspray. DEn sista var det väl mer jag som tyckte vi kunde behöva när så många nyttjar samma toa. Ett bra byte tycker jag som egentligen avskyr offentliga toaletter. Här är hon som hellre sätter sig i en buske än går in på en mack.       

Första kvällen gick vi ner till stranden och drack vin i solnedgången.

Tillbaka i medeliden. Känns som jag varit där förr. Känner mig hemma i kläderna, musiken och godiset. Brända mandlar är farligt gott!   

På väg ut på medeltidsgrejs igen. Patrik, jag, Harriet och Ingrid.

Idyll!

En lunch på Kutens bensin på Fårö. Råkade hamna bredvid en trevlig prick på färjan så vi bestämde träff här på ett udda men hemtrevligt crepperie bland en massa skrot bestående av rostiga bilvrak, cylkar och motorcyklar som gjort sina sista åk, en båt som gått i pension nästan innan jag var född och ambulansen som körde Jimmy Dean till sjukhuset. Jag hade aldrig stannat om jag åkt förbi.

Jag hann fota det lilla fähuset vid Fårösund. Säkert med på enormt många bilder. Ingen unik bild men det är vackert.

Patrik och jag på Kapitelhusgården. Där åt vi en riktig medeltidsmiddag med bara händerna och bordsduken som servett i skenet av stearinljus. Jättegott var det och även om det var kladdigt så tänkte man inte så mycket på det efter några öl    .

Sen kväll på Kapitelhusgården 

Väntar otåligt på att vännernas medeltidaband Natbakka ska börja spela i utav ruinerna i Visby. Passade på att fota lite i lämplig miljö.

Mia pausar innan uppträdandet.

Natbakka, sång och musik från medeltiden. Suveränt duktiga! Finns på youtube och nån hemsida så googla gärna.

Åkte ner till Hoburgen på Gotlands sydligaste punkt. Otroligt vackert så när som på algblomningen. Har aldrig varit så nära den förr. Som en sjukt vackert konstverk!

Påminner rätt mycket om Scottland nere vid Hoburgen. 

Gotland har så mycket vackert!

För en som älskar hästar och Gotlandsruss är russparken ett måste! Här går ett 60-tal ston fritt på 650 ha på Lojsta Hed. Man får gå in i parken men de är svåra att hitta och parken är ju stor.

Dvs svåra att hitta för de som inte kan hästar, vet hur hästar tänker och har utvecklat ett spårsinne med både lukt och genom att läsa marken. Spårade mig fram till flocken. Det är en obeskrivbar känsla att få ta del utav dem. Jag åkte ner själv och allvarligt talat hade jag inte velat ha någon med mig heller. Jag kunde vara kvar precis så länge jag själv ville, gå runt och bara vara i harmonin med hästarna långt ute i skogen. Det här var absolut veckans bästa! Den energin och lyckan och stunden i fullständig närvaro där tid står stilla. 

Majvi, Maj-Lis och jag. Stona är kylmärkta med siffror på halsen och genom hästavelsförbundets "blå basen" kunde jag lätt läsa av vem som var vem. Eller lätt och lätt. Ett väldans sökande på nätet men det ar det värt!

Redo med siffrorna nedkluddrade

Majvi och Maj-Lis

Qådan och lilla Qlådia

Qlådia 

Söta lilla Maj-Lis!

  Sniffa hejdå... Medeltid i all ära, nöjen och andra intressen men inget går upp mot hästarna. Finns inget som kan mäta sig med kärleken till dem. Som Churchill sa "det är någonting på utsidan av en häst som är bra för insidan hos en människa" (kanske inte exakt ordagrannt).

Promenerat gata upp och gata ner i olika konstulationer i Visby. Dessa underbara gränder och hus! Vissa är dock mer byggda för kortväxta personer   . Jag vill tillbaka! Skulle lätt kunna flytta till Gotland NU. Inga vargar, inga älgar, inga björnar, massa russ, vackra byggnader, många soltimmar, fantastisk natur. Ja sen blir det dött på vintern, men allvarligt hur mycket tror ni händer i Årsunda om vintern?

Saffranspannkaka hör Gotland till! Blev iallafall två stycken den här veckan. Den här avnjöts på Krysmyntagården. Blev besviken på de fula pissgula plastbesticken som påminner om 80-talet och papptallriken. Kändes som ett galet miljöslöseri på framför allt en örtagård där de säljer handgjorta tvålar, örter, teer och har en örtagård. Hur tänkte de här?!

Jag hann med så otroligt mycket saker. Här är ett besök vid Lojsta träsk. Kalkstenssjöar vid Lojsta slott. Nått slott fanns det inte men däremot en uppbyggd bronsåldersgård, vallgravar och borester från en svunnen tid.

Fick sällskap med den här Gutebaggen vid Lojsta slott. Snäll och pratsugen. 

Jo då vanlig mat hanns med det också. Den här oxfilepastan var superb!  

En medeltidskvinna i väntan i en paus från aktivteter.

Besök i Visby domkyrka. Hamnade mitt i en Gudstjänst bland mängder av präster. De måste haft någon träff av något slag. Jag hade tänt mig ett snabbt besök men blev sittande i väntanb. Var ju inte direkt så att jag reste mig och gick mitt under pågående Gudstjänst. Lite hyffs har jag allt   .

Det här med att resa ensam. Vilken grej det är! Jag kommer absolut göra om det! Visserligen hade jag ju mina vänner ett stenkast bort men de flesta aktiviteterna gjorde jag på egen hand. Det är otroligt skönt att göra vad jag vill, hur länge jag vill utan att behöva ta hänsyn eller känna blickarna "är du inte klar snart?" från någon som är schysst och hänger med och sen står oich trampar. Eller nån som vill dra med en på något man själv inte vill lägga tid och ork på. Men sånt man själv i gengäld måste ställa upp på. Nej tackar vet jag att göra mina saker på egen hand! Jo visst jag har rest ensam förr. Men då hade jag hundarna med mig. Nu hade jag bara mig själv. Hade lite funderingar på att ta med Amy och Alba men så tänkte jag att det kommer bli varmt och det blir svårt att gå ut och äta eller gå på fik med hundarna av praktiska skäl. Alba är visserligen dresserad och kan nog sitta kvar bunden vid bordet när matte beställer och betalar, men Amy... Heja hon ser en fågel och hela cafebordet springer iväg. De hade inte haft roligt att vara med. Mycket folk, varmt och det åskade en natt och på marknaden sköt de kanoner. Amy är väldigt skotträdd och åskrädd. Jag är glad att jag tog mitt förnuft till fånga. Annars hade jag inte kunnat slappna av. Hela tiden varit orolig för dem i bilen när jag gjorde saker där de inte kunnat vara med.

Söndagen, sista dagen, hade jag helt för mig själv. Mina vänner åkte hem tidigare men jag som bokade senare fick ta annan färja. Det gjorde ingenting. Jag njöt av att gå runt i VIsby, äta i solen på uteservering och medan jag åt en sen brunch gick det förbi fyra olika par som alla grälade. Då kände jag mig innerligt lycklig över mitt singelliv! Slippa tjafset om var man ska äta mm. Det var inga små tjafs heller utan riktiga gräl. Jag har haft en suverän vecka och singel behöver inte betyda ensam. Jag har haft fullt upp med aktiviteter på dagarna, medeltidsmarknaden, umgåtts med mina vänner och lärt känna nya personer som jag varit ute med på matställen och krogar. Faktiskt blev hela veckan superlyckad! Nördig som jag är var ändå hästarna, russen, det bästa av allt och det som gav mest.

Alla dessa gränder och hus! Nästan som taget ur en saga.

Medeltidsveckan avslutades med tornerspel. 

Sent söndag kväll innan avfärd hemåt hämtade jag upp Valiant 670. Godkänd russhingst. Fantastiskt vacker med underbart temperament. Köpt från Börje Johansson som varit russens pappa sedan 60-talet. Valiant var hans sista godkända hingst utan 36 egna godkända uppfödningar. Varför jag börjat med russ? Det är väl snarare så att jag hittat tillbaka till dem. När jag började med hästar som barn på Gävle ponnyklubb var mina favorit ponnyer russ. DEt var Pompe, Lill-Svarten, Grågulle och Dacke. Alla födda på Lojsta Hed. Pompe var min älskling. Brun med stjärn. Uppfödd utav Börje Johansson. Jag minns hans stamtavla. Pompe född -66 e.Atle u. Docka Ja jag är nörd! Jag red på ponnyklubben som barn på 80-talet. Det känns som cirkeln är sluten. Visste ni att Gotlandsrussen är en hotad ras? Att det finns för få individer, avelsston, för att rasen ska vara säkrad för framtiden och dess genetiska variation. En utdöd ras är en utdöd ras. Det vore en stor förlust att mista den otroligt trevliga och sunda ras som Gotlandsrusset är. Jag känner, att eftersom avel och uppfödning är mitt stora hästintresse, vill jag göra vad jag kan för att bevara vår inhemska ras som funnits sedan vikingatiden och tjänat de Gotlänska jordbruken och sedan blivit en liten allround rid- och körponny. I år hinner jag inte åka på stopermieringar med mina russ. Man hinner inte allt på en sommar. Men nästa år vill jag åka. Premieringarna är bara under juli och augusti. Jag förstår inte varför. Talade med Börje om det som dessutom varit hästutställningsdomare och premieringsförrättare för samtliga raser. Visst att hästarna är blanka och vackra i sin korta päls men hingstpremiering ligger ofta på våren för iaf Shetlandsponnyn och det hålls ju utställningar året om i alla pälsar. Sommaren känns taight med allt som händer: höskördar och bönder med spannmålsodlingar, djurungar som föds, semestrar mm.

Valiant var ingen svårlastad herre... "Öppna! Jag vill gå in!"

Han stod som ett ljus hela resan. Jag var orolig för färjan. Det låter så in i helskotta på bildäck när alla ska av. Billarm som tjuter, mc som dånar, plåtar som slår emot kajen, gnisslar och låter om ramperna, fläktar som väsnas i taket. Men Valle bara tuggade på sin matsäck och var lugn som en filbunke.   

Två nyfikna flickor."Det kommer nån! Wow vilken snygg kille!! Han är MIN!" . Russflickorna Tilia 2 år och LIll-Jonna.

Han tyckte det var värt alla timmarna! Lyckan att få nya brudar och en kul liten hingstunge att leka med. Valle är störtskön. Han leker och busar med Russin som har fått en idol. Går i hage som angränsar mot hagen där valackarna går men Valle springer inte och vaktar och spänner upp sig utan är mer nyfiken vad de anda är för några. Om han inte gick med stona skulle han nog gärna leka och busa med grabbarna med.

Extra håller sig lite på sin kant. "Komma här och fjäska! Phöffh! Vem tror han att han är? Don Juan? jo man tackar...." Men det ger sig med tiden. Valle r inte den som tjatar och härjar. När hon är redo är det dags.

Tack Julia och Martin för att ni bodde här och tog hand om djur, gård och väsen medan jag semstrade! Här myser Julia och Rumpnisse, fick bilden på sms. Världens bästa bagge! Nu är han i och för sig kastrerad men han var ju likadan innan.

Att komma hem till djuren och gården fylld av energi var underbart! Djuren visade sin ömhet och saknad. HUndarna blev hysteriska på hundars sätt. Men kossorna kom fram båda två och kramades med huvudena mot mina axlar. Vet inte hur länge vi stod så och Grynet slickade med sin sträva tunga. Fåren kom fram allihop och trängdes runt mig och ville bli sedda och kelade med. Hästarna kom fram en och en och luktade på mig och ville gosa. Så mycket kärlek! Bara den som aldrig upplevt ett lantbruksdjurs villkorslösa internsiva kärlek kan säga att de är korkade produktionsdjur som inte förstår.

Nu är klockan snart tre på natten! Hade tänkt blogga snabbt men bildarkivet strulade. Vad gör man inte för sina läsare? Jag ska gå ut och titta till "Skrike", en liten kanin som är sjuk. Han snorar och har ingen matlust. Gav äpple som han inte ville ha. Då är det illa. Det är alltid nått när man har många djur. Idag skarjag med rakblad loss stora klumpar med diarrebajs som satt fast i ullen på ett utav fåren. I sommarvärmen går det fort att det utvecklas fluglarver i bajset som sedan äter på fåret! Vidrigt och mycket plågsamt! Det låg flugägg i bajset men ännu inga larver. Tack och lov att jag hann! Smyger runt och lyfter på deras svansar ofta för att hålla koll.  I stallet har jag ett Shetlandssto som troligtvis har juvertumörer. Eller tumörer har hon, men jag vet inte om de är godartade eller inte. De har spritt sig. Hon har som stora hårda fasta kakor i ena juvret och framför det andra. Åtminstone 3 cm stor. Den ena har hon haft flera år men gett di till fyra föl och mått bra. Nu vill hon inte riktigt komma i form efter sista fölet och knölen har pridit sig till andra sidan i hela det juvret. Tog ppid blodrov på henne då jag upplever henne lite ruggig och muskelfattig men provet var negativt. Då hade jag ännu inte känt andra knölen/kakan. Strömsholm kände på henne för några år sedan men enda svaret är ju självklart biopsi. Jag valde att inte göra en sådan, den dagen när/om det sprider sig får hon somna. Jag behöver inte veta. Jag ser på henne när det blir dags. Jag vill inte att hon ska lida. Hellre en dag för tidigt än en dag för sent även om jag såklart vill ha henne kvar.

Vi hörs!   

DEn här sommaren känns som den varit både lång men samtidigt gått fort. Det känns länge sen det var maj. Minns knappt den månaden. Vad hände i maj egentligen? Nu är det snart augusti och den här veckan fick jag lite panik över allt som ska bli gjort innan sista september. Ska köpa hem färg så jag kan börja måla stallet direkt när jag kommer hem från semestern. Sticker på måndag. Mot medeltiden som fastnat i tiden en vecka om året på Gotland. Har faktiskt resfeber. Oroar mig för att gå vilse på färjan. Skulle kunna hända. Tycker allt på en färja ser likadant ut och kommer jag ner på fel sida om bildäck eller i fel utgång kommer jag få fullständigt hjärnsläpp. Det kommer säkert få efterlysa ägaren till volvon med hästsläp... Nu är "husvagnen" urstädad och uppfräschad iaf. Jag har köpt det man kan behöva i form av värmefläkt, batteri och laddare till kylväskan, solcellslampor, golvmatta, campingbord. Vad med kan man behöva? Förutom cykel, säng, minigrill och solstol. Kommer klara mig finfint en vecka. Får se om jag kommer hänga i Visby hela tiden. Skulle inte tro det. Vill ner till LOjsta Hed och titta på russen och turista runt och återuppleva Gotland. Undrar lite hur det ska gå att cykla i medeltidsklänning och medeltidspjuck... Hoppas bara vädret blir lite mer stabilt. Vill inte cykla i ösregn i ullklänning. Lukta får räcker det väl med att jag gör hemma.

Det har varit ovanligt många vargangrepp på får och boskap i sommar. I Finland fick en Shetlandsponny sätta livet till. En vän översatte texten från finska media och ponnyn var i tävlingskondition och skulle snart starta ponnytrav. Av bilden att dömma säg den också välskött ut, av det som fanns kvar vill säga. Var tydligen en flock som gett sig på den. Vidrigt! Fruktansvärt också för alla de fårägare som mött sin mardröm i fårhagen. Ruskigt för alla de får som plågsamt fått sätta livet till. Saknar ord. Vaknade själv en morgon den här veckan i en mardröm om att fåren blivit rovdjursangripna. Att Rumpnisses tarmar låg utanför kroppen och alla fåren var dödade. Uppslitna och blodiga efter bett. Jag var helt kallsvettig och drömmen bearbetades hela dagen i huvudet. Det var som en film som spelades upp i huvudet. Humöret var i botten och jag var helt slut så på eftermiddagen gick jag och la mig med huvudvärk.

Dessvärre har många utav angreppen skett bakom sk rovdjursavvisande stängsel. Det finns helt enkelt inga rimliga åtgärder för att skydda sina djur.

Jag är dock oerhört glad för det grindsystem som Partik hjälper mig att bygga i beteshagarna. Det gör att jag enkelt kan flytta djuren ensam mellan olika hagar och även in och ut på stall utan att någon kan rymma. Sätter upp fårstängsel med eltråd på så hagarna även kan nyttjas av hästar och kor. Eftersom det är fårnät riskerar inga föl hamna på villovägar och ev rymmarponnyer kommer bli kvar på rätt sida av stängslet. Eltrådarna och stolparna som redan fanns på plats var både ruttna och växte mossa på som tog bort elens framkomlighet så det var ändå tvunget att bytas ut. På utsidan av hela hagsystemet ska jag sätta upp rovdjurstängsel. Dubbelsäkrat. Eftersom hela hagsystemet hänger ihop så räcker det med att rovdjurssäkra runt om. 

Fåren går självmant hem till stallet om natten. De vill sova inne och komma undan knott. Ligghallen är hästarnas enligt de själva och antagligen har fåren fått tillsägelse om att det ska vara fårfri zon för de går inte in där. Jag passar på att stänga in dem när de gått in. Nästa år när hagsystemet är färdigt kommer jag nog ta in även korna och hästarna nattetid från betet. De lär sig fort att låta sig vallas till rätt hem. Känns tryggt att veta var de är och det sparar både betet och djurens omfång.

Min ursprungsflock bestående av Najade, Cleo, Samanta, Vilda, Sessan, Nalle och Maja. De får dock inte gå på bete. Men vad gör det när de har varandra? Högt älskade, de har varit med från början och följt mig i vått och torrt. Tröstat när livet gått emot och gett många anledningar till skratt och öst kärlek både när jag förtjänat det, behövt det.

Cleo

Nalle - Fjällbäckens Nallebjörn

Vilda och Maja

Samanta bakifrån. Är nöjd med deras hull. Det har varierat genom åren. FRån en liten fetknopp när hon kom till att banta med fölen när de diade. Hon var i jättefint hull när vi flyttade hit. Testade på fri tillgång på hö och det var dumt det. De blev som ballonger och har tagit tid att få tillbaka. Men det är ju så bantning ska ske. Det ska ta tid. Att snabbt banta en tjock ponny är dessutom livsfarligt då de lätt utvecklar en sjukdom som heter hyperlepidemi. 

Hönskycklingarna växer. Här delar de frukostbord med vaktlarna. Hönsen är av rasen Sussex.

Vaktlarna lägger duktigt med ägg.

Arne och Storm har varit en månad på inridning.

Vaddå måste man ställa upp sig inför kameran? Vill inte!

Isolde och Russin

Tripp trapp trull äter kvällsmat. Tilia, Maggan och Salza.

Det tog nästan två veckor för ankorna att våga sig ut.

Det här är Konrad. Han kommer att ersätta Hjördis. Hämtar honom när jag kommer hem från Gotland då han är 8-9 veckor gammal.  

Kärleksförklaring mellan Lusen i boxen och Mikko.

Lusen - Luseena Poop

Lusen

Fjällbäckens Ripa

Ripa igen

Rufus har blivit sån trogen vän. Ligger alltid på infarten och väntar på att bilen ska komma hem igen. Gullegubben!

I skogen med Mega och Amy. Men var finns alla de kantareller alla pratar om?!

Amy! Vilken stor tunga du har! Kolla min!

Puss matte! Eller var det pust matte?

På ridtur på min nya vän Ljufa. Underbart att sitta på hästryggen igen! Kroppen och knoppen har saknat det. Har inte ridit sen i februari om man bortser från en snabb uppsittning för att checka av Lekis. Ljufa och jag känns som två pusselbitar som hittat varann.

Vi höres! Ha en fin fredag! Det ska jag ha!

Vissa dagar blir så fulla av det mesta att för normalt folk så hade det varit innehåll för mer än vad som händer på en månad. Lördags var en sån dag. Jag hade en riktigt dålig dag. Är fortfarande inte bättre i magen. Jag ser fortfarande gravid ut och har ont. Var till hälsocentralen i fredags och tog om vissa prover och blev tappad på fler blodrör. Ta blodprov rör mig inte ryggen. Ska faktiskt ta tag i att bli blodgivare. Det är bara ren dumhet att det inte blir av. Liksom donationsregistret. Hur svårt kan det va att fylla i en blankett. Kan jag hjälpa en annan människa efter min död är det underbart istället för att alla användbara organ bara ska brinna upp. Personligen tycker jag det borde vara lag på att om man inte skrivit på ett papper att man inte lämnar ifrån sig organ så ska det vara fritt fram att plocka. Tänk vad fruktansvärt att gå och vänta på organ som inte finns tillgängligt i tid.

Nåja lördagen var det. Jag som sällan tittar på film och tv, allrahelst sommartid, låg och glodde på två filmer i rad. Hade fått order om att ta det lugnt från läkaren och jag var inte alls på humör för nått. Skulle egentligen åkt till Stockholm på konfirmation men vände ute på E4an efter att ha pratat med min syster som "förbjöd" mig att åka utan sa åt mig att åka hem. Kallsvettades, hade jordens huvudvärk och ilande mage. Så jag åkte hem till soffan.

Rufus höll mig sällskap genom filmerna.

Efter några timmar fick jag nog. Hade vilat hela fredagen också, om man bortseer från gårdens måsten. Jag fick sån där känsla att om jag nu skulle lida av nått allvarligt kan jag inte bara lägga mig i soffan och dö. Ringde Carola och bestämde att vi skulle ta oss ner till Strandbaden och äta. Hoppade i kläderna jag hade på mig när jag var på väg till konfirmationen och gick ut i stallet för att titta till getterna och lilla Savannah. Såg med en gång att Selma låg med värkar. Hämtade handduk och handskar och rinde Carola igen "skynda dig!". Två klövar stack ut och SElma högg efter mig när jag försökte känna hur killingen låg. Angoragetter har humör och kan vara vassa. Selma krystade och kämpade men babyn kom ingenstans så jag gick in och kände hur huvudet låg inan jag tog bestämt tag om frambenen och drog. Selma vrålade rakt ut av smärta. Det gäller att dra i värkarna och nedåt inte framåt/rakt ut. Kände efter igen och fick in fingret i munnen på killingen. Nosen tittade ut och tungan började bli blå. Nu fanns ingen tid. Sa till Selma att nu jäklar måste babyn ut - kämpa nu ska den ut! Jag lovar att få fan vad de kan sitta hårt! Selma skrek men plopp så bara huvudet kom ut så rann ungen ut som ur en vatterutschkana. Fram med handduken och torka munnen fri från hinnor och vatten.

Äntligen ute!

Känner mig alltid lite stolt över mig själv när jag agerat barnmorska och hjälp en liten till världen. Kanske inte den mest lämpliga klädseln men här fanns ingen tid att fundera på sånt.

Den lilla visade sig vara en getkilling dvs en hona. Det blev bara en. Jag som varit så säker på att Selma bar på två. Den här lilla flickan fick heta Inchallah. Det är arabiska och betyder "om Gud vill". Angoragetterna är från Turkiet, Peru och Asien  så jag tycker de kan få namnen efter sitt ursprung. Med undantag då från Selma, Telma och Glenn Killing. Men de jag föder upp ska få ursprungsnamn. Savannah blev jätteglad att få en kompis! Nu har de inte traffats ihop än och det kommer dröja innan de får det, men hon såg direkt att det kommit en unge till.  

Jo då vi åkte till Strandbaden när vi var säkra på att det inte kom nån mer och Inchallah hade diat, kissat och bajsat. Vi kanske var där i knappt två timmar och sedan nattade vi djuren och allt var tyst och lugnt. Jag gick och la mig. Sover med fönstret på glänt och bor vägg i vägg med grishuset vars ytterdörr står öppen sommartid. Grisarna hade gått och lagt sig redan när jag kom hem. De brukar gå in runt 21-21.30 Precis när jag lagt mig vid midnatt och låg och surfade på mobilen hörs ett väldigt oljud från grishuset. De har plåtväggar eftersom det varit ett eldninsrum för värmen. Numera har de spillvärmen från bergvärmepumpen som värmer upp deras "lägenhet" på två rum och kök. Det lät som om någon av grisarna sparkade och skrapade mot plåtväggen. Ljudet var sånt oväsen att hundarna for upp och började gapa. Hörde upprörda grymtanden ute på gården och jag kände att jag måste ut och se vad som händer. Skyndade mig ut och möttes av Hedda och Greta som stod nedanför ytterdörren och såg skärrade ut. "-Var är Hjördis?! Hjördis?!". Kände paniken växte i maggropen. Jag förstod att nått var inte som det skulle. Skyndade in och hittade Hjördis liggande på sidan i halmen. Jag kan inte säga om hon var vid medvetandet eller inte. Det var halvmörkt där inne eftersom lampan i taket inte fungerar. Kutade in efter ficklampan och satte mig på knä bredvid henne. Hon krampade och drog efter andan. Jag förstod att det fanns inget mer jag kunde göra för henne. Smekte hennes kind och pratade med henne. Andra handen kliade henne på magen och mellan frambenen, det tyckte Hjördis om. Hon sparkade lite ryckigt med benen och halmen var bortskavd under hennes ben så långt som de nådde. Kramade om griskroppen och höll mitt öra intill hennes hjärta som tickade fort fort. Hon darrade till och sen blev det tyst. jag hade hunnit ringa till Carola som kom precis efter att hjärtat stannade. "- Hon dog just", minns jag att jag sa flera gånger i rad. Jag kunde inte förstå. Min lilla gris dog i mina armar. Det fanns inga tecken på att hon skulle varit orolig eller haft ont. På dagen var hon som vanligt och de hade lagt sig som vanligt. Antagligen så fick hon en massiv hjärnblödning eller hjärtattack i sömnen. Kanske vaknade hon aldrig utan föll i medvetslöshet innan hon hann känna nått. Det var tyst och stilla där inne när jag gick och la mig.

Vi hjälptes åt att ta ut kroppen därifrån och jag hämtade bananer till Greta och Hedda som tröst. De ville inte vara i närheten av Hjördis kropp. Hundarna kom ut och luktade avvaktande på henne. Djuren känner på en gång om kroppen lever eller är död. För de finns ingen tvekan. De bara vet. Själv hade jag lite tvångstankar om att hjärtat skulle hoppa igång på henne igen så jag var kvar hos henne tills hon hade börjat stelna. Det känns så overkligt. Så levande ena stunden och så död nästa. I morgon måste jag få hit en veterinär som kan konstatera att hon är död, identifiera henne och se att dödsorsaken verkar stämma överrens med det jag sagt. Har grisarna både liv och veterinärvårdsförsäkrade och har talat med ombud/skadereglerare. Vill såklart ha ut hennes livbelopp så jag kan köpa en ny liten gris. Vill inte ha bara två utifall det händer den ena något. Grisar är utpräglade flockdjur och uppenbarligen kan det gå fort och plötsligt. Älskade lilla Hjördis blev bara 2,5 år. Det är ingen ålder att tala om. Hon var född på julafton 2012 och kom till mig i mars. Hon var inte överviktig att det var något att ta fasta på. I övre normalhull men inte fet. Just nu går de på bete men får heller ingen mat utöver det förutom någon gång i veckan då jag ger lite mat med flytande selen i. De är känsliga för selenbrist. Fast det ter sig inte så här. Tarmvred vet jag någon gris har fått men hon visade inga tecken på det heller. Buken var normalstor och mjuk, hon hade inte kräkts eller bajsat på sig. Försäkringsbolaget kräver ingen obduktion och för min del spelar det ingen roll vad hon dog utav. Om det var hjärtat eller hjärnan har för mig ingen betydelse. Hjördis hade inga avkommor och skulle aldrig användas i avel. La ut på en minigrissida att hon dött då det var en chockartad upplevelse och jag kände dels att jag ville veta om det hänt andra grisar och få stöd i det som hände. Jag fick stöd utav många fina människor. Tusen tack! Sen finns det alltid moralkärringar som måste tycka. Kan inte folk bara hålla käften? Varför måste man tycka nått och ta sig rätten att berätta för andra vad de ska göra? Kan man inte bara förstå hur en människa i sorg känner? Nej uppenbarligen inte. Fick höra att jag borde minsann obducera Hjördis så "alla" skulle få veta varför hon dog. Ursäkta varför då? Jag talade tydligt om att för min del var det inte aktuellt och att ta reda på min gris plötsliga död. Jag lägger inte tid och pengar på det. Dessutom skulle varken göra till eller från för någon. Jag frågade om andra grisar råkat ut för det men nej det var ju ingen som svarade på det. En uppfödare hade haft en gris som dött på natten och hittades på morgonen. Hon hade inte obducerat men tyckte däremot att jag som varken avlat eller är intresserad av grisavel skulle obducera min. Jag känner att det ligger en hund begraven i ämnet... En kompis berättade att det förekommer hjärtfel på minigrisar. Men självklart vill ingen kännas vid det. Men uppmana att obducera det går bra men ingen vill tala om varför. Jag känner att jag blir förbannad. Jag har hållit på tillräckligt med avel för att förstå och veta att sjukdomar och ärftlighet för det första inte alltid går hand i hand. Hon kanske var född med en missbildning. Men säg att det är ärtfligt det hon dog av. Hur skulle de som vill veta hennes obduktionsresultat förhålla sig till det? Veta för rena nöjes skull så det kan prata skit om hennes uppfödare? Även om det är ärtligt så bör man innan man drar i stopplyset veta hur det nedärvs. Krävs det dubbel eller enkel genuppsättning? Är det hjärtfel generellt eller en viss sorts hjärtfel som är vanligt på mingrisar? Nedärvs det från mammans eller pappans sida? Kan det hoppa över en generation? Antingen får man skita i att bry sig eller också får man banne mig vara ärlig och köra med rent spel och öppna kort en då också försöka starta någon form utav forskningsgrupp kring ämnet. Att plötsligt börja hyschhyssa kring dödsorsaker och sen tycka att djurägare som har gris för sällskap och nöje ska bekosta obduktion är magstarkt. Det skulle ta mig en halv dag att åka till SVA i Uppsala, en halv dag att hämta hem grisen igen, bensinkostad och kostnad för obduktionen. Jag med mitt humör erbjöd den som vill att fritt hämta grisen innan kl 12 imorrn och stå för omkostnader kring obduktionen ur egen ficka, men grisen ska tillbaka hit igen! Ingen har erbjudit sig. Märkligt, det var ju så viktigt att veta varför min gris dog. För deras avel trots att ingen vill erkänna att hjärtfel är förekommande på minigris. Själv kunde jag inte bry mig mindre. Min Hjördis är död och jag tar mig rätten att få sörja henne utan moralkärringar som tycker i smyg!

Hjördis med grädde runt trynet. Lilla älskade gris vad jag saknar dig! 

Vi hörs!

Jag hade ju tänkt åka på karaten idag. Men si det bidde inget av det. Ligger på utesoffan och tycker synd om mig själv med en påse chips istället. försöker föresten blogga från mobilen igen så jag ber om ursäkt för konstiga fel, såna som förvisso även dyker upp från datorns tangentbord med. Klassiska slarvfel och klumpfingerfel.

Jo jag har haft ont avoch till i min navel ett tag. med ett tag så pratar jag om ungefär två veckor. Det har inte gjort ont hela tiden utan lite till och från och framför allt vid vila. Trodde först jag gjort illa mig i duschen. Sen att det var en fästing för att sen fungera på om hö letat sig in. Det sista är inte helt otroligt då sista partierna av förra årets hö vAr flygit och väldigt löst. Lätt klädd som man är på sommaren och jag bär med mig flera hökakor i famnen ut i hagarna. Men smärtan blir baravärre och magen är helt uppsvälld. Ser ut som jag gått upp 10 kg på magen just. får gå i för stora Byxor för att inte det ska klämma på naveln och den uppsvällda buken ska få plats. Hade först inte tänkt lägga ut bilderna på mig från vår karateträning igår. för att vara helt ärlig tyckte jag att jag såg hemsk ut. Valde dick de bästa bilderna. Nog för att jag gillar chips men så enorm har jag inte blivit. Men nått är galet. Gör ondast när jag ligger ner som nu. Vrider mig av smärta. Jag vill liksom vända ut och in på naveln och skölja av den. Tror egentligen fortfarande på skräp i form av löshö där inne på själva navelsträngen. Men hur i helskotta ser man längst ner i grottan?! Eller, jag vill tro på hö. Fortfarande fastän jag varit till läkaren som tittat ner. Men tittade han noga?? Han ordinerade mig vila. Jomenvisst... Det gör ont som hundra fula ord i snabb följd av att vila! Han fick för sig att jag sträckt tarmen på nått sätt. Jaha? Kan man ens det?! Och varför just i/under naveln. Det känns som om någon sticker in nått vasst och vrider runt. Tänk er en liten handborr. Kanske är en larv, en noshornsbaggelarv, som slagit bo!?! läkaren tyckte inte jag skulle anstränga mig. Allvarligt tror jag inte ett ögonblick på att jag sträckt muskel på tarmen. Eller vad vet jag egentligen? Men det låter så osannolikt. Enligt läkaren kunde man göra det om man lyfte tungt eller vred sig i soffan. I så fall skulle väl jag gå med magsmärtor för jämnan som alltid lyfter och bär och jobbar med magen. Svullnar magen upp av en sträckning? Det kanske den gör. Vad vet jag? En stukad fot svullnar ju. Jag vet inte vad jag ska tro. Jag hade hoppats på en snabbt ingrepp och del av hö på operationsbrickan. 

Nu var inte alla proverna de tog helt ok heller så jag måste tillbaka på fredag och ta om och ta ytterligare koll på njurar och lever. Heja! Var jag orolig innan blev jag inte mindre orolig. Nån karate tyckte han inte jag skulle gå på, klok kanske. Finns bättre saker för en smärtande navel än karatesparkar och slag i just det området. Men surt sa räven. Fast nån jäkla vila ställer jag inte upp på mer!! Får panik för det gör så ont. Det ilar, värker och sticker. Som akupunktur rakt in i naveln som sakta vrids runt. 

När jag läste till undersköterska fick jag lära mig att värktabletter i kombination med magsmärtor var bannlyst! Nu har jag varit hos doktorn och jag tänker inte stå ut att sitta med migrän i naveln längre! Hej pillerasken nu kommer jag! Det här går inte! Jag står inte ut! 

Vi hörs! 

Lilla Savannah växer och frodas. Det är en fröjd att gå upp på morgonen och tassa ut i stallet med nappflaskan.

Hon har börjat leka klätterlekar och ska få en låda att hoppa upp och ner på. Matte får faktiskt ställa upp!

Puss på dig skruttunge!

Jag går och väntar otåligt på att Storkrull/Selma ska killa som det heter när getter föder killingar. Hon är ordentligt tjock och magen har sjunkit ner under henne. Hon hade förvärkar idag på eftermiddagen. Trodde jag skulle få en Tor och Åska eftersom det började åska men nej inga bebisar. Är nästan helt hundra på att det blir två. Väntar otåligt.

Idag kom Gabriella hit och hjälpte till.

Jag tömde boxar och vi släpade ut de tunga stallmattorna som annars ligger på spaltgolvet. De väger sina kilo vill jag lova!

Och Gabriella högtryckstvättade dem och insidan av boxarna. Alla hann givetvis inte bli klara men eftersom jag lät bygga boxarna först och inte efter mattorna så är mattorna utskurna och inpassade så det gäller att ta två boxart i taget så det inte blir kaos och pussel. Tanken är att börja måla allt eftersom. Lika bra att ta några i taget så jag kan använda stallet fastän det städas och fräschas upp.

Dagens hjälpredor. Tur det finns hjälpsamma vänner som gillar grovjobb. Gabriella och Carola.

Sen fick jag testa på karate och tips på var man ska slå för att det ska göra ont som....satan. Kan va bra att kunna. Asgarvar förtjust när jag får stryk....

Min tur.

Det ser ut som Gabbi inte förväntat sig att jag skulle ta i så hårt   . Nu är hon van att få stryk men ändå.

Det blev liksom på allvar. Jo då det bor en fighter i mig.

Det här var skitkul!! Hittade ytterligare en grej för mig så imorrn hänger jag med till dojon och tränar på riktigt. Har alltid sagt att det skulle vara så skönt att få slå ur sig överflödig energi på en sandsäck. Det här är ju ännu roligare.

SEn kom ösregnet. Ni ser vattendropparna va? Himlen öppnade sig så här sitter jag nu och skriver i väntan på att åskan med all säkerhet dragit förbi. Tänkte åka ut och cykelträna men vill inte lämna min åskrädda hund i bilen. dET är enda stället att stoppa in henne när det åskar, ösregnar (hon är rädd för ösregn eftersom det är förknippat med åska) och vill skott.

Vi höres!           

Här händer det grejer hela tiden! Har en lång lista i stallet på saker som ska vara gjorda innan sista september. Vissa saker är påbörjade och andra avslutade men listan är lång. MEn man måste ju få leva lite också. Njuta av sommaren, umgås och bara vara med djuren eller ligga på soffan på altan och glo på trädet och molnen. Jag vet att somliga tror att jag jobbar jämt. Jag kan säga att ibland är jag sjukligt effektiv. I fredags var en sån dag. Jag städade huset, städade stallet (fast det gjorde jag efter midnatt mellan torsdag och fredag), flyttade ankorna till eget boende och städade ur hönshuset, umgicks med gamla vänner som tittade förbi och på kvällen åkte jag och hämtade hö och var hemma igen vid halv elva. Däremellan ska djuren ses över, fyllas vatten och matas med hö i vissa hagar. Men det var en nöjd Johanna som tillslut kröp till sängs. Lördagen var raka motsatsen. Bestämde redan på fredagen att det skulle få bli en slappardag. Gick bokstavligt mellan soffan ute och sängen inne. Lät tankar passera, slumrade och lyssnade på naturen. Man behöver såna dagar. Jag tycker det är superskönt att bara ligga och låta tankarna komma och gå istället för att sätta på musik eller film. Ibland sätter jag på spa musik som jag kallar det, men tystnade är så skön. På kvällen cyklade jag ner till Anita och firade hennes 50-års dag på en hejdundrande rolig fest.

Det här med att ta selfie... man får ju tacksam om man hamnar i bild, även om delar av en kommer utanför. Anne-Lie och jag.

Bjuder på den här bilden. Jaja jag ser askalas ut. Riktigt så illa var det inte. Men enda bilden jag hade som var represenabel på födelsedagsbarnet.

Mycket dans blev det i alla stilar och varianter. Anne-Lie försökte lära mig styrdans. Mycket skratt blev det. Jag är ett hopplöst fall. Det hamnade dock inte på bild, inte i min mobil iaf.

Umgås med vänner med söndagmiddag på Strandbaden. Patrik, Ingrid och Harriet.

Mitt första krullbarn är född! Mamma LillKrull/Telma förstod inte alls var den lilla var. Hon stångade brutalt och fullständigt vägrade släppa henne till juvret och ju mer vi bråkade om det desto värre blev det. Så bebisen fick följa med in. Döpte henne till Savannah eftersom angoragetterna är lite öken/bergsgetter.

Första natten sov hon på min mage i soffan, varmt och tryggt för en liten.

Söt som socker!

Men mamma hade gråtit och ropat efter sin unge hela natten så jag gav henne ett försök till eftersom hon uppenbarligen ångrat sig och tänkt om. Blev till att snabbt fixa till en stor hästbox till getkammare.

Telma blev så lycklig! Underbar mamma även om hon inte tänker låta sig dias. Men nu får Savanah växa upp och bli en get i flocken, ha en riktig mamma som lär henne allt hon som get behöver vet och kunna och jag och hundarna slipper ha en evigt passande av en killing som kommer vara överallt inom kort.

Söt som socker och pytteliten! Flaskan är på 250 ml. 

Några av hästarna har fått mera hage och är såklart lyckliga.

Fåren bestämde sig en kväll för att gå hem och äta hö i vinterhagen. DE var inte nöjda och tysta förrän de fått sin vilja igenom. Det var inte ens mycket insekter den kvällen så jag vet inte vad de fick för ryck.

Leo har hittat en egen teknik för att dricka vatten.

Amy pysslar om Hedda. Mina djur är så underbara ihop!

Visste ni att grisar reser ragg när de trivs och njuter?

Mina söta cockerflickor! Ja Alba är renrasig, Rigmor 75% cocker spaniel och resterande 25% bassethound. Men de är rätt lika ändå på nått sätt.

Alba, lika söt som snäll och glad.

Lyckades få alla hundarna på en och samma bild! Det var inte alls planerat, de satte sig och ville in och äta och jag hade mobilen tillgänglig.

Mina odlingar trivs och potstisplantorna börjar komma upp. Ingen aning om vad det är för sorter, hittade potatis i kylskåpet som hade börjat gro så jag stoppade ner dem i jorden på vinst och förlust.

Den här krabaten hittade jag en kväll i stallet. DEt är en noshornsbagge. En hane som gett sig ut på friarstråt. Det tar tre år för de att bildas till utvecklad skalbagge, då är deras enda mål att para sig och sen dö. Bar ut honom till gödselstacken där han har störst chans att träffa någon. DEt är inte illa av en som egentligen avskyr kryp!

Mina djur är inte riktigt som andras. Tuffing myser inne i kaninkolonin.

Nu håller jag på att få värmeslag! Vi höres någon dag!